Kategori: Solf

…..brukar jag ta in i hallen där det är svalt några dagar före jul så att den långsamt får vänja sig vid värmen inomhus. I år är det kanske inte så viktigt då det är så varmt ute men kalla vintrar när granen är frusen i skogen då är det viktigt att låta den tina upp långsamt under flera dagar innan den tas in. Annars hinner barren torka innan vätsketransporten i stammen kommer igång och då blir nog granfröjden kortvarig. Lyckas man få igång vätskeupptagningen i granen kan den stå och växa flera veckor för att producera granskott som kan användas till sallad innan granen slängs.

Band också en hjärtformad granriskrans att dekorera graven med. Kom att minnas en varm dag i maj 1981 då jag som “brigadens kransbindare” satt på gräsmattan vid flaggstången bredvid 1JK för att visa rekryt Svanbäck hur man binder kransar. Bäst som det var fick vi besök av brigadkommendören som kom för att tacka för alla de fina kransar som jag under beväringstiden hade bundit (borde väl konsultera dagboken men det torde röra sig om närmare ett 20-tal). Han var glad att jag nu lärde upp en ny bindare ty kransarna var dyra att köpa. Lite försynt dristade jag mig att fråga om kransarna eventuellt kunde vara värda några dagars belöningspermission……….vill minnas att det blev 2 dagar som kom väl till pass då när det var vårbrukstider där hemma 🙂

Det har varit lite hektiskt den senaste veckan och då är det inte de egna julförberedelserna jag tänker på utan grönsaksleveranserna. Äldsta dottern som jobbar heltid här har varit sjukskriven för ischiasproblem men är nu tillbaka så den normala arbetsstyrkan är återställd. Vissa arbetsmoment är ju så planerade att de fungerar bäst om ordinär bemanning finns att tillgå. Vi jobbade därför lång dag igår för att få alla beställningar klara och själva kunna inleda julförberedelserna idag samt för att ha “rent bord” ifall några sista minuten beställningar droppar in.

Nåjaa, våra julförberedelser är väl inte mycket att skriva om egentligen och en del har vi faktiskt redan fixat. Ett hundratal julhälsningar skickade vi förra veckan och julgranarna hämtade jag i lördags då det hotades med snöfall. Julgranarna hade jag redan sett ut i skogskanterna under tiden som jag plöjde åkrarna intill men när man stiger ur hytten för att ta en närmare titt så hittar man oftast några skönhetsfel. Så det blev lite kompletterande sondering i skogen, passade på att granska skogsbeståndet på samma gång. Konstaterade att det finns ett och annat att göra även där. Julgranarna är jag ganska kräsna med även om de flesta nog blir fina när dom väl blir klädda. Täta bör julgranarna i alla fall vara för dagens ljusserier har ju så förbövlat korta sladdar.

Städning brukar också förknippas med julförberedelserna så idag efter att leveranserna lastats tog jag itu med lite “städning” av skrivbordet till att börja med. Men det vill ju bli så att man fastnar i något intressant som man lagt åt sidan i väntan på bättre tid och även sådant som man inte vill sätta undan med risk för att bli bortglömt. Därför bäst att nämna ordet städning kompletterat med situationstecken 🙂

“Städade” i alla fall fram kabeln för överföring av filer från kameran till datorn så jag beslöt göra ett nytt försök med att ladda ner bilderna från rotselleriskörden. Och “voila” nu gick det så nu är “skörden fortsätter”-inlägget från början av november kompletterat med 2 selleribilder 🙂

Läser i Landsbygdens Folk om Rysslands planer att åter odla upp Tjernobylåkrarna som nu legat för fäfot sen katastrofen för 25 år sen. Undrar hur pass riskfritt det kan anses vara? Minns att man rekommenderade jordbrukarna här i Finland att rengöra och byta hyttventilationens filter för att minska riskerna då vi brukade jorden under Tjernobylvåren. Det befarades att radioaktivt nedfall som låg på markytan skulle röras upp vid jordbearbetningen ansamlas i ventilationsfiltrena och där koncentreras till farliga nivåer. Undrar hur många som sist och slutligen åtföljde rekommendationerna?

Nedfallet i Finland var ju litet jämfört med områdena närmare kraftverket. Men man har ibland undrat över varför många skötsamma jordbrukare mött döden på grund av cancer i en alltför tidig ålder. Kan Tjernobyldammet ha varit orsaken? Har naturligtvis inga statistiska belägg för att cancern skulle vara allmännare bland bönder men allt statistikförs ju numera så kanske dylika uppgifter också finns. Hade i alla fall en känsla, då på 90-talet, att cancern var vanligare bland bönder. Men det kan kanske förklaras med att också min far mötte cancerdöden 1996 och att det medförde ett fokus på saken.

Hur som helst så förfasas jag över att “Tjernobylåkrarna” åter tas i bruk. Hur pass riskfri kan mat- och foderproduktion anses vara på dylika åkrar? Kan tänka mig att produkterna inte blir lättsålda men då jag i samma tidning läser om hur det i Italien fuskats med Eko certifieringen så kan väl ursprunget också i detta fall manipuleras. Nej, tacka vet jag inhemskt och närproducerat.

Samtidigt så ifrågasätter jag kärnkraftsindustrins vara eller inte vara. Joo, visst vill jag ha billig el men inte på bekostnad av hälsan och förutsättningarna att bruka jorden nu och för kommande generationer. Då föredrar jag nog bioenergi och vindkraft om än till ett högre pris. Dessa kan också produceras nära till gagn för den lokala ekonomin.

Att det är kris i Europa har även noterats i “Talk Showerna” i det förlovade landet i väster. Fick följande länk från släkten “over there”.
Kris i Europa

Privathandeln (eller möjligen pirathandeln) florerar verkar det som:
Smörpriser i Norge

Sen lär också Utbildningsministern i Norge ha delat ut burkar med grädde som journalisterna ombads skaka under tiden hon höll tal på pressens julfest och “voila” alla lyckades göra en liten smörklump. Detta för att påvisa att krisen inte är så allvarlig.

Men visst ger “smörbristen” en liten fingervisning om hur hastigt ett överskott förvandlas till en bristvara då mat förvandlas till business och modetrender allt snabbare påverkar marknaden i dagens kommunikationssamhälle.

Kanske är det också tillåtet att skriva lite om bondens fritid här på bondbloggen?
Idag deltog jag i producentförbundets höstmöte och hade ett par håltimmar innan lantmannagillets möte började på kvällen. Det blir ju en hel del stillasittande dessa mötesdagar och senaste natts snöfall såg så inbjudande ut att jag beslöt ta en tur till skidspåret vid sportstugan. Det hade redan hunnit börja töa men snödjupet på några cm räckte i alla fall till för skateskidning.

Och det är lika roligt varje gång man tar säsongens första skidtur. Kanske känns det likadant för kreaturen när dom släpps på betet på våren? Kunde inte låta bli att dra vissa paralleller, därav rubriken. 🙂

Sommarsäsongen är så pass intensiv att den inte tillåter dylika fysiska aktiviteter och kroppen är inte heller speciellt mottaglig för träning efter långa dagar på åkern. Så mitt motionerande får anstå tills snön kommer, i år fick jag dock vänta lite längre än vanligt på min första tur. Normalt brukar vi ha konstsnöspåret i skick kring den 20 november men denna höst har varit för varm för kanonsnötillverkning. Nu lovas åter varmare väder så kanske dagens anspråkslösa inledning på 5km blir den enda träningen för en tid. Men visst hann man ändå notera att mag- och armmuskler inte är vad dom borde vara för att hålla önskad fart.