Bondbloggen – Sida 176

Planteringssäsongen inledd.

Som jag skrev i mitt senaste inlägg på söndag kväll så kunde vi inleda planterandet på måndagen med plantering av kål, broccoli, kålrabbi, kålrot och diverse specialsallat. Fältet var relativt jämnt upptorkat och fräsningen av odlingsbäddarna löpte bra. I går tisdag fortsatte vi planterandet med isbergssallat och vi hann få hela den första planteringsomgången satt innan ett 3mm stilla vårregn kom. Så mycket bättre start kan man inte få, ett stilla regn efter planteringen gör ju att rotningen av det nyplanterade säkras 🙂

Efter planteringen täcktes det mesta med fiberduk mest för att ge lite bättre mikroklimat så att tillväxten försnabbas. Det är ju ont om avsaluprodukter så här års och vi vill ju komma i gång med skörden så snabbt som möjligt. Fiberduken skyddar också plantorna mot fåglar som gärna river upp det nyplanterade. Kanske gör de det av ren nyfikenhet men ibland undrar man nog om de gör det bara för att jävlas. Det är mest måsar och kråkfåglar som är i farten så här års och jag tycker att de har ett konstigt sätt att tacka för all mask som vi serverar dem i samband med jordbearbetningen 🙁

Bländande vit lyser den fibervävstäckta åkern i kvällssolen.

Gullvivor

Du köper en planta, gräver en djup (känns det som i alla fall) grop, gödslar, vattnar (ibland) och efter något år står där en torr pinne om ens det. Hur stor är igenkänningsfaktorn på det? Om det ens finns ett spår av en planta man köpt för dyra pengar.

Så brukar det gå med det jag planterar och jag har konstaterat att bäst är det om naturen får sköta om det där med plantering, då växer det, även om det kan bli så att fel sort växer på ”fel” plats. Enligt oss människor i alla fall. Här om dagen var jag och lämnade tillbaka sticksågen jag lånat av Mats. Han har verktygen inne i en av sina hallar och utanför finns större och mindre grus/sten, ni kan själv se på bilden här nedanför, det jag reagerade på var att mitt bland de större stenarna invid knuten där man inte kör, blommade några gullvivor så vackert. Mitt i värsta stenhögen stod de så glatt och blommade.

När det får göra som det vill, då blir de bra 🙂

Att det växer mycket gullvivor på Åland är ingen hemlighet, det nästan vimlar om dom där. Det har väl någonting med jordmånen att göra kan jag anta. Det jag dock alltid kommer att tänka på när jag ser gullvivorna blomma är mommos historier från när hon var liten och dom under kriget grävde upp gullvivsrötter. De putsades rena från mull och skickades med en farbror som med jämna mellanrum for in till Åbo och så såldes de. Jag vet inte exakt vad det var som det tillverkades av de rötterna, kanske medicin eller någonting sånt, men tänk vad gullvivor som fick stryka med där de drog fram. Nu får dom växa ifred, till och med så dom växer bland 0-70 🙂

Seg säsongstart

Det börjar dra ihop sig till att påbörja vårbruket här nu också. Kunde ha inlett jordbearbetningen till Kristi himmelsfärdsdagen förra veckan för då började tiltorna ljusna upp men i och med att det utlovades stora regn till veckoslutet så ansåg jag det inte vara mödan värt att röra i jorden då den tenderar att suga i sig mera vatten om den blivit fräst eller harvad. Nu blev inte regnmängderna så stora men det blev fuktigt och dimmigt väder efter regnet så marken torkade inte upp förrän idag.

Ska sanningen fram så var vi inte riktigt klara med alla förberedelser heller. Gödseln beställde jag ganska sent och den skulle ha levererats på onsdagen men ”propleema autolle” medförde att den kom först på fredag. En del underhåll på maskinerna återstod också trots att jag redan i höstas noterade vad som borde åtgärdas, men det fina skogsvädret här på vårvintern måste man ju utnyttja till skogsarbete så maskinerna fick stå där dom stod. Sysslolösa har vi ändå inte varit trots att lagret börjar vara tömt och vi fått vänta lite på att tjälen ska släppa greppet om jorden så att den torkar upp. I fjol kom vi bra igång med morotssådd den 3:e maj och de första planteringarna till den 9:e då det inte fanns någon tjäle men det var ju inte heller till någon större nytta då det sen blev så regnigt och kallt att inget hände med det som blivit sått och satt. Vi får hoppas på lite bättre tur med vädret i vår.

