Bondbloggen – Sida 191

2012, Hur va de egentligen?

Gott nytt 2013 alla därute!

Ja, de va de de… Swisch sa det så kom och for 2012. Men, nytt år, nya möjligheter. Men vad hände förra året? När jag tänker tillbaka fylls minnet av… tomhet. Förra vintern knallade på, men vad jag riktigt gjorde måste jag gå genom telefonens bilder för att hjälpa mej minnas tillbaka.

Vad hände egentligen, allt gick så fort och vintern var kort. Jag brukar vara den enda som tycker att vintern alltid är för kort, men kanske det finns någon till, många är vi ändå antagligen inte…

Januari flöt på, sådär som den brukar, det där normala, utejobben med att mata får och hugga lite, innejobben att fortsätta med vinden, jag lärde mej lägga laminat och jag fick äntligen trappan till vinden på plats. Isen la i slutet av månaden den 18.1 såg det tydligen ut såhär

Bilden är tagen på Kirjais sidan mot Ytterholm. Några dagar senare blev det menfört och sen blev det småningom is, men med många krusiduller och krumbukter. Isen var inte bilduglig mer än typ en månad enligt mitt halvkassa minne. Vinterns stora leksak invigdes efter X antal månader i pafflådsförvar, Logosol sågen. Det sågades plankor och grövre virke av olika slag och valörer, brokiststockar kantades upp och dagarna for snabbt iväg, tiden går som bekant fort när det är roligt 🙂

Lamm. Och bland dem, lilla specialaren, någon som minns Hagge?

Det lilla knyttet som satte så många funderingar i mitt huvud. Han var något alldeles speciellt, en liten personlighet som man kanske inte möter fler gånger i sitt liv. Men som det kan gå ibland orkade inte Hagge med hela sommaren. Varför han dog har jag ännu inte riktigt på klart, det är numer bara att konstatera som Mathias 5år, ”-Hagge for till himlen han och han kan inte komma ner, men de gör inget, han har det bra där”. Ibland är barn så kloka och Mathias tog det hela rätt bra, även om han ibland kan fundera lite på Hagge och allt vad det var med honom.

Så blev det vår och vårbruk

Här är det skitspridning i grönsakslandet, men det finns ju ”viktigare” vårbruk också. Hos mej är det inte så avancerat, det handlar mest om gödselspridning och lite harvning och sådd. Men på något vis fylls dagarna ändå, mer vårbruk är det på Dånö, där inleddes vårbruket så fort det gick i april och höll på ända till … ja, midsommartagen? Kanske lite sent blev det, men dit kom allt i alla fall. Mycket som ska i jorden på en gång.

Sommar och ensilage, men då det bara regnade… Jag var relativt snabbt ute med att skörda första ensilageskörden, (ca 6-10.6 ) och tur var det, sedan dess har det bara regnat tror jag. Andra skörden tog jag rätt sent, mellan skurarna. I övrigt gick sommaren lite sådär som den ungefär brukar. Det som inte hör till vanligheterna var att jag fick prata sommarprat i radion en liten timme, det var roligt. Resan vi gjorde upp till Vasa-trakten hör verkligen inte heller till vanligheterna. Det var nog SÅ roligt att träffa sina bloggarkollegor ”live”. Eftersom vi var så nära Replotbron som vi var, passade jag på att fara och kolla om den sku lossna… det gjorde den inte… den satt nog stadigt där… Vad jag skulle med den till? Ja, vad som helst, VAR som helst!!! Den var fin!

Nöjen nöjen, men jobb också… även om jobb och nöjen ibland flyter ihop…

Vi som bara skulle ha lite att salta och steka… Men, vi tog vara på varendaste en, förutom dom vi råkade trampa på. Det tog sin dag… ”-Man veit aldär va man får, å he e he som e he roliga” 🙂 Brukar min mommo säga, som för övrigt står närmast kameran till vänster. Det är full fart på dom fingrarna, även om gumman är en bit över 80 år så är hon alltid med i stranden när det kommer iland bragder.

