Bondbloggen – Sida 56

Att bygga om en traktor

Zetorn är reparerad men då den en gång är inne i verkstaden och varm och torr så passar jag på att bygga om den litet. Den är redan ombyggd flera gånger – i all synnerhet för att anpassas till skogsarbete – så jag behövde ta bort en del ändringar som jag tidigare gjort.

Det är mycket mera arbete att bygga om än att bara reparera. Man måste borra och skära till nya delar vilket tar mycket mera tid än att bara byta en del. Nå, det kan ta en massa tid att få bort rostiga skruvar utan att dra sönder dem men det gäller mest hytten för motorn är så inoljad att där inte finns rost alls.

Då jag hade bort bränsletanken så passade jag på att montera in en bränslemätare. Den mätare som kom med traktorn 1975 bestod av en mätsticka som man skulle doppa i tanken. Den är förstås driftsäker men ibland vill man hålla koll på hur mycket bränsle man har kvar inifrån hytten.

Problemet är att det inte fanns plats för en mätare i tanken så jag var tvungen att ta upp ett stort hål för givaren. Dessutom måste jag skära upp motorplåten för den låg alldels tätt intill tanken.

Det var ganska roande att se på nätet vad olika människor gav för råd. En del tyckte att det var livsfarligt och föreslog att tanken skulle fyllas med vatten eller en lämplig gas medan andra tyckte att brännolja inte brinner så bra (i motsats till bensin) så det var bara att borra. Bland annat så lär en brandskyddsinspektör ha droppat en brinnande tändsticka i en dunk med brännolja för att visa att den helt enkelt slocknade. Och påpekat att det hade blivit en grym explosion ifall det hade varit bensin.

På nätet finns det alltid de hjärtängsliga som tar till helt overdrivna åtgärder och ofta bara ger rådet att låta en ”fackman” sköta allt. Nå, som bonde sköter jag allting själv – efter att grundligt ha tagit reda på hur man skall göra. Då jag märker att det är en ängslig typ så slutar jag vanligen läsa. Det är samma typer som tror att man får bra kvalitet om man betalar dyrt. Tyvärr har försäljarna också märkt att det finns sådana människor så de sätter en sjuhelsikes pris på skräpprodukter varvid de kan sälja dem med god vinst åt de godtrogna.

Hålet i bränsletanken gjorde jag med en skruvbar hålstans som var avsedd att ta upp hål för blandare i diskbord. Man borrar ett litet hål för skruven och sedan dra man ihop stansen som skär upp ett snyggt hål med 35 mm diameter i plåten. Den ger heller inga gnistor som en vinkelslip eller liknande verktyg gör.

Det har sina fördelar att ha en bränslemätare eftersom det är ganska besvärligt att lufta en diesel ifall bränslet tar slut. Speciellt i skogen om vintern är det inte så trevligt att först åka hem efter mera bränsle och sedan börja skruva och lufta motorn.

Lastaren behövde också byggas om. Det fanns inte möjlighet att fästa svängningsdämparen direkt i bommen. I stället för att svetsa fast ny ända på bommen så satte jag två 15x150mm järnskivor på sidan om bommen och fäste dem med 25mm tappar. Fördelen är att man kan ta bort förlängningen och bygga om den om det behövs. Det är mycket besvärligare att plocka bort hela bommen om man vill bygga om nånting.

Sedan har bakljusen börjat sjunga på sista versen. Dessutom stör de sikten snett bakåt. Jag har redan en gång byggt om bakljusen. Zetorn har alldeles för breda träckskydd för skogsbruk även om de kan vara bra då man kör på landsväg. Den bakersta delen skruvade jag bort för många år sedan och måste då flytta upp bakljusen. Nu flyttade jag upp dem ännu högre och fäste dem vid hytten.

Arbetsljusen har också varit för lågt placerade. Speciellt då man har ett högt lass så är de till tvivelaktig nytta. Nu flyttade jag upp dem ovanför bakljusen som är placerade inne i 80x80mm vinkeljärn. Det kan behövas för torra grova kvistar är starka och kan riva loss en lykta i skogen.

