Bondbloggen – Sida 257

4 veckoslut .

Ibland undrar jag (och antagligen många andra med mej), finns det verkligen bara 4 veckoslut på hela året? Det är dessa 4 veckoslut i Juli som jag tänker på, då skall ”allting” ske. Och om man ville skulle man kunna springa på en bunt festivaler, karnevaler, kommundagar, jippon och tjohejsan nästan varje dag den här årstiden. Att det blivit så är egentligen inte över huvudtaget någonting konstigt, solen är uppe nästan dygnet runt, det är varmt och alla har semester, nästan alla i alla fall. Frågan som i de flesta diskussioner kommer upp när folk träffas den här årstiden är: När och hur länge har du semester? Frågan har också jag fått, men något svar har jag inte.

En bonde tar inte fyra veckor semester på sommaren för att hinna sola och gå på happenings, någon katastrof är det ju inte och jag kan ta en dag ledigt nu och då under året medan andra stressar iväg till jobb, men visst harmar det när helgerna susar iväg och man inte hinner med några nöjen över huvudtaget. I januari och februari, när man skulle ha tid att gå på någon happening, då brukar det vara glest mellan evenemangen 😉

Vädret är konstigt

Det är helt klart något märkligt med vädret i år. I början på april låg snön kvar och störde framtidsutsikterna om ett bra jordbruksår. Sen kom liksom ett ”swisch” och tog med sig snön på några dagar och sådär har det hållit på, I morse hände det igen. Efter en veckas värmebölja just precis tajmad med axgången (perfekt) så funderade jag i går kväll att det inte skulle vara så dumt med lite regn som omväxling. Sagt och gjort, i morse regnade det ett stilla perfekt varmt sommarregn.

För övrigt så är det ju nagelbitarsäsong såhär i mitten på juli. Dels är det ju jaktsäsong på flyghavre och varje strå man hittar är ju ett för mycket, men också rädslan för slagregn förföjer en om dagarna. Den fina prognosen på spannmålen som vi åtminstone har i Syd-Österbotten kan kraschas till ingenting på 10 minuter om regnet och blåsten dyker upp samtidigt. Senast det hände var 2004 så statistiskt börjar det vara på gång igen. Tack och lov så har spannmålssorterna förädrats och förbättrats till stråstyvare och mera kortväxta så risken för liggsäd är betydligt mindre än för 20 år sedan. Men bara det faktum att risken finns kan knöla till huvudkudden rejält.

Men nu är det inte läge att sörja över det som eventuellt kommer, för hittills har sommaren varit – perfekt!

Jobb 8-16

Vad jag känner mig ung! Precis sådär som de där skolbarnen som söker sig på sommararbete under sommarlovet 🙂

Jag har fått den förmånen att få jobba som sommarvikarie på ett kontor i centrala Ekenäs speciellt under sommaren då den övriga personalen har semester. Vad det är roligt att göra någonting annat och vara lite mer social.

Min första utbildning är nämligen redovisningsmerkonom, men i den yrkesgruppen har jag egentligen inte någonsin jobbat i. Utbildningen har varit till en stor förmån för mig då jag praktiskt taget har skött om gårdens bokföing, deklaration samt övriga pappersarbeten som berör jordbruket allt sedan 1995.

Nu har jobbet pågott ca en månad och skall sträcka sig över hela högsommaren, ja, jag slutar då tröskandet kallar och senare blir det några strödagar kontorsjobb in på hösten. Tidigare då djuren fanns, kunde jag inte göra arbete utanför hemmet men nu finns det möjlighet till det.

Ni skulle ha sett barnens reaktion då jag berättade för dem efter skolavlutningen att mamma åker på jobb under deras sommarlov 😮 De har nämligen frågat i många repriser – Hördu mamma, när skall du börja och jobba som normala mammor gör, 8-16.

Till slut kan jag bara inte låta bli att sätta in några foton från vår otroligt vackra finska skärgård där vi har spenderat de två senaste helgarna i ett alldeles underbart väder.

Nu är det sommar………

……..nu är det sol, MEN ingen koskit i hagen.

Diskuterade barndomsminnen med grannen häromdan och kom in på ämnet koskit (fast avföring från kor). Korna håller på att bli sällsynta, åtminstone här i mina trakter. När jag flyttade hit till Långmossen för 23 år sedan fanns det 4 mjölkgårdar i byn. Numera finns en kvar, märkligt nog den som hade minsta besättningen och äldsta fähuset.

Det om stordriftsfördelarna……men åter till barndomsminnena. Jag har faktiskt den återstående kobesättningen inom synhåll från vår gård men ser endast kor och inga barn i hagen vilket föranleddde diskussionen med grannen då vi undrade om dagens barn trampar i dom färska ”korååpona” (kons avföringshögar) så att skiten jäser upp mellan tårna såsom vi gjorde när vi sprang barfota i hagen? Hittade man färska ”rååpor” var det ju extra skönt att värma fötterna som ibland var kalla efter spring i det daggvåta gräset. Kanske dagens barn upplever detsamma interaktivt via nätet men det kan väl inte vara samma upplevelse? Rapport från dagens kobönder önskas!

