Bondbloggen – Sida 222

Åt skogen….

…. med skogsföret. Är glad åt det fina vintervädret vi nu fått tillbaka, rent och torrt i träden så skogsarbetet löper bra. Tyvärr är det sämre ställt med möjligheterna att få ut det avverkade virket ur skogen. Förra veckans värme, blåst och regn förstörde den ynka bärighet som vintern lyckats bilda. Att det i morse var -12,5°C hjälpte just ingenting i skogen men skogsbilvägen var i alla fall frusen och fin.

Snön som föll på så gott som ofrusen mark efter nyåret har effektivt hindrat tjälen från att bildas och trots att jag trampat och kört upp spår vid ett par tillfällen har det inte frusit tillräckligt och som sagt det lilla som fanns smalt förra veckan. Har tidigare i vinter huggit några dagar och började längst bort på skiftet där skogen var som tätast då det fanns mindre snö på marken där. Tänkte att jag hugger upp vägen dit sen när det fryser till efter något blidväder. Blidvädret kom sent och det har inte varit tillräckligt kallt sen dess så bärigheten är dålig. Till all lycka är det inte frågan om någon bottenlös mosse där jag avverkar och gallringsvirket är ganska klent med endast någon enstaka småstock så lassen blir inte så tunga. Men spåren har tendens att bli lite djupare för varje lass. Där det är tätare skog får jag en risbädd på marken som bär några lass riktigt bra men på transportsträckorna till och från avverkningsplatsen är det problematiskt. Värst är det där jag skall upp på skogsbilvägen, vägen är uppfylld så den är betydligt högre än skogsmarken och den är fortfarande isig efter vintern så greppet är så gott som obefintligt. Dessutom är det flera stora hål att parera, förstår inte varför vägbyggarna placerat vägtrumman där det är som sämst. I går blev jag tvungen att lasta av i vägdiket, köra upp på vägen och lasta på igen. Idag hade jag lite lättare lass och lyckades parera hålen lite bättre så det gick att köra upp utan att lasta av. Satte dock dagens virke i vägdiket vid rån till grannen så i morgon kommer jag nog att köra ut över den provisoriska bro som på så vis bildats, man vill ju inte köra sönder skogsmarken om det går att undvika.

”Efter påsk…..

…… är det slut med skogsföret oberoende om påsken är tidig eller sen”. Så säger ett gammalt talesätt här i byn och så gick det i år också. I tisdags fick jag ut sista lasset av det som jag högg senaste höst och det gick jämnt ut med bärigheten i skogen.

Ännu helt OK på stora delar av transportsträckorna 🙂

Men ställvis börjar det bli blött 🙁

Det skulle fortsättningsvis ha funnits mycket jobb i skogen och årets flisvedsbehov är långt ifrån fyllt men nu blir det nog paus med skogsarbetet en tid. Jag har en par hektars ruta med björkskog som också är i behov av gallring så det blir väl till att ”syrfälla” björkarna där i juli månad och låta lövverket dra fukten ur virket. Har prövat det en gång tidigare och fick väldigt torr och fin flisved. Tyvärr vill det vara så bråttom med grönsaksskördandet i juli att tid till skogsarbete är svårt att finna.

Skogskiftet där jag nu hållit till var det skifte Erik köpte då han gick i skogskolan och tanken var att han skulle gallra det då under hösten -09. Det var lite lugnare på skogsfronten och maskinentrepenören som Erik jobbade åt kunde avvara skördaren för en tid. Gallringen blev ogjord men jag kan ännu höra Erik’s ord då han i telefon berättade åt maskinägaren att skiftet har så god bärighet att bälten inte är nödvändiga. Det skulle säkert ha blivit en fint utförd gallring precis som de andra gallringarna Erik gjorde, han var nogrann i sitt arbete. Visst hade vi ibland lite olika syn på hur stort uttag som skulle göras men jag som mest jobbat med motorsåg hade väl lite annan syn på saken än Erik som mest avverkade maskinellt. Hur som helst faller det nu på min lott att ensam sköta skogen även om jag fortfarande ”diskuterar” med Erik i all tysthet. På annandagen då jag högg det sista blev det plötsligt så lugnt och stilla, det var som om också skogen skulle ha tackat för att jag nu påbörjat det som Erik inte hann göra. Och visst ska jag försöka få till det så att också Erik skulle ha varit nöjd, men som sagt det får bli till en ny vinter. Samtidigt hoppas jag att efterfrågan och priset på småstock skulle förbättras tills dess för det finns en hel del som är av lite för bra kvalitet att mala till flis.

