Sida 151 – Bondbloggen

Från min tröska

Här en bild från taket på tröskan då jag sopade den inför vinterförvaringen.

Här ser man ganska bra årets aktiviteter på åkern. Sådden blev inte så katastrofal som det verkade då vi inte såg markörspåren i den obearbetade åkern (nästa år sätter jag en plog på markören !). Litet missade vi men märk väl att de breda skraamåna (=osådda remsor) är sprutspår och helt avsiktliga. Jag lämnar alltså 40-50 cm mellan vart fjärde varv (börjande med två) så att sprutans 12 meter passar ihop med såmaskinens 4×3 meter. Och så kör jag med ena hjulet i sprutspåret vilket fungerar bra.

Vetet grodde riktigt jämnt och fint i år. Trots det sena tröskandet gick det också utmärkt eftersom vädret var helt perfekt höstväder: Soligt och torrt. Det var lätta att rengöra tröskan. Sällan har den varit så torr och ren inuti.

Men allt gick inte så bra. Bordet lyfte inte så i morgon måste jag söka felet. Troligen är det någon ledning som lossnat i reläerna till hydraulikstyrningen.

Här börjar höstarbetena vara färdiga eftersom jag inte jordbearbetar alls utan låter maskarna vara ifred :-). Jag såg på dagens Landsbygdens Folk att Christer däremot har problem med skörden. Nattfrosten har varit hård. Ibland går det bra som hos oss i år men ofta är det tufft att vara bonde.

Kvickrot

Tröskande är över men kvickroten måste man göra nånting åt. Förra årets besprutning lyckades ganska bra men det finns ännu fläckar och om man inte gör nånting åt dem så är de ganska omöjliga nästa år. Nu är alla skiften sprutade och vädret har varit varmt och vindstilla men frågan är om det blev för sent på året ? Förseningen med nästan en månad i våras och den kalla sommaren som försenade tröskningen ännu mera gjorde att bekämpandet av kvickrot är en månad försenad. Tiodygnsprognosen lovar 7-8 plusgrader och ganska varma nätter så kanske det hjälper. Men kvickroten är inte mera i stark tillväxt och det borde den vara för att medlet skall transporteras till rötterna.

Det ser bättre ut på annat håll men på den här hopplösa leråkern växte vetet dåligt i år och kvickroten kunde breda ut sej. De här buskarna med kvickrot är inte nånting man vill se på sin åker så nu hoppas jag att årets bekämpning lyckades.

På den teg som (nästan) blev utan konstgödsel och som jag lämnade som ”provruta” så var skörden nära noll. Så jag blir inte eko-odlare än åtminstone. Men intressant var att brodden var jämn och fin på tegen. Sedan orkade vetet bara inte skjuta strå och där det fanns något ax så innehöll det bara ett par ynka korn. Den kalla sommaren var heller inte bra för vetet.

Och så veckans naturbild. I måndags kom det morgondimma som långsamt sänkte sej nedåt men det var god sikt under dimman så det såg intressant ut med en rand skog under dimman. Bara ett par minuter senare var allt dimma.

Lååångdragen odlingssäsong

Så var sista vetet tröskat. Det var ingen brådska för vädret blir bara bättre men man måste få slut på tröskandet någon gång. Nu gäller det att spruta mot kvickrot och baldersbrå och det verkar vara bra väder för det i morgon – varmt och vindstilla.

Sist och slutligen var det inte så mycket bekymmer odlingssäsongen 2015 – utom att allting drog ut på tiden alldeles eländigt. Först ville man inte få utsädet i jorden och sedan ville det inte växa i kylan och till sist drog tröskandet ut på tiden så vi nu är nästan i mitten på oktober.

Direktsådden gick mycket bättre än förväntat och skörden var inte heller dålig. Nu är höstarbetet klart så fort jag får sprutat. Sedan är det bara att vänta på våren för jag bearbetar inte alls på hösten. Direktsådden sparar en hel del pengar och massor med arbete. Nästa vår kanske jag måste spruta om kvickroten inte dör nu på hösten men då behövs inte heller någon harvning eller annan jordbearbetning.