Vi har också fått välkommen förstärkning i personalen genom vår sommarpraktikant, agrologstuderanden Oskar. Efter en lite trevande inledning ser vi nu fram emot en intensiv vecka, om nu bara vädret samarbetar.

Här följer lite axplock bland förberedelserna:

Undersökning av kvävemängden i jorden. Det fanns inte mycket kväve kvar, och det hade jag inte heller räknat med efter allt regnande i höstas.

: Plantorna ut på avhärdning inför plantering.

En stockad trumma spolades upp med hjälp av pumpen. Antagligen var det sorkar som byggt damm eller bo i röret under vintern. Tänkte till först att trumman var frusen men till sist så släppte skräpet i röret.

Oskar monterar nya bett på valsen till jordfräsen.

Tänkte förbereda lite inför morgondagens plantering med att fräsa några bäddar färdigt. Jag var också intresserad av att se hur pass stor skillnad de nya betten medfört. Det blev dock inte mer än 2 bäddar klara innan bulten i kedjespännaren gav upp och kedjan krängde av med brott som följd. Kanske borde man ändå ha helgat vilodagen?

En resa till stan kunde dock undvikas tack vare att kedjan till den brunna flisstokern passade och efter lite oljebad kunde konstateras vara användbar som reservdelsmaterial.

Mina maskinproblem kunde därmed relativt enkelt och framförallt billigt åtgärdas.

Mågens säsongspremiär i Kemora löpte inte heller riktigt smärtfritt då kolvstänger och oljepumpsaxlar behagade lämna motorblocket. De delar han behöver tror jag inte vi hittar på skrothopen…….

Nya leksaker?

Det ryktas på slätten att Fantoy skall lägga ner sin klassiska leksaksbutik i Vasa. Säkert synd på sitt sätt, men mig påverkar det inte desto mera för jag köper mina leksaker på annat håll. Till exempel hos Bäck i Yttermark, även han legendarisk på sitt sätt.

Den ”leksak” som detta kommer att handla om är väl inte direkt något för småbarn, utan detdär med leksak får väl stå för dom som väljer att kalla manicken för det.

Manicken är alltså en akkudriven motorsåg, av märket Stihl. Batterdriven motorsåg? undrar vän av ordning, det kan väl inte vara något annat än just – en leksak.

Lite samma aningar hade väl även jag inför införskaffandet av denna för några veckor sedan, men nu förhåller det sig så att Stihl har kommit ut med en serie batterdrivna verktyg med större batteri än vad brukligt är. I somras köpte jag batteriet, en häcksax och en grästrimmer och blev något så helt betagen av kapaciteten i verktygen att jag även började snegla på motorsågen som fanns i serien. Eftersom det rör sig om ganska bastanta batterier så var det största utgiften i härvan, varför en såg inte var någon större kostnad när batteriet redan fanns på tomten. Alltså var det egentligen bara att pröva.

Efter ett par veckors erfarenhet är jag mer än nöjd. Inget tankande, inget dra i snöret, inget buller, inga avgaser utan bara ta i sågen och såga. Naturligtvis kan man inte fälla träd med den, det är väl självskrivet, men för kvistningsarbete och stamkvistning är den helt sagolik att använda. Upp till 10 cm är inga som helst problem och större går också bara man tar det i två omgångar.

Det absolut bästa är dock att aldrig behöva starta den. Det är bara att ta i den och börja kvista. Batterikapaciteten räcker betydligt längre än min egen kapacitet så det är inte heller något problem.

