Kategori: Hindersby

Spionkamera 2018

Vi var på ”semester” i skarven mellan skogsvinter och vårsådd. Sedan tänkte jag komma tillbaka och ta itu med vårbruket med nya krafter – men hade inte räknat med en eländig förkylning. Näsan rinner och är svullen (och huvudet känns svullet det med). Så i den mån jag orkat upp ur soffan så har jag sysslat med att beställa besprutningsmedel och försökt få mina nätverkskameror att fungera.

Som ni vet så har jag sysslat med övervakningskameror redan i många år. Den första var en Axis 207W som jag köpte år 2008. Den var ganska dyr – närmare 300 euro. Den hade inte så bra bild och så gick den sönder fastän den skulle vara av god kvalitet. Därefter har jag bara köpt billiga kameror och det har lönat sej. Visst går de sönder också men då kan man köpa en ny som vanligen är både bättre och billigare. Jämför bilderna nedan från en kamera av årsmodell 2017 och en från år 2010:

Men den äldre kameran var ännu för ett par år sedan bättre – nu har färgerna blivit blacka. Nedan en bild från 2016 (som är från juni så grönskan var då också snyggare).

Bilderna är helt obeskurna och man ser att den nyare kameran har ett annat bildformat 16:9. Det är inte underligt att skärpan är bättre för den gamla kamerna gjorde foton med 110k storlek medan den nya ger 3500k storlek.

Den nya (tillfälliga) kameran.

Man märker att bildvinkeln är betydligt större för den nya kameran vilket tvärr också gör att bilden förvrängs en aning. Vägen borde gå svagt nedåt till höger men inte alls så mycket som på bilden. Det här är övervakningskameror så man tar inte så allvarligt på att korrigera förvrängningen. Viktigare är tydligheten.

Nu är också den nyare kameran redan föråldrad. Dagens kameror ger ännu skarpare bild och man kan köpa upp till 8MP (Megapixel=8 miljoner bildpunkter) relativt billigt på eBay. Betydligt billigare än den första Axisen från 2008. Dessutom har de nya kamerorna zoom som är upp till 30 gånger. Och det är optisk zoom så man förlorar inte pixlar som med digital ”zoom” (som är rent lurendrejeri). Digital ”zoom” betyder bara att man beskär bilden. Men kom ihåg att de stora bilderna kräver mycket av nätet. 8MP(=4K) kräver 20-30 Mbit/s och i praktiken fibernät.

Nu har jag beställt en ny kamera med 20 gångers zoom som kan vridas åt alla håll med fjärrstyrning över nätet. Dessutom har den tvåvägs ljud så man kan prata med någon som står nära kameran. Jag har alltid tyckt att det är underligt att de tidigare kamerorna inte haft ljud för man har stor nytta av mikrofon vid övervakning. Och priset är bara 2/3 av den första kamerans pris trots alla finesser.

Det är i alla fall besvärligt att köpa nätkamera för utbudet är mycket stort och ibland är uppgifterna om kameran lindrigt sagt usla. Jag hade tid att surfa en hel del (på grund av förkylningen) så jag gick igenom de flesta kameror som jag hittade. Eftersom jag ville ha en billigare kamera så blev det enbart kinesiska kameror – de övriga är i en helt annan prisklass. Och med tanke på att de också blir föråldrade snart så vill jag inte betala onödigt mycket.

Ett stort problem som folk kanske inte tänker på är hur man skall kunna se på kamerans bild. Och det är speciellt besvärligt för mej som bara kör Linux för de flesta kameror är gjorde enbart för Windows. Ironiskt nog använder de nästan alla Linux inne i kameran … Om man vill sätta sej in i dessa nätkameror så kan det löna sej att titta på

Unifore

och speciellt Technology News. Klicka på Blog och sedan på Technology News. Där finns de mest kunniga och grundliga artiklar jag sett om kinesiska nätkameror. Typiskt nog är de väldigt likadana även om en mängd olika firmor säljer dem på nätet. Man får vara försiktigt så man inte köper en föråldrad eller nedbantad modell. Annonserna motsvarar inte alltid verkligheten och man skall lusläsa dem och jämföra dem grundligt.

Den kamera jag köpte har en Sony IMX291 bildsensor som är en av de känsligaste och bästa (utom proffs förstås). Det finns gott om jämförelser med andra på Youtube.