Bakre delen av stänkskärmen borde ännu skäras bort men det får vänta för jag måste ut i skogen snabbt nu. Och det finns en hel del att göra ännu. Trots att det elektriska systemet på en 44 år gammal Zetor är ganska enkelt så tar det tid att klura ut hur ledningarna är kopplade. Dessutom måste jag bygga nya ledningsbanor som är mekaniskt skyddade.

Ett ständigt problem har varit att få rum för skogsstövlarna. Zetorn har en ganska stor hytt – den första som hade platt golv år 1975 – men den svängbara stolen som jag satt in har i alla fall problem att svänga runt – åtminstone stövlarna vill bli kvar i framändan på hytten. Det fina med den stora hytten är att ventilbordet ryms inne i hytten så jag kan ha bakrutan fast hela tiden. Då jag dessutom installerat ett extra värmebatteri med fläktar så kan man arbeta ganska bekvämt även om det är dåligt väder.

Saker som borde fixas tar aldrig slut men jag har nu fått en hel del gjort som varit på listan i många år. Nu gäller det bara att komma ut i skogen och få nånting gjort också …

Krokvagnen

Min nyaste större investering eller krokvagnen har figurerat på en del bilder i några inlägg och verkar ha väckt lite intresse för ytterligare information. Lovade därför neråt januari skriva ett inlägg om den, nu har det varit lite strul med frugans hälsa, skidåkning m.m. så lite i senare laget verkar jag nu komma till skott. Man måste förtjäna lite också emellan varven 🙂

Krokvagnen har stått på investeringslistan i lite på 10 år men brand och annat har kommit emellan men för närapå 4 år sen kom jag så äntligen till skott. Jag ville ha ett rejält underrede som jag kunde använda till de mesta i transportväg. De är ju lite onödigt att ha hjul under alla flak, tankar och dylikt. Hellre då så att man kan växla mellan de olika utrustningarna och då står det väl i huvudsak mellan krokväxlare, vajerväxlare eller flakväxlare. Flakväxlare där flaken står på ben och underredet backas under för tillkoppling är den billigaste lösningen men tillåter inte att flaken läggs ner på marken. Vajerväxlare är lite som krokväxlare men man måste manuellt sköta tillkoppling av vajer och konstruktionen försvårar också justering av flakens position på underredet. Så valet föll på krokväxlare för största flexibilitet trots kostnaden och att det också gör underredet lite tyngre.

Följande val stod emellan 2 eller 3 axlar och där valde jag 3 för att få tillräcklig bärighet med lite lägre däck. Jag ville ju ha så låg pådragning av flaket som möjligt och jag ”dockar” också till lastbryggan som har en höjd på knappa 1,20m så jag ville ha flaken i samma höjd. Den här inhemska modellen som jag efter att ha jämfört 4 olika märken valde har hydraulisk axelfjädring så att flakhöjden kan justeras med knappt en halv meter, och det är ju bra just med tanke på att docka till lastbryggan. Nackdelen med 3 axlar är förutom merkostnaden om närmare 10000€ att den blir lite trögare att svänga så jag valde den tredje axeln som styrbar för att få den lite smidigare. Man kunde också ha haft styrning på första axeln men i och med att den går att avlasta så lämnade jag bort det alternativet. Att den går att avlasta innebär att dess bärighet hydrauliskt kopplas bort vilket också ger mer vikt på traktorn om det visar sig vara lite svårt att komma i rörelse med tunga lass i sliriga förhållanden.

Att fjädringen sköts hydrauliskt ger också möjlighet att via trycket i hydraulsystemet mäta belastningen så jag har också utrustat vagnen med våg, tyvärr har jag inte hunnit kalibrera den med alla flak än så länge men enligt uppgift ska vågens noggrannhet röra sig mellan 50 och 150 kg. Så mycket mera om underredets funktioner vet jag inte om jag berättar i detta skede utan läsarna får via kommentarsfältet fråga om det är nåt ni undrar över.

Underredet har man inte så mycket nytta av utan flak så anefter har jag skaffat lite flak. Jag började med ett begagnat lämflak som inte är i bästa skick men duger för lättare transporter samt lådtransport.

Senare har jag utökat flaken med dumperflak som med förhöjningssats som rymmer 22m³ och en spannmålscontainer med ”häng och släng bakläm” om likaså 22m³.

Spannmålscontainern används också vid flistransport

Händigt med krokväxlare när maskiner ska lastas.

Jag har också från tidigare en kylcontainer och en 9000 liters tank som jag ska montera på krokram för att effektivera användningen men följande på önskelistan är ett nytt lämflak med möjlighet till montering av bankar för virkestransport för även om dumperflaket som synes av bilden ovan också går att använda till virkestransport så vore det bättre med ordentliga virkesbankar.

Zetorn startade !

Det var ett större arbete och tog en massa tid men i dag startade vi Zetorn. Det gick inte att testa motorn för det finns ännu ingen kylvätska i den så det gällde bara att lufta bränslesystem och kolla att den tänder – och det gjorde den.

Det här betyder inte att jag kan fara till skogs ännu. Det finns en hel del att svetsa på lastaren också. Men det finns i alla fall hopp om att man hinner med litet skogsarbete den här vintern också.

Jag har varit i verkstaden dag och natt sedan början på december. Nåja, en hel del tid gick det också att söka reservdelar som passar. Nu har de flesta leveranserna kommit men en är ännu på väg från Tjeckien. Dessutom måste jag beställa mera delar även om det inte är så viktiga saker. Totalt blev det närmare tio beställningar plus en hel del nya verktyg därtill.

Det har inte varit tid att göra nånting annat på två månader utom att se till att flismataren fungerar. Men huset har varit ganska kallt eftersom jag inte har spolat upp slingorna ordentligt. Dessutom borde jag ha bytt cirkulationspumpen som verkar vara dålig. Men allt har fått vänta så jag får igång skogstraktorn innan vintern är förbi. Värmen har vi fixat genom att klä på oss mera och sitta insvepta i en yllefilt framför datamaskinen då det gått ned till +11 i arbetsrummet.

Det är bäst att inte lova för mycket men om nån vecka borde det mesta vara i skick så man kan fara till skogs. Där har det tyvärr hunnit komma en massa snö. Visst hade det varit fint att syssla med skogsarbete förrän den myckna snön kom. Det har ju vara kallt och bra.

Tilläggsisolering.

Innan jag reste hemifrån tog jag ett extra träningspass med snöskotta och snöskovel för att tilläggsisolera huset. Det brukar höra till att det är kallt under tiden jag tillsammans med ett antal goda skidvänner åker på mitt årliga skidäventyr.

Bostaden byggd i början av 50-talet och sparsamt isolerad enligt dåtidens byggnormer är inte precis den varmaste men nu då det föll lättskyfflad pudersnö var det relativt enkelt att tilläggsisolera stenfoten. Stenfoten är oisolerad så när som på ett luftskikt mellan stenfoten med stort innehåll av sparsten och en invändig tegelrevertering av återanvänt rödtegel. Så genom att skotta snö mot stenfoten får man en hyfsad tilläggsisolering om än av engångskaraktär. Dessutom fick jag ett lämpligt träningspass inför resan.

Fattigmans tilläggsisolering av bostaden.

Med hälsning från Hotel Latemar i Soraga, Italien.

Vackert med snö

Nog är de sen vackert med nysnö. Hela världen är så vit och ren. Luften är frisk och inget pollen i siktet!

Men, som min mamma en gång konstaterade, ”-man tror man bor långt borta från civilisationen och att snön skulle ligga orörd länge här ute. Men innan kvällen är det fullt med spår överallt. Nog är det rysligt va vi rörs här kringom backorna och vägarna.” Och så är det ännu. Morgonen som det hade snöat så tog det inte länge innan pappa kom med traktor och vagn upp från stranden. Han hämtade lite byggnadsmaterial till holmen, och före det hade avbytaren min varit här och snurrat på med mönkkiä och Mathias farit till skoltaxin med sin mönkkiä. Jag var ut en runda, tassade runt lite och kikade på diverse när det nu va så fint, och innan kvällen fanns det inte många fläckar av orörd nysnö på gårdsplanen. Vi är inte många här, men vi är rörliga.

