En liten inblick i inplastningens mysterier.
Vissa plastare ställer automatiskt balarna stående, men Pea sköter den delen manuellt. Att lagra balarna stående gör dels att de behåller formen bättre (de kan annars sjunka ihop och bli ovala), dels håller de bättre stånd mot hackande fåglar. Plastlagret är mycket tjockare på gavlarna och därför är det bäst att ha den sidan uppåt.
Vi har under dagens lopp haft en ganska stark lukt över vår gårdsplan. En del skulle ha sagt att det doftar vår, andra att det luktar pengar. Men största delen tycker nog att det luktar rakt ut sagt s*it! Det var alltså dags för sommarens gödselrally! 🙂
Vi har en entreprenör som sköter om det jobbet. Dels därför att det tar tid och dels därför att vi inte har tillräckligt effektiva redskap.
Vår entreprenör har en vagn som är utrustad med slangspridare. Med hjälp av den blir gödseln placerad direkt på marken och inte över hela grödan. Detta minskar risken för föroreningar i ensilaget och hindrar gödseln från att rinna bort från åkern.
Dessutom har vagnen en egen pump som suger upp gödseln från brunnen till vagnen.
Meteorologen lovar uppehåll hela veckan, nu kör vi i gång med ensilageskörden. Timotejens klubbor börjar vara ute på största delen av fälten och jag antar att så småningom börjar vara lämpligt för mina flickor. Skulle jag ha mjölkkor borde gräset bärgas innan klubban är ute.
Jag skördar ensilage i bolag med grannen Pea. Gräset slås med en slåtterkross vi äger tillsammans, sen balar jag och han plastar in balarna. Pea odlar konventionellt och jag ekologiskt och det passar rätt bra för samarbetet. Hans vallar blir snabbare skördemogna än mina och vi brukar normalt skörda först åt honom och sen åt mej, så även i år.
Pea slog det första i på söndag kväll och tanken var att fortsätta på måndagen. Tyvärr kom dock ett haveri emellan. Slåtterkrossen har sju tallrikar med knivbett på som klipper gräset (lite som en åkgräsklippare fast bredare) och en av dem hade spruckit. Förmodligen är det en stenskada från något år tillbaka som nu slutgiltigt brast. Så istället bör att slåtta gräs från arla morgonstund blev det en serviceförmiddag. Tack och lov finns tillverkaren faktiskt i grannbyn, så tillgången på reservdelar är rätt stabil också när det gäller mer udda saker. Och tack vare att vi är två kunde Pea börja skruva isär maskinen så länge jag hämtade delarna. Jobbet tog ett par timmar, vilket objektivt sett inte är hela världen men när vädret är bra och ivern stor känns allt som bromsar lite för mycket.
Jag tror faktiskt inte att jag på år och dag haft så mycket maskinhaverier som jag haft i sommar. Dyngkärran, båda traktorerna i flera repriser, ett hjullager på S-pinnharven och faktiskt också en sprucken vändskiva på plogen. Så här mycket har jag inte skruvat sen jag slutgiltigt kastade in handduken med min gamla trillskande dyngspridare för några år sedan. Men på sikt jämnar det säkert ut sig.
Trots strulet hann jag slå en del på kvällen. Om det inte var för att arbete på kvällarna innebär att man är borta från familjen skulle det vara otroligt trivsam tid att jobba på. Solnedgång, ofta bra program på radio, svalt och skönt.
För att vara säker på att såmaskinen matar ut rätt mängd utsäde tar man vridprov. Det innebär att man manuellt vevar runt maskinen och sedan kontollväger den utmatade mängden. Det är förvånande hur stor variationen kan vara i utmatad mängd, också då det rör sig om samma växtslag.
Om allt går enligt planerna får vi idag sått det sista som måste bli tröskmoget. Då återstår några hektar grönfoder, men det är det inte lika bråttom med.
Idag balade Antte det ensilage som han slog igår. Vid första skörden brukar vi låta gräset torka till följande dag, så att det inte är för vått då det balas. Med andra och ev. tredje skörd varierar det lite, om gräset är tillräckligt torrt vid slåtter, balas det samma dag.
Vi har en Claas Uniwrap balare, som i år dras av Deutzen. Den här balaren är en sådan modell som har både balare och plastare i samma maskin. En sådan maskin gör att en person klarar av det arbete, som det tidigare behövdes två personer till. I en förenklad version (utan tekniska detaljer) går balningen till på följande sätt:
man kör över strängen(det slagna gräset) så att den hamnar mitt under traktorn. Pickupen på balaren matar in gräset i maskinen, där det rullas ihop till en bal. Då balen är färdig, rullar den ut på plastaren där det finns en roterande axel med två plastrullar, som tvinnar plasten runt balen. Då balen är färdigt plastad, släpper man ner den från plastaren. Nedan några bilder som visar de olika arbetsskedena (klicka på dem för att få dem större):
De olika funktionerna på balaren styrs från en panel som finns i traktor hytten. I hytten finns också en panel varifrån man styr doseringen av ensileringsmedel.
Vi använder oss av biologiskt medel, dels därför att det skonar maskinen men framför allt därför att det är betydligt tryggare för den som hanterar medlet. Ensileringsmedel används för att säkerställa hållbarheten och kvaliteten på ensilaget. Det är dock fullt möjligt att laga ensilage också utan det.
