Sida 103 – Bondbloggen

Omväxling

De flesta människor brukar ta ledigt men jag kan bara inte. Fast det går att ha litet omväxling. Det betyder att jag börjar på ett nytt arbete. Också då vi åkte på kanalkryssning så blev det till forskning i kanalbyggandets historia och teknik. Jag har varit litet frånvarande de senaste veckorna och det beror förstås på att vi var i Medåker som de kan gissa som följt Bondbloggen flera år. Därefter var vi med det gamla gänget på Åland i Godby. Och gamla gänget var Experimentklubben som vi hade för ca. 60 år sedan med Ingmar, brorsan och jag – nu utökad med sambor och fruar.

I det gänget är jag en ganska udda fågel för de andra är fågelskådare. Det tar emot att fjompa omkring i skogen utan att göra nånting nyttigt. Däremot går det bra med skogsarbete. Likaså kan jag inte ens tänka mej att ligga på en sandstrand och steka mej på Mallorca eller Kanarieöarna. Det är för mej det närmaste man kan komma helvetet på jorden …En gång i min ungdom for jag på en ”solresa” till Bulgariens kust men det tog inte lång tid innan jag hoppade på bussen till en liten bergsby för att studera folklivet långt ifrån turisterna.

Så jag satt hemma i Tor-Ljungars hus (farbror till min studiekamrat och granne Mona) och läste. Tor-Ljungar var elingenjör och lärare på Sjöfartsläroverket på Åland.. Han sysslade också mycket med underhåll av TV-apparater allt sedan de för första gången gjorde sitt intåg. Han hade bland annat studerat i Kanada och kunde en mängd språk. Han hade många intressen och vi brevväxlade (mest via epost). Hans far Hugo Grönstrand hade varit rektor på Ålands lyceum. Så det fanns ett betydande bibliotek från 1800-talet framåt. Och massor av facktidskrifter – flera hundra kilogram ute i lidret.

Nu vill jag inte alls att alla skall bli likadana tråkmånsar som jag och de får gärna åka till Mallorca bara jag slipper. Men omväxling är bra. Man fastnar annars i det vardagliga och blir som det heter ”gårdsblind”. Att resa bort är nyttigt för det ändrar på vad man tycker är nödvändigt och vad som är mindre nödvändigt. Efter vår vårliga Sverigetur så är det vanligen klart vad som måste göras för vårsådden står för dörren.

Vi var förstås till Medåker och där var det också kallt. Ett par dagar förrän vi kom så fanns där 15 cm snö.

Den smälte men varmt blev det inte. Grannen Lars-Erik hade redan börjat harva då det kom snö och blev kallt. Ganska torrt är det i alla fall under snön. Bilden nedan är från 16 april och då fanns det ännu en hel del snö på nordsidan (på vedlidrets tak). Fast vi hade ingen snö i Hindersby även om det hade kommit i Borgå. Som vanligt tar all nederbörd slut innan molnen hinner fram till Hindersby …

Det fanns stora fält med höstsäd i Sverige och de var jämna och gröna. God skörd är att vänta i höst. Vårsådden är redan nu försenad för de brukar så en månad före oss. Men de hinner ännu bra om vädret blir bättre. Det har snöat på flera håll i Sverige men jag såg på kameran att vi inte fått nån snö i Medåker efter det stora snöovädret den 14 april.

Då vi kommer till Medåker så blir det vanligen en massa byggarbete och så också den här gången – men inomhus. Det gick visserligen att kratta på eftermiddagen på solsidan men kallt var det – kallare än under den s.k. ”vintern”. Jag hade tagit med en mängd stora vedkubbar som torkat i 20 år i vedlidret så det blev varmt – både då de skulle klyvas och sedan då man eldade.

Nu hade jag med en fjärrtermometer som med en laser visar på vilken punkt den mäter. Det var intressant för fastän vi hade +22 grader i rummet så var det +1 grad på golvet vid ytterväggen på sina ställen. Det blir att ta upp golven och täta dem ordentligt en sommar. Troligen blev det springor då vi lyfte upp en ändan på huset som var 12 cm lägre än andra ändan … Golvet i gamla hus har ju skild grund och sitter inte alls fast i väggarna. Men för jämförelsens skull så var golvet i det nya huset på Åland (byggt ungefär 1986) också grymt kallt. Troligen blev jag förkyld av det.

