Slutodlat

Bondens liv är inte ett ändlöst slitande – det har ett slut. I dag följde vi en grannbonde på sista färden. Här har vi ännu kvar traditionen att grannar och släktingar tar farväl i stora skaror. Vi var väl ett hundratal. Vi har bott här hela vårt liv (även om somliga arbetat tillfälligt i staden) och dessutom har våra förfäder varit grannar i många släktled. Sådant binder ihop.

Han var två år yngre än jag så det var för tidigt som han gick bort men han hade haft dammlunga i många år. Förr insåg man inte hur farligt mögel i fodret egentligen var – dammskydd fanns det inte heller. Och han sparade minsann inte sej själv. I sin krafts dagar hade han inte  traktorn stående  många timmar på natten.

Det var en dag av gemensam eftertanke och medkänsla kanske mest för den duktiga dottern som just nu måste ta huvudansvaret för hela gården – med två små barn. Den unga familjen har fullt upp – med ett stort växthusprojekt på gång tillika – men jag tror de klarar det.

Regn och rusk

Nä, nu går det inte ens att gå ut på åkern. Här har regnat en hel del. Hela vårsådden flyttar nu ordentligt framåt. Vi är mitt emellan varm och kall luft så det är omöjligt att veta vilket väder det blir. Jag måste se på regnmätaren för den fungerar tydligen inte alls efter vintern. Och så märkte jag att oljefiltren var slut. Det var ovanligt för jag brukar hålla ett ordentligt lager med reservdelar. Nu blir jag tvungen att gå fram till spegeln och tala allvar med reservdelschefen här på stället. Och åka till Ring III efter mera oljefilter. Till all tur har vissa affärer numera öppet på lördagen (och till och med söndagen).

Mera regn lovas österifrån men hoppeligen orkar det inte ända fram till oss …

Intet är som i väntans tider

Nu börjar jag komma in i vårsåddsstämningen. Allt annat sjunker undan och blir helt oviktigt. Strunt i vulkanutbrott och finanskriser  – ja, till och med Bondbloggen blir allt mer oviktig ! Nu är det väderleksprognosen, fukten i marken och maskinerna som gäller. Omvärlden bleknar bort och bara åkrarna blir kvar i fokus. Och verkstaden förstås.

Lustigt nog så börjar man i det här skedet göra en massa ovidkommande småarbeten som inte alls har nånting med vårsådden att göra. Min teori är att det hör ihop med koncentrationen på vårsådd i alla fall för ju oviktigare desto lättare är det att lämna dessa småjobb och rusa till med vårsådden.

Förutom en massa pappersjobb och bokföring har jag de senaste dagarna planerat för en övergång till Gigabits fibernät. Trafiken i vårt nät har ökat ordentligt och börjar slå i taket. Vår Internetleverantör börjar grymta om mera kapacitet (och pengar). Jag trodde vi skulle klara oss i tio år med vårt 100 Mbits nät men nu (efter sex år) har folk hittat  alla möjliga användningar för nätet så det blir att förbättra det. Alla börjar med epost och tycker att ett långsamt nät fungerar bra men så kommer TV- och videotittandet som är en stor bov i sammanhanget och det är bara början ännu. Och de som jobbar hemifrån använder allt större och finare program med stora trafikmängder.

Problemet är att vi är bland de första i världen med ett snabbt nät så vi hamnar bland storföretagen då det gäller att köpa elektronikburkar – och priserna är därefter. Men jag har hittat ett företag i Göteborg som tillverkar snabba och relativt förmånliga burkar för anslutning till Internet. Men så insåg jag att de kör med BSD (en Unix-variant) och efter litet surfandet kom jag fram till att jag själv kan bygga en Gigabits brandmur/router med en gammal Linuxmaskin och gratisprogram såsom Shorewall.

Nu börjar det dra iväg till datateknikens djupaste vatten så jag lämnar barmhärtigt läsarna ifred och går för att koka morgonkaffe innan jag otåligt börjar vanka omkring på åkrarna och sparka i tuvorna. Ytan börjar torka men under finns det alldeles för mycket vatten och det är absolut förbjudet att köra på våra leråkrar just nu. Inte ens vägen kan jag börja släta ut (den jag körde djupa spår i). Den måste också torka upp före det.

Och väderprognosen från 05:01 i morse visar på regn och ostadigt. Vi sitter bara och hoppas att det går som mången gång tidigare att det regnar i Helsingfors och i Borgå och kanske till och med uppe i Lappträsk men inte kommer många droppar här i Hindersby. På försommaren är vi nämligen ett torrhål. Men då det kommer regn söderifrån finns ingen pardon.