Tidsfördriv

Ja, vad gör man när man skall åka båt fem timmar lite nu som då? Före jag skaffade mej en bärbar dator satt jag mest och läste tidningar, kanske sydde någonting, eller bara tittade ut genom fönstret, timmarna segade iväg…

Nu sitter jag med öronsnäckor, lyssnar på radio eller musik, ser nyheter eller ett missat program. Eftersom jag inte har någon digibox hemma är det behändigt när man kan se nyheter och program på nätet. Men nu, i lammningstider sitter jag och uppdaterar weblammas.

Anteckningsblocket från fårhuset, web lammas, bra musik och underbar utsikt 🙂

Tidigare fans det två program på nätet dit man skulle föra in sina uppgifter om fåren. Får registret, obligatoriskt och mkt basis, och frivilliga fårkontrollen som kostade och som var mer heltäckande och bra ur fler synvinklar. Nu har dom kommit på att det är smartare att ha ett program som fungerar. Jag fick aldrig igång fårkontrollprogrammet, det var lika invecklat att komma in dit, som att vika ihop en stadskarta, om ni förstår hur jag menar 😉 . Nu när det bara är ett program har dom gjort inloggningen enklare och ”mer normal”, dessutom är det ju tidsbesparande att bara fylla i fåren/lammen/slaktningarna en gång istället för två. Men tid tar det, men det har jag ju när jag sitter på båten. 🙂 Inget ont som inte har någonting gott med sej 🙂

På detta weblammas sätter man in alla uppgifter man har om fåren. Vikter, släktskapen, mor och far, mormor och farfar osv… Färger, bagglinjer, ursprung, flyttningar… precis alla uppgifter som finns om ett får skall finnas här, ju duktigare man är på att föra in uppgifter, desto mer nytta har man av det! Så att ta sej tid nån timme nu som då sparar mycket grubbel för framtiden.

När man skall välja tackor att gå med bagge kan man istället för att grubbla, bläddra i alla ”bibelhäften” och fundera hurdan var nusen Agnetas lammning ifjol, va det så att hon hade tre lamm, men att dom växte dåligt, eller vänta nu, va de hennes lamm som kom på den holmen så dom växte dåligt, men var va hennes tacklamm då, eller hade hon inget??? Då kan man enkelt kolla alla uppgifter på henne i det här programmet, bara man kommer sej för att skriva in allt!!! Man fyller inte i det här för att eu vill det, eller för att man annars förlorar något stöd, nej, så kan man inte tänka! Programmet finns för att det skall underlätta för både fårägaren och för de som håller koll på alla får här i det här landet. Det är inte ofta, men det här är väl en win-win situation om något 🙂

Kan man bygga Snögubbe idag??

Går det att bygga snögubbar idag? – Frågade Franz då han tittade ut igenom fönstret på morgonen.

Jo visst, det gick perfekt att göra snögubbar idag i ett riktigt vackert vinterlandsskap. Men glädjen över den nyfallna snön är definitivt inte lika positivt som i början av december.

Meterologiska institutet berättade i nyheterna att det är ovanligt med så mycket nysnö i södra Finland i början av april. Vill inte riktigt hålla med i det fallet. Minns tillbaka att liknande vårar har det nog funnits tidigare, det som vi kallar ”takatalvi”. Ena dagen har man krattat och fört bort det som kommer fram under snön, lyssnat och njutit av ljudet av flyttfåglarnas kvitter och sång och andra dagen vaknat upp till ett vackert vinterlandskap.

Idag var vintelandskapet tillbaka igen, 10 cm nysnö. Flyttfåglarna var rätt så förstummade hela dagen. Fågelbrädet var välbesökt. Känner de månne på sig att snötäcket inte kommer att smälta bort de närmaste dagarna och det kyliga vädret håller i sig över påsk?

1 April

Söndag, första april. En dag som fylldes med att ta mej från Ytterholm till Dånö, fira min lilla hjälpreda som fyllt 5 år, och med många sorters väder. Väckning 05.30 och promenad. Snurran är visserligen på vattnet, men eftersom temperaturmätaren visade -5,6 grader och jag inte visste hur stark blåisen skulle vara beslöts ganska fort att vi måste gå runt bron för att vara säkra på att komma fram i tid till bilen. Jag har länge tänkt att sommartossorna borde komma på bilen, men idag var jag glad att jag som vanligt inte fått ”rumpan ur vagnen” och fått det gjort 🙂 Visserligen var vägarna in till åbo torra, men man vet aldrig… Ombord på båten parkerade vi oss i ett av fönstren i cafeterian och spanade efter vårtecknen. Solen steg och sjöfåglar i mängder siktades! Vad det var roligt att se stora flockar av ejder igen 🙂 Jag har inte siktat dem kring holmen, men kunde konstatera att det nog bara är frågan om dagar innan man får höra gudingens ”aaoouuu-ande” igen!