Jag fick en påtvingad ”ledighet” av förkylningen men nu börjar den släppa taget. Inte kan jag klaga för det är första gången den här vintern som jag varit förkyld och det får jag säkert tacka skogsarbetet för. Nu vill jag i alla fall ha litet omväxling och börja arbeta med allt som blivit ogjort medan vi varit borta. Stor brådska med vårsådden är det knappast men det finns en hel del annat som borde göras och som är trevligare då det är litet varmare. Till första maj skall jag väl vara i full gång igen …

Miljötentamen.

Om man skulle försöka se om man klarar den där tenten nu då? Inte många dagar kvar och bäst vad det är så kapsejsar datorn och då blir det väl inget vårbruk i år. Får väl konsultera Nisse om jag hudar i testet.

Vill bara med detta påminna dem som har den ogjord att det börjar bli dags. Sist jag besökte sidan hade närmare 90% klarat provet så vi senfärdiga är inte så många ändå.

Wish me luck!

Fotomodell?

Att vara bonde är att vara tusenkonstnär, det har nog den som följt bondbloggen antagligen noterat. Men att bonden också hamnar att vara fotomodell och hängs upp för att ”pryda” Vasa konsthalls utställningslokaliteter hade kanske ingen räknat med. Åtminstone hade jag inte då när Kasper Dalkarl kontaktade mig för att höra om jag kunde tänka mig att ställa upp på några bilder om bönder i arbete för hans slutarbete räknat med det. Men nu hänger jag där i stan tillsammans med några andra bönder. Och egentligen är det inte så illa alls för Kaspers och hans studiekamraters alster är riktigt högklassiga. Den som vill se med egna ögon har ännu denna vecka på sig för vi finns där i stadshusets bottenvåning till månadens slut.

Kaspers slutarbete finns också i bokform, men jag känner inte till tillgängligheten, ifall nu någon vill se ytterligare bilder på bönder i arbete kompletterade med lite text från gårdarna som besökts. Ett i mitt tycke välgjort arbete, visst jag är lite partisk, men jag skäms inte alls över att ha deltagit trots att tröttheten efter en lång säsong nog syns i bilderna från i höstas. Men det är så det är. Som sagt, allt möjligt får man vara med om 🙂

Det är ju sen inte bara bönder som presenteras 🙂

Vårvädret igen …

Efter att ha lusläst väderprognoserna på vintern så lusläser jag dem ännu oftare nu på våren. Inte för att det hjälper på något sätt men man hoppas ju ändå att prognosen skulle ändras litet till det bättre för varje gång. Det är helt onödigt att se på samma prognos varje halvtimme men man kan inte låta bli …

Vintern kom tillbaka men inte tillräckligt. Jag borde ännu köra ut flisveden. Det går för all del också om det är torrt men nu hotar 10-dygnsprognosen med regn – på onsdag hela 18 mm. Någon tidig vår blir det nu inte men det hade jag inte heller väntat mej efter den varma vintern (då kommer det lätt en kall vår). Helst skulle jag vilja ha kalla nätter och torra dagar just nu för att få ut veden och sedan skulle det får komma regn och därefter värme. Sådetså ! Beakta det här alla metereologer …

Grannen hade sett tiotals tranor på våra åkrar förra veckan (han kör där förbi oftare än vad vi gör). Det är nånting nytt. Gäss och svanar börjar man redan vänja sej vid. Fast jag tycker mera om tranorna. De är hjärtligt välkomna. Men jag undrar vad tofsviporna tycker om invasionen av stora fåglar ? Förr hade vi inte en enda stor fågel på åkrarna och alls inte svanar. Så nånting måste ha ändrats. Förstås gör direktsådden också att det finns mycket mera spillsäd lätt tillgängligt på fältena.

Kallt och blåsigt är det ännu och ett riktigt aprilväder: Ibland kommer det snöbyar och ibland skiner solen riktigt varmt. Om man nu tror på prognosen så skall det i alla fall blir varmare väder från och med Wappen – men vi får se då den dagen kommer.