Borde kanske ta en sväng med barnbarnen till grannens kohage för ensam kan jag väl inte gå för att återuppleva gamla minnen? Kanske bäst att också meddela kobonden först? Detsamma gäller alla som tänker pröva på! Upplevelsen kunde kanske marknadsföras av kobönderna för lite extra klirr i kassan, upplevelseturism lär vara dagens melodi 🙂

Sallatsskörd.

Äntligen kom vi så efter en lång väntan igång med sallatsskörden på allvar. I fjol skördade vi första isbergssallaten 13 juni, om jag minns rätt. Det var den tidigaste skördestart vi haft. I år har vi en av de senaste startdatumen sen vi började med den fältmässiga isbergssallatsodlingen år 1988. Orsaken är ingalunda dåligt väder för bättre start på våren har vi sällan haft, grund tjäle, lättbrukad jordstruktur, just inga frostnätter och i allmänhet relativt varmt väder borde ju ha gynnat odlingen. Nej orsaken är att vi dels missbedömde vårens ankomst då snön låg nästan meterdjup i slutet av mars, vi fick också en del utrustning till plantdrivningen försenat så de första sådderna skedde 2 veckor senare än normalt. Vi har också använt ny typ av såjord som det också tog lite tid att komma underfund med och även det ledde till långsammare plantutveckling. Då planteringen av de på grund av såjordsproblemen något föråldrade plantorna utfördes ungefär 3 veckor senare var det redan så varmt att jag bedömde det vara onödigt att täcka med väv, kanske försenade det också utvecklingen med några dagar.

Så visst ”harmar” det lite att vi inte kunnat utnyttja de goda förutsättningarna och att vi gått misste om några veckors skördeinkomster. Men nu är vi i alla fall igång och skörden ser ut att bli riklig, huvudena är lite i större laget då jag gödslat något för mycket. Glömde nämligen att räkna med gödseleffekten från fjolårets lökodling på fältet i fråga och att den senare starten gör att mineraliseringen av jordens kvävereserver kommit bättre igång då jorden vid en senare start är varmare och aktivare.

Inget torrhö :)

Ibland blir det inte som man tänkt sej, det blev inget torrhö i år.

Varje år brukar jag vilja ha in lite torrhö i småbalar upp på hövinden i mitt fårhus. Anledningarna är flera, det är behändigt käk att utfodra, det fungerar bra som magmedicin åt fåren om de har problem med magen och så är det bra i förebyggande syfte om man har fått in en halvslaskig ensilagebal, och många flera orsaker. Men i år blev det inget torrhö, jag har lite kvar, och första ensilaget blev torrt och bra, så ingen katastrof även om torrhöet uteblir i år.

Anledningarna till att det inte blev torrhö var att jag befarade att det skulle komma att bli mycket gräs på höåkrarna här hemma och när jag slog det kunde jag bara konstatera att jo, rätt hyggligt, och det är ju bra. Men att få det ordentligt torrt med den väderlek som utlovats skulle, i fallet att ta det som torrhö, kunna bli knepigt, mögligt och brunt hö har jag haft, och det vet jag, att det vill jag inte ha igen. Så vädrets makter, som man inte kan lita på, var en orsak. En annan orsak var att vi förut om åren ofta varit bara Pappa och jag som kört in höet, då har mängden inte varit så stor, men, i år var det annat.. Visst finns det folk i knutarna att fråga, men att noisa med folk att stå på hövinden och rada hundratals höbalar i +30 grader en stekhet dag är ingen höjdare.

Allt pekade mot att rulla ihop gräset till ensilage, har man plast runt vet man nästan vad man har. Hellre lite förväxt gräs i ensilagebalar än tunga fuktiga småbalar som möglar och dammar. Gladeligen sa det pang i bordet och balmaskin och plastare hämtades från Anisor. Balmaskinen är en Claas 46, med efterföljande Elho inliner. Det betyder att när den skall backas ombord på pråmen blir det lite trickit, med traktor, balmaskin och plastare i ett ekipage blir det 10 hjul som skall prickas rätt ombord på ramperna upp på pråmen, och dessutom med två leder… Det är i sådana situationer jag är lycklig som kan ropa på pappa och veta att jag får hjälp.

Väl hemma i vackert ( läs, grymt hett ) väder balades det sedan ihop 52 ensilagebalar på ca 3ha. De senaste åren har vi för smidighetens skull kört ihop småbalarna med fyrhjuling och en hemlagad vagn. Det brukar gå fort och bra. Man kan ta ca 50-70 balar med sej åt gången, men i år fick även fyrhjulingen ledigt, vilket också var helt bra med tanke på bensinåtgången. Omvandlar man mängden 52 ensilagebalar till antalet små höbalar skulle det ha blivit ca 52 resor till och från åkern med fyrhjulingen.

Så att sätta gräset i plast sparar på mina väder-nerver, det sparar på både min och pappas rygg, jag slipper bli sönderbränd av solen alla de dagar och timmar jag annars skulle ha suttit och svängt på höet och så sparar det många liter svett som annars skulle ha gått åt.