Sida 139 – Bondbloggen

Doula

Idag var jag till staden. Suck. Jag skulle handla lite diverse, bland annat lite kläder åt mej själv. Sånadär lagomvardags snygga kläder. Jeansbyxor, nån jumper, nån trevlig skjorta, nåt linne och skor. Snygga bekväma promenadskor. I princip en ny omgång kläder att ha till bättrekläder. Jag kom hem med en jumper och ett par skor. Anledningen att jag köpte skor var antagligen för att jag spanat in några olika alternativ av skor på nätet innan jag for. Annars skulle det nog inte ha blivit sådana heller. Jag är värdelös på shopping. Ändå behöver även jag lite nya kläder i garderoben emellanåt. Kläder som blivit halvsjabbiga duger gott att ha till vardags, såna har jag, men kläder man kan gå ut bland folk med är det inte gott om… Nå, en liten liten förnyelse blev det. Man får vara glad åt det lilla, ta ny fart och ge sej 19 på att nästa gång kommer jag inte från staden innan jag har ett par byxor med mej. Jag har ett par bra byxor, ett par kalasbyxor och något par som kan duga i nödfall så helt utan är jag inte, men, inte långt ifrån…

Nåja, jag var 6 timmar hemifrån. På så lång tid hinner det hända en hel del hemma, och åtminstone vill Lennart ha lite mer mat på så lång tid, men pappa var hemma och for och ge Lennart mer mat mitt på dagen.

När jag kom hem gick jag och matade fåren med det samma, och när de fått mat var klockan runt 19.00. Då fick jag se att det fanns en tacka som stod fel väg. Längst upp i en knut bredvid foderbordet stod hon, med baken mot bordet, huvudet åt andra hållet och sänkt. En tacka som inte äter. Jaha, det blir kvällsskifte ikväll tänkte jag. Och mycket riktigt, hon krafsade lite med klöven så de va ganska tydligt. Lamm på gångs… men, när? Jag satte henne i egen kätte och väntade, väntade och väntade. Hon bäddade, lade sej ner, steg upp, gick runt, krafsade och lade sej ner…. osv… Ingen panik och brådska här inte… då går jag ner och äter. Det fick bli mickro-kokad havregrynsgröt. Med björnbärssylt. Och ett kokt ägg på det. Sen på med utekläderna igen och till fårhuset. Månne det ha kommit någå lamm nu då, eller en påse helst?

Nix. Inte någå.

De blir en lång kväll detta… nå, tackan är trevlig. Hon lägger huvudet mot handen när jag går in i kätten, och hon tycker det är helt ok att jag står och glor. Endel kan bli så nervösa och hispiga, men inte hon här. Hon är mera cool.

När jag var ner på gröt nappade jag med mej surfplattan, så jag sitter faktiskt i fårhuset och skriver. Jag som INTE skulle börja släpa runt någå plattor, nå, här sitter jag nu i halmen och plintar ner text. Klockan är 21.36, och arbetsdagen är inte slut ännu, den har bara lite bytt karaktär igen en gång, just nu är jag doula. ☺

