Sida 150 – Bondbloggen

Nya grindar

Hur länge har jag varit bonde egentligen???

De började jag fundera på när jag konstaterade att grindarna som spikades ihop ”bara för något år sedan” var murkna och slut. Jag började räkna och konstaterade till lika, att grindarna inte heller var det första som spikades ihop utan de kom till något år senare. Alltså… Det måste ha varit dålig kvalitet på bräderna för så gammal kan jag inte vara!

Nej, jag är ju just och just en liten gnuttabit över 30, fast i och för sej, nog har ju grindarna hunnit fylla 9-10 år för det. Det var inte impregnerade bräder, och gångjärnen blev lite för lågt satta så grindarna släpade efter något år i marken när de skulle öppnas. Snövintrar har de också varit med om, och vänlighet i öppnandet/stängandet har de inte heller varit bortskämda med… Snövintrar då man varje gång man skulle köra in en boll fick stå och måka snö så man fick upp grindarna då jag var lat och inte körde upp tillräckligt med balar till fårhuset. Nej suck va dum i huvudet jag var… Eller lat, eller nåt sånt. Nu är det mer ordning (tycker jag själv iallafall). Nu kör jag upp alla balar till fårhuset så jag har ca 20 meter mellan fårhuset och balarna, så behöver jag inte måka snö varje gång jag ska ha en bal.

Det där snömåkandet höll på att gå mej på nerverna, minns jag. Det va lättsnö, kallt och låg och blåste östan så det sopade fast vägen varje natt. Ju mer snö jag måkade upp, desto högre kanter blev det, och ju mer hade jag att måka följande morgon… … Måka med traktor!!! Ja, men då grindarna går utåt och traktorn är på insidan och grindarna måste vara fast för att fåren inte skall springa över hela holmen, för ut, det ska dom. Man kan göra det lätt, men man kan göra det besvärligt också… Alltså, sådär höll jag på, inte undra på att man blev slut. 😉

Snö.

Håååhå, snart är vintern här och jag tror på en skaplig vinter. ? Jag vet inte om jag hoppas på det, tror på det eller befarar det. Jag gillar vintern. Har alltid gjort. Jag har inget emot att måka lite snö. Inte heller fast det kommer lite mera snö på en gång. Men när det inte gör annat än snöar, blåser och sopar fast allt man arbetat med dagen innan, och det håller på i någon månad. Då lessnar nog även jag lite. Nu har jag iallafall försökt göra lite detaljer inför kommande vinter med ordning. Sånt där som man kan göra, som kan spara lite tid och göra livet lite lättare, sen när och om det kommer skaplig vinter med snö, kyla och hela baletten. Jag har vedlidret fullt. Det är bland det viktigaste. Jag har källaren full med potatis. De flesta balar är uppkörda till fårhuset, och så har jag spikat ihop nya grindar. Så nog ska jag väl reda mej om den omtalade vintern slår till med buller och bång. Inte för att överleva vintern hänger på ett par grindar, men de kommer att spara mej ganska mycket nerver 🙂

Snickare är jag inte, men lite nöjd är jag med dem ändå.

Koriandern

Jag lovade visst i nåt skede att göra en uppföljning av min nya gröda för året. Koriandern har vuxit fint men väldigt långsamt från början, den hade knappast blivit till något om vi inte hade fått värmen vi fick vid skolstarten i augusti.

27.9.2015. Lite "böljegång" i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget. — 27.9.2015. Lite ”böljegång” i växtligheten efter regnen men en hel del fortfarande grönt och omoget.

Seg tröskning.

Jag har väntat och väntat på att grödan skulle mogna men den utdragna blomningen gjorde att en hel del var grönt ännu fram till frosten för 2 veckor sen. Nu har grödan fått brunare färg och mitt tålamod att vänta börjar ta slut då jag inte längre tror att det blir så mycket bättre än det är. Väderrapporten lovar regn till onsdag så jag tänkte att det kanske är lika så bra att skörda innan dess. Hade räknat med en ”lätt” tröskning då det mest är stjälkar och frön kvar och alla blad har fallit av. Men se det blev det inte, stjälkarna som var halvsega efter nattens rimfrost ville helst linda sig kring inmatningen på skärbordet. Det påminde väldigt mycket om den lintröskning jag prövade på i början av -90-talet då jag också sökte alternativa grödor. Ibland kom vi 50 meter men emellanåt bara 5 innan det var dags att rensa inmatningsskruven. Verkade ändå gå bäst med haspeln lågt så att den bromsade inmatningen. Efter lite på en timmes experimenterande blev det åter fuktigare då solen sänkte sig bakom skogen och skuggan föll över åkern så då fick vi ge upp. Vi får ta nya tag imorgon om vädret tillåter. Det kom i alla fall en hel del frön i tanken så visst vore det roligt att få bort dem från åkern.

9.10.2015. Nu har frosten, det var ner mot -10°C på åkern, skött om det gröna.

19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare :( — 19.10.2015. Så här sent på året har jag aldrig tröskat tidigare. Nu gömmer sig solen alltför tidigt bak skogen och nattfukten gör det svåra ännu svårare 🙁

Tänk om man skulle tänka om!

