Kategori: Hindersby

Jag är inte riktigt av samma åsikt som Kalle. Han har inte direkt haft ett händelselöst liv precis – med frost och elände. Bondelivet ÄR ganska spännade för man vet aldrig när nästa katastrof står vid dörren. Och nyheter är ju nuförtiden enbart dåliga nyheter och det kan vi nog erbjuda …

Tillsammans med brorsan fällde vi träd på veckoslutet (vi har inga lediga dagar). Det var de allra största som vi har i skogen och en del måste man gå två varv runt stammen med motorsågen för att få fällda … Det är minsann inte ofarligt och det gäller att ta det lugnt och vara noggrann med vartåt trädet lutar, vartåt kvistarna tynger det och vartåt det blåser. De är så stora att det är lönlöst att försöka fälla dem åt “fel” håll – nästan. Sedan jag fick den fjärrstyrda hydrauliska vinschen kan jag helt kallt dra omkull träden (efter att ha sågat av det mesta). Nåja, inte hur som helst men nog gör det arbetet mycket mindre farligt och mindre ansträngande än att bråka med vippjärn och fällkilar.

I dag åkte jag också till Borgå efter en ny motorsåg som skall ersätta den gamla Jonsered som vi kört med i 25 år nu. Visst har tekniken gått framåt men inte är den mycket starkare än den gamla fast den nya är lätt att starta. Den gamla skall  inte alls skrotas utan jag sätter in nya membran i förgasaren och så har vi en reservsåg – det behövs alltid.

Is på taket har nu lett till att det rinner vatten in i huset. Vi har en värmefläkt på för att torka väggen i hörnet men det droppar bara hela tiden. Troligen finns det is i mellantaket som långsamt smälter. Så i dag rev jag bort tapeten och skivan i hörnet som var helt genomblöta.

Sådant är livet på landet. Vill man prata med gårdskarlen så är det bara att gå fram till spegeln, likaså disponenten, byggkarlen mm. mm. Att börja beställa hit nån för att fixa eländet är bara inte att tänka på utan det gäller att kavla upp ärmarna och göra det själv.

“Djär e sjölv” som det heter på ärans och hjältarnas språk …

Det var en av dessa dagar för motorsågen vägrade att gå och jag måste använda den tunga reservsågen i skogen. Så nu är jag ganska slut inför aftonskiftet (skall göra hål i väggen till pannrummet genom 55 cm tegelvägg). Det är den nya flismataren som skall installeras i det nya flislagret. Det är inte så illa för det är bara -8 grader nu och det går bra att arbeta utomhus – jämfört med -23 grader i går kväll.

Flislagret är också heimlaga, av egen konstruktion även om själva flismataren är “tjööpis”  – men begagnad förstås. Den gamla flismataren var inköpt också men den var jag tvungen att bygga om så det är inte mycket kvar av den ursprungliga annat än själva lådan. Och så brännhuvudet vilket inte är illa för det är  27 år gammalt.

Vissa saker lönar det sej inte att göra själv – speciellt om man kan köpa billiga begagnade. Litet harmar det förstås då man har principen att allt skall vara heimlaga men tiden räcker inte till för allting. Ibland skulle man nog ha sparat tid för en del prylar är så dåligt konstruerade att det går mera tid till att bygga om dem än att konstruera allting själv …

Det började komma in vatten i huset och orsaken blev snart fastställd – det hade blivit 20 cm is vid takkanten och bakom isbarriären låg det vatten. Vi har ju ordentlig lutning på taket men om det blir vatten liggande så läcker det nog. Problemet var förstås måndagens varma väder – närmare noll.

Det var ingen lätt sak att få bort isen. Inte vågar man slå på den för då slår man hål i taket och en värmefläkt var alldeles för usel. Så jag måste ta den pneumatiska borrmaskinen och en stenmejsel och ta bort små bitar i taget. Det var inte heller ofarligt för de föll ganska nära fönsterrutorna i nedre våningen.

Nästa sommar skall värmekablar installerar på taket så man får en öppning att vattnet kan rinna bort.

Och så testar vi bilder med ett vykort:

Den nya ladugården på Bos-Sestu som är byggd 1945. Numera kallufttork (på vinden), arbetsrum (gamla stallet), elektronikverkstad, pannrum och skrotlager.

Till vänster det halvfärdiga nya flislagret på 10 kubik (kölden tog byggarna) och till höger den jättestora havtornsbusken från Åland (som man kantänka inte kunde flytta och få att växa). Hälften av bären finns kvar för skörden var stor i fjol.