Det var då det, och resten av historien har jag skrivit ner dagen därpå, för sen började det hända saker, och plattan fick flytta in i kontoret. Tre lamm kom det, med ganska långt mellan. Ett av lammen, nr två skulle med all säkerhet ha strukit med om jag inte varit på plats. Nr 1 var så pass hurja att den började fara runt i kätten, inte som ett jehu, men den förflyttade sej, och när lamm nr två kom, var nr ett i andra änden av kätten och gnällde, så tackan packade ur sej tvåan och sprang för att se vad som stod på med ettan som gnällde så. Nå, tvåan fick ingen annan uppmärksamhet än det som jag gav den genom att putsa nosen ren och sen hämta ettan och lägga ner den bredvid tvåan, då noterade tackan att aj-ja, det fanns en ny att putsa, vad trevligt ☺ då började hon putsa den, men annars skulle den nog ha fått ligga där och dra i sej slem och antagligen dött av det, nå, sånt sker, inget konstigt, men onödigt. När lamm nr tre sen äntligen kom var tackan mer alert och alla befann sej i samma ände av kätten. Kätten är inte stor, men de är som om en tackas sikt skulle vara ungefär 30cm när de lammar, de bryr sej inte så mycket om vad som händer längre bort än det… När sista lammet var ute kikade jag på klockan och den visade sej vara runt 00. Jag kollade om det kom mjölk, bara för säkerhetsskull. Jag mjölkade och mjölkade, men nix. Inte en droppe heller… ? Näjnäjnäj…. hann jag tänka, klämde och kände och lade mej som en bilmekaniker i skiten för att se ordentligt. Allt kändes ok, och inget såg suspekt ut. Jag tog lammet som kom först och hjälpte den att hitta spenen. Lamm är lite tassigt, eller smarta, jag vet inte säkert vilket, men de är omöjliga att visa hur man ska dia. De kan vara 30 minuter gamla och ha samma tempor som en trotsig unge, ”kan själv!” Om man tar tag i dem och för dem till spenen med handen om bakhuvudet så backar de. I 90 % av fallen så backar de om man försöker hålla och styra dem. Och inte kan de själv. Men det är väl inbyggt, de SKA söka själva tills de hittar. Nå, nu ville jag så gärna att lammet skulle hitta spenen före klockan 02.00 så jag lirkade och lirkade med den och efter en liten stund fick den tag om spenen, sög som vad som helst, men, kom de nå mjölk? Jag hjälpte den att suga några gånger och sen mjölkade jag lite för att se om det kom nåt, och jo, det kom, en liten seg droppe mjölk som liknade mer snor än mjölk. De var så tjockt och segt att det var otroligt. Nå, bara lammen fått sugar först en stund så ger det sej väl, men… natten var på väg emot, och jag började bli lite seg efter en hård shoppingdag… nå, inget annat att göra än att vänta. Lammen var alla pigga, men jag ville ändå se att de alla skulle få i sej mat, lära sej hitta och att andra spenen också skulle börja ge. Jag väntade lite lagom tålmodigt nån halvtimme och sen kolla jag igen hur det var med dem alla. De började småningom komma upp på benen, men ett av lammen, den tredje var inte allt för häv. Den var mindre än de andra och lite småtassig att stå på benen. Nå, jag väntade och väntade och studerade hur det artade sej. Det började fungera och löpa på rätt hyggligt för dem, så 01.30 kollade jag om det kom någå mjölk alls och nu började det komma, inte bra, men så att man vågade lämna dem och gå och lägga sej. Men före jag gick fick Lennart en slurk mjölk igen, då skulle han klara sej även om jag inte steg upp kl 06.30 utan någon timme senare.

När jag lade huvudet på kudden och summerade dagen konstaterade jag att jag fått full arbetsdag även om jag slösade bort många timmar på resultatlöst shoppande. Eller egentligen var det väl inte helt resultatlöst, men nästan. Shoppa mjölkpulver, sprintar, akkun, lister, bräder och sånt, det kan jag, men inte kläder. Eller jo, ibland, men det är väldigt sällan…

Följande dag stod alla tre lammen och diade som om de aldrig skulle ha gjort annat, tre tjejer, två bruna och en vit. Första helvita lammet för i år. Lambi-lammet 🙂

Snö- och pappersarbete

Nu kom det ordentligt med snö så det har varit en hel del snökörning. Först ser det inte mycket ut men då man börjar köra snön i hopar så blir de rätt så stora. Och så är det inte bara gårdsplanen som skall tömmas på snö utan allt som kommit ned från de stora taken – som är större än själva gårdsplanen.

Det var bråttom att få bort snön innan den frös fast så jag har kört snö i ett par dagar nu. Speciellt var det viktigt att få bort vallen utanför torken så att smältvatten senare inte börjar rinna in i torken. Där finns förstås dränering men då det turvis smälter och fryser så fastnar allihop snart fast.

Vi hade ordentligt illväder med blåst och blid snö. Det var hopplöst att skyffla den för den frös fast i skyffeln genast. Stora Zetorn hade också problem för det fanns tyngd i den blida snön. Inne i hytten blev det hett för jag måste ha på värmen och fläkten så att fönsterrutorna inte immade fast. Det är värre vid blidväder än då det är kallt. Varm luft innehåller mycket mera fukt än kall.

På sina ställen har snön från taket kommit upp till fönsterrutorna och om det kommer ned hårda isklumpar så kan de slå sönder rutorna. Det har hänt förut. Men det tar tid att köra bort all snön som fallit ned från taken för det finns inget rum för den på vår gårdsplan utan den måste köras ganska långt ut på åkrarna.

Det är i alla fall ganska roligt arbete att köra snö jämfört med bokförandet och deklarerandet som slår till sista veckan i februari. Förstås kunde man ha gjort det tidigare men det är så motbjudande att det alltid blir uppskjutet och uppskjutet. Men det tar tid att komma in i bokförandet på nytt efter ett helt år. Först då man börjar bli klar så har man kommit ihåg hur det borde ha gjorts.

Det är litet annorlunda i år för nu deklarerar vi för en lantbrukssammanslutning med Henrik. Förr hade vi delat på gården med farsan och då var det lättare men skatteverket krävde i sin stora vishet (eller okunskap) att vi måste bilda sammanslutning – fast det hade gått bra utan förr. Troligen blir det nu ett sågande och förklarande ännu i flera månader …

En annan sak som är annorlunda är att det i år finns mycket mer elektroniska fakturor. Kontotransaktionerna laddar jag också ned i elektronisk form. Men inte sparar det mycket på pappersmängden för jag skriver ut dem i alla fall. Alla fakturor är nämligen olika och det krävs en hel del standardisering innan man kan sätta dem direkt i bokföringen.

