Sida 12 – Bondbloggen

På taket igen

I fjol kunde jag stå på någorlunda jämn mark då vi satte ny brädfodring på ladan men nu blev det takarbeten igen i år. Solpanelerna (40 st.) skall upp på uthusets tak. Men först skall de gamla betongtakteglen ner och ny plåt upp.

Det visade sej att betongtakteglen inte alls är så dåliga som jag trott. Med få undantag är de riktigt fina även om det växer mossa på dem. Pärttaket under är också i prima skick – utom där råttorna gnagt hål. Men jag vågar inte montera panelerna på betongtakteglen för jag litar inte att de håller. I stället sätter jag upp “klickplåt” med färdiga falsar som sedan solpanelernas profiler skruvas fast i med klämmor på falsarna. På så vis behöver man inte borra hål i plåten. Jag litar inte ett smack på de tätningar som kommer under skruvarna. Efter ett antal år så åldras tätningarna och taket börjar läcka som ett såll.

Det gamla taket – lägg märker till skillnaden mellan sol- och skuggsida.

Den 19 juli 1950 köpte farsan 2200 röda taktegel som sattes upp utanpå bodvindens pärttak som var ganska nytt .

År 1950: Jag till vänster och Ingmar till höger

Betongteglen är tunga som attan men de har fungerat bra i 72 års tid och var inte alls dåliga än. Vi hade likadana på garaget men där kom det ned snö och is från verkstadstaket och det höll de inte för. Men här på bodtaket får de vara kvar på andra sidan taket.

Det går ganska bra att rada ned takteglen i frontlastaren som räcks litet över takkanten. Men tunga är de – den stora Zetorn går nästan på näsan med full skopa. Betongteglen är i så gott skick att jag inte nänns slå sönder dem utan radar upp dem i väntan på att de skall behövas. Men det skall vara tufft underlag som håller tyngden. En del går till trädgården son kanttäckning men det är inte så många.

Underlaget är färdigt för takteglen behövde ha ribbor med 32 cm mellanrum. Så jag hissade upp plåtarna med skogslastaren. De är lätta men så långa (485cm) att de är besvärliga att hantera för hand.

Den första plåten gled ned från lyftställningen men regnet hade gjort leran blöt och mjuk så det var bara att hissa upp den igen. Men först skruvade jag fast en ribba i ändan så att plåten hölls kvar. All vår början bliver svår …

Den första plåten måste ställas in mycket noggrant för den styr alla plåtarna till ändan på det 23 meter långa taket. Så det gick hela första dagen till att ställa in den plåten. Taket är nu inte rakt precis men det värsta var att det gamla gröna plåttaket var helt snett. Det kastade hela 15 cm från ås till takfot !

Jag drog in nedre ändan så mycket det gick men måste ända dra ut övre ändan så att den kom utanför den gamla plåten. Där blir det att lappa med en plåtbit. Men jag har lärt mej att inte pruta det minsta på första plåtens inställning för då har man problem i 23 meter (49 plåtar).

Den andra plåten var inte lättare att få dit. I nedre kanten finns en fals som skall ta om takfotsplåten. Enligt monteringsanvisningarna skall man sätta falsen om takfotsplåten och knacka upp plåten med en gummihammare. Det var nog kissan det ! Efter mycket svett och svavel fick jag plåten uppslagen med en slägga … Sedan började jag bryta upp den nedre falsen så att man kunde lägga plåten rakt nedåt. Då klickfalsen tar tag om föregående plåt så sitter den som berg. Anvisningarna var säkert gjorda för montering på ett plant verkstadsgolv och har inte mycket med verkligheten att göra.

Annars verkar plåtarna vara bra. Det är Rautaruukkis Classic D som har litet tjockare plåt än de andra även om den är tunnare än gammaldags plåt. Den skall vara lika hållbar men jag tvivlar på det. Den gamla plåt vi har på gamla folkskolan är mycket tjockare och har dessutom en tjock galvanisering. Allt blir bara sämre – åtminstone med byggtekniken.

Till födelsedagen fick jag en blåsare av min dotter som är en duktig ingenjör. Den använde jag för att blåsa bort en massa skräp och flis från taket innan jag satte på plåtarna.

