Jag vågade inte riktigt tro på det men hjulen på släpvagnen passade faktiskt till skogsvagnen som nu är i skick igen. Det finns ju så många olika bultcirklar (avståndet mellan motsatta bultar på hjulet) och jag hade nyligen problem med hjul som hade bultcirklarna 100 och 102 mm och inte passade ihop.
Efter att ha kört ett par lass flis (den var nästan slut) så skruvade jag bort släpvagnshjulet och flyttade till skogsvagnen. Det gick att köra men vägarna börjar bli dåliga så det är snart slut. Men en eller två dagar till så är stockarna ute.
hjulet bort och ett nytt hjul i stället (litet större men det gör inget) …
Just nu är det riktigt gråväder – men jag gillar diset:
Glad påsk ! Nu skall jag dricka kaffe och äta pascha …
Hos oss är påsken en helg man tar det lugnt tillsammans med familjen, åtminstone de röda dagarna. Djuren skall förstås skötas söndag som vardag, men i övrigt tar jag ledigt i den mån det är möjligt. För att kunna göra det behöver man planera lite veckan före påsk, fixa hem foder och ordna undan sådana arbeten som går att tidigarelägga. Kvigan Charlotta börjar närma sej kalvning och för att enklare hålla henne under uppsikt schasade jag in henne i kalvningsboxen redan på skärtorsdagskvällen trots att det antagligen är lite i tidigare laget. Men på det sättet får jag henne rakt under övervakningskameran och kan lättare hålla koll på henne inifrån bostadshuset.
Inom politiken är ju kovändning en benämning som används när någon snabbt ändrar åsikt. Varje gång jag försöker driva en ko i en viss riktning förvånas jag över att det begreppet fått fotfäste i svenska språket. Om det är något som karaktäriserar kon så är det definitivt inte snabbhet i rörelserna eller kvicka kurskorrigeringar. 🙂
Jag hann få fast den reparerade styrcylindern och körde några lass och så var det slut för en ring på skogsvagnen är flat
Typiskt att det skulle hända på fredag kväll – och så är det ännu helg på måndag. Ren katastrof för vägarna smälter snabbt nu. Kan vara trevligt för anställda att få fira påsk men för oss är de reservdelstomma dagarna rent elände. Vädret väntar inte oberoende av om det är vardag eller påsk. Nu är jag ”ledig” men det är inte roligt då man ser hur det blir värre före för varje dag. På tisdag morgon bär det av till reparatören och sedan blir det att köra i lera och elände – om det alls går sedan. Ingen trevlig påsk …
Tidigare på dagen såg allt bra ut och stockhoparna växte:
(klicka på bilderna för att se större. Det går också att se riktigt stora bilder genom att högerklicka och välja ”Visa” i Firefox åtminstone. De bilderna är på 4-5 M så med långsam nätanslutning tar det väldigt länge)
Men det finns ännu stockar kvar i skogen – för att inte tala om gran-, tall-, björk- och aspmassaved.
Tävlingen är avslutad för den här gången – men håll utkik här i bloggen, det kommer flera!
Nu har du chansen att vinna sommarens hetaste accessoar – en äkta Bondbloggen-keps! Allt du behöver göra är att svara på en fråga:
Hur många träd har Nisse avverkat i vinter (början av november- slutet av mars)?
Svara i en kommentar till det här inlägget (kom ihåg att ge din e-postadress så vi kan kontakta dig! Adressen syns inte för andra än redaktionen.). Det går också bra att mejla in ditt svar till bonden.blogg @snabel-a@ yle.fi. Sista tävlingsdag är lördag 10.4.2010.
För tillfället har vi sex olika raser av kor i ladugården. Största delen av korna är av rasen ayrshire, näst mest har vi ”frisare” och en jersey finns också. Utöver dessa har vi också finnar. Vi har av alla tre ursprungsraser.
I bilden nedan har vi vår Vilma. Hon är faktiskt en korsning av en frisisk mor ( om jag minns rätt var Prisma också en 1/4 finsk) och en västfinsk far. Vilma är större än vad renrasiga västfinnar är och hon mjölkar även bättre än de gör. Men färgen och kulligheten är typiska drag hos en västfinsk ko. Också Ylva af Kabböle är till hälften västfinsk. Av de tre ursprungsraserna är västfinska de vanligaste.
Vilma af Kabböle
Sedan har vi den näst vanligaste av de tre ursprungsraserna, lappkon. Här har vi en bild av Uniikki, även kallad lappis. Uniikki
Som sagt är Uniikki en lappko och ser också ut som en trots att hon har en liten del ayrshire i sig. Tyvärr har hon problem med juvret och är inte dräktig, så hennes framtid är lite osäker.
Vi har också en lappko kviga, eller egentligen borde man säga en kviga av den nordfinska rasen. Hon heter Ainuli och ska kalva i maj.
Till sist och också minst vad gäller mängden djur i Finland; den ostfinska rasen, alltså ”kyyttön”. Den kanske mest kända uppfödaren av den här rasen är Miina Äkkijyrkkä.
Vi har här på Heisala två kyyttön, Emma och Asteri. På bilden nedan syns HH Asteri. HH Asteri
På bilden ser man inte riktigt tydligt det mest kännetecknande för den ostfinska rasen, nämligen den vita randen på ryggen.
Förutom att de finska lantraserna påminner till utseende om varann, så har de också ett likadant lynne. De är både nyfikna och envisa. De är ofta också friskare än de s.a.s. vanligare raserna och deras mjölk innehåller mera fett och protein jmf. med till exempel frisare. Trots detta håller nog inte i alla fall vi dem för att de skulle vara några ekonomiska guldgruvor, tvärtom nästan. Vi har dem därför att de är såå söta 😉 och bara för att vi vill ha dem! 🙂
hjulet bort 
och ett nytt hjul i stället (litet större men det gör inget) …
