Våren tog paus.

Påsken förde med sig kallare väder och våren tog paus. Idag under skogsarbetet kom det spridda snöbyar och det blev tidvis riktigt mörkt i skogen för att sen bli riktigt ljust när solen kom fram igen. Lite vitt på marken blev det så småningom och snö i nacken emellanåt när man tog omkull någon mindre gran. Snö i nacken har man just inte fått på hela vintern så det blev en påminnelse om hur det brukar vara normala vintrar. Det blev som sagt lite bakslag i vårens ankomst men lite har den nog hunnit arbeta de varma dagarna innan, det blev jag varse genast jag kom till skogen. Jag tänkte att det är torrt idag så jag tog läderkängorna eftersom jag gillar dem bättre än gummistövlarna men tyvärr så trampade jag nästan genast genom isen på skogsdiket så det blev vått om fötterna. Flödvattnet från snösmältningen och förra veckans regn hade ställvis ätit upp isen underifrån medan isen på andra ställen fortfarande bar traktorn.

Tjälsituationen.

Efter hemkomsten och lite mat blev det att ta sig ut igen för att gå snö- och tjällinjen eftersom det förflutit 2 veckor sen senaste mätning. Också här märkte man av att våren kommit av sig. Lite hade tjälen ändå gett med sig tack vare regnen i början av månaden. I skogen är det nu inte mycket till tjäle kvar och på de 2 mätpunkter som ligger på åkermark så hade det vid punkten på stubbåkern tinat 10 cm ovanifrån men bara 1 cm nerifrån sen senaste mätning så där återstår 22 cm tjäle. Vid den andra punkten på plöjd åker hade det tinat 13 cm ovanifrån och 4 cm nerifrån så där låg tjäldjupet nu på 47 cm vilket betyder att det frusna markskiktet är 34 cm tjockt. Med beaktande av väderprognosen så tror jag nog att det ännu finns tjäle kvar vid nästa mätning om 2 veckor. Vi får se.

Också fåglarna verkar undra vart våren tog vägen, under dagen i skogen hade jag en grupp med rödhakar som nu som då kom riktigt nära för att se vad jag höll på med. Kanske för att se om jag hade nåt ätbart med mig. Och nu ikväll under mätrundan stötte jag på en flock svanar som förnärmat undrade varför jag måste gå just där dom slagit läger för natten.

En flock sångsvanar söker mat och nattkvarter på stubbåkern.

Med denna påskhälsning från producenterna önskar jag god fortsättning på påskfirandet.

 

Kuddse, kuddse, kuddseee …

Vid städandet så hittade jag följande ovanliga bild. Trots att vi tog in kossorna för mjölkning varje dag så är det här den enda bild som finns av den dagliga promenaden. Man måste vara i tid till åkern (klockan fem) för annars bröt de sej ut och började gå hemåt på egen hand. Och då kunde de riva sej på taggtråden.. Vanligen stod alla vid porten då man kom men annars var det bara att ropa: ”Kuddse, kuddse, kuddseee …” så kom de galopperande. Vanligen lunkade de ganska fredligt längs vägen men ibland kunde det bli litet stångande ifall nån ungko vågat gå före de gamla. Vi hade vidjor som vi smällde på kossorna då de tog fel väg men de brydde sej inte mycket om dem.

(Klicka på bilden för att se en större version)

Bilden är tagen för ganska exakt 50 år sedan. Då fanns det ännu taggtråd och telefonstolpar. Ribackhuset (bakom första kossan) byggdes först 10 år senare. Lägg märke till hur snyggt radade propsarna är (för hand) på andra sidan vägen. Årets rad som jag radat med griplastaren är inte alls lika snygg.

Då kossorna skulle hem så var det man ur huse. Man skulle stå och vakta så de inte tog fel väg eller fortsatte ned till byn. De var för det mesta bara intresserade av att komma in i ladugården och bli mjölkade men alltid var det någon ungkossa som kunde få i skallen att ställa till med krångel och så måste den jagas tillbaka. Bäst att ha cykeln tillhands för det blev tungt att springa efter dem. Och så behövde man en spraddjå (lång och tunn björk) för att styra dem.