Jag har inte ännu kört ut Rapiden (såmaskinen) men det är knappast någon brådska med den ännu. Sprutmedlen är beställda och jag har avlagt byråkraternas examen på nätet så det viktigaste är avklarat. Sedan gäller det att få utsädet i jorden men det är väl mindre viktigt …

P.S. Bilarna tycks fungera bra (peppar, peppar …) så någon nytta var det med de varma veckorna i mars då jag inte kunde fara till skogs.

Fortsättning följer nu

I mitt förra inlägg där jag ondgjorde mig om reservdelshandeln på internet, eller snarare min egen oförmåga att utnyttja den så skall jag nu fortsätta på samma tema, men nu handlar det om sökande av information.

För inte så länge sedan var en traktor eller en motorsåg eller dylikt mest att jämföra med en enrummare – dvs man begrep hur dom fungerade rätt enkelt. Nuförtiden är det som alla vet inte riktigt så och om någon ännu skulle tvivla på det så kan man med fördel läsa Nisses inlägg om Fiaten en gång till – precis så är det. Nu är Nisse en god reparatör själv och framför allt inte rädd att försvara sig själv med skruvmejsel när det behövs – tyvärr spelar jag inte själv riktigt i elitserien när det gäller såna här saker.

Därför behöver man hjälp och information för att komma framåt. Som tur är finns ju internet, kunskapens källa där allting finns. Tyvärr är det lite som något stort köpcentrum strax utanför centrum, det sägs att ALLT finns men tyvärr brukar det jag vill ha och behöver sällan finnas där. (om nån försökt köpa reservdelar på Prisma tror jag Ni vet vad jag syfte på)

Alltnog – åtminstone för mig är nog en sprängskiss av ett föremål närmast ett måste om man skall komma vidare i projektet. Personligen tycker jag att det vore självklart att en tillverkare / försäljare vid nyleverans även levererar en vettig reservdelskatalog, men så är sällan fallet. Några undantag finns förståss, Avant och Amazone kan nämnas som märken som har bra dokumentation att tillgå, lite på olika sätt, Avant har absolut ingenting på nätet, men vid leverans kommer en hel del med, gällande Amazone är det tvärtom. På nätet finns sgs allt.

Hur som helst, det bästa vore ju förstås att allt fanns fritt tillgängligt på nätet men nu är inte fallet riktigt så. Då får man börja söka. Och hittar förmodligen ingenting. Visst, helt utan nytta har jag inte varit av nätet under åren, men ändå förvånas jag över hur dåligt med info åtminstone jag hittar. Tyvärr verkar jag vara i något slags mellanläge för den infon som jag kommer över är antingen för komplicerad eller för enkel. Nu senast hade jag problem med momentomvandlaren på Ford-grävmaskinen och skulle ha velat se hur den var uppbyggd, men nej, det lät sig inte hittas. Visst, verkstadshandboken hittad jag – konstigt nog, men den var på 1250 sidor på engelskt fackspråk så jag gjorde som jag brukar – gav upp.

På tal om engelska så kan det också gå som för något år sedan. Jag skulle byta dörrhandtaget på en amerikansk bil men kom inte riktigt åt sista skruven. Tittade på nätet – hittade lite text om det som jag inte helt förstod, så jag chansade och körde det genom Google översätt -den ständiga källan till glädje- och fick i retur följande text på ren svenska: ”Skruven kan sitta hårt åtdragen, använd vid behov bogserbåt”

Sen måste jag ju nog säga att det finns undantag – i våras när Simultan krånglade skickade Härmäläiset ett riktigt bra utdrag av serviceboken till mig på e-post, bra så, men varför kan man inte få den i sin helhet när man handlar – det skulle spara bort så många problem.

Det värsta är ju att det idag är många saker som är så oerhört enkla bara man vet hur man skall göra. Det berättas en historia om en Volvo där startspärren gått i baklås. Bilen hade garanti i kraft (detta hände någonstans i Sverige) så det kom en kille från Volvo i Göteborg till verkstaden. Han bad att alla i verkstaden skulle gå ut, sen tog det 20 sekunder utan verktyg för honom att kvittera bort problemet och bilen var fixad. Exemplen är många, Nissan som vi hade ett tag på jobbet vägrade starta en kväll. Han som körde med den ringde en kompis som kunde berätta att om man låste och låste upp dörrarna fem gånger så var problemet löst – vilket det också var. Detta stod det förstås inte ett ord om i handboken. Där står det bara hur blinkersspaken fungerar och att man helst inte får tvätta bilen med annat än orginaltvättmedel. Nys!