Det värsta är att fundera ut vad en kryptisk rad i kontoutdraget egentligen betyder. Ibland kan man gissa sej till vad det är frågan om ifall säljaren är tydligt utsatt. Men så kommer det räkningar från en säljare som har en fullständigt annorlunda betalningsmottagare. Och då har man problem – speciellt om säljaren har sålt fakturan vidare till något finansieringsbolag. Detektivtalangerna sätts på hårda prov …

Och inte får man enkla kontoutdrag från sin bank mera. Var och varannan kiosk är numera ”bank” och har en massa olika kort. Först var det trevligt att betala med kort för då fick man en lista på sina inköp men nu då det finns tiotals kort så har det bara blivit värre.

Själva deklarationen har i alla fall blivit enklare. Antalet fält har stadigt minskat – vilket sparar arbete speciellt för Skatteverket. Och så kan man lämna in deklarationen över nätet så man inte mera behöver köra till Borgå skattebyrå på småtimmarna för att stoppa in den genom brevluckan innan de första skattegranskarna kommer till arbetet på morgonen …

En kväll i februari

Försiktigt smyger jag upp ur sängen, pyjamas har jag på mej men jag drar på mej en jumper till och så lätt på tå jag kan, tassar jag till nedre våningen. Mathias sover som en stock, men man ska ju inte väcka den björn som sover, i synnerhet inte om björnen ska till skolan följande dag. Vet han att jag stiger upp halvt mitt i natten för att fara till fårhuset kommer han att vara piggare än en mört på 5 sekunder.

Jag drar på mej stövlar, värmebyxor, jacka, mössa, handskar och så pannlampa. Sen ut. Stänger dörren försiktigt, får några iskalla droppar smältvatten i nacken och sen slintar jag försiktigt iväg till fårhuset.

När jag öppnar dörren hörs några BÄÄ… Jag hyschar lite åt dem och snart är det bara en som hörs. En som vet att han ska få mat. Han har väntat helt otroligt länge, i hela två timmar sen förra gången han fick mat! Jag lyssnar en kort stund, inget suspekt ljud. Bara tackor som tuggar, några lamm som diar och så Lennart som skriker som besatt. Ingen ny lamning på gångs var det hörs, måste gå och kika närmare sen, men nu ska Lennart ha sitt innan han sätter alla krafter han har på att gapa.

Flaskan står färdigt laddad på mickron och 35 sekunder senare är den precis lagom. Några tackor tittar upp medan jag går förbi stora kätten, de säger inget, men glor, och så kommer jag fram till Lennart som står och hänger genom spjälorna på grinden, som ungdomar hänger på kravallstängsel på en rockkonsert. Det säger slurp slurp och så är flaskan tom.

Jag tittar efter att alla de 7 lamm som är i samma kätte som Lennart har det bra och sen börjar jag gå och kika på alla de andra små. Det var en ganska liten tacka som fick tre lamm. Två var stora och duktiga, men ett av dem vägde kanske inte mer än något litet kilo. Hon blir nog aldrig till nåt tänkte jag, och mina farhågor fick vatten på sin kvarn. Jag har matat henne med flaska för att se om det skulle kunna gå att få mer liv i henne, man måste ju försöka, man kan inte ge upp utan kamp, men hon är nog helt klart för svag. Hon orkar inte. För två timmar sedan orkade hon knappt stå, för fyra timmar sen stod hon och åt hon, men väldigt sakta och hon orkade inte mer än 10-20ml mjölk den gången. För 6 timmar sedan gick hon, men ramlade hela tiden då benen inte riktigt ville styra och fungera. Nu ligger hon bara, ögonen är slumrande och det är svårt att få kontakt med henne. Lilla liten orkar inte. Om man petar mjölk i ett lamm med två timmars mellanrum en hel dag, men det bara går bakåt, då är det bara att konstatera att man inte kan rädda alla. Nå, sånt sker. Det är mer normalt än onormalt att det stryker med något litet lamm emellanåt. Är de för små, så är de. Men de andra mår bra.

Det känns fint att gå runt i ett fårhus som är tyst. Någon tacka bräker lite med sina lamm. Något lamm svarar, men annars är det bara idisslande tackor man hör och lite prassel i höet. Till och med Lennart har gett sej. Han har insett att han är mätt igen en stund och lagt sej ner med sina syskon. Hans mamma har gått med på att han umgås med dom. Hon tycker inte om honom, men hon buffar inte heller bort honom, om han inte försöker äta alltså, för äta det ska han INTE! Men tji får du tackaskrälle, han får man ändå han! Och växer gör han, han är lika stor som sina syskon.