Men nu skall jag till skogs för vi har haft -5 grader hela natten och man vågar sej kanske över åkern igen.

 

Vårvindar friska

”Vårvindar friska
Leka och viska,”

skrev Julia Nyberg (1785-1854) i tiderna men fortsättningen är så sorglig att jag inte ids citera den. Visan heter egentligen ”Den stackars Anna” eller ”Molltoner från Norrland” och handlar förstås om olycklig kärlek. Men jag gillar speciellt melodin (efter en svensk folkvisa). På Youtube finns en hel del inspelningar men Lunds studentsångare står för en av de finaste.

Vi har haft vårvindar friska här förra veckan så det finns en del nya vindfällen i skogarna men jag fick göra ett uppehåll i skogsarbetet igen för det började bli spår på åkern. Å andra sidan har jag haft tid att sköta litet pappersarbete (även om det numera är datamaskinsarbete). Planeringen av vårsådden går vidare och nu gällde det att beställa sprutmedel.

Vanligen köper jag jag MCPA och något grammedel men i år tänkte jag försöka med florasulam  och pyroxsulam (alltså Broadway). Inte för att jag köper det ”riktiga” Broadway utan ett parallellmedel – som vanligt. Jag har i många år skaffat medel över nätet (från Finland) och inte haft problem alls. Tanken är att slippa skild besprutning av flyghavren men det blir spännande att se om det fungerar i verkligheten. Medlet skall också klara av flyghavre men man vet aldrig. Ett medel mot flyghavre gjorde nog att de stora viporna försvann men i stället fanns det en mängd korta flyghavrestrån vilket var mycket värre för då kunde man inte ens plocka …

Ett nytt problem för i år är att jag tänkte så in en åker med klövervall och då kan man inte spruta mot flyghavre där. Jag kollade i den utmärkta skriften ”Växtskydd för åkergrödor” och det var inte så många medel som man kunde använda i klöverinsådd. Det blev sist och slutligen Express och MCPA för insådden.

Vi har vanligen mest problem med leidärgres (målla) och nata (våtarv) och ibland med snärjmåra. Baldersbrå har blivit mera problematiskt nu då vi börjat med direktsådd. Fläckvis kan det vara problem med tistlar. Och så har vi förstås kvickroten men den är vanligen ett höstproblem. De flesta ogräsen är sådana som nästan alla medel tar på men beroende på vädret kan nån av dessa bli mera problematiska. Man vet aldrig förrän man börjar se eländet mitt på sommaren men då är det så dags.

Och nä, det blir inga stråstärkare eller medel mot sjukdomar och skadedjur. Jag försöker i stället odla stråstarka sorter som är motståndskraftiga. Den bättre hälften som är biolog tycker att det är bekymmersamt med sådana medel för de tar ofta bort de naturliga fienderna också så vi litar på att naturen hjälper oss. I många tiotals år har jag lämnat bort dessa medel och inte sett alltför stora problem. Med dessa priser så lönar det sej hellre att ta en mindre skörd än att kasta pengar på firmorna.

Men vissa ogräs klarar jag inte av utan sprutmedel. Vi har kvickrot och baldersbrå som tar över hela åkern annars. Man kan sätta en lägre dos men inte låta bli att spruta. Sorry bara, eko-odlare, men jag är för dålig odlare för att klara mej utan sprutmedel. Tro mej, jag skulle gärna låta bli att betala nånting alls åt gödsel- och kemikaliefirmorna om det bara skulle gå. Tyvärr så minns jag ännu helvetet efter miljövårdsåkern ett år där man inte fick spruta ..

Kanske allt går åt fanders i sommar för man vet aldrig hurudant vädret blir. Jag tycker att det lutar åt en kall och våt försommar eftersom det varit en alldeles för varm vinter med liten nederbörd. Så vintern slår tillbaka i juni stället ?