Det första man skall göra är att stänga av alla P2P-program som tar kontakt till tillverkarens server för annars så blir man själv ett objekt för spionage. De för reklam om att det är SÅÅÅ enkelt att installera kameran och få bilden i mobilen. Fall inte för det ! Lättjan är alla lasters moder och har ställt till med mycket elände vilket Facebook-skandalen bevisat (men det är samma sak med Google och de andra också).

Mina kameror har jag installerat bakom dubbla brandmurar och hindrat all kommunikation till tillverkarens server. Jag ser på dem enbart över krypterad ssh-förbindelse (VPN går lika bra). Ni vet väl att alla kinesiska kameror (och troligen de flesta andra också) har inbyggt en bakdörr så den som känner till den kan koppla in sej när som helst … På det viset raderades två av mina kameror fullständigt förrän jag började sätta mej in i problematiken (jag lyckades sätt in programmen tillbaka men det var verkligen besvärligt).

Det finns en mängd program som man kan använda till att se och styra kameran men jag tycker att standard ssh (secure shell) är det bästa. Med ssh ställer jag in bildströmmen och så använder jag VLC (också ett standard gratisprogram) för att se på bilden. Inställningarna kommer man ofta åt via vanlig Firefox eller Internet Explorer. Men köp inte kameror som använder ActiveX för det betyder problem. En bra kamera är helt oberoende av vilken maskin och operativsystem man använder. Den blir litet dyrare men det lönar sej.

Speciellt i Sverige med alla djurterrorister måste en bonde ha ordentlig övervakning – men inte sådan att terroristerna kan se på kameran för då vet de när det är tomt. Jag tror inte alls att de verkligen bryr sej om djuren – de är mobbare som bara vill jävlas och just nu är det trendigt att vara djurterrorist. Det är mycket svårare att ge sej på stora firmor så de mobbar ensamma bönder i stället. Helt vanligt mobbarbeteende.

Det fanns en bra artikel i Aftonbladet av Palle Borgström (LRF-ordförande) om hur bönderna trakasseras och till och med barnen till bönder mobbas i skolan. Det ledde till en stort genomslag i media och Expressen och DN uttalade sitt stöd för bönderna. Sydsvenskan skrev: ”Rör inte min kossa. Inte min mjölkbonde heller”. Det är ju positivt men Land tvivlade på att den hårda kärnan av djurterrorister blir påverkade så det är ständig övervakning som gäller.

Förutom övervakning så är det intressant att följa med vad som händer. Om jag är i skogen så kan jag se och höra vad som händer hemma (eller i Sverige).  Man kan också spela in på ett SD-kort och numera är kompressionen så bra (H.264) och korten så stora att man kan ha upp till 40 dagar på ett kort. Man kan också ställa in kameran så att den bara spelar in då nånting rör sej. De moderna kamerorna har olika fält så man kan rikta in intresset bara på en viktig punkt. Mina tidigare kameror hade också rörelseinspelning men de reagerade på varje kvist som rörde sej.

Nu då förbindelsen fungerar över nätet så kunde jag kolla in pannans temperatur från Sverige och ringa brorsan som gick för att se om allt var i skick. Likaså kunde trädgårdsmästaren följa med temperaturen i växthuset.

Världen blir allt mindre och vi kan nästan vara på flera platser samtidigt (via nätet) men det uppkommer nya problem. Fast så har det alltid varit. De första lokomotiven i England måste ha en man gående med varningsflagga framför …

Jag borde gå ut och skyffla ut vetet som kördes in genomblött i oktober men här har det regnat och varit kallt. Inget torkanväder och inget för en förkyld bonde men nästa vecka blir det solsken. Groprovet visade nästan noll grobarhet så det blir att söka fram gammalt utsäde. Och näsan den bara rinner – hå-hå, ja-ja …

 

 

 

 

Våren kom plötsligt

Det blev en sen vår men sedan kom den ganska plötsligt. Vi hade full vintermundering i skogen men förra veckan så blev det så varmt att jag radade ved i skjortärmarna med svetten lackande. I hytten på traktorn blev det närmare 30 grader varmt i solen så jag fick svagt värmeslag en dag.

Men i skogen är marken ännu hårt frusen eftersom vi inte haft så mycket snö den här vintern. Nederbörd har det minsann varit men den kom som regn i början på vintern. Skogsvägarna är ännu fina men det början vara dåligt ute vid avlastningsplatsen där solen gassar. Jag körde det sista lasset med virke i går även om det säkert ligger något under kvisthoparna ännu.