Blåsare med ackumulator (från skruvdragare)

Under det här taket hade vi förr en tork för säden som senare blev flistork. Därför finns det fullt med skräp under taket. Att borsta och peta bort eländet under ribborna var hopplöst men med blåsaren gick det snabbt. Men sedan var det dags för bastu. Blåsten kom in i vinkeln mellan lada och boda och sedan måste den rakt uppåt …

Använd helst inte en sådan här manick inomhus. Jag hade den också för att rengöra brännhuvudet på flismataren och sota pannan. Efter det måste jag stänga dörren till pannrummet och elda bastun igen. Följande dag låg det ett tjockt lager med sot över hela pannrummet.

Som sagt så fanns det tidigare en sädtork under taket. En massa råttor trivdes fint mellan pärtorna och betongteglen för dit kom inte katterna.

Gnagare är ett gissel på ett jordbruk men nu har vi fyra katter och en kattunge så de har minskat betydligt. Egentligen har vi numera bara möss som kommer in i slutet på hösten – för en kort tid innan katterna tar dem.

Det tar inte lång tid att sätta upp en plåt nu när jag lärt mej hur det skall göras men förarbetet tar desto mer tid. Jag är tvungen att på sina ställen lyfta upp takkanten för den är ganska krokig. Övre väderbrädan och första ribban byter jag också för säkerhets skull. Resten av underlaget är i fint skick. Nu är ungefär en fjärdedel av taket klart med ny plåt.

Sedan då plåten är klar så skall profilerna för solpanelerna skruvas upp. De fästs med klämmor i falsarna och på profilerna skruvas solpanelerna fast.

Falsklämmorna är ganska stora och kraftiga men de skall också hålla i 40 år. Under taket i nedre våningen kommer invertern som skall omvandla 2×900 Volt till 220 Volt växelspänning som sedan matas ut i elnätet om vi inte behöver allting. Men då flera torkfläktar är igång så måste vi nog ta in litet dyr elenergi. Med en fläkt på 11 kW klarar vi oss med egen elström. Det är i teorin och det blir spännande att se hur det går i verkligheten. Närmare 1000 Volt likspänning är inget att leka med så amatörer bör hålla bägge händerna i byxfickorna.

För övrigt så väntar vi på brodden som gulnat betänkligt på sina ställen. Det kom för mycket regn den här våren också. Förr hade vi torra försomrar och regn till hötiden i juli men ingenting är längre som förut. Vi får se om broddarna blir bättre men fläckvis är de redan förstörda.

All svår början bliver vår

Läste med ett stort intresse om Nisses Bögballeinköp. Jag har själv under några års tid vandrat i samma tankar och gjort lite tester med lånad spridare och kunnat konstatera att det nu inte är sådär bara att hoppa in i hytten och köra.

Vi gör som vanligt, tar det från början. På det teoretiska planet resonerar jag precis som Nisse, det måste gå att optimera gödselgivorna och på samma gång spara pengar och skona miljön. Visst vet jag att dagens GPS apparatur kan sköta det självständigt, men det känns lite överkurs ändå, både på inlärnings- och investeringssidan.

Jag har i två vårar nu haft en ganska ny Bögballe lånad och haft stora problem med att få ut dom givor som jag vill, det har liksom hela tiden gått ut för mycket. Nu har jag inte haft riktigt tillgång till alla data runt lånemaskinen så jag har väl skyllt på det, men riktigt så enkelt är det nog inte. Om man känner för det kan man läsa inlägget om excercisen med Bögballen.

Inte lätt – svårt – Bondbloggen

Jag köpte således en Amazone spridare i våras. Precis som Nisses så är den allt rätt genom analog och priset var också hanterbart. Varför jag valde Amazone har helt och hållet att göra med min egen kroppsform. På Bögballen tog jag mig inte in mellan bakhjul och spridare när den var kopplad. Det var alltså en mindre cirkuskonst förenad med risker att koppla kraftöverföringsaxeln liggande under maskinen, det gick, men roligt var det inte.

Amazonen är såpass mycket annorlunda konstruerad att dit går det att ta sig även som välväxt och det fällde avgörandet på märke. Antar förresten att jag är enda bondbloggaren som dras med denna typ av problem.

Nåja, hästhöet skulle i tidig vår få sig en behandling. Nu visade det sig nog att efter 10-15 genomläsningar av manualen fanns det nog saker som jag inte begrep, detta som källa till irritation. Eftersom jag gör sprutspår till en 15 meters spruta så antog (och antar) jag att med kastbredden 15 meter så skall man kunna köra i redan befintliga sprutspår och allt skall sluta lyckligt. Jag har fått mig berättat att för att sprida rätt så skall Amazonen sprida dubbelt i varje körspår. Alltså 7,5 meter från vänster och 7,5 meter från höger.