Men just nu skiner solen och det är varmt. Jag städar för hela ladan skall tömmas, golvet upp och så skall det gjutas cementplattor under stenarna. På vår lerjord sjunker nämligen alla hus långsamt ned i jorden och nu har stockarna under golvet (och tröskan) ruttnat. Men jag vill absolut ha kvar trägolvet med luft under. Det ger ett mycket torrt klimat inne i ladan.

Problemet med städandet är att man fastnar vid gamla saker och papper så det går långsamt …

 

Byråkratexamen

Så har jag äntligen tagit mej samman och avlagt ”miljöersättningstentamen” för att ”uppfylla det utbildningskrav som är ett villkor för miljöersättningsåtgärden balanserad användning av näringsämnen”. Jag missade av nån anledning den kurs som ordnades i januari av producentförbundet så jag avlade nättentamen. Och det var en ruskig uplevelse.

Jag trodde det skulle komma frågor som hur breda skyddremsor det behövs och liknande praktiska saker. Sådana fanns också men det var en hel del fullständigt onödigt byråkrattjafs som inte intresserar nån annan än ett par-tre byråkrater i hela landet. Vem tusan bryr sej om  vilka direktiv och lagar som villkoren bygger på ? Vad vi behöver veta är VILKA villkoren ÄR. Bara insnöade kommateckensoptimerare har något som helst intresse av ännu snårigare texter än de tjocka guider som vi måste läsa igenom.

Jag gillar de gamla landskapslagarna från vikingatiden som hade ett mycket kort och kraftigt språk av typen ”Nöd bryter lag”. I ställer för att skriva allt längre och mera invecklade direktiv så skulle byråkraterna sätta sin arbetstid på att skapa korta direktiv. Varför inte skriva ”Spruta inte i diket” eller ”Sätt 10 % i grönträda”. Nu finns det en massa olika vallar som alla är exakt desamma – utom i byråkraternas papper där de kan ha en mängd olika beteckningar.

Och så eländet med ”miljöförbindelse” och ”miljöavtal”. Om man räknar ut hur mycket förlorad arbetstid som det går åt att en massa människor sitter och funderar på vilka skillnaderna är så blir det dyra begrepp. Men byråkraterna behöver inte betala det ur egen ficka. Hmm, kanske man borde ändra systemet så att de skulle vara ersättningsskyldiga då de hittar på nya begrepp som slösar bort folks tid …

Stödbyråkratin har ”förenklats” nu i flera omgångar så den blivit riktigt krånglig. I förra Landsbygdens Folk såg jag att EUministrar vill ha enklare CAP men om man ser på tidigare ”förenklingar” så kan vi vänta oss ännu mera krångel …

Jag klarade nättentamen med 19 poäng av 25 möjliga (15 är gränsen) men är fortfarande arg. Inte vet jag heller mycket mera om villkoren än förut. De elektroniska guiderna som man måste läsa är riktigt dåliga och det är svårt att hitta de uppgifter man behöver. Varför inte skapa ett program som leder en in på de frågor man behöver ? Det finns sådana program så det är bäst att inte börja skapa egna. Då kunde man lämna bort all onödig information som bara råddar till allting. Nu har man bara tagit den tryckta texten och satt ut den som en PDF men i motsats till pappersversionen så kan man inte bläddra i PDF-versionen.

Ministerierna borde inte få sköta informationen för de är hopplösa byråkrater men lantbrukssällskapet har  kompetenta personer som vet vilka saker man skall ta upp så att bonden får den information han mest behöver. Jag har varit på byråkraternas ”informationstillfällen” där de bara läst innantill i de tjocka guiderna (vilket man kan göra hemma lika bra) och jag går inte mera på sådana tillfällen. Däremot tänker jag besöka lantbrukssällskapets tillfälle. Synd att jag missade januaritillfället.

Som litet motvikt måste jag ännu berömma de nya stödansökningssystemen. Jag kan kopiera fjolårets uppgifter med en knapptryckning och sedan ändra bara det som behöver ändras. Mycket smidigt. Systemet kollar också att allt är rätt ifyllt så man lär sej samtidigt en hel del.