Fort gick sommaren och andra ensilageskörden kom emot. Jag brukar inte ta mer än två ensilageskördar, med det får jag foder vad jag behöver, gott och väl, och den lilla hektaren med havre som jag envisas med att så och tröska varje år ger havre vad jag behöver.

Höst och vatten, och vatten och vatten… fantastiskt vad mycket vatten det finns ibland! Nedsjunkna traktorer, potatis som ruttnar bort, kinakålsplantor som simmar och… ja, listan kan göras lång… Ingen munter avslutning på ett i övrigt bra år. När allting växte så bra, allt höldes i liv och ingenting torkade bort, ja, då skall det regna bort istället. Nej, en bonde blir aldrig nöjd med vädret. Det bara är så, kanske är det som stadsbor med snöplogningen? Det blir aldrig bra.

Höst med skörd och slakt. Och sen snö på det, med allt vad det innebär. Allt går och rullar på som i ett tåg och simsalabim så hadd vi julafton igen.

Så hur var året? Många plus, men många minus också. Vänner och bekanta som gått ur tiden, men också nya bekantingar. I kirjais- Ytterholm regionen har det fötts flera barn under 2012 och det ger en sån positiv kick åt allt och alla som bor här i trakten. På Ytterholm bodde det en tid 4 äldre pensionärer och ingen trodde att någon någonsin skulle välja att bo här på holmen mer. Lite smådystert såg de hur allt växte igen och deras egen kraft sinade. Nu bor här 6-10personer, lite beroende på vilken vecka, vilken årstid man pratar om, men alla har ett eget klädskåp här om man säger så 😉

Det blev långt det här, men om man skulle sammanfatta året i bara 10 punkter skulle det kanske vara 1.Vatten (talar för sej självt…). 2.Sorg (flera tunga avsked under året). 3. Barn (Mathias fick en kusin till under 2012 🙂 ) 4.Valle + mp lift ( en ny arbetskamrat, som dessutom fick lastare samma år – kanske ingen sensation, men den kommer att underlätta mycket av jobben framöver, ett steg i rätt riktning för att utvecklas) 5. Nya erfarenheter ( man samlar på sej lite hela tiden tills man blir en gammal klok gumma 😉 ) . 6.Nya bekantskaper ( vänner och bekanta får man aldrig för många av) 7. Blogg ( det verkar inte bli varken tråkigt eller jobbigt att blogga, bara roligt 🙂 ) 8. snö (aldrig upplevt så mycket snö i december förr! ) 9. Konstant sysselsättning (nonstop, hela tiden, fåren, fiske, slakt, skogen, åkrarna, husen, har ännu inte haft en dag när det inte skulle finnas att göra, på gott och ont ) 10. Mera vatten… 😉

Ja, det var året 2012 hoppas 2013 blir lika snurrigt, roligt och äventyrligt. Som avslutning skall jag sätta en bild som trots att det ”bara” varade i 4 timmar satte guldkant på hela året, Bruce i H.fors

Aprilväder i januari.

Inledde det praktiska skogsarbetet idag. Hittils har ”skogsarbetet” rört sig om att köra upp spår, söka julgranar och dylikt men idag blev det att ”brumma” med motorsågen. Rågrannen har lite gallring på gång och råarna börjar bli lite svåra att skönja så med gemensamma krafter håller vi nu på och hugger upp dem. För att råarna bättre skall hållas öppna anlägger vi nu också drivningsstråk i dem. Så framledes borde det inte vara problem med att hitta rätt.