Problemet är att jag borde sortera virkeshoparna  för man såg inte skillnad mellan tall och gran i vintras då de var täckta av snö och is. Dessutom var det bråttom att få ut allt så hoparna blev litet huller om buller och alls inte så vackra.

På grund av avverkningarna vid Atomlinjen så blev det mest massaved och flisved. Vi hann inte börja med det egentliga skogsarbetet förrän i mars och sedan har vi mest huggit upp vägar. Det blev inte så mycket stock men en hel del flisved så vi orkar knappast bränna upp allt nästa vinter. Ekonomiskt blev resultatet inte så bra i år.

Nu blir det hoppeligen tid att lappa ihop allt som gått sönder på traktorn. Där finns en hel del att lappa och byta ut men vi har bara kört så länge den rullat. Bromsarna måste göras något åt och jag tror att det är ett bromsrör som läcker för jag måste fylla på bromsvätska ett par gånger i veckan. Utan styrbromsar är man illa ute i skogen. Bromsrören har länge varit flata på grund av att de ligger under traktorn och då man kör över stubbar och stenar så far de illa. Zetorn är inte gjord till skogstraktor även om den gått förvånansvärt bra i skogen  i många år.

Det blir ombyggnad av den nu. Stänkskärmarna tänker jag skära bort så att man får bättre sikt och så flyttar jag bakljusen uppåt så man ser bättre bakåt. Möjligen gör jag dem borttagbara. Hållaren för gripen framför traktorn måste också byggas om för den är nu i små delar. Orsaken var att jag körde gripen mot ett par stabila träd och då lossnade svetsarna. Man måste ha hållare för gripen för då man kör over ojämna vägar så slänger gripen annars för mycket.

Och så skall ändan på lastaren byggas om. Dels för att jag skall kunna fästa svängdämparen, dels för att jag skall få en klyka för att skuffa omkull träd.  Med den nya gripen som är betydligt tyngre än den gamla så har svängningarna blivt riktigt våldsamma och det är ett elände att lasta annat än stora stockar.

Men i det stora hela har skogsvintern varit bra. Nu är det dags att börja tänka på vårsådden även om det ännu tar tid innan tjälen går ur. Nästa vecka skall det regna och det skall torka upp vilket kan ta en hel del tid. Så jag tippar på vårsådd först i mitten på maj. Direktsådden kan behöva ännu mera tid för upptorkning. Ett skifte har jag i alla fall som är plöjt (gröngödsling) och det skall harvas och sås tidigare.

I förrgår kom konstgödseln (biidjöönindjin som vi säjer) men då man ser på vetepriserna så undrar man om man alls skall sätta ut den på åkrarna … Visst skall vi så i år också men med de här priserna så lönar det sej inte att sätta det minsta på att det skall växa bättre. Bättre sorter lönar det sej inte heller att satsa på så jag tror jag går tillbaka till gamla Reno som man inte behöver betala utsädesavgift för och som har växt hyfsat i alla fall.  Gröngödslingsarealen fördubblas också i år.

Vi var ett par dagar i Medåker i Sverige i början på veckan. Det var nämligen fibermöte på Bygdegården och jag har redan skrivit på avtal med Telia för att få fiberanslutning där. Om det nu blir nånting. Mötet var välbesökt men en hel del markägare var bekymrade över grävandet och hur det skall gå med täckdikena.

Våren är sen också i Sverige för en del år så är sådden undan i Medåker vid den här tiden. Nu hade ingen börjat ens fastän det syntes ingen snö alls och tjälen hade gått. Grannen funderade i alla fall på att börja ganska snart. Höstsäden som oftast är fin i Sverige såg dålig ut på sina ställen – få se om den repar sej.

Sent var allting för oftast så är det full vår i Medåker då vi är där i slutet på april men nu syntes inga vitsippor alls och bara tre scillor hittade vi. Troligen ändrades det snabbt för det var + 20 grader på fredag.  Vi får se för vi åker dit på nytt på måndag. Jag beställde nämligen nya glasögon och skall hämta dem nästa vecka. Det har varit dåligt med synen under det senaste året. Jag ber om ursäkt om jag inte känt igen någon men jag är så närsynt att jag bara ser på nära håll. Nu blev de nya glasögonen betydligt starkare och jag har nästan -10 i styrka. De gamla fungerar fortfarande bra i verkstaden och vid datamaskinen. I verkstaden behöver jag också gamla glasögon för svetsloppor och smärgelgnistor brukar förstöra linserna ganska kvickt. Men det är ju bra att man inte får allt i ögonen …

Här hemma har snödropparna spritt sej riktigt bra över hela gårdsplanen och lyser vita i fjolårsgräset.