Nu skall jag dricka kaffe och lugna ner mej och sedan fundera ut vad som behöver göras härnäst. Skogsarbete går inte eftersom det är för varmt idag men jag såg nyss att det kan bli kallt till slutet på veckan så än ställer jag inte undan motorsågen. Det finns en hel del aspar och björkar som borde tas bort även om jag fick de största i går morse. Få se om det blir ett kallt april efter det varma mars ? Men bättre kyla i april än i maj.

 

Morgonen ljusnar …

I morse var det minusgrader så jag tog en sväng till skogen och fällde aspar. Det har varit dåligt skogsväder och det blev det igen på eftermiddagen. Då jag satte värme på Zetorn så blev jag igen påmind om varför vi har det så bra trots usla inkomster. Fåglarna sjöng och himlen började ljusna.

(Klicka på bilden för att få en större och tydligare bild !)

Det är fint att på morgonen få se den här synen från trappan. Ofta är det tyst och vindstilla. En annan trevlig sak i morse var att nu har jag åter bil. Ducaton är ihopskruvad och verkar fungera. Det blev litet extra lagat med detsamma som den var inne i verkstaden och upplyft. Jag har länge tänkt sätta in temperaturmätare för vägen (framför motorn) och har haft själva mätaren installerad men det har varit problem att få ut kabeln ur hytten. Nu drog jag ned den längs ett rör men måste skarva den för att få givaren på rätt ställe. Det var inte precis enkelt eftersom det är så eländigt trångt.

Samtidigt märkte jag att balken framför motorn börjat rosta så det blev litet rostbehandling också. Och en hel del småarbeten som inte blivit gjorda förut. Bilreparationerna tog däremot inte slut för jag måste byta de bakre bromsskivorna på Volvon. Ducaton ut och Volvon in …

Det hade varit så kallt i natt att det var tjockt med is på rutorna på morgonen. Det gick bra att köra på åkern på morgonen men redan klockan tolv började det bli spår. Skogsvädret är snart slut. Eller så kommer vintern tillbaka i slutet på nästa vecka. Då skall det bli både snö och minusgrader på dagarna. Om nu prognosen stämmer …

 

Jaha, hur ska jag göra nu då?

Får ska ha en lapp i vart öra!!! Ropar regelverket. Så… Hur ska jag göra nu då?

 

Dehär lammet har, typ ett och ett halvt öra… Ett öra är riktigt normalt, men det andra är bara som en liten tunn papperslapp i jämförelse. Där kommer det inte att gå att sätta fast någon öronlapp. Men, blir hon över ett år MÅSTE hon ha det… Vidare är hon också lite sned i huvudet, vid munnen, men hon klarar sej bra, äter och växer normalt. Hon har ett syskon också, och den är helt komplett och mår riktigt bra. Men, den här gumman kommer det att bli synd om, ifall man knipsar öronlapp i hennes båda öron som regelverket säger.

Nu är det ju så att hon ju naturligtvis inte ska var till avel. Det går ju inte. Men, egentligen skulle det vara intressant att spara henne tills hon blir äldre bara för att få höra och se hur regelverken fungerar… Måste man knipsa öronlapp i hennes båda öron, eller är det djurplågeri? Jag tycker ju själv att det skulle vara djurplågeri att sätta lapp i det lilla örat, men, jag vet också att till slakteriet får jag inte föra henne utan lappar… Och får jag granskning på gården och ett djur över ålder är utan lappar i båda öronen så får jag grälor och gudarna ska veta vad det får för följder… Så, hur ska man göra i såna här fall?

Regelverken fungerar hyggligt så länge inget oförutsett händer. Men när de gör det, då kastas allt omkull och man vet inte hur man ska göra. Enklast vore att slakta henne fortast möjligt, och visst kan det komma att gå så till, men, hon är frisk pigg och på alerten, så då tycker jag hon kan få leva. Iallafall ett tag, och helt utan lappar så länge hon är inne, man blandar ju inte ihop henne med någon annan, inte ens i misstag…