Så vacker vårdag att jag måste gå ut på däck och ta en bild ut över skiftet. I mitt huvud snurrade sånger som alla ”fåglar kommit re´n…” Men när vi kom fram till Geta var det nog mer textraden, ”än är det långt kvar till vår, säger mor” som passade…

Blåsipporna står ute i backarna, men nu har de fått ordentligt med snö i mössan! Det snöade riktigt ordentligt några timmar och vårbruksplanerna sköts upp med någon vecka. Skulle det inte vara för den ljusa kvällen skulle man nog kunna vrida sej på fel och tro att det var november. Nåja, hellre ett ”bakslag” i vårens framfart nu, än senare. Inte är det så bra om blåsipporna står med snö upp till halsen, men hellre att dom gör det, än tulpanerna…

Tyst och stilla…..

……lär det bli i huset några veckor framöver. Jag förde nämligen nyss den yngsta dottern till bussen som ska ta henne ner till Åbo och färjan till Åland för praktikperioden som avslutar hennes yrkesstudier. Nå, nu för nu inte Linnéa så mycket väsen av sig annars heller men det är klart att med ännu ett tomt rum i stugan så känns det onekligen lite just det…….. tomt. Men hon kommer ju tillbaka, vi har ju ännu några körlektioner att uppleva tillsammans och några veckor går ju fort. Speciellt som det också kommer att finnas en hel del att göra under tiden.

Min ”lite tidigare än vanligt väckning” gör att jag nu inleder dagen med ett inlägg istället för att avsluta. Ska nu passa på att utnyttja lugnet med att utföra lite kontorsjobb samt försöka få kontakt med internetbanken som behagade ta paus lite före midnatt mitt i det att jag satt och betalade räkningar. Saknar nog gamla trygga ”privatlinjen” där man i godan ro kunde mata in räkningarna och fast ta en kaffepaus mitt i knackande på tangentbordet för att sedan ringa upp och sända ”paketet” när man var klar. När det gäller internetbanken blir man ju titt som tätt utkastad om man inte är aktiv hela tiden, ringer telefon så gäller det att komma ihåg att nu som då ”röra om med musen” om du vill hålla dig inloggad. Jag har funderat på att placera musen på en roterande platta så att den hålls ”levande” ifall det blir avbrott i inmatningen. I går kväll var det dock inte min inaktivitet som förorsakade avbrottet utan problemet fanns nog att söka hos banken. Verifikatet verkade också ha försvunnit så det blir väl att författa meddelandet på nytt………..i lugn och ro.

Lugn och ro var det däremot inte i staden dit jag skjutsade dottern…… overallklädda ungdomar fyllde gatorna men kanske dom ändå inte var på väg till ett tidigt morgonarbete 🙂

Grundvattenrör.

Fick en fråga om grundvattenrören som jag skrev om i mitt förra inlägg vårbruket inlett. Grundvattenrören använder jag för att följa med grundvattennivån i marken och en del av rören är placerade så att jag kan låta dem stå kvar över vintern medan en del tas upp vid höstplöjningen och sätts ut igen efter vårsådden. Rören är slitsade så att vattennivån i röret är densamma som grundvattennivån som på så vis lätt kan avläsas av den flytande ”visaren”. När den röda markeringen börjar synas (som det nu gör på bilden) så är nivån för hög för växtligheten och spjällen i brunnarna bör öppnas. Jag brukar med flit och vilja hålla ganska hög nivå tills en eller två veckor före vårbruket för att sen snabbt under en kort tid sänka nivån. Jag tycker mig ha fått en snabbare uppvärmning av jorden på så vis, antagligen skapar den snabbt sjunkande vattennivån ett undertryck i jorden som utfylls av varm luft från jordytan under soliga varma dagar.

En stor del av mina åkrar är så kallade alunjordar eller sura sulfatjordar som om de syresätts alltför djupt utsöndrar försurande ämnen till vattendragen. Därför har jag byggt de flesta av mina dräneringssytem så att jag kan reglera vattennivån så att onödig syresättning undviks och genom att hålla en högre grundvattennivå förbättras ju också växternas vattenförsörjning.

Här på orten genomförs för tillfället ett undersökningsprojekt kallat Catermass vars syfte är att ge mera information om hur man bäst handhar den reglerbara dräneringen och vilka positiva effekter på vattenkvaliteten i vattendragen det ger.

Är det något ni undrar över är det bara att kommentera så försöker jag förklara det närmare 🙂