Skördeprognoser

Nu då alla grödor är ”till hus bärgade” som vi säger så kan vi återigen konstatera att den profetia som brukar komma på skam kom på skam i år igen. Det finns nämligen ett (bland några andra) fenomen som retar åtminstorne alla bönder jag känner. Denna gång pratar jag inte om blanketter, flyghavre eller slagregn utan om skördeprognoser.

När sommaren står som vackrast och spannmålen inte ens har planerat någon axgång brukar dom dyka upp. Radionyheterna basunerar ut, och tidningarna skriver hejvilt om den rekordskörd som väntas till hösten. Jodå, det är märkligt nog alltid rekordskörd på gång och detta utan så mycket som ett enda litet tvivel.

Detta betyder att man i cirka två veckors tid får vandra vägen fram mellan medmänniskor som förfasar sig över vad man skall göra med alla pengar som kommer att rulla in över hemmanet när rekordskörden skall avyttras.

Det som inte medmänniskorna – och tydligen inte heller prognosmakarna – kommer att tänka på är att ingen spannmål är såld förrän björnen är skjuten. I år har varit det rena modellåret för dylikt. Här i Österbotten var våren bra, försommaren en riktig dröm och axgångstiden var som given av Jungfru Maria. Tröskandet av den förutspådda rekordskörden inleddes nästan rekordtidigt. Sen kom det. Regnet. Det inte bra kom, det fortsatte, och fortsatte.

Maken till skräphöst har jag bara upplevt en gång tidigare (2004) och detta slog förstås hårt mot skörden. För mig gick det ganska bra, eftersom jag bara hade Peppi-havre och Zebra-vete i år så var det allra mesta klart innan Gud Fader öppnade kranarna, men för rypsodlare och sådana med stora arealer sen spannmål har detta varit en tung höst. Dessutom har jag förstått att vi haft det långtifrån värst, både norröver och söderöver verkar det ha varit värre.

Men som sagt, skördeprognoserna i slutet på juni var ju fina. Kanske man borde anhålla om att få likviden baserad på prognosen, inte på det verkliga resultatet.

”Gegga”

Som jag skrev i bloggen på våren, hade vi ingen ”skitrally”, men det hade vi på måndagen. Eftersom vi sålde vår gödselvagn  i mars så fick vi ty oss till en entreprenör. Väderleken har ju inte varit den bästa, men efter vår första höststorm en massa regn slog vi fast med entreprenören att hans skulle komma på måndagen. Det blev att köra i molnigt, soligt och ösregn.

Blandningen av gödseln påbörjades redan på lördagen, man vill ju ha så lite fast massa i botten som möjligt. Vi har alltid haft problem att få en bra blandning. Blandningen sköts med en traktordriven DeLaval pump och en propeller. Största problemet är att det alltid gavs stora mängder halm och kutterspån till grisarna, så mycket som bara utgödslingssystemet klarade av.

Detta är resultatet.

Bassängen är så gott som tom på svämgödsel men nu kvarstår det dyra kutterspånet kombinerad halm ”gegga” kvar på bottnet. Nu blir det en annan rumba. Hur skall bassängen nu tömmas så att den blir ren och luktfri. Det blir visst en kombination grävmaskin, transportvagn, vattenvagn och sugbil.

Time to say goodbye…

Till min Ford. Lilla 4000 skall få ett nytt hem. Det tar emot, och känns vemodigt, men ibland måste man göra saker som tar emot för att ha möjlighet att gå vidare. Han har blivit för liten helt enkelt. Jag behöver två traktorer. Jag klarar mej nog med en, men mycket är lättare med två, och då gärna två som har frontlastare, drar på alla 4 tossorna och som orkar med balmaskin, slåtterkross, skitspridare osv. Det gör inte lilla 4000. Att han måste åka handlar om ekonomi. Jag får inte mycket för honom, men alltid en liten bottensumma för att eventuellt ha möjlighet att kunna köpa någonting lite mer passande.

Skulle jag kunna så skulle han absolut få vara kvar för och göra lättare jobb, bli deltidspensionär, men nu är det inte så. Jag vann inte de 8 miljonerna det lottades ut förra veckan, så då blir det såhär. ( Lämnade i och för sej inte in någon rad heller, chansen blir onekligen lite större om man gör det, men i alla fall… ) Tråkigt och trist att göra sej av med en trogen tjänare, men vad göra..

