Sida 120 – Bondbloggen

Rotmosen har väl inte blivit bättre… men…

Förra gången jag skrev ett inlägg här handlade det om rotmos. I huvudet. Nu har väl inte rotmosen blivit till någonting annat än ännu mer överkokt rotmos. Men jag ska ändå ge mej på ett kort inlägg.

Livets villervalla… Vem kan förstå sej på den? Ibland blir de si, ibland går det så, och ibland går de bra och ibland skiter det sej rejält. Och jag vet inte riktigt vad som är rätta orden för mej,, men, vi har separerat med Mats. Så det gick så, och man får försöka göra som dom gör i Sverige… Vända blad… Min lilla ”cirkus” här på Ytterholm fortsätter som förut. Det här är mitt liv. Så länge jag bara orkar stå på benen tänker jag fortsätta med det jag håller på med, fast man ibland funderar vad i världen man pysslar med. Men. Min plats på jorden är här, mitt bland lervälling, högvatten och får.

Jag har känt att jag inte haft någonting att skriva om, och inte har jag heller orkat skriva. Men, jag har nog ändå lite saknat de här skrivandet. Så, nu när rotmosen i huvudet lite stadgat sej småningom tänkte jag försöka mej på en comeback. Kan hända det blir bara pannkaka, men det går väl det också…

Klöveråret 2016 förbi

Det har varit oväntat mycket bekymmer med klövern i år – mest för att den tokvuxit. Som jag tidigare skrev så klarade vår gamla slåttermaskin inte alls av eländet. Fem meter så var det stopp och man måste backa och lyfta bettet. Till sist så köpte jag en ny slåttermaskin (en grisbillig polsk trumslåtter). Jag såg också på begagnade maskiner men de var betydligt dyrare. Jag har aldrig kört med en sådan förut så jag var inte beredd att sätta mycket pengar på slåttermaskinen.

Det gick att slå klövern med trumslåttern men inte med en gång. De tjocka klöverstjälkarna snodde sej runt trummorna och de var starka som rep. Så jag var tvungen att först kapa av klövern ungefär på hälften och sedan köra en gång till utmed marken. Då var stjälkarna så korta att de inte mera fastnade runt trumman.

Bekymren var emellertid inte ännu över. Jag plockade fram den gamla hösvansen och började köra bort den slagna klövern. Men svansen var förstås sönder så det blev svetsarbete. Den är litet för svagt kontruerad och då vi körde hö för 40 år sedan så svetsade vi och körde och körde och svetsade … Knappast vet dagens ungdomar vad en hösvans är så jag sätter in en bild.

Då man släpper ned svansen på marken så öppnas den och man backar tills den är full av hö varefter man stannar och lyfter svansen och då slår gafflarna ovanför och på sidorna fast. Ganska smart egentligen. Viktigt är att INTE lyfta medan man backar för då träder rören i jorden och kröks. Vi fick nog räta ut många rör då vi körde hö för fullt.

Visst gick det att köra ihop klövern men jag märkte snart att det skulle bli ett hundratal svansar för jag fick inte ens en sträng per svans. På söndagen hade vi talko på gamla folkskolan och jag klagade min nöd varvid Klinkas förbarmade sej över mej. De har en stor ladugård och vallmaskiner så Tore körde ihop min klöver i storbalar. Det blev en hel del arbete för honom och han måste lämna traktorn på åkern över natten då det blev för mörkt. Jag räknade inte antalet balar men det var många. En hel del är redan bortkörda då bilden nedan togs.

Det bästa är att Klinkas kommer och kör bort klövern också nästa år men då före midsommar så den går att använda som foder. Nu var den redan för gammal. Jag är litet efterbliven ifråga om kossornas foder för då vi hade kossor (fram till 1975) så hade vi bara hö som vi körde in direkt med svansen. Balare har vi aldrig använt. Men det bästa är att klövern kommer till användning. Det som finns kvar nu i år måste jag troligen kompostera (på en annan åker) och det harmar att slösa med fin klöver. Alltså det som var fin klöver. Men åkern är skyddszon och allt skall bort. På gröngödslingsvallen får förstås klövern bli kvar och den blir fin gödsling och ökar mullhalten då den blir veteåker nästa höst.

Jag hade aldrig kunnat tro att det kunde bli sådan växt på den här åkern som består av styv lera och räknades som en av våra sämsta åkrar. Men lerjordarna behöver vall. Då vi hade kossor fanns det inte sådana problem med tillpackad yta som vi nu har. Gröngödslingsvallen är på en annan lika besvärlig åker och det skall bli intressant att se hur det växer efter det vallen bryts där.

Nu har jag satt undan tröskan och sprutan och bara jag kört bort balarna från skyddszonen så börjar det bli tid att ställa i ordning vinterns maskiner. I går hämtade jag redan över 300 kg järn för lastarns fäste …

Tröskanhäran.

Så har det då också dragits streck för skördetröskningen säsongen 2016 i och med tröskning av lite ärter i går och en halv hektar korn idag. Kornet blev vi tvungen att hoppa över tidigare då det var för blött men ett par veckors uppehållsväder hade nu torkat upp åkern så att det utan problem gick att tröska det sista.

Ärterna var ojämnt mognade och låg platt med marken så det blev att ”slicka” åkern, tur att man var noga med stenplockandet i våras. Sållen ville sätta igen av all grönmassa trots maximal luft.