Jag blev jordbrukare 1.1.1990.

Det var i hönsens guldålders sista skälvande timmar.

1970 och 1980-talet hade varit en rak stege uppåt. Det gick bara bättre och bättre för jordbruket. Kanske inte pengarna precis rann in, men jordbruket mekaniserades med fart och det blev mindre och mindre jobb. Själv är min uppväxt som bondebarn kantad av små jordbruk, mångsidiga, närapå självhushåll. Mjölken kom från korna, äggen från hönsen och köttet av något eget svin som slaktades ibland. Mjölken for till det egna meijeriet i byn och varje tisdag låg det några paket smör på meijerbocken, en retur från meijeriet. Dagarna flöt på och i vår by var så gott som alla hemman likadana. 15-19 ha jord, kor, svin, höns och möjligen pälsdjur. Så höll man igång.

I början på 70-talet skulle korna bort. Jag var för ung för att förstå eller minnas om det var styrt från staten eller om det bara var så att man tröttnade på jobbet. Nu kom en helt ny verksamhetsform in i bilden, nämligen burhöns. Enkelt, lättskött och mycket mycket god lönsamhet. Inom några år kallades vägen jag bor vid inte för Östra Linjen, utan namnet i folkmun blev ”Chicken Street” Hönsen drog in pengar och maskiner handlades. Det gick helt enkelt bra.

Det ledde förstås till överproduktion av ägg och så började det viskas lite försiktigt om EU på gårdarna. EU blev snabbt ett rött skynke som skulle komma att dra omkull hela näringen, förutspåddes det. Kanske inte helt sant, men efter EU inträdet 1994 har nog inte jordbruksnäringen nånsin hämtat sig helt. Det har kanske inte gått fullt så illa som de värsta olyckskorparna kraxade, men inte har det gått bra heller.

Själv har jag alltid haft ett lönearbete på sidan om. Det har varit något som jag egentligen bara haft ”i väntan på att det skall gå att klara sig på jordbruket” Det har jag nu väntat på i 26 år och börjar väl så småningom ge upp lite.

Nu börjar det kännas som om man skulle stå vid en vägbom och enda vägen framåt är en annan än den man tänkt sig.

Man får alltså börja tänka om. Det kommer inte att gå att odla vete, havre och korn med ens ditåt vettig lönsamhet om man gör som vi alltid gjort. Plöja, harva så, konstgödsla, spruta, skörda och börja om från början.

Det kanske första som då kommer upp på bordet är plöjningens vara eller icke vara. Det stormar kring plogen nuförtiden om man säger så. För ca 20 år sen och innan dess urminnes tider har det varit alldeles självklart att efter avslutad odlingssäsong plöjer man. Det var ju också när plogen uppfanns nån gång på järnåldern som man kan säga att det nutida jordbruket fick sin början.

Idag är det inte det minsta självklart längre. EU och dess underhuggande miljömyndigheter har sedan länge bestämt sig för att plöjning är av ondo, och ett är säkert – antingen har dom rätt eller fel.

Vi börjar med mina egna erfarenheter. 30+10 års erfarenhet av jordbruk berättar bara en sak till mig, och det är att plöjningen är helt oumbärlig. Höstplöjning alltså, vårplöjning är ett otyg på lerjordar, vill man vara helt säker på en tröskfri höst så skall man vårploga lerjord, där ger jag mig inte en tum.

Visst har jag prövat alternativ. När jag som ung bonde inte hade tålamod att sitta och plöja började jag stubbharva istället. Detta med kultivator. Allt talade sitt tydliga språk, följande år frodades ogräsen och växtligheten var sämre än annorstädes. Det enda man MÖJLIGEN kunde skönja en minskning av var flyghavren, men det kan nog mest ha varit inbillning.

Numera har jag sedan flera år satt i system att lämna 1/3 oplöjt varje höst. Numera handlar det inte om tid eller tålamod utan om ren ekonomi. Plöjningen drar en hel del bränsle och med dagens dåliga priser på spannmålen har jag räknat ut att brännoljan som sättes på höstplöjningen inte kommer tillbaks i plånboken. Ren marknadsekonomi alltså.

Det första steget mot ett nytänk blir att jag i år låter plogen stå nästan helt och hållet. Den långa stubben efter vårrågen skall jag plöja ner, resten får vara. Konstigt känns det, men så får det bli.

Sen har jag en hel vinter att fundera och räkna över vad som händer nästa vår. Alldeles klart är att det är utgifterna som skall ner, för att få upp inkomsterna, det lär inte låta sig göras.

Vi får väl anledning till att återkomma med funderingarna här på bloggen under vintern, om det sen blir att lägga hela hemmanet i non food produktion eller vad som händer det får vi se. Hur som helst borde det nog finnas russin kvar i kakan, det gäller bara att hitta dom och plocka dom till sig.

En i Helsingfors boende släkting meddelade att solrosor såldes för en euro styck nånstans i Helsingfors i höst. Det hade givit ett netto på kanske 1000 euro per hektar om det gått att realisera. Tanken svindlar.