Nu i höst måste jag ännu köra med hacken över vallen på skyddszonen. Där finns enorma mängder baldersbrå och det är illa för där kan jag inte spruta. Få se vilket elände det blir nästa år … Antagligen ännu värre än då jag hade mångfaldsåker förra gången. Det blir ingen mångfald utan ren baldersbrå-åker. Ganska idiotiskt enligt min mening.

Som jag skrev i en kommentar så kan en planta baldersbrå ge ifrån sej upp till 250 000 frön (i medeltal 35 000). Det blir att spruta massor av glyfosat för att få bort eländet senare.

Allt skördearbete är inte slut än. Tröskan skall rengöras och torkningen skall skötas. Det har torkat ganska bra på eftermiddagarna då det varit solsken men tyvärr inte så många timmar per dag. Vetet håller sej nog bra över vintern om jag kyler ned det under noll och det är inget problem.

Nu får jag börja med sommarens byggarbeten :-).

Reservdelar

Förr åkte man ned till Handelslaget och beställde reservdelar eller möjligen till Lovisa till Labor. Om inte smeden kunde fixa det. Senare körde jag runt till lantbruksutställningar och samlade broschyrer och sparade på Maskinjournalen. Då fick man telefonnumror och kunde beställa från hela landet. Det tog ganska mycket tid att åka omkring och skaffa information.

Redan som 11-åring började jag bygga egna rackerier – mest elektronik. Fast då var det elektronrör som gällde. En del kunde man köpa i nån radiobutik i Lovisa där jag bodde hela veckan på Elevhemmet. Men inte mycket. Vi sprang på kvällarna till Essobacken där det fanns en avstjälpningsplats och hittade gamla radiomottagare som var sönder och som man kunde plocka komponenter ifrån. Så började jag prenumerera på Teknik för Alla och beställde en katalog från ELFA i Stockholm. Då fick man helt nya möjligheter att skaffa moderna radiodelar. Men ibland fastnade paketet i tullen och man fick gå dit och lösa ut det.

På andra klassen i mellanskolan började vi med tyska och jag prenumererade på tidskriften Funkschau. Där hittade jag tyska firmor som exporterade radiodelar (transistorer, motstånd och kondensatorer) vilket var ganska besvärligt med betalning och tullar och brev fram och tillbaka. Men intresset var brinnande så det gick.

Nu har allting flyttat till Internet och EU med gemensam valuta gör att det är mycket enkelt att skaffa vad som helst. Ebay gör att man kan beställa ovanliga mojänger som inte finns i landet bara med ett klick. Jag har konto i Paypal så klicket fixar betalning och leverans.

Vi har diskuterat hur man får reservdelar och jag har varit mycket kritisk till de inhemska firmornas slöhet. Senast då jag behövde en ny kilrem till den nya generatorn på tröskan så hittade jag den nog på nätet hos en stor inhemsk firma som säljer gummi och plast. Men att beställa den gick inte. Först måste man anhålla om att få ett konto och sedan registrera sej på nätbutiken och sedan kunde man möjligen beställa kilremmen …Nå, det gjorde jag förstås inte.

Men jag råkade hitta en annan firma som hade rätt kilrem. Det var bara att klicka och remmen kom med posten följande dag. Förvånansvärt nog var det en inhemsk firma så det är inte omöjligt att starta en flexibel och snabb nätbutik i det här landet heller. Tyvärr verkar det som om de stora firmorna är de allra slöaste och omöjligaste. Men hur länge finns de alls ?

Ibland så går det inte att hitta det man behöver ens på eBay. Nu gick jag utanför EU och testade att köpa direkt från Kina via aliexpress.com. Jag hade läst på nätet att leveranserna kunde vara mycket långsamma så det var ett försök. Resultatet var blandat. Ett paket fick jag på en vecka medan ett annat tog nästan tre veckor. Men frakten var gratis som den ofta är från Kina. Priserna var löjligt låga så man kan inte förstå hur det kan gå ihop. Det var dammtäta kontakter till mätkablarna i torken och kvaliteten var utmärkt. Lustigt nog fanns de inte alls inom EU.

Det är inte bara i det här landet man är omöjlig. Jag skulle köpa stabilisatorer för 12V och hittade just rätt sort som jag visste var av bra kvalitet i Holland. Men fick till svar att de inte sålde till Finland utan jag skulle ta kontakt med importören här i landet. Nå, den firman hade inte nånting på nätet så jag beställde motsvarande stabilisatorer från Kina för halva priset – levererade till verandan. Har man inte bråttom så är det bara att glömma dessa importörer. De är värdelösa.