I april har det varit årsmöten nästan varenda söndag men det sista är i morgon då vi inviger gamla folkskolans arbetsrum och därmed är alla rummen i bruksskick även om det förstås finns en hel del att förbättra ännu.  Snart skall byns arkiv kunna flytta in.

I väntan på vårsådden tänkte jag börja såga virke. Vi har brist på battingar (5x10cm) och i den gamla skogen fanns det en mängd långa raka och kvistfria granar som ger fint virke. Sedan skall ladugolver byggas om och sänkas så man får in den nya (begagnade) tröskan. Men en bro måste grävas ned först och det går inte förrän tjälen gått.

Regn har det kommit och kommer mer nästa vecka men våren har obönhörligen kommit och skogsvintern är slut.

 

År 2018 bålaträä

Årets bålaträä (jättestora träd) var en gran som vi fällde i går. Roten var 73 cm och det blev tre svarvstockar på 39, 58 och 58 dm. Därefter blev det två tjocka propsar (mycket krokiga) och en dubbel topp. Men det var inte kvalitetsvirke utan massor med stora kvistar. Man skall inte låta träden bli så här stora. Till all tur var den helt frisk.

Kvistarna var över fyra meter långa och riktigt grova så de blir till tjeppvid (käppved) för vidahelln (vedspisen).

Det blev ett ganska tungt lass bara av den här granen. Lastaren hade all möda i världen att lyfta lommen fastän den bara var 3,9 meter lång. Jag hade ingen lust att fylla på lasset med mera stockar utan var glad att komma ut med granen.

Som synes så börjar det vara barmark i skogen också. Åkrarna är också bara utom i skuggorna och vi har tofsvipor, svanar och tranor.

Vi hade ordentlig sydligt vind så vi kunde fälla träden i laggarna. Tur var det att det blåste för en gran var genomrutten och hade fallit ut över åkern om det inte hade blåst inåt skogen. Man skall inte lämna träd alldeles invid diken för de mår inte bra där. Och är de friska så är de krokiga.

Man såg utanpå att granen ovan inte mådde riktigt bra men att den var så genomrutten insåg vi inte. Jag hann bara såga igenom halva då den började stjälpa så det blev bråttom att såga igenom resten för att den inte skulle spjälkas.

Man skall inte gå nära någon som fäller för trädet kan falla åt fel håll om det är så här ruttet. Bästa att hålla sej minst 50 meter därifrån. Säkraste platsen är faktiskt invid roten för den rör inte mycket på sej då trädet faller. Även om det faller åt fel håll så behöver man bara ta ett steg åt sidan.

Christer kallade redskapen nedan för ”fälljärn” men här kallas de bara vippari. Vår skog är full av borttappade vippari. Då trädet faller så slänger man ofta vipparn och om man inte genast söker upp den och sätter den i traktorn så hittar man den inte. Ett år visste jag precis var vipparn borde vara men hittade den inte ens med metalldetektorn …

Även om det är barmark så håller vägarna ännu bra i skogen men där solen kommer åt så börjar det bli klåssått (lerigt). Men det skall bli minusgrader på nätterna i slutet på veckan så jag hoppas att föret håller i sej ännu en vecka.

 

 

Högsta växeln i skogen

Nu börjar våren pressa på trots 15 cm snö (som håller på att smälta bort). Vägarna är fina och vi kör ut stock så fort vi hinner. Veden är utkörd och vedhopen full. Nån riktig ”avverkning” eller ”gallring” har vi inte hunnit med än utan vi hugger fortfarande upp vägar och tar bort de värsta träden från laggarna. Det gäller att passa på då det blåser åt rätt håll för 25-30 meters granar far precis dit det blåser. Det finns ingen möjlighet atnnat än att rikta litet snett med vädret. Det går att skuffa en del med lastaren men bara medväders.

Den nordvästra  (och delvis den sydvästra) kanten är ganska klar men det finns ännu ett par hörn som väntar på lämplig vindriktning. Vi har mest sydlig och västlig vind här så det kan ta en tid innan vi får den nordöstra kanten i skick. Där finns dessutom landsvägen så man måste ha mycket folk att vakta då man hugger. Trafiken är ganska liten men man måste vara säker på att ingen kommer just då man fäller.