Hur som helst, nu i höst skall torken, tröskan och huvudet städas ur. Få se vad detta blir till.

Från min tröska

Här en bild från taket på tröskan då jag sopade den inför vinterförvaringen.

Här ser man ganska bra årets aktiviteter på åkern. Sådden blev inte så katastrofal som det verkade då vi inte såg markörspåren i den obearbetade åkern (nästa år sätter jag en plog på markören !). Litet missade vi men märk väl att de breda skraamåna (=osådda remsor) är sprutspår och helt avsiktliga. Jag lämnar alltså 40-50 cm mellan vart fjärde varv (börjande med två) så att sprutans 12 meter passar ihop med såmaskinens 4×3 meter. Och så kör jag med ena hjulet i sprutspåret vilket fungerar bra.

Vetet grodde riktigt jämnt och fint i år. Trots det sena tröskandet gick det också utmärkt eftersom vädret var helt perfekt höstväder: Soligt och torrt. Det var lätta att rengöra tröskan. Sällan har den varit så torr och ren inuti.

Men allt gick inte så bra. Bordet lyfte inte så i morgon måste jag söka felet. Troligen är det någon ledning som lossnat i reläerna till hydraulikstyrningen.

Här börjar höstarbetena vara färdiga eftersom jag inte jordbearbetar alls utan låter maskarna vara ifred :-). Jag såg på dagens Landsbygdens Folk att Christer däremot har problem med skörden. Nattfrosten har varit hård. Ibland går det bra som hos oss i år men ofta är det tufft att vara bonde.

Kvickrot

Tröskande är över men kvickroten måste man göra nånting åt. Förra årets besprutning lyckades ganska bra men det finns ännu fläckar och om man inte gör nånting åt dem så är de ganska omöjliga nästa år. Nu är alla skiften sprutade och vädret har varit varmt och vindstilla men frågan är om det blev för sent på året ? Förseningen med nästan en månad i våras och den kalla sommaren som försenade tröskningen ännu mera gjorde att bekämpandet av kvickrot är en månad försenad. Tiodygnsprognosen lovar 7-8 plusgrader och ganska varma nätter så kanske det hjälper. Men kvickroten är inte mera i stark tillväxt och det borde den vara för att medlet skall transporteras till rötterna.

Det ser bättre ut på annat håll men på den här hopplösa leråkern växte vetet dåligt i år och kvickroten kunde breda ut sej. De här buskarna med kvickrot är inte nånting man vill se på sin åker så nu hoppas jag att årets bekämpning lyckades.

På den teg som (nästan) blev utan konstgödsel och som jag lämnade som ”provruta” så var skörden nära noll. Så jag blir inte eko-odlare än åtminstone. Men intressant var att brodden var jämn och fin på tegen. Sedan orkade vetet bara inte skjuta strå och där det fanns något ax så innehöll det bara ett par ynka korn. Den kalla sommaren var heller inte bra för vetet.

Och så veckans naturbild. I måndags kom det morgondimma som långsamt sänkte sej nedåt men det var god sikt under dimman så det såg intressant ut med en rand skog under dimman. Bara ett par minuter senare var allt dimma.

Lååångdragen odlingssäsong

Så var sista vetet tröskat. Det var ingen brådska för vädret blir bara bättre men man måste få slut på tröskandet någon gång. Nu gäller det att spruta mot kvickrot och baldersbrå och det verkar vara bra väder för det i morgon – varmt och vindstilla.

Sist och slutligen var det inte så mycket bekymmer odlingssäsongen 2015 – utom att allting drog ut på tiden alldeles eländigt. Först ville man inte få utsädet i jorden och sedan ville det inte växa i kylan och till sist drog tröskandet ut på tiden så vi nu är nästan i mitten på oktober.

Direktsådden gick mycket bättre än förväntat och skörden var inte heller dålig. Nu är höstarbetet klart så fort jag får sprutat. Sedan är det bara att vänta på våren för jag bearbetar inte alls på hösten. Direktsådden sparar en hel del pengar och massor med arbete. Nästa vår kanske jag måste spruta om kvickroten inte dör nu på hösten men då behövs inte heller någon harvning eller annan jordbearbetning.

Nu i höst måste jag ännu köra med hacken över vallen på skyddszonen. Där finns enorma mängder baldersbrå och det är illa för där kan jag inte spruta. Få se vilket elände det blir nästa år … Antagligen ännu värre än då jag hade mångfaldsåker förra gången. Det blir ingen mångfald utan ren baldersbrå-åker. Ganska idiotiskt enligt min mening.

Som jag skrev i en kommentar så kan en planta baldersbrå ge ifrån sej upp till 250 000 frön (i medeltal 35 000). Det blir att spruta massor av glyfosat för att få bort eländet senare.

Allt skördearbete är inte slut än. Tröskan skall rengöras och torkningen skall skötas. Det har torkat ganska bra på eftermiddagarna då det varit solsken men tyvärr inte så många timmar per dag. Vetet håller sej nog bra över vintern om jag kyler ned det under noll och det är inget problem.

Nu får jag börja med sommarens byggarbeten :-).