Den optimala utrustningen blir alltså en Stihl 25 för fällning och ett reservsvärd ifall man kör fast sågen. När trädet kommit ner kan batterisågen ta över och göra resten av jobbet. Att ta vara på ris och röjning går bra i ett par timmar innan batteriet börjar ge sig, förstås beroende på hur mycket sågen faktiskt är igång. En sak som däremot förvånar mig är en psykologisk grej, man har inte samma respekt för denna såg eftersom den går så tyst, utan tyvärr blir man slarvigare med säkerheten om man inte tänker efter. Det är förstås inte bra.

Så efter en månads prövotid säger jag utan att tveka på målet – NEJ det är ingen leksak utan ett sakligt jobbverktyg för en halvlat amatörskogshuggare.

Vårtecken nonstop

Vartefter som dagarna går kan man kruxa av vårtecknena, det handlar om allt från tussilago, fjärilar, båtar som burrar iväg ut genom strömmen, man är svart-blåprickig över händer och ansiktet från bottenmålning av båtar, grodor, gudingar till att jag här om morgonen fick min första nysattack pga av att näsan fylldes av pollen. Jag nös nonstop 23 ggr, hann med några mindre vackra ord och snyta mej mellan gångerna, men till slut satt jag bara och skrattade åt mej själv och snöt och nös.

Ett annat vårtecken är att min telefon är ganska tyst… endel telefoner får spatt när det blir vår. Pappas telefon går varm, många som vill ha ut sin båt… Men min telefon är tystare än vanligt, men jag vet vad det beror på, Dånömatte vårbrukar. Bor man som vi gör på distans håller man en hel del kontakt med telefon, men nu är det vårbruk som gäller och man kan inte förvänta sej att det skall sittas och skrivas textmeddelanden en gång i timmen. Visserligen är det inga problem att prata i telefon fast man kör traktor, handsfree har han i alla världens former, men koncentration finns det ingen ”handsfree” till. Det har varit mycket löksättning senaste tiden, då ska det lyftas gödsel och lök om vart annat som det skall växlas, höjas, sänkas, köras osv.

Som flickvän till en bonde måste man ha lite tålamod och förståelse. Kanske har jag lättare att förstå eftersom jag själv är bonde, men när jag hör om fall där förhållanden inte fungerat för det skall ätas middag klockan 13.00 på söndag… mitt i värsta vårbruksbrådskan!!! Då förstår jag egentligen ingenting… Man KAN inte alltid stå i givakt, äta på givna klockslag, åka på tur, gödsla gräsmattan, titta på strömsö och följa med när frassin ska kastreras. De får va! Allt som inte är akut viktigt får va!

De senaste dagarna har Mats, i runda slängar, satt 1000 säckar lök. Inte bara åt sej själv utan åt andra också, och några X antal 100 har han kvar att sätta. Det är allt jag för tillfället vet om vad han grejjar med och hur dom har det, tid finns inte att sitta i telefonen. Själv är jag inte heller så pratsam i telefon den här årstiden. Fåren ska ha sitt, de ska sättas, harvas, fräsas, spikas, riktas stolpar, dras nät eller så bottenmålar jag nån båt, då behöver man ibland både armar, ben, fötter, huvud och allt där emellan för att komma åt att få färg överallt under bottnen. Här om dagen, satt vi och diskuterade vilka båtar som stod på tur, hurdan veckan kommer att se ut i stora drag och sådant, då ringde Mats, men då hann jag inte prata så värst mycket, svarade bara : Vi sitter och har kaffemöte, vi hörs senare… Svaret i andra änden kunde ha varit helilsket, men matte svarade bara att ok, bra, vi hörs…

Vårbruket igång

Nu är våren här! På veckoslutet körde vi igång med vårbruket genom att ”lappa” vallarna. Den blöta hösten och vintern har gjort sitt och en del av våra vallar har tagit skada åt sig. Det betyder att Antte sår lite mera nytt frö än vad han annars skulle göra.

Konstgödselspridningen påbörjades också häromdagen.

Så småningom hoppas vi på lite (obs LITE!) regn och värme för att gräset ska komma igång och korna får gott foder att sluka i sig 🙂