Letat någonting annat har jag, och gör jag, men ännu har jag inte lyckats hitta någonting som jag fallit för. Behöver någon jag kan lita på att startar när vintern kommer. Tack vare att jag kan sätta upp ensilagebalar på vinden i år är det ingen panik med att hitta en traktor till, för jag behöver tack vare det inte starta upp Jonte varannan dag och tur är det… Han är ingenting att lita på när utomhus temperaturen går under -10 grader…

En sak i taget. Nu skall jag först se till att 4000 kommer iväg ordentligt. Han får ett bra hem dit han kommer, i alla fall nu till börjas med, sen vet jag ju inte vad som händer med honom, men nu skall han få komma till ett hem där han är önskad och kraven på honom inte är så stora. Det känns bra.

fordens sista pråmresa

 Fordens sista pråmresa…

Show is over, say goodbye…

Regnig höst

Igår tisdag inledde jag trösksäsongen. Jo, du läste rätt: inledde. Inte avslutade . Om nån eventuellt tycker att det var i senare laget kan jag inte annat än hålla med.

Odlingssäsongen 2011 har i våra trakter varit enormt bra. Varmt, lämpligt med vatten, god ensilageskörd och riktigt fina utsikter för spannmålens del. Tyvärr avslutades den annars fina sommaren av en veritabel skräphöst med massor av regn. Eftersom min avsaluareal inte är så värst stor brukar jag satsa på två grödor och i år hade jag valt rybs och utsädeshavre. Bägge skall tröskas rätt sent, men en normal höst borde det inte vara några problem. Tyvärr har den här hösten dock varit allt annat än normal och därför börjar det nu bli lite spännande.

De senaste veckorna har regnet kommit i små skurar mer eller mindre dagligen. Även om regnmängden vissa dagar varit rätt liten har det bromsat skördearbetet eftersom spannmålen måste hinna torka innan man åker ut med tröskan. De få tröskdagar som funnits har utnyttjats väl, men de har inte varit så värst många.  Min havre har varit tröskmogen ett tag, men tröskentreprenörerna Jonas och Conny har varit tvungna att först tröska det sista av kornet innan de hinner till min havre. Kornet borde normalt ha varit i silon för flera veckor sedan, så det måste ha förtur.

Som tur är hade Janne som jag gjort utsädeskontrakt med hunnit tröska klart sina åkrar och kunde göra en snabbutryckning för att skörda en del av havren. Växten var rejält blöt och kommer att kräva åtskilliga timmar i torken, men man får glädja sig över allt som är bärgat.

Att havren tröskas så här pass sent är i sig inte alldeles ovanligt, så tiden är egentligen inte i sig så oroväckande. Eftersom min havre skall bli utsäde räcker det dock inte att få den skördad, den borde också ha en tillräckligt god grobarhet och det är just grobarheten som kan bli lidande vid så här sen skörd. Återstår att se hur resultaten från provtagningen blir senare i höst.

 

Inte nu!

Nej tack! Inget vatten! Stop! Det räcker!

När till och med daggen är för mycket, då är det inte roligt mera. Åkrar förvandlas till sumpmark, men för Mats och många andra potatisodlarkollegor finns det i denna vatten/jord-välling, potatis, och den skall upp… NU!

Det går tungt, maskinerna slits, potatisodlarens nerver blir uttänjda som gummiband på en slangbella, och mera vatten är det i antågande. För varje dag som går, för varje mm vatten det landar i potatisåkern betyder det ett steg närmare en katastrof.

Katastrof är det inte ännu, men fortsätter det länge vågar jag inte tänka på hur det skall gå för den lille åländska potatisodlaren. Mats har leveransveckor vecka 36 och 39. Roliga, hatade vecka 36 har varit och farit. Det är roligt att äntligen komma igång med upptagningen, och få ett resultat på årets arbete, men tillika är det inte det minsta roligt när mattorna på maskinen slirar i den tunga jorden, stenar fastnar och sliter sönder, men han har med milt våld fått upp sin saturna som han hade på ca 4-5ha och utskiftningen, sättpotatisen till nästa år, så nu är det bara resten kvar… 6ha Asterix…