Snön har ju regnat bort ur träden så sikten är bättre men de är ändå fulla med vatten så man får bereda sig på en liten dusch för varje träd man fäller. Håller man god fart så är vätan inte något större problem men blir det någon längre paus blir man lätt kall och då borde man byta till torra kläder. Fick besök av en journalist från radio Vega i skogen så det blev en liten paus, passade på att dricka kaffe och byta till torr jacka efter att hon åkte. Vad vi pratade om får ni höra i radion i morgon. Hon tog en bild av den våta skogsarbetaren också så jag sätter inte in någon bild i detta inlägg ifall den läggs upp på Vegas sidor.

Vädret påminde nog mera om april än januari idag och de nya huggarbyxorna jag köpte efter att mina gamla brann är riktigt eländiga de suger i sig vatten som läskpapper. De vägde säkert 10kg mera i kväll än i morse och de torkar knappast upp innan arbetet tar vid i morgon. Det har utlovats torrare och kallare väder till i morgon så de fuktiga byxorna fryser väl till is om jag inte snabbt får upp värmen. Får väl nog lov att investera i ytterligare ett par byxor och växelanvända om vädret fortsätter på detta vis. Finns ju allehanda GOREtex kläder för fritidsbruk men vad gäller arbetskläder verkar det inte vara så noga med användarvänligheten, eller har någon av bloggföljarna tips på bra huggarbyxor till överkomligt pris?

Marcus på Kvanthopp brukar ju hålla reda på NAO index och dylikt och spådde i oktober en kall och tidig vinter. Vad gäller decembervädret stämde det väl ganska bra men nu ser det ut som om det kommit av sig lite, eller? För egen del så tror jag att vi har haft vår vinter för en tid i alla fall, jag tror på en mild januari med omväxlande tö och snöväder. Men det är bara min fingertoppskänsla, den baserar sig inte på några vetenskapliga utredningar 🙂

Nytt år, nya omöjligheter

1.1. Ett magiskt datum. Alla nyårsdagar ser likadana ut. Pappret ligger blankt och oskrivet och det som skall skrivas där – det skall bli bra. Tror man. Det är i år allt detdär som inte blev gjort dom tidigare 22 åren skall göras, inbillar man sig. Och man inbillar sig så starkt att man t.o.m tror på det själv. Ändå vet man ju innerst inne att ingenting kommer att ändras. Det finns ingen möjlighet att jag om ett par dagar skall gå ut och åstadkomma ett underverk med hammare och spik. Det jag byggde ifjol föll antingen ihop eller blev snett och så blir det nog i år igen. Knappast kommer röran på skrivbordet heller att vara mindre i år och förmodligen skall precis lika mycket tid spillas på att leta saker som tidigare år. Så har det varit och så kommer det att vara. På den fronten ändras ingenting. Däremot kommer väl andra överraskningar som man inte kan påverka – både bra och dåliga.

2012 var ju ett överraskningarnas år. Först såg det dåligt ut – sedan sämre – sedan bättre – sedan illa och så småningom sämre. Till sist blev det riktigt bra.

Jag är lite ambivalent i frågan. För andras del hoppas jag att det tar 1000 år tills det blir ett lika eländigt år igen som detta har varit. För egen del kan detta år gärna få gå i repris för slutet på året blev gott. Jag som alltid brukar så sena sorter fick inte tag på dom sena sorterna jag ville i år, så det blev att mot min vilja så tidigare havre och korn än vad jag brukar ha. Ryps som jag alltid brukar odla var jag till min stora irritation tvungen att hoppa över i år och så den sabla tidiga havren istället. Lite vis från året innan besprutade jag mot möglet i havren och allt detta sammantaget gjorde att jag på ren tur stod väl rustad när naturen började jävlas.

På hösten hade jag prickat in semestern alldeles rätt – tur igen – och tack vare att jag hade tid och kapacitet att tröska för fullt den enda dag av tre som det inte regnade fick jag in allt under tak i vettig tid. Två sista tröskdagarna hade jag hjälp av en traktorchaufför, och utan hans hjälp hade nog vetet stått kvar än på åkern – tur igen. (tack Daniel H.)