Vi kör nu på vallarna från skogsdikningen för omkring 50 år sedan. Det går ganska bra om man passar på att ha ena hjulet utanpå vallen och utanpå stubbarna. En vacker kväll förra veckan glömde jag att se efter ordentligt och i mörkret körde jag fast vagnen med stocklass på en dunt. Där satt jag med bakhjulen snurrande fritt och fick gå hem efter jäärnstavur för att hacka bort isen och jorden under dragbommen. Stockarna hade jag förstås radat av vagnen men det hjälpte inte.

Tallstockar är fruktansvärt tunga. Speciellt de tätvuxna tallar som vi nu hugger bort. De har stått alldeles för tätt. Men vilket fint virke ! Det är riktigt harm att sälja det. Träden är långa, raka och kvistfria (utom i laggarna). Man borde spara det till möbelvirke. Eller sälja det till Japan för 1000 euro kubiken. Där förstår de att uppskatta fint virke medan man här malar det till massa eller sågar till formvirke. En del riktigt fina träd sparar vi i alla fall till eget virke – speciellt med toppdiametern 12-16 cm som annars går till massa. Snart måste jag såga upp dem men just nu är det så fint skogsväder att jag inte har tid. Senare på sommaren så är det för varmt att såga eftersom sågen är mot en södervägg.

Maskinerna borde repareras också för nu har de bara blivit nödtorftigt ihoplappade så de fungerar. Brorsan plockar upp de delar som faller bort och hämtar hem dem :-). Då det fina vädret tar slut så blir det verkstadsarbete. Avgasröret på Zetorn är avbrutet men ligger löst kvar (det fick sej en smäll av lastaren). Det är svetsat förut så det skall bara lappas ihop på nytt. Ställningen för gripen är det inte mycket kvar av så den skall lappas ihop också.

Nu tröttnade jag slutgiltigt på gripdinglandet och beställde en dubbelbroms. Jag har ny större grip och den svänger fram och tillbaka som en galning. Besvärligt med precisionslastandet … Och då man hugger upp vägar så blir det allt från ved till stock och man har bekymmer med att sortera allting med gripen. Visst går det fortare att sortera för hand men det tar lång tid för gubben att klättra ned från traktorn för varje vedpinne. Nu börjar det visserligen gå bättre att röra sej bland kvistar och stockar – man är alltid i bästa skick i slutet på skogsvintern. Skogsgymmet är utmärkt för konditionen.

Den här tiden på året är dagarna långa och då man kommer hem på kvällen så orkar man bara äta och sedan kroknar man. På dagen vill jag inte äta utan dricker bara (mängder av) kaffe. Man blir så däst av en stabil måltid att man inte orkar tillbaka till skogen efter den. Så vi äter en sen middag som nu börjar gå mot klockan nio på kvällen. På tal om kaffe så har hälsofjantarna i Kalifornien tvingat kaféerna att sätta upp skyltar att kaffe kan förorska cancer … Guardian hade en bra ironisk artikel om eländet där de skrev att ”Kaffe förorsakar cancer (utom då det inte gör det)” och satte rubriken till ”Latest health scare” (senaste hälsoskrämman). På engelska låter det mycket bättre för hälsovård är ju ”health care” och då sätter man bara in ett s- framför ”care”.

Jag har druckit massor med kaffe och äter massor med smör och fläsk och dricker röd mjölk så jag dör väl. Men hittills har det gått bra som förra gubben sa då han kom till andra våningen (efter att ha fallit från elfte). En löjlighet är också alla beräkningar om hur mycket dödligheten ökar ifall man dricker kaffe, äter fläsk och så vidare. Jag vill påstå att dödligheten är 100 % i alla fall oberoende av vad man äter.

Den här tiden på året så lyser solen och kvällshimlen målas i granna färger då man kör hemåt efter en dag i skogen. Som ivrig serietidningsläsare så känner jag mej som Lucky Luke – den ensamme cowboyen som i slutet på varje berättelse rider mot solnedgången och kören sjunger ”I’m a poor lonesome cowboy a long long way from home …”. Jag har översatt det till ”Jag är en stackars ensam bonde en lång väg hemifrån” fastän det enda som stämmer är bonde. Speciellt nu då vi hugger i hemskogen så är det inte lång väg hemifråm. Men man måste tillåta en viss poetisk frihet …

För övrigt så såg jag i går den första tofsvipan !

 

Ogallrad skog

Vi har nu börjat städa upp i en bit skog som inte blivit gallrad på omkring 50 år. Helt enkelt därför att vid skogsdikandet så grävdes diken kors och tvärs så att man inte kom åt bitarna. Vi har byggt broar på annat håll där det varit mera bråttom men nu i vinter så gick det bra att sätta ned trummor i den här biten förrän dikena frös.

