Kategori: Bondbloggen

Utsikter för idag

Nåjaa, äntligen sitter jag i min Zetor och harvar!! 😀 Pappa har sått några hektar redan tidigare och det fortsätter han med idag också. Bara jag har harvat färdigt,åker jag hem, hämtar välten och börjar välta. Så ska det låta! 😀 En stund efter att jag tog denna bild,körde jag fast mig. Riktigt ordentligt. Så pappa fick först dra låss traktorn, sen lyfta med frontlastaren låss harven. Man måste ju prova på allt nytt! 😛

Det här är du

Allt du är och allt du gör.

Min morfar var född 1916 och växte upp i en tid då jordbruk långt handlade om självhushållning. Han hade sett företeelser som traktor, mjölkmaskin, konstgödsel och kalk göra sitt intåg i näringen. En gång när jag hälsade på honom kom samtalet in på hur jag hade för avsikt att rikta in mitt framtida jordbrukande. Skulle jag satsa på mera djur eller försöka arrendera till mer åker och satsa på växtodling? Jag svarade att jag nog alltid i första hand sett mej som en husdjursmänska, men att jag för den skull inte var ointresserad av att kunna odla mer mark heller. Skall man ha djur måste man ju ha åker att odla foder på, på sätt och vis är djuren en fortsättning av åkern. ”Djuren är ju egentligen jord i annan form”, sa jag och tyckte jag var lite småfyndig.

Morfar tog upp tråden men ur en mera fördjupad synvinkel: ”Ja, och inte bara djuren utan vi mänskor också! När ett barn föds är det så litet, väger bara några kilo. Och när det växer upp och blir större år för år är det enda vi har att fylla på med det som vi har fått från jorden. En mänska är helt och hållet byggd på jord.”

”Och inte bara vi mänskor”, fortsatte han,”utan allt det vi gör också. När vi bygger hus, bygger vägar och bygger ett bättre samhälle gör vi det med den energi och den kraft som vi får från jorden. Det spelar ingen roll hur utvecklade vi blir och hur komplicerade system vi skapar, i grund och botten bygger de ändå på jorden och det jorden ger.”

Trots att jag växt upp på en gård och t.o.m. utbildat mej inom jordbruk var det där första gången jag såg det långa perspektivet. Vi har gått från ett agrarsamhälle till ett industrisamhälle och vidare till ett informationssamhälle, men fortfarande bygger allt vi gör och allt vi är på kraft och näring från jorden.

Rutinjobben skall också skötas

Trots att det är vårbrukstema för närvarande innebär det ju inte att rutinarbetena faller bort. Idag behövde jag t.ex. fixa hem lite nytt grovfoder åt korna. Visserligen har jag åter börjat köra hem balarna med den gamla lastbilskärran vilket innebär att jag får hem lite större lass åt gången än i vintras, men det oaktat skall det göras och tar tid från vårbruket.

Att köra traktor längre sträckor längs vägarna är småstressigt och jag verkar aldrig riktigt vänja mej. Det är obekvämt att se hur kön bakom en växer och växer utan att hitta nånstans där man kan köra till sidan. I ungdomens fagraste vår gjorde jag ibland misstaget att svänga in på nån retardationsfil för att släppa förbi kön. Det låter bra, men blir endera ett nedrans strulande när man skall ut i trafiken igen alternativt bromsar man upp dem som faktiskt skall ner i retardationsfilen på riktigt. Numera kör jag enligt trafikreglerna, utan improvisationer, och litar på att bilisterna är tillräckligt bra förare för att ta sig förbi när läget är det rätta.

Mitt på dagen svängde klövverkaren Bernhard in. Jag hade en ko som behövde få en översyn av klövarna och vi passade på att fixa tre andra kor samtidigt när han ändå var på ort och ställe. Hugaligen, vad svettigt det är att böka runt verkstol och kor i värmen! Samtidigt spred Lindholms entreprenad gödsel i Sundby, men det gick så snabbt att jag aldrig hann fånga dem på bild.  Det går undan när man har snabba entreprenörer. 😉 Vi gör nytt försök när de sprider i Östensö nästa vecka. Som tur kunde min pappa hoppa in på plöjningen och myllade in gödseln direkt efter spridningen.

Nyttomotion

Jag hade tänkt skriva ett litet inlägg om dom här två filurerna som såg dagens ljus igår. Till vänster Heisala Hainuli och till höger Des Prairies Haline:

Men istället tyckte 14 stycken av filurerna nedan, att det var dags att sätta matte och motionera.

Jag lade ut korna på bete och gick själv in till ladugården och grejade där en stund. När jag kom ut var hagen tom. Först tänkte jag att alla har gått in tillbaka till ladugården, eftersom där stod ett gäng utanför dörrarna. Men sen märkte jag att tråden var nere och sen blev det brått!

Till saken hör ju att varken Antte eller Åke var hemma, men till all tur var Magdalena det och tillika som jag märkte att tråden var nere, såg hon några kor i sjön. De stod nu där och tog ett förfriskande dopp!
Skönt hade dom där, men då de märkte att vi upptäckt dem, så blev det minsann fart i benen på dem… och på oss!!

Korna har i ett sådant här fall ett sjätte sinne, som berättar för dem vart de ska springa så att de kommer så långt som möjligt, så snabbt som möjligt. Eftersom vi inte har tagit hela betet i bruk ännu, så hade vi inte heller stängt ”lidena”, alltså grindarna, på den delen av betet. Så förstås sprang korna genom lidet, via vår sandgrop och en skogsdunge till en åker på andra sidan av ett berg. Och jag sprang efter.
Jag gav upp efter sandgropen och konstaterade att vi behövde hjälp. Till all tur var grannarna hemma, så de kom och hjälpte till.

Då vi sen var tre som kasade bort dem från åkern och skogshagen och Magdalena som skötte om lide, så fick vi dem in i rätt hage. Varmt som det var, så tyckte kossorna att de ännu skulle gå och ta sig ett svalkande dopp, med matte efter. Nå, nog måste jag ju medge att det var ganska skönt att gå barfota i vattnet, då klädseln under denna länk bestod av ”avo”haalare och gummistövlar och temperaturen var långt över +20.
Efter doppet tyckte flickorna att de fått nog av det friska utelivet och sen gick de in!

Vad behöver man gym och motionsgrupper till, då man kan ha kor? 😛