Nog medveten om att det inte går att leva på tur så står jag nu med skälvan i kroppen och undrar vad som kommer att hända 2013. Förmodligen kommer jag att få tillbaks allt hängselsprättande med råge. Det blir väl misslyckad besprutning, liggsäd och förgiftade gräshoppor som tar över antar jag.

Detta skriver jag bara för att återigen en gång visa på hur utelämnade vi jordbrukare är just till turen. Det är klart att vi besitter en stor portion kunskap men ändå är det alltid turen som avgör hur året blir ekonomiskt. Råkar man stå i solen går det bra, har man sin plats under stupröret hela sommaren kan allt gå i stöpet. För mig är det bara att titta på grannens ryps eller ta en tur till Lappfjärd och titta på potatisåkrarna för att inse hur små marginaler vi spelar med. Marginalerna är små, men insatsen kan vara hela ens årslön.

Redan nu vid skrivbordet i den våta nyårskvällen borde jag veta vad det blir för väder i sommar. Utsädet är beställt och odlingsplaneringen i full gång. Även i år blir det vete, korn och havre, något som kan bli precis hur fel som helst om det vill sig.

Vad var då resultatet 2012. Havren gick bäst, 5800 kg/ha, kornet blev tungt men gav bara lite på 4000 kg/ha. Zebravetet stod inte vikten för brödsäd utan gick till foder, det var den största motgången för mig i år odlingsmässigt.

Så undrar vad man skriver om ett år då……

Gott Nytt År!

Lite brått så här inför årskiftet och jag har ännu 44km fått i målsättningen vad gäller skidkilometrarna men vill ändå passa på och önska mina vänner ett Gott Nytt År. Jag lovar att försöka få ihop en årskrönika över året 2012 inom kort……..

Ha det………..

WP_001831 — Med TACK för allt under det gångna året från oss på FinneFarm, Gott Nytt År!!

Julfrid…

God fortsättning på julen alla läsare 🙂

Potatisen for åt fanders, och nån skördeskadeersättning blir det inte tal om. Roligare kunde det ju vara, men som Dånömatte sa, ”han tog potatisen, men ger oss snö istället.” Så lite jämnar det kanske ut sej i sista änden.

Mats plogar snö och det har det inte varit någon direkt brist på. Hela december har det kommit mer och mindre i omgångar och det är inte många mornar som Mats fått sova. En dag kan gå ut på att stiga upp 5-tiden, vrida igång traktorn och ge sej ut på plogningsrunda. Hur länge det tar beror på antalet stuggäster som skall ut till jul, eller annars bara ut och kolla luftvärmepumpar, snömängden på taken, hur många vägar han skall fara och bredda och så mängden snö, men sådär ca 8-10 timmar tar det nog. Eftermiddagar och kvällar har fyllts av kålputsande eller lökjobb (transportera, snoppa, låda osv.. ) Ibland har det varit sena kvällen, eller natten innan det varit färdigt, eller så har det blivit snöplogning igen, uppröjande av snödrivor på fastyrda vägar eller kanske någon som kört ner sej i något dike och behöver hjälp därifrån, ja, dagarna fylls med program, sen får det vara vilken veckodag det vill.

Men allt kan inte bara vara jobb hela tiden, tänkte vi och bjöd vi in några vänner till glöggkväll på julannandagen. Men manfall blev det då temperaturen började visa plus och vägarna förvandlades till slaskpottar. Det skulle plogas slask. Eftersom vi redan hade glöggrytan på spisen och väntade på att ett av program av ”bonde söker fru” skulle börja så kändes plojskplogande fjärran. När man sitter och pratar och skrattar i goda vänners lag, glöms tid och slask, klockan visade ungefär 4 på morgonen när vi sökte upp dynan. Men natten blev inte lång, vid 6 tiden var telefonen i full gång, slaskskrapning hit och dit, någon kollega satte och körde för fullt och ville höra läget, vilket var svårt att rapportera från dynan, så det var bara att dra på sej arbetsställ och ge sej ut på vägarna för att se vad +2 grader ställer till…