Det är intressant att se hur en fullständigt oskött skog ser ut. Den kan man inte röra sej i alls och man börjar förstå varför vatten band samman landsdelar förr. Det var ju helt omöjligt att komma fram landvägen – något som dagens människor kanske inte förstår.

Sådär ur ekonomisk synvinkel vet jag inte om vi förlorat så mycket på att inte gallra. Skogen har gallrat sej själv ganska bra och massveden är dåligt betald samtidigt som det tar mycket tid att gallra. De omkullfallna träden kan vi flisa och använda i värmecentralen – utom de allra äldsta som ligger på marken. De torra träd som står eller nyss fallit omkull blir bra ved. Man behöver bara såga och klyva dem så går de bra att bränna direkt i motsats till färsk ved som måste torka en sommar eller två.

En studie vid SLU visade att det egentligen inte lönar sej att gallra. De starka stockträden tar i alla fall det utrymme de behöver. Massaindustrin vill förstås ha billigt gallringsvirke men ur skogsägarens synvinkel är det inte alls så självklart med gallring.

Det blir ingen större avverkning i år. Vi har fullt upp med att hugga upp vägar och städa i skogen. Arbetet vid Atomlinjen tog en massa tid och så måste jag svetsa släpvagnen där ett cylinderfäste ryckte loss en stor bit ur vagnbalken. Det var hård belastning på maskinerna i stenbacken vid linjen. Därefter körde vi upp vägar över en annan stenbacke vid Alkärret och där var nästan lika eländigt. Ett par kättingslås gick också sönder i det sammanhanget.

Svetsandet var ganska besvärligt. Jag hade acetylenflaskan till påfyllning i december men den var tom redan i januari. Jag förde den att fyllas på nytt men då den kom tillbaka som var den redan helt tom … Antagligen läcker flaskventilen men det kollade man alltså inte. Nu hade jag ingen lust att skicka den till kontroll utan köpte i stället en bytesflaska. Då kan jag byta flaska utan annan kostnad än gasen och får den nya flaskan hem med detsamma. Tidigare har påfyllningen tagit en månad. Och jag hittade en nätbutik i Varkaus som sålde bytesflaskor (och en hel del verktyg) med gratis transport om beställningen går över 100 euro. De utlovade snabba transporter i hela Finland vilket jag var litet skeptisk till med erfarenheterna från de gamla firmorna men det gick faktiskt snabbt. Gasflaskan var på väg samma dag och var framme på två dagar.

Det är troligen ett företag som kommer att gå bra om de fortsätter på samma sätt. Då är det slutåkat till Ring III. Dessutom kan man – hör och häpna – tala svenska. Troligen är det någon återflyttare från Sverige som kommit med nya idéer för Sverige är ju ganska bra på näthandel. För min del är det slut på att köra gasflaskan till någon stad, vänta en månad och sedan hämta den.

Nu är det nya fästet fastskruvat med 24 mm genomgående bultar och vagnen fungerar fint. Styrningen behövs minsann då jag åker slalom mellan träden.

 

 

Bondbloggens miniträff i snöyra

Bondbloggs-Christer var i Lindkoski (grannby till Hindersby) idag med SLC:s trädgårdsutskott för att bekanta sej med Robbes ”lilla” trädgård. Jag har installerat fibernät där och åkte dit för att fixa en grej. Jag blev litet försenad då jag hade svårt att komma ut ur skogen med traktorn men då jag ringde Christer så hade deras bil stannat i snöyran som gått över i rena ovädret. Vi hann prata en liten stund så det var en verklig miniträff men funderade på att vi borde ha en ordentlig träff på sommaren då det hoppeligen inte är lika dant illväder …

Christer hade frågat mej i går om han borde ta med ludiskoffon men i går var det fint väder så jag skrev att våren började komma till våra trakter. Och ännu i morse såg jag solen – sedan slog vädret om och det blev ett eländigt snöoväder. Stackars Christer som hade bytt ludiskuffon till Bondbloggens skärmmössa …

Det var i alla fall kul att prata en stund med Christer även om vi inte han med så mycket. Visst läser vi vad de andra skriver i bloggen men det är i alla fall en annan sak att träffas och prata. Det blir inte så mycket monolog då vilket lätt är fallet då man skriver bloggen. Men bättre väder skall vi beställa till den riktiga träffen.