Sen är det kanske inte bra att vara för snabb heller i fingrarna. När jag köpte första Avanten 2005 och var på servicekurs till Tammerfors så berättades följande historia. Någon någonstans i Finland hade köpt en ny Avant och ringde någon vecka senare till fabriken och begärde sprängskiss på motorn. Nya Avanten startade inte. Till saken hör att den Avantserien orkar inte starta om hydraulpumpen är inkopplad. Om detta blev kunden förstås upplyst och sen var det tyst en stund i luren varpå uppringaren sa; ”Jo, där var nog felet men jag behöver fortfarande sprängskissen eftersom jag behöver kunna sätta ihop motorn igen”

Maskinisten är förstås ett bra forum på nätet, men det tar massor med tid att läsa igenom allt om man tex söker på ”Startproblem Zetor” och det mesta är ändå irrelevant information. Nej, nätet är säkert helt bra, men bäst vore ändå om inte tillverkarna / leverantörerna skulle panta på sin kunskap.

Nu är det bara grävmaskin som fattas.

Det kalla vårvädret gav mig några skogsdagar till under påskhelgen så nu börjar jag ha det mesta klart för mitt tillsammans med några grannar lilla skogsdikesrensningsprojekt. Eller klart och klart? Det är bara den viktigaste biten kvar, alltså själva grävandet.

Sände offertförfrågan efter nyår till några som sysslar med skogsdikning och tänkte att intresset säkert är stort. Men det var inte så, några meddelade att dom har händerna fulla och en del hörde inte av sig alls. Kanske avskräckte formuleringarna i förfrågan eventuella aspiranter? Området är nämligen lite speciellt eftersom det finns några järnåldersgravar uppe på åsen och det rör sig en del folk längs den vandringsled som museiföreningen anlagt. Nere på mossen där dikesrensningen skall utföras finns dock inga forngravar men dikningen bör ändå göras med omsorg eftersom det rör sig folk på området. Men samtidigt så kunde projektet vara en god referens för den omsorgsfulle grävaren. För att göra saken klar skrev jag bland annat följande i förfrågan.

” På området finns forngravar och vandringsleder upprättade av Malax Museiförening men intill dikena ligger inga kända forngravar. Att många rör sig i området sommartid ställer eventuellt sina krav men å andra sidan kan ett gott arbete också tjäna som referens för entrepenören ifråga. I övrigt borde inte områdets speciella karaktär på något vis inverka på arbetets utförande från vad som är normalt visavi iståndsättningsdikningar i nejden.

Dikningen omfattar ca 2430m rensning av befintliga diken och berör 5 markägare.

Största delen borde enligt vad jag känner till bestå av mjuk mossmark även om en del sten också finns.

Körväg på dikesslänt önskas på ca 530m

Dike #5a (ca 220m) som angränsar till åker önskas att jorden läggs upp på åkern medan fasta delar som sten och stubbar läggs till skogs.

Läggning av (åtminstone) 4 rörtrummor (6m plaströr) ingår i arbetet.

Avverkning och röjning av dikeslinjerna är i detta nu så gott som slutförda så dikningen kan göras så fort entrepenören valts och eftersom skogen lider av stående vatten vore det önskvärt att dikningen om möjligt görs innan sommaren. Väder och vind rår ju ingen på förstås :)”

Nåå, får väl ta nya tag och fråga vidare, grävmaskiner står ju på var och varannan gård numera. Vill det sig riktigt illa så får man väl skaffa sig en egen 🙂

Hann med ett par motorsågstankar ikväll innan skymningen och imorgon bitti lovas ännu kallt väder så får väl lov att försöka få ut virket då.

18.4.2017 Fortsättningsvis fint skogsväder.

Museiföreningen har senaste sommar satt upp riktigt fina informationstavlor, så det gäller att se upp när man fäller så att inte tavlorna skadas.