Eftersom jag har ett ögonmått som en laddörr och dessutom saknar förmågan att få få någonting rakt, oavsett om jag bygger eller kör i en åker så krävdes lite förberedelse. Jag satte upp käppar i båda ändan av vallåkern med 15 meters mellanrum och avsåg att köra efter dessa.

Efter detta gjorde jag följande:

Kalibrerade ihop traktorns varval på kraftöverföringsaxeln med körhastigheten. Amazoneappen berättade att 540 varv vid 7 kmh ger det jag ville ha utslängt. Sen ställde jag in spjällen på tratten till det 14 som stod i appen. Efter detta tog jag inställningarna för kastbredd och ställde in enligt värdena i appen.

Sen tog jag kaffepaus och förberedde mig mentalt.

Det gick nu sen som det gick. redan efter några körda meter kunde jag konstatera att åtgången var vida över det önskade. Som plan B blev det då att göra precis som med Bögballen, dvs köra vartannat sprutspår och då fick jag precis som med dansken en ganska rätt åtgång över hel fältet.

Dock kvarstår frågan, var nånstans tänker jag fel. Om man kör vartannat sprutspår med 15 meters avstånd borde ju arbetsbredden på 15 meder bli hälften för smal. Men ändå blir åtgången av gödseln helt rätt när fältet är kört. Eller?

Jag har kontaktat flera ägare av samma sprutmodeller och alla har konfirmerat att jag gör precis rätt. Men det blir fel. Tror jag.

I den förnämliga Facebookgruppen Spannmålsbönderna fick jag massor med goda råd. Tyvärr hade jag redan provat varenda ett av dom. Fortfarande blir det fel.

Så just nu är jag lite gödseltrattstrött och vet inte riktigt hur jag skall komma vidare. Jag har lite gödsel kvar i lager, men är nu inte precis motiverad att skvätta ut dom lite hipp som happ eftersom det ju var felaktig gödselgiva som jag ville komma undan med trattköpet.

Det värsta är ju det att jag tror att jag gör något så diametralt enkelt tankefel att ingen ens tror att man kan tänka så galet, inte ens jag själv. Lite som att skruva sönder en motor som inte startar och sedan komma på att bränsletanken var tom. Så om det finns nån läsare nu som skrattat klart åt min dumhet kan ni ju dela med Er av kunskapen. Kanske etthundra före Er har gått bet.

Att gödsla eller inte gödsla …

Gödselpriserna exploderade i mars i år. Som värst var de uppe i närmare 1500 euro/ton. Nu har de gått nedåt litet men är ännu kring 700 euro/ton. Det är inte lätt att hitta ordentlig prisstatistik men jag följer med tyska Agrarheute.com (sök på Düngemittel). De skriver att Yara var tvungna att sänka priserna i maj för bönderna slutade helt att köpa gödsel och lagren var fulla. Det var en våldsam stegring av priserna från år 2020 då priset låg under 200 euro/ton och steg till 250 euro/ton sommaren 2021 litet beroende på sort.

Jag köpte konstgödsel i slutet på 2021 och fastän det var dyrt så var det under vårens priser. Men det skall snart köpas gödsel (dyngmedel som de säjer på tyska) för nästa år och jag funderar på om jag skall spara hälften av det jag har i lager …

I alla fall så drog vi ned gödselgivan till hälften då vi sådde i år. Sedan for jag till Lahtis och köpte en begagnad Bøgballe spridare för 2300 euro. Vi har en Bøgballe tratt men den tar bara ett par hundra kilogram så det är mycket krångligt att fylla på från storsäck. Fast om det blir blöta förhållanden så kanske vi måste sprida med den lilla tratten och lilla Ferguson.

Det här är en äldre modell DZ utan all sorts elektronik som man inte behöver men som krånglar. Den har i alla fall hydraulisk inställning (cylindern finns inne i fjädern under reglaget). Den har två tallrikar och sprider 12 meter. Det betyder att den passar i sprutspåren. En storsäck ryms utan problem eftersom det finns tilläggsskalmar.