Jag brukar åka med ibland när jag är på Dånö. Den här morgonen svängde jag dock sida och sov vidare någon timme. Men att vara med på plogrunda kan vara riktigt roligt. Man sitter och pratar, lyssnar på bra musik, förbättrar världen lite och så kan man få en kopp kaffe och en pratstund, om någon kommer ut på trappan och vinkar och hojtar när man kommer farandes 🙂

Å skidan hon slinter :)

”Du ska se att det blir bättre bara du får börja skida” var det en och annan vän som sade under senhösten och förvintern när jag tyckte att det mesta var lite motigt. Tyvärr har tröttheten och det eländiga skördevädret kanske återspeglat sig lite i blogginläggen också, det mesta har lätt blivit lite mollbetonat. Men nu känns det faktiskt lite bättre efter att flunsan börjat ge med sig så att jag kunnat inleda skidsäsongen, så visst får jag väl lov att ge vännerna rätt 🙂

Kändes faktiskt eländigt här i början av månaden då skidspåren vid sportstugan sattes i skick och flunsan hindrade mig från att spänna på skidorna. På juldagen kände jag mig i alla fall så pass pigg att jag tyckte att det var dags att försöka mig på en tur i spåren. Förvånansvärt lätt gled skidorna trots kylan och nysnön så det blev 12km under premiärturen för säsongen. Julannandag hann jag inte med mera än 8km för vi hade en hel del grönsaker att packa för leverans på torsdagmorgon. I går kväll spädde jag på med ytterligare 16km så nu är jag uppe i 36km. Och bara jag får hem bilen som är ute på leveransuppdrag blir det väl en tur ikväll också 🙂

600km lyckades jag skrapa ihop under fjolårssäsongen och det har jag tänkt att jag skulle försöka med i år också då nu snön kom tidigare än ifjol. Hade satt 100km under december som målsättning men vi får se hur det blir det utlovas ju regn och plusgrader till söndag. Ordentliga målsättningar är det hursomhelst bra att sätta oberoende om det gäller odlandet eller skidandet.

Vi är ett gäng skidare härifrån som brukar försöka avverka ett långlopp utomlands varje vinter och i år är målet Birkebeinerrennet i Norge i medlet av mars. Loppet lär vara krävande så lite träning kan behövas. Egentligen hade vi tänkt åka MarciaLonga i Italien men vi fick ingen startplats då italienarna börjat begränsa antalet deltagare från Norden för att ge de italienska skidåkarna bättre möjligheter till goda placeringar. Vi nordbor har tydligen blivit för dominerande i spåren 🙂 Ett annat lopp som jag helst inte missar är BotniaVasan i Vörå i februari. De här båda finns inplanerade så här långt, finns det tid och ork kanske det blir ytterligare något lokalt lopp.

Skidåkningen är väl egentligen den enda fritidssysselsättningen jag sysslar med för tillfället förutom lite föreningsverksamhet och några kilometer MC-åkning sommartid. Och joo, det här med bloggskrivandet får väl också räknas som ett fritidsintresse det med 🙂

Visst har jag andra intressen som jag gärna skulle ägna mig åt men då tiden inte riktigt vill räcka till är det lika bra att låta det vara ty annars blir det lätt en stressfaktor och då är det ju inte roligt längre. Under skidåkningen får man frisk luft och motion som håller kroppen i skick under vintern inför sommarsäsongens fysiska prövningar. Skidåkningen passar hela familjen så både frugan, barnen och barnbarnen nöter spåren här. I vinter kommer också äldsta och yngsta dottern att försöka sig på lite långlopp med att delta i BotniaVasan, om pappa betalar deltagaravgiften 🙂