När jag går ut genom dörren är vinterhimlen alldeles stjärnklar, men kallt är det inte. Vart tog vintern vägen. Förmårrat. Skulle så behöva några dagar med -10 grader nu jag. Men, beställ nu det!? Smart var jag som passade på när det var vinter och en stund mönkkiä-släpvagns is/före och släpade hem lite ett som annat, men, nu har jag igen en lång lista med grejjer jag skulle vilja ha hem, men det går inte. Att bära och släpa över gångbron blir det inte heller mycket med. Nog får man hem matkassen, men det finns ju annat som man skulle vilja få hem. Grus till exempel. Med sånthär väder saknar man grus. Sepel och grus till vägarna och framför trappan! Som det nu är, med detta slaskande, släpar man in kopiösa mängder lera, sand och skit. Endel dagar, när man kan bygga sandslott i farstun, önskar jag mej mest av allt ett helt lastbilslass med sepel som skulle kippas precis utanför trappan. Kommer det någon gång en sådan dag, så ska jag ta med mej mitt morgonkaffe ut och sätta mej mitt i högen och njuuuta!

Det bär trots allt.

Även här har jag tagit mig tid att sätta på kedjorna på framhjulen och serva traktor och skogsvagn. En service som mest bestod av oljebyten och smörjning samt iståndsättande av belysning. Ingen mörkerbelysning dock som i Nisses fall utan mest att få den för trafiken nödvändiga belysningen i skick. Jag hugger nu lite längre hemifrån och har ungefär 16km landsväg enkel väg att tillryggalägga. Det är annars prima vinterföre med packad snö på de vägar jag kör längs och det är ju tacksamt med tanke på slitaget av kedjorna. Hade det varit bart som det var förra veckan hade jag nog fått ta av kedjorna vid skogskanten. Det var därför jag intresserade mig för dubbarna som Micke tidigare skrev om i kommentarsfältet.

Hur som, så bär det nog att köra i dikena i skogen trots att det ännu finns lite flödvatten efter förra veckans regn. Lite spännande var det nog ändå för ger isen efter sjunker man djupt så man satt nog med handen på ratten och var beredd att styra in till skogs ifall om. Nu igår och idag har det varit fint solskensväder och några minusgrader, riktigt fina vinterförhållanden, snön i träden satt fastfrusen så man fick inte allt i nacken heller. Kanske fryser det till lite i spåren ännu i vinter om det fortsätter så här. Långtidsprognosen lovar dock temperaturer kring nollsträcket under resten av veckan men lite kallare igen under följande, vi får se hur det blir men hoppas kan man ju alltid.

Den gamla isen under flödvattnet håller trots allt och utkörningen kan göras som planerat.

Ljusare tider

Vi går alldeles tydligt mot ljusare tider. Det kanske man inte kunde tro av bilden nedan men den är tagen halv sju på kvällen och ännu ser man ljus himmel.

Klart väder tyder på köld i natt så i morgon skall jag köra ut över de låglänta markerna.

Traktorväder i skogen

Det har fortfarande varit varmt och kommit snö. Men det går bra att köra med traktor. Jag har suttit inne i hytten och brorsan har fällt och blivit genomblöt :-). Det har till och med varit för varmt i hytten då man måste ha på fläkten med varmluft så att fönsterrutorna inte immar fast.

Vi har kört längs vägarna – ut på mossen vågar man sej inte mera. Och det går bra då man får ris och kvistar under hjulen.

Vi fäller träden tvärs över vägen och det är viktigt att börja fälla bakifrån så att de sista träden ligger utanpå. Annars måste man dra alla träd underifrån och det kan bli svårt om de är litet större. Här kommer alltså en ny väg utanpå dikesvallen – likadan som den som finns på andra sidan diket.

Medan det regnade som värst förra veckan så gjorde jag nödvändigt underhåll på Belarus och gamla lastaren. Och så satte jag fast en LED-arbetslampa under bommen på lastaren. Den är på 10W men lyser fint. På nätet kostade den bara 10 euro men det var mycket jobb att sätt fast den för jag måste svetsa ett starkt skydd av 8 mm järn och skydda ledningen till lampan. Det är viktigt att lampan är på mellanbommen och lyser rakt på gripen. I fjol satte jag fast en likadan lampa på huvudbommen men den lyser bara ibland där den borde lysa. Man behöver inte så starka lampor om de lyser på rätt ställe.

Här är ledningen ännu inte fastskruvad och skyddad. I dag testade jag lampan och den fungerar fint. På bilden nedan plockar jag en björk inne i ett granbuskage. För en gångs skull ser man faktiskt vad man gör.

Då jag kom hem omkring sjutiden så började det redan frysa på och det verkar bli fint väder i morgon. Nu blir det bråttom att ta igen all tid man förlorade först med kölden på -25 och sedan med värmen och regnet förra veckan.