I fjol gick nästan all gödsel som vi spred förlorad. I jämförelse med det är 2300 euro inte mycket. Om man lyckas spara en tredjedel av gödseln så är den betald på ett år. Jag tänker inte sprida gödsel där det inte finns ordentlig brodd. Möjligen hade man kunnat dra ned den första givan ännu mer men det var så fin såbädd i år och det går alltid en del av ytspridd gödsel förlorad. Speciellt en del av kvävet kan försvinna upp i luften.

Nu är det bara att vänta och se hurudant vädret blir. Det kom ungefär 35 mm regn efter sådden och det är minsann tillräckligt – kanske litet väl mycket till och med. Nu har det kommit 7 mm till och torsdag-fredag kan det komma 20-30 mm ännu. Det är först om några veckor som man kan börja fundera på tilläggsgödsling eller inte.

Beslutet blir tyvärr ganska svårt för man borde kunna se in i framtiden. Det är inte bara vädret som inverkar utan också framtida priser på vete och gödsel och politiken och allt möjligt. Hoppeligen kan vi i alla fall använda egen solenergi för torkningen av nästa skörd.

Hur mycket skall man då gödsla ? Man tror inte riktigt sina ögon då man läser att Jordbruksverket definierar “optimal kvävegiva” på följande sätt:

“Vid ökad kvävegödsling ökar normalt även skörden upp till en viss nivå. Vår definition av ekonomiskt optimal giva är den kvävegiva där kostnaden för det sist tillförda kilot kväve är lika stort som värdeökningen för skördeprodukten.”

Se https://jordbruksverket.se/vaxter/odling/vaxtnaring/rekommendationer-och-strategier-for-godsling

Det betyder ju att bonden inte får någon avkastning alls på de pengar han satsar på mera gödsling … Man bör alltså alltid hålla sej UNDER deras “optimala kvävegiva”. Då man ser ordet “optimal” så bör varningsklockorna ringa och man bör fråga sej för vem eller vad är det optimalt. Jag tror nog att det är optimalt för Yara men knappast för bonden. Se https://www.bondbloggen.fi/2013/03/03/optimal-godsling-for-vem/.

Ju mindre man gödslar desto mera avkastning får man på de pengar man använder för gödsling så det finns ingen absolut “bästa” gödselnivå. Det är inte bara frågan om hur stor hektarskörd man får. Det kommer också torkningskostnader och transportkostnader. Med stigande energipriser så stiger de också.

Man har ibland undrat om det skulle vara bäst att inte gödsla alls. Men då man ser på den gula brodden där gödselgivan av någon orsak inte blivit tillräckligt stor så inser man att det nog lönar sej att sprida åtminstone litet gödsel. Ogräsen växer i alla fall även om man inte gödslar.

Förr i världen hade vi kossor som förutom mjölk gav värdefull gödsel. Tyvärr så skiter en ko inte för lika många hektar som den äter ifrån. Nu finns det en ny möjlighet och det är restprodukterna från biogasproduktionen som kan användas för gödsling. Det är en tilltalande idé men man måste först bygga upp biogasgeneratorer.

Hittills har det gått bra, sa han som föll från elfte våningen då han kom till andra. Sådden gick fint i år och vi har till och med potatisen i jorden (i går) före regnen den här veckan. För första gången på länge gick det att köra fåror utan att använda den stora traktorfräsen. Vanligen är våra jordar så styva att potatisfåraren bara går utanpå. Litet fuktigt var det men det är bara bra.

Det är länge sedan våra åkrar sett så (relativt) snygga ut. Vanligen är de fulla av halmtestar som står upp – eftersom vi kör med direktsådd. Men det är inte för utseendet som vi odlar utan för skörden så få nu se hur det blir i höst.

Lätt vårsådd

Det känns ovant att skriva att vårsådden gick riktigt bra eftersom man är en gammal gnällspik. I alla fall så var det så torrt att varenda svacka gick att så utan problem. Det var dessutom så mört att man inte hade kunnat få en bättre såbädd hur man än hade bearbetat. Och vi sådde som vanligt direkt i åkern som den var efter skörden i höstas. Det var inte heller för torrt utan säden kom ner i fuktig jord överallt. Ingenting gick sönder utom en hydraulslang som varit dålig i många år redan och den kapade vi och satte ny snabbkoppling på mycket snabbt.

Det enda man kan klaga över är ifall det kommer för mycket regn. Det skall komma 10-15 mm på torsdag-fredag men det är bara bra med sprickanveetå så att utsädet gror jämnt. Vädret blir vad det blir men sådden gick bra i år. Till exempel svackan i Altjärri som det stod vatten i ännu på Mors dag (se föregående inlägg: Sicket elände) var nu riktigt torr:

Här fanns det en sjö ännu på Mors dag den 8 maj

Man kan inte påstå att fjolårets halm krånglade heller för det fanns just ingen halm från förra hösten. Och den halm som det fanns brast sönder mycket lätt. Huvudsakligen kan vi tacka kölden från november och december som bröt sönder vår styva lera riktigt grundligt. Vi hade ställt såmaskinen att gå djupare men den var lätt att dra i alla fall.

Det gick ungefär 100 liter motorbrännolja till hela vårsådden eftersom vi inte bearbetade jorden alls. På två dagar hade vi nästan allt i jorden och det var bara att tömma och göra ren maskinen. Man kan inte klaga på dyr vårsådd men så har vi problemet med handelsgödseln som blivit tre gånger dyrare än i fjol.

Med förra sommarens katastrofala väder i gott minne beslöt jag mej för att halvera gödselgivan. I fjol var sådden sen på grund av regnet och brodden drunknade i början på juni. Det som var kvar torkade bort i hettan. Inte en regndroppe under hela växtperioden förrän i slutet på augusti då det var för sent. Det är alldeles för riskabelt att släng ut svindyr gödsel på åkern – i fjol gick nästan allt till spillo. Höjningen av vetepriset är alldeles för liten i jämförelse med gödselns prisstegring.

Nu funderar jag på att köpa en centrifugalspridare och ifall det verkar bli någorlunda hyfsad växtlighet så kan man sprida ut litet extra gödsel. Jag har ingen vana av delad gödselgiva så få nu se hur det går. Man får också följa med vetepriserna även om det i vårt fall närmast gäller priserna nästa sommar. Först då kan vi sälja eftersom vi torkar först på våren då luften är riktigt torr. Och det hinner ändras en hel del innan dess. Det innebär stora risker.

Med direktsådd och solenergi så minskar odlingsutgifterna men gödselpriserna är nu det allra största problemet. Nu måste man hitta på nånting för att minska beroendet av Yara som fått glädjefnatt då konkurrensen från den ryska gödseln försvunnit och Yara i praktiken har monopol. Tills man hittar på någon annan lösning blir det troligen att helt enkelt att sänka gödselmängden radikalt. Det betyder mindre skördar men lönsamheten blir inte så mycket lägre för man spara på de höga gödselkostnaderna. I dagens läge är det dumt att bara se på hektarskörden. Se Optimal gödsling – för vem ? som fanns på Bondbloggen 2013.

Vi skulle behöva biogasanläggningar här i närheten så att vi skulle få avsättning för vallen, biogas för fordonen och biomassa som gödsel. Klövervall är mycket bra för våra styva lerjordar men lönsamheten är i alla fall usel om man inte får avsättning för vallen. Biogas kunde lösa flera problem tillika.

Fjolåret var riktigt katastrofalt men det här året började bra både i skogen och på åkern. Det gäller att glädja sej nu innan det kommer något bakslag.

I måndags måste jag stänga av pannan för flismatarens skruv har antagligen brustit. Det fanns ingen tid att se närmare på eländet men det har varit så varmt att vi alldeles utan värme har över +20 grader inomhus. Varmvatten värmer vi i en 500 liters boiler på natten mellan klockan ett och sex då elströmmen är som billigast. Sedan har vi varmvatten hela dagen.

Vårsådden gick ovanligt fort och nu då den är undan så kan man ta itu med pannan och sedan taket med solpanelerna. De behövs verkligen nu då elpriserna ibland gått upp över 50 cent per kWh.

Sicket elände

Då odlingsplanen skall göras upp så är den här våren mycket annorlunda än tidigare vårar. För första gången är fodervete i Finland dyrare än brödvete på MATIF-börsen i Paris. Det är länge sedan vetepriset varit över 400 euro per ton.

Problemet är att det inte finns mycket att sälja efter förra sommarens katastrofväder. Dessutom har handelsgödselns pris stigit ännu mera. Bränslepriserna stiger liksom elpriserna. Vi har inte höstsäd men den har gått ut på många åkrar.

Så det blir att fundera vad man skall så och om man skall så alls. Vi har gödseln hemma för i år och fjolårets vete gror 98-99 % men frågan är om man skall spara både gödsel och utsäde för år 2023 ? Priserna är bara på väg uppåt och om gödseln blir tre gånger dyrare på hösten så kan man köpa bara en tredjedel av den normala mängden. Kanske man borde spara en del av årets gödsel ?

Det kan låta bra att vetepriserna har stigit men hur länge håller de ? Det som jag sår nu kan jag sälja först om ett år eftersom jag torkar ned de sista procenterna först på våren. Och jag tänker garanterat inte bränna svindyr olja för att torka ned på hösten. Då skall vetepriserna vara minst dubbelt högre än de är nu.

Hur blir vädret den här sommaren ? En likadan sommar som i fjol skulle vara ren katastrof. Att satsa på att skörden blir normal är att ta risker så som vädret har sett ut. Vi har haft rätt sval vår men vissa förutspår att superhettan i Indien skall flytta norrut. Inget vet.

Nu borde man också besluta om man skall så in mera i vall för nästa år. Vallen ger inga inkomster men den kostar heller ingenting och med höga gödselpriser så måste man så en mindre areal. Diverse klantskallar ger rådet att plöja upp vallen och så vete nu då priserna är höga men man kan lika gärna spela på rulett. Med höga gödsel- och bränslepriser så är insatserna höga och riskerna stora.

Man kan hoppas att det kommer mera biogas så att vallen går åt till råvara. Då får man också en restprodukt som kan användas för gödsling. Men det är ännu i framtiden för det måste byggas upp ett nytt system för insamling, produktion och försäljning av biogas. Vall är mycket bra för våra styva lerjordar.

För ett vanligt företag kan det löna sej att ta risker. Om det går åt fanders så sätter man bara firman i konkurs och startar ett nytt företag men bonden blir av med allting och det är otroligt svårt att börja om på nytt då åkrarna och byggnaderna och maskinerna försvunnit. Det bara inte går.

Så jag fortsätter nog att vara försiktig. De tre viktigaste faktorerna då det gäller skörden är vädret, vädret och vädret. Visst måste man så för att det alls skall bli någon skörd och det är bra att använda litet gödsel också men några större satsningar lönar sej inte. Jag har i många år haft principen att använda en viss pengasumma för gödseln och om den blir dyrare så köper jag mindre. Jag struntar blankt i alla råd att man skall ha en viss mängd gödsel per hektar. Det finns ingen absolut gräns för hur litet man kan använda. Om man sätter mer gödsel så växer det bättre (ifall vädret det tillåter …) och sätter man mindre så blir skörden lägre (utom ifall vädret råkar vara mycket lämpligt).

I höst då man kan se hurudan skörden har blivit så kan man fundera på hur mycket gödsel man kan köpa för nästa år. Men redan nu måste vissa beslut fattas som gäller nästa års sådd. Tyvärr blir det i blindo. Skriva avtal ? Jo, det kan garantera ett visst pris men inte skördemängden och blir den som i fjol så är ett avtal ganska värdelöst.

Nästa skörd tänker jag torka gratis med de nya solpanelerna. Men jag kan inte påverka gödselpriserna. Det enda man kan göra är att så klöver så det finns åtminstone litet kväve i jorden för vetet. Men det är på tre års sikt. Bränslepriset har inte så stor inverkan på vår direktsådd eftersom vi bara kör över åkern en gång men om det kniper så kan vi odla rybs och köra traktorn på rybsolja.

Så jag sitter och hör på Peps Persson med Sicket elände . Den handlar om eländet med Hallandsåsen men passar bra till det nuvarande eländet. Och så svänger den bra. Det är ingen nedstämd låt utan precis tvärtom. På äkta skånska.

Våren har varit kall och går långsamt framåt. Men man vet aldrig om vädret plötsligt slår om. Litet regn – men inte för mycket, litet sol – men inte för mycket, litet värme – men alls inte för mycket så kanske det växer nånting i sommar och kanske man kan skörda nånting i höst och kanske priserna håller i sej till våren. Eller kanske det går precis tvärtom. Sådant är bondens liv. Det man INTE behöver är alla sorters dumskallar som kommer med råd och krav: Gör si och så …

Eller med Peps Perssons ord:

Aah, sicket rysligt elände !

Virket sålt (2022)

I dag gick vinterns virke till salu så nu är det absolut slut på skogsarbetet. Det finns ännu tjäle i jorden på vissa ställen men där solen har gassat så börjar föret ta slut. Vi har en hel del hjulspår vid upplaget men det har varit så torrt att det var bättre än många år tidigare. I alla fall måste virkesupplaget dräneras och fyllas.

Vi började med att ta bort överståndare från en bit med fin ungskog men sedan gick vi över till att gallra bort björkar som skavde på granarna. Det blev en hel del björk men det finns ännu massor som borde tas bort. Jag hoppas nästa vinter blir snöfattig så man kan sätta på processorn och gallra. Det gick ännu att för hand plocka bort björkar som hade mycket litet kvistar men att gallra granar blir till ingenting utan processor.

Jag brukar ta foton av virkeshoparna så man har nån sorts dokumentation. Speciellt gäller detta stockarna som går till fabriksmätning. Alltid är man ju litet misstänksam. I år blev det 45 svarvstockar (toppdiameter minst 30 cm). De vanliga stockarna ser så tunna ut i jämförelse men jag har mätt de små flera gånger och de borde nog fylla måttet.

Hoparna är låga och breda för den lilla Farma-lastarn orkar inte lyfta så högt. En intressant hop är de ruttna och torra propsarna. I år gick de till energived och priset var nästan detsamma som för färsk granprops. Snart lönar det sej inte alls att skilja åt dem utan man kör allt till energived.

Jag minns att för ett antal år sedan så körde vår granne i Sverige precis allt till energivirke eftersom priset var så bra. Nu har vi kommit i samma situation. Snart får sågarna se upp med stockpriserna om det här fortsätter. Då far en hel del av stockarna också till energived. Ingen idé att vrida och vända och fundera utan om det är minsta tvivel så är det vedhopen som gäller.

Jag såg nyss i Skogsforum.se att de siktar på att få upp priserna på stock till 1200 kronor per kubik och massaved till 600 kronor per kubik. Det är ganska tufft (115 och 55 euro ungefär) även om de mäter under bark och vi ovan bark. Men med rekordvinster inom träförädlingsindustrin så finns det pengar att betala för råvaran.

Björken börjar också ha pris. Jag hörde att vissa betalar 40 euro per kubik för björk (till ved). Då den är snabbväxande så lönar det sej kanske att hellre hugga bort granarna. För inte så många år sedan så hatades björken och ansågs vara skräpträd.

En liten del av den björk som borde gallras bort

Problemet med skogsbruk är den långa växttiden (70-100 år). Man vet aldrig vad priserna är då det avverkas. Granen har varit favorit men det kanske ändras. Det har också varit pop att gallra glest. Det ger kvistigt virke som förstås kan användas till massa men jag läste att man i Småland har en förening som säljer kvalitetsvirke till möbelindustrin. De kan få dubbla priset jämfört med det vanliga. Vi har mycket tät skog jämfört med “standarden” så vi har sällan kvistvirke. Det är inte enbart med avsikt för vi hinner inte gallra så mycket som man “borde”. Å andra sidan får vi bättre kvalitet och mera kubik per hektar. Det börjar vara slut på den tiden då enbart stock räknas för med höga energivedspriser så är det viktigt med mycket kubik per hektar även om kvaliteten inte alltid är perfekt.

Intressant nog har SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i långvariga försök kommit fram till att virkesmängden i ogallrad skog är den högsta OCH att antalet stockträd inte just är lägre än i hårt gallrad skog … Inte precis någon idé att gallra då. Nå, vi gallrar nog i alla fall för det är inte bra då kronorna skjuter upp alltför högt i riktigt tät skog. Men inte är det nån katastrof fastän gallringen skjuts upp eller blir ogjord. Där är jag av annan åsikt än “fackmännen”. Jag ser mera till min egen börs än industrins för den delen.

Vi hann inte få slut på skogsarbetet inom april men det var troligen bara bra för priserna lär stiga i maj. Vi har kvar en massa virke som vi skall flisa inför nästa vinter eller såga till byggandet i sommar. Barkborrsträden ger riktigt fint virke så vi sågar dem själva. De som stått för länge kan ha sprickor och blir troligen flis.

Virke köper vi i alla fall inte. Logosolen har fungerat fint med den nya elmotorsågen på 5 kW. Det var nog ett elände med den bensindrivna gamla Stihl som jag använde förut. Och så har ju bensinpriserna stigit alldeles grymt. Med solpaneler sågar jag ganska billigt i framtiden. Enda problemet är att då solen gassar så blir det ganska hett att stå där och såga. Men man kan inte få allting :-).