Kategori: Bondbloggen

Läget i valplådan

I valplådan har vi nu 7 stycken valpar som var och en väger över ett kilo och har börjat få tänder. De lite större börjar närma sig 1,5kg. De har börjat äta fast föda, alltså annat än mjölk. De får våtlagt torrfoder blandat med malet kött, och detta är rena rama delikatessen för valparna! På ett huj är hela skålen tom och till efterrätt serveras mjölk direkt ur spenen. Efter detta matkalas är de flesta av dem väldigt trötta och de somnar en efter en. Oftast finns det alltid någon som blir full och bus och springer och biter och puffar på dom andra, men efter några minuter sover nog alla, i väntan på nästa mattur. I fredags blev dom tre veckor, så idag är dom alltså 23 dagar. Om cirka en vecka borde dom nog vara riktigt busiga och börja leka utanför valplådan, där dom hittills har spenderat sina levnadsdagar. 🙂

Själv ska jag precis börja leta mig iväg till Vasa till internatet där jag denna och de kommande veckorna kommer vara fem dagar i veckan. Jag har haft nackspärr sedan igår och detta gör att mitt humör inte är det bästa, men det får man leva med 😉


Det är svårt att få stadiga bilder då jag fotar med telefonen och dessa små liv aldrig kan vara stilla! 🙂

1-maj och snö

Här är det alldeles förskräckligt kallt. Blåsten skär genom märg och ben. Då jag tog bort kättingarna från MF-165:ans  hjul så höll jag på att frysa ihjäl fastän jag hade vinterjackan på.  Inte torkar det upp väldigt fort med det här vädret.

Och sedan då det kommer varmare vindar så blir det regn … Få se hur det går med sådden.

 

Taklagsfest.

Hade ingen taklagsfest senast jag byggde, skulle i så fall ha fått fira nästan för mig själv. Nu då mera folk är involverade tyckte jag att det var på sin plats att tacka de som gjort sittt bästa så här långt. Ville visa min tacksamhet till byggteamet med Hasse Storm i ledningen, att de trots lång kall vinter och insnöade brandrester klarat att komma så här pass långt. Visst är vi lite försenade men bättre att jobbet är väl utfört än att det är inom utsedd tidsram. För som jag brukar säga ”det är ingen som frågar hur länge bygget tagit men de frågar vem som byggt”.
Vill påstå att när vi bönder bygger så bygger vi inte endast för oss själva utan även för kommande generationer eller åtminstone för 50 år framåt.
Ordnade sålunda en liten taklagsfest, som jag ville få undanstökad innan vårbruket inleds på allvar, passade ju bra så här inför Valborg då arbetarnas dag i år infaller på en söndag. Stort TACK till byggare, murare, elektriker, rörmontör och planerare för väl utfört arbete. Tack även till försäkringsbolaget för gott samarbete så här långt, hade ju inte själv värderat det egna arbetet under de senaste 20 åren så här högt.
Har inte heller sökt ersättning för alla inträffade skador under åren som gått men denna gång tyckte jag att det var berättigat, det är ju trots allt därför man betalar premien.
Trevlig 1:a maj önskar jag Bondbloggsläsarna……

Mellan glassdisken och godishyllan

I ca 15 år bodde och växte jag upp ”mellan glassdisken och godishyllan”. Rätt trevlig barndom. Det var helt enkelt så att min mamma drev Björklöfs Handel på Kirjais i 29,5 år. Butiken var på nedre våningen och vi bodde på övre våningen. Butiken var inte stor, men det fanns en hel del varor ändå. Allt från spik, bräden, flaggstänger, bränsle, brickor, rep, trådrullar, dragkedar och skosnören till  bykpulver, apelsiner, rågmjöl, skinkor och så vidare. Med andra ord allt vad man kunde tänkas behöva på landet.

Men mamma tyckte att hon inte ville hålla på med butiken i all evighet och för ca 6 år sedan såldes den och de som då köpte butiken drev den i ca 5 år. Men så senaste höst stängde de butiken av hälsoskäl.

Att vara utan butiken på Kirjais innebär för oss att vi har dryga 20km till närmaste butik. Lite förargligt när man tänkt sej att koka en gröt och konstaterar att man då inte kan göra det för då kommer det inte att finnas nån mjölk över helgen. Eller om man glömmer att köpa grönsaker och det närmaste i grönsaksväg man har hemma är ketchup, då önskar man att man inte skulle behöva sätta bort en halv dag för en gurka och en tomat, utan kunna sätta bort ca en timme på att fara och handla. Nåja, det går ju an, det som är värre är att utan butik i byn så försvinner så mycket mer än bara butiken och varorna. Det är inte bara en butik. En bybutik kan på inga villkor jämföras med en stor market inne i nån stad, en bybutik är som ett andra vardagsrum. Folk träffas och pratar, skrattar och skvallrar så mycket dom orkar, och alla trivs.

Men så igår, efter en lång vinter med butiken i dvala öppnades dörrarna igen i Kirjais bybutik. En tjej från byn, Sara och hennes sambo Einar, har blåst nytt liv i butiken och naturligtvis måste vi ju fara och titta. Eftersom det är första maj fanns det mjöd, munkar och serpentiner i långa banor. Folk från när och fjärran, sommargäster, folk från holmar, stadsmänniskor och urinvånare kom för att uppleva starten för butikens nya kapitel, och det blev en salig röra där vardagsrums känslan infann sej.

Så nu är det igen lättare när man behöver en låda spik, bränsle till röjsågen eller en liter mjölk. Yes!

Vappen!

Som många andra (kanske främst ungdomar) gillar också jag vappen. Dels för att det är ett säkert tecken på att våren är här, men också för att man får umgås med kompisar och ha det allmänt skoj. Så ikväll bär det av till Bergö, där vi traditionellt firar valborgsmässoafton. Det bästa med vappen och första maj är -> MJÖD! Mammas mjöd och munkar! Gott, gott, gott! Har ni inte smakat hemgjort mjöd respektive munkar har ni nog missat något. Jag skulle kunna dricka mjöd året om bara mamma skulle göra det åt mig. Får väl lära mig att göra det själv 😉

Hoppas alla ni läsare får en bra vapp och en bra första maj! 🙂