Inom parentes så är det besvärligt med att stabilisera +12V i ett fordon. Jag har bekymmer med mätarna på tröskan som visar fel då man kopplar på fläkten och belysningen. Men det är grymt besvärligt att få stabil 12V eftersom spänningen kan gå ned till 7V då man startar och stiga till över 14V då man kör och generatorn laddar. Så det måste vara en riktigt bra elektronik som klarar av en ingångsspänning mellan 7 och 18 Volt. Med allt mer elektronik i fordonen blir det allt mer problem med spänningen och en bra stabilisator är nödvändig.

Allting är inte billigare på nätet. Vi fick nyss ett reklamblad från en firma vid Ring III som sålde 12 Volts arbetsljus för 8 euro och då måste man köpa en hel del över nätet för att komma ned till det priset. Men vissa firmor försöker ännu ta 70 euro för likadana arbetsljus … I alla fall så är det en bra idé att kolla på nätet vilken prisnivå det finns. Och redan för det är det bra att se på eBay och Aliexpress.

Ifall nu någon skulle tycka att man borde gynna inhemska firmor så kan jag meddela att det gör jag inte så länge som det finns typer som anser att jordbruket inte behövs i det här landet utan vi kan importera maten. Så jag importerar mina delar också. Det kommer säkert nya firmor som fungerar snabbt och flexibelt till konkurrenskraftiga priser också här. Jag har redan hittat VVS, el, kilremmar och en del annat. Men ännu är det en liten minoritet. De blir inte heller fler om vi snällt köper dyrt av slöa, lata och långsamma gamla firmor.

Som jag påpekade i en annan diskussion så kan köpa en maskin ifall den någonstans är vanlig och har reservdelar – även om det är dåligt här. Till Rapiden får jag reservdelar via Lantmännen maskin i Köping och om man följer med Blocket så kan man hitta fina och billiga prylar. Just idag köpte jag två 11 kW fläktar med automatiska startanordningar från ett jordbruk vid gamla Enköpingsvägen. Jag behövde inte ens betala svensk moms så priset för alltihop var lägre än om jag skulle ha köpt en enda startanordning.

Bara vi får tröskandet undan (en åker kvar) så far vi till Medåker. Jag har köpt allt över nätet på sista tiden så jag har inte ens varit till Ring III och sällan till Lappträsk kyrkoby. Jag har bara varit hemma hela tiden och nu börjar det bli litet leidån och behov av omväxling.

Vädret har varit helt fantastiskt. Litet kallt de senaste dagarna men från måndagen skall det bli varmare och då tänker jag spruta mot kvickrot och baldersbrå. Och så är vårt höstarbete slut. Nästa vår blir det absolut direktsådd och därför blir det ingen höstbearbetning alls. Skörden var så bra att det ger mersmak.

Hej.

Vill bara meddela att jag nog lever trots att jag inte kommit mig för att skriva på en tid. Det har varit mycket jobb och annars också kämpigt vilket jag antagligen återkommer till så småningom. Mina bloggkollegor har tacknämligt hållit låda här så somnat bort det har inte bondbloggen gjort trots min frånvaro.

Jag ska nu inte ikväll skriva nåt längre inlägg, det finns så mycket att skriva om så jag vet inte riktigt var jag skall börja. Antagligen saknas det lite uppdatering om odlingsläget eftersom YLE Österbotten ringde upp i morse för att kolla läget. Länk till sammandraget från morgonens rapport hittar ni här. Har under dagen erhållit lite mera information om skördeläget så kanske får jag en möjlighet till uppdatering av läget i morgon då jag ombetts delta i fredagsklubben. Allt lär vara fastfruset i morgon bitti så därför kunde jag lova att delta trots att det är bråda tider. Jag återkommer då andan faller på.

Stilla Natt

Först tar vi en liten omväg och funderar på hur det borde vara. Det är den 7 oktober och det finns fortfarande 12 ha ryps och 2 ha vårråg kvar på åkern. Vädret är dessutom ypperligt. