Ännu mer än vanligt är man fixerad vid väderleken. Det behöver inte komma 25 mm för att det skall bli problem – redan en liten skur mitt på dagen just då det torkat upp gör att sådden blir besvärlig. Och vi är sena redan nu …
Till all tur har jag vetet i jorden men har ännu viltåker + gröngödslingsvall på 24 ha att så. Tid finns det till 30 juni men om man vill att det skall bli nånting så skall det nog snart i jorden. I alla fall så är jag glad att jag satte så stor del i vall – med det här vädret. Och klöverfrö fick jag från Ingå med en annons i Landsbygdens Folk.
Verkstadsväder – men telefonen ringer hela tiden om nätet för folk har problem med åskan som bullrar här var och varannan dag. Det verkar som om tre av mina temperaturmätare i torken skulle ha fått fnatt efter förra åskvädret.
Det ser litet bättre ut mitt i veckan men man vet aldrig …
Jag förstår bra varför helvetet beskrivs som en het plats efter att ha suttit i en glashytt med en obarmhärtigt stekande sol. Valet mellan att storkna av dammet eller få värmeslag var enkelt – alla dörrar och fönster sattes på vid gavel och så dammskyddet på. Trots det så var jag halvdöd och så omtöcknad att det blev en hel del överlopps sprutspår. En gång glömde jag att koppla på fräsen så den släpade en massa jord med sej.
Tyvärr så hör jag till den arktiska rasen. En 60 grader lägre temperatur är inget problem för mej men det här klarar jag inte. Jag skulle aldrig drömma om att åka söderut och steka mej i solen. Far jag nånstans så är det norrut (eller till Antarktis).
Den här vårsådden hör till de värsta jag varit med om. En gång tidigare (för omkring 30 år sedan) måste jag stanna traktorn och lägga mej i skuggan av bakhjulet och då var det samma stekheta helvete som nu. Vi har haft närmare trettio grader hela veckan.
Efter varje påfyllning måste jag dricka mängder av saft och käka glass för att orka köra på nytt. För mej är inte kylaggregat någon lyx utan ren nödvändighet för att överleva vårsåddar som i år. Ny traktor köper jag nog inte bara för kylaggregatets skull men nu skall det installeras nån kylning. I USA finns det delstater med hett klimat och på nätet hittade jag en hel del burkar för kylning. Ett kompressoraggregat kommer inte på fråga på grund av att det kräver alltför mycket ström (50 A vid 12 Volt) och så vill jag inte ha kylvätskorna som vanligen läcker hela tiden. Men det finns ”vattendrivna” kylaggregat för 12 Volt som kunde vara bra – om de fungerar. Tyvärr är det krångligare att importera så jag försöker ännu hitta nånting inom EU.
Men nu är vetet i jorden (utom på viltåkern) och bra är det för i dag kom det en våldsam åskskur. Åkrarna i Lindkoski såg ut som sjöar (jag var tvungen att åka dit för att starta om fibernätets växel som fått fnatt av åskan). Morgondagen går säkert till att reparera nätanslutningar som åskan tagit kål på.
Nu har jag sått första biten. Det är sent men åskregnet i förrgår ställde till det. Annars också har det torkat upp förvånansvärt långsamt med tanke på hur solen stekt. Här kommer det litet frässådd:
Till all tur var det relativt svalt nu i kväll. Jag kör först runt fem varv (= en sprutbredd) och sedan fram och tillbaka tills allt är klart. Vart femte slag stänger jag två billar så det blir sprutspår. Det är viktigt att inte stanna i ändarna utan lyfta först fräsen och sedan såmaskin i farten för annars blir det hopar. Då jag svänger så är det nog styrbromsarna som gäller.
Vi harvade och allt såg bra ut men så kom ett ordentligt åskregn. Slut för idag alltså. På kvällen måste jag ännu åka till Lindkoski och byta en UPS (reservström med acku) i datanätsväxeln där. Nu satte jag in en bilacku och heimlaga strömförsörjning som är betydligt tuffare än de ynkliga UPSar som man kan köpa. Nu borde växeln fungera i sex timmar efter strömavbrott. Och sällan är strömmen borta så länge. Och så borde växeln vara betydligt mer skyddad mot åska.
Min väderstation och mätsystemet måste jag också stänga av då det kom åska så det blev ett hack i kurvorna.
SMHI:s Lantbruksväder hotar med fortsatt hetta – åtminstone den närmaste femdygnsperioden. Men norrmännen (http://www.yr.no/) tror det blir betydligt svalare. Det är bäst för svenskarna att de har rätt för jag betalar dem för Lantbruksvädret medan yr.no är gratis. Jag skulle nog sätta en hacka på svenskarna med tanke på att vi har ett inlandsklimat här med heta somrar.
Just nu torkar jag fjolårets vete i kallufttork med solvärme. Vanligen torkar jag ned säden på hösten så den håller över vintern men förrän man kan sälja den måste den torkas ännu någon procent. En kall vinter kan fukten vara upp till 17 % utan problem men saluprocenten måste vara under 14 %. Inga problem på våren att torka för luften är mycket torr och speciellt nu så gör solen att torkluften går ned till 30 % och en torkluft på 60 % räcker bra till.
Jag använder hela det stora plåttaket som solvärmare (omkring 300 kvadratmeter). Med tre stora fläktar på sammanlagt 30 kW som suger in luft under taket och trycker den genom säden (genom en hålplåt) har jag aldrig behövt bränna en enda liter olja. Till och med regniga år har det gått bra att torka.
Nu kan man med det nya mätsystemet följa med över nätet hur torkningen går:
Kallufttorkens temperaturer
Här ser man hur jag satt på fläktarna klockan elva och stängt dem klockan fem. Då fläktarna började suga in luft underifrån taket så steg temperaturen på inluften. I lårarna sjönk temperaturen först eftersom säden var kall men steg sedan långsamt. Huvudsaken är att den luft som kommer från lårarna är kallare än inluften för då vet man att säden torkar. Då luften tar upp fukt så blir den nämligen kallare. Skillnaden klockan fem var ännu sju grader så torkningen var mycket god (men det kom litet åska klockan fem så vi stängde). Torkluftens fukthalt var under 40 % hela torktiden.
Det är inte litet olja och pengar man sparar med solvärmen.