Vid min husknut står ett äppelträd. Det är någå sura vildäppel och jag har många gånger tänkt att jag sku behöva såga ner det, men anledningen till att jag inte gjort det ser ni på bilden

Äpplena hänger kvar!

De är alldeles fullt av äpplen. Vi har tagit ner en hel del äpplen, dom man räcks efter, och så har jag tagit lite kvistar av det åt kaninerna, men, större delen av de äpplen vi inte räckts efter hänger kvar.

Stort börjar det vara, och lite skrymmande, så kanske jag skulle behöva beskära ner det. Men roligt och vackert på sitt sätt. I synnerhet de dagar när det sitter fullt av fåglar i det och mumsar på äpplena, eller de mornar man råkar få syn på haren som sitter under det och mumsar på nåt äpple som fallit ner…

Att inte vara blåst

I mitt förra inlägg tangerade jag filosofin att det är lättare att skriva om motgångar än medgångar. Föga anade jag då att blåsvädret som höll på att skapas utomhus just då jag skrev det skulle lägga mig i ett sådant läge att jag skulle bli tvungen att skriva om en medgång – hur det nu sedan kommer att gå.

Att vårt samhälle drabbades av storm kan inte ha undgått någon. Ej heller det att stormen i fråga ställde till en massa bekymmer för alla och envar är inte heller nån nyhet. Egentligen verkar det vara ganska få som gått skadefri ur eländet, om inget annat så har många varit länge utan el och det kanske t.o.m finns nån som är det ännu – 10 dagar efteråt. Listan på skador kan göras lång, fallna träd, skadade och bortblåsta tak, nerkylda hus och allmänt besvärligt för alla och envar.

Utom för oss

Faktum är att så långt jag har kunnat konstatera så har inte stormen ställt till något alls som är värt att nämna om i den del av världen som jag kallar vår. Om jag skall vara helt ärlig fattade jag inte ens hur mycket det blåste medan det pågick. Visst, Lovisa och jag var ute och stormsäkrade växthuset på kvällen, men det tål överlag inte så mycket vind så det var inget dramatiskt i det. Inget elavbrott heller utan elen var standby under hela tiden. Faktum är att jag gick och lade mig med ett fånigt flin på läpparna – återigen hade väderlekstjänsten bommat i sin prognos, inte blev det ju nån storm. Trodde jag. Det var följande morgon när jag konstaterade att mina kollegor haft minst sagt fullt upp under natten som det började gå upp för mig att det nog blåst minsann.

Hur är detta möjligt då? Största orsaken är förstås vindriktningen, nordöstlig vid betyder att gården är skyddad av skog helt och hållet, så det måste nog ha varit den största avgörande faktorn. Helt skadeolidande blev jag förstås inte, visst har ett antal träd fallit i skogen men inga ohanterliga mängder och framför allt inte i högar, utan ett här och ett där.

Det som kanske ändå förvånar mig allra mest var att plåttaket på min enda plåttaksbeklädda lada klarade sig, det var på väg bort i en försiktigare vind för några år sen och spikades behjälpligt fast tillfälligt så det var jag helt säker på att kunde letas långt från ladan. Men inte ens det. Alla träd på tomten stod kvar följande morgon.

Det verkar som om man för en gångs skull har stått i den hage där gräset var grönast och det känns förstås bra. Men visst kändes det orättvist när man tittade till förödelsen hos grannarna som hade rena rama plockepinn med fallna granar på tomten. Tre grannfastigheter var strömlösa i 48 timmar och det kändes ju nog en smula orättvist. Som tur är kommer matarledningen med elström rakt över åkrarna till vår transformator och eftersom gårdsledningarna är nergrävda sen ett år tillbaks är inte vår elförsörjning såå utsatt för fallande träd, men felet kan ju förstås uppstå längre bort.

Hur som helst får man ju sig nog en tankeställare över hur små och sårbara vi är när naturen går i baklås, och oavsett hur man bröstar sig över uteblivna skador så skall man naturligtvis ha två saker i åtanke – det är turen som avgör och nästa gång kan det vara min tur att råka sämst ut.

Men denna gång gick det bra.