Min Morgon fick besök av Börje Ölander, medlem i Hertonäs matandelslag. 115 hushåll har slagit sig ihop och hyrt en åker för att kunna få närproducerad, god mat på sina tallrikar.
Ur Min Morgon 20.5.2011
Programvärdar: Sonja Kailassaari och Matilda Gyllenberg.
Produktion: Cityportal Ab
Förra veckan utlystes en ny tävling här på bloggen! Du har ännu tid fram till nästa måndag att ta chansen att vinna en sprillans ny Bondbloggen-tygkasse! Tävlingen och instruktionerna hittar du här!
Bete. Vad det kan vara roligt att få släppa ut fåren med sina lamm första gången på bete. När man öppnar dörren ut skenar tackorna ut och kommer inte alls ihåg att dom skall ha några lamm med sej, och lammen står i dörren och undrar varför världen mitt i allt blev så stor och ut i det gröna skuttade mamma – tackan iväg och bryr sej inte det minsta fast alla lammen står och ger hals så dom blir hesa…
Tackorna brukar i ren glädje alltid skena några varv kring fårhuset i full fart innan dom över huvudtaget bryr sej om att se efter var dom har sina lamm, men sen när dom skenat av sej söker de upp sina lamm och ropar på dem så att de ska förstå att de skall komma ut.
Kring mitt fårhus har jag ett litet bete som de får gå i några dagar först så att lammen får vänja sej med att vara ute. Därefter får de gå ut på ett större bete när de lärt sej att hålla sej till tackan lite bättre, men ändå brukar det bli lite kaotiskt när de kommer ut på de större vidderna. Första betet jag släppte dem till i år är ca 5 ha, så det är inte så stort, men är man ett litet lamm är det antagligen vansinnigt stort när man skall skena efter mamma som lägger iväg över stock och sten ”som ett skållat troll”, med andra ord, de går undan! 😉
Fåren får nu gå några dagar ute på bete om dagarna och så får de gå in till nätterna så lammen får vila sej inne i fårhuset. Men snart blir det annat när tackorna och tacklammen skall köras ut till holmar på bete. Bagglammen får gå med storbaggen på bete här på hemholmen.
Lammet mitt på bilden är lilla Gea. Lammet som varit via mitt badrum på intensivvård som jag berättade om i ”gea till intensiven”. Hon får ännu flaska och kommer glatt springande när man ropar på henne. 🙂
Då var det äntligen avklarat. Fröna är i backen. Efter lite regniga dagar fick de sista 20 hektaren sådda.
Vi började med Kenneth 2006 med en tradition att hissa vimpeln då allting är sått och i motsats hala den då allting är skördat på hösten. Konstigt nog är det alltid lika roligt och något man ser framemot, antingen hissningen eller halningen, för det betyder att ett större arbetsmoment är avklarat.
Ett glas skumppa hör ju också till programmet 🙂
Jag kunde inte låta bli att visa hur det går till när Znork och flickorna bekantar sig med varandra. Lite ladugårdsmingel, helt enkelt.
Normalt brukar det vara lite stångande och buffande i början av en bekantskap, men av nån orsak struntade de helt i den fasen den här gången. Det går faktiskt anmärkningsvärt tyst till. Som synes är det mycket doftande och sniffande, eftersom nötkreaturen i högre grad identifierar varandra på doft än på utseende. Znork försöker alltså inte lära sig hur hans nya arbetskamrater ser ut, han försöker lära sig hur de doftar.
Samtidigt har han också börjat med brunstkollen, eftersom han luktar korna under svansen. Om kon är brunstig är det ett av de säkraste ställena att snappa upp feromonerna i ett tidigt skede. Felet är att om kon inte är brunstig luktar det rätt illa, vilket han också ger uttryck för i klippet.
När korna är brunstiga rider de på varandra och det är inte helt ovanligt att de också börjar med ”omotiverat ridande” när de är uppspelta av nån annan orsak. I klippet rider en av korna på Znork och hon var garanterat inte brustig. Men eftersom stämningen var lite uppskruvad och de efter lång väntan åter fått en karl i gänget började hon antagligen inbilla sig att hon nog kanske var åtminstone en liten smula brunstig i alla fall. 🙂
Idag anlände, efter viss väntan, den nya tjuren Znork! Egentligen bokades skjutsen för länge sedan men trafikanten har haft det lite körigt så det dröjde ett lite längre tag än väntat innan han fick passat in oss i schemat. Han erbjöd sig faktiskt att fixa transporten redan förra veckan, men då hade Znork anlänt nån gång mellan ett och två på natten och det var jag inte riktigt beredd på. Att introducera ett nytt djur i gruppen kan leda till slagsmål och en del otrevligheter så man borde helst kunna hålla ett öga på dem nån timme efter flytten. Jag har hört exempel på äldre kor som fullständigt mobbat ut en mindre erfaren ungtjur och eftersom Znork är c. två år har han inte alltför stor erfarenhet av såna här situationer.
Idag gick det dock att får ordnat flytten på dygnets ljusa timmar. Transportbilen dök upp lite före två på eftermiddagen och hela manövern med att få Znork ur bilen och in till korna gick på ett par minuter, han var oerhört samarbetsvillig. Till min stora förvåning blev det inga stångningsmatcher alls, korna verkade mer nyfikna på den nya killen än de var angelägna att få in honom i rangordningen. Förr eller senare skall hackordningen göras upp så slagsmålen kommer nog in i bilden i nåt skede, men det var bra för Znork att inte alla gav sig på honom på en gång från början.
Znork själv tar det hela med ro. Visst märker man att han inte har samma lugn och erfarenhet som sin företrädare Trisse, men å andra sidan är han också fyra år yngre. Just nu räcker det gott för min del att han är lugn, snäll och verkar ta omställningen fint. Det här blir nog bra med tiden. Han förefaller vara medveten om sina arbetsuppgifter och inledde brunstkontrollen omedelbart. Varken inskolningsperiod eller kick-off verkar behövas för hans del. 🙂