SMHI skriver: “…regnområden över Ryssland trycker på …”  – uj-uj-uj !

Kallt och ostadigt

Så regnar det igen … Jag sitter och ser på SMHI:s Lantbruksväder stup i kvarten men inte ändras den. Femdygnsprognosen säjer “Kallt och ostadigt” och följande femdygnsprognos är inte mycket bättre:  “Tidvis ostadigt”.  Det värsta är att man inte kan börja med något annat på allvar så här sitter man och väntar.

Under tiden kan ni titta på fjolårets nedkörning då jag hade litet för bråttom  hem från skogen. Det var nära att någon annan hade fått blogga i stället för mej:

Våren 2009

Till all tur hade jag processorn fastkopplad så traktorn blev att hänga på den. Då blev jag inte ens arg. Efter många koppar kaffe körde jag ett lass rötprops dit och började bygga under bakhjulet. Sist och slutligen gick det bra att lyfta upp bakhjulen med lastarns stödfötter (lastarn är fast i ramen på traktorn).

stöd under MF165 som stöd och backa upp

Men vi är minsann inte sysslolösa för våra gullebarnbarn är här och det skulle krävas tre fullvuxna till det: Två som springer efter dem och en som vilar sej. Som motvikt till regnet och rusket sätter jag in en idyllbild från i går.

Det är de (i Lappträsk) världsberömda scillorna på hembygdsgården Kyckling som bildar bakgrund.

Vad sa Nisse om internet år 2002?

Nisse är som bekant en stor vän av internet. År 2002 besökte programmet Obs Hindersby och träffade där Nisse Husberg, professor vid Tekniska Högskolan, och bland annat med Nisse fördes en diskussion om internet och dess framtid. Du kan se programmet på YLE Arkivet.

Arkivet blickar tillbaka på internets historia

Vårsådden på Bos-Sestu

Det är busväder i dag men snart skall väl vårsådden börja i alla fall. Nu börjar det vara regnet som bestämmer. Ett ordentligt regn kan skjuta på sådden en vecka. Sällan sår vi före 1 maj men det har nog hänt. Och sällan sår vi ännu i juni men det har också hänt.

Jag måste presentera vårt system för det är litet ovanligt. Jag sysslar med så kallad frässådd där såmaskinen är kopplad till en jordfräs (av den större sorten):

Frässådd 2009

Fotografiet är taget i fjol men det ser likadant ut i år. Såmaskinen är från 1975 och ganska sliten men jag har inte vågat satsa på en ny maskin med de priser vi har i dag. Så den lappas ihop ett år till igen. Den fungerar nog men har för små lådor så man måste fylla på ofta. Och då jag kör hem och fyller på direkt från silon så tar det värdefull tid. Dessutom har den alltför dåligt tryck på såbillarna så utsädet ibland blir liggande utanpå. Och det är alls inte bra.

Jordfräsen är en italiensk Pegoraro som fungerat fantastiskt bra. Jag har inte behövt byta en enda pinne på 20 år trots att jag kört på sten så att traktorn hoppat till. Fräsen behövs för att slå sönder kokorna på våra styva lerjordar. Men den kräver en hel del effekt. Vi harvar med en urgammal Kongskilde lätt fjäderharv men det är bara för att jämna ut åkern. Fräsen finfördelar nog jorden men den jämnar inte alls.

Men jag måste så en vecka efter alla andra med det här systemet. Det är ren katastrof att köra på en alltför våt lerjord. Då blir åkern som asfalterad. Men om det torkar för mycket så orkar inte ens fräsen slå sönder kokorna. Och man får köra på krypväxeln. Då såmaskinen kommer genast efter fräsen så hinner åkern inte torka upp efter bearbetningen som vid normal harvning utan den måste vara tillräckligt torr för att sås förrän man alls börjar köra. Det är ett system som kräver goda nerver.

Så det är en fördel om man inte har allting i ordning för tidigt. Då KAN man inte köra ut på åkern utan måste hålla till i verkstaden :-). Förr satt alla och väntade nervöst på att börja och en av gubbarna sa åt vår granne  Nyströms Nils som alltid var bland de först: “Tu ska akt de ti far uut opa ååkärn för tiiditt för tå pradajar vi til allihoop !”  (Akta dej för att köra ut för tidigt på åkern för då drar vi till allihopa – “pradaja” kommer troligen från ryskan även om det där betyder “sälja”).