24.09.2016 Tröskning av ärt.

25.09.2016 Sista slaget tröskas för säsongen. Spåren i förgrunden från förra försöket men nu hade det torkat upp så att tröskningen lyckades utan att lämna spår i åkern. — 25.09.2016 Sista slaget tröskas för säsongen. Spåren i förgrunden från förra försöket men nu hade det torkat upp så att tröskningen lyckades utan spårbildning.

Nu när tröskningen är över är det hög tid att ta sig an skördandet av grönsaker till lager, först i tur är att ta in löken som legat på åkern för fälttorkning ett par veckor. Det har varit torrt och varmt nu en tid så den har torkat bra på fältet. Men regn utlovas neråt veckan så innan dess borde jag få den under tak.

Å roligt har vi….-den professionella versionen –

Om nu någon betvivlar över hur roligt det kan vara att bli tvingad eller få den äran att leva på lokalproducerad mat så finns nu ett sammandrag av Michael ”Micke” Björklunds österbottniska vecka på svenska.yle.fi, varsågoda döm själva. Inslaget innehåller en video från tisdagens besök på FinneFarm.

Å roligt har vi……

……..mest hela tiden men idag lite roligare än vanligt. Dessutom var det riktigt upplyftande att träffa folk som uppskattar det man jobbat med hela säsongen.

Vi hade idag en lite extraordinär dag med ett celebert besök av mästerkocken ”Micke från Åland”. Han har antagit en utmaning om att äta ultralokalt under veckan och idag var det vår tur att få bestå råvarorna till lunchen. Vad det hela går ut på får Ni läsa själva på YLE’s liveblogg.

Med ett 40-tal olika grönsaker att välja på så fick Micke det delikata problemet att det blev lite för mycket att välja på och han fick dessutom orders om att max 6 olika grödor fick han välja. Valet föll på kålrabbi, specialsallat, spenat, brysselkål, morötter och tare (som är en lökväxt som vår iranska jobbare odlar här). Brysselkålen och morötterna tog han med sig för att använda senare men de övriga fick bli en vegetarisk lunch som faktiskt föll oss alla i smaken. Som sagt det mesta finns att läsa på livebloggen men jag kompletterar med lite egna bilder för att visa hur roligt vi hade.

En och annan förbipasserande undrade säkert om det är testning av nya fågelskrämmor på gång :) — En och annan förbipasserande undrade säkert om det är testning av nya fågelskrämmor på gång 🙂

Till och med en mästare får koncentrera sig ibland..... — Till och med en mästare får koncentrera sig ibland….. kanske är det det udda porslinet som förbryllar:)

Här är nog utgången given och det finurliga smilet har lagts på :D — Här är nog utgången given och det finurliga smilet har lagts på 😀

......och gott blev det, det kan jag intyga! — ……och gott blev det, det kan jag intyga!

Efteråt var vi rörande eniga om att det går att äta riktigt gott av lokala råvaror. Och billigt dessutom, till dagens 6 personers lunch gick det åt grönsaker för ca 8,- plus lite smör, grädde och salt.

Första frosten

Hösten kom. Supervärmen (+25 grader) tog slut och vi hade vår första frost i går morse – men inte mycket, bara -0,4 grader. I alla fall var det ganska sent för den första frosten. Och det har bara varit torrt. Nån millimeter lovas till lördag men få nu se …

Jag gräver vattenslang och teckdiken till växthuset så maskinerna får stå. Nu är det spaden som gäller. Det har varit litet blött inne i växthuset vid en viss sorts väderlek då det kommer stora mängder kondens. Och så skall groningsavdelningen isoleras med bubbelplast så den håller värme bättre. Det förlänger växtsäsongen en hel del.

Trädgårdsmästaren var ett par dagar i Sverige på äppelutställning i Västerås och Julita. Och så skulle våra egna äppelträd (nyplanterade) i Medåker vattnas. Det har varit grymt torrt i Sverige också. Och varmt – på sina håll har värmerekordet för september slagits. Det har varit varmare än under de senaste 186 åren. Brunnen var nästan tom.

Idag har jag kört bort flera lass kvistar från trädgården. Vi har en mängd pilar som växt ut över åkern bredvid och måttet var rågat då de höll på att dra loss spegeln från tröskan. Vi planterade pilarna på 70-talet för att få snabbt vindskydd och tänkte ta bort dem då vi fått de mera värdefulla träden att växa. Då Mia låg i barnvagnen så promenerade vi i Mustila och knyckte små plantor av intressant träd. Man måste ju stjäla skott för att de skall växa … Hoppeligen är brottet redan preskriberat. Men pilarna står kvar ännu och håller på att tränga undan allt annat. Nu sågade jag bort en massa kvistar och fällde en pil. De skuggar också växthuset.

Fastän jag körde bort flera stora lass så finns det mycket kvar ännu. Vi har nu stora hopar med kvistar som borde brännas – också från tidigare gallringar – men man vågar inte tutta eld på dem i den här torkan så vi måste vänta tills höstregnen börjar.

Jag har skaffat nya vägtrummor för de gamla cementringarna som vi satte ned med farsan för 60 år sedan börjar ge upp på sina ställen. Troligen är det de nya tunga maskinerna som är boven för det var inga problem med de små MF65 och MF165 som vi körde med förr. Den nya stora Zetorn är mer än tre gånger tyngre. Det är första gången jag köper plasttrummor (utom i skogsdikandet men då skötte reviret om anskaffandet). De små trummorna är ganska billiga men över 30 cm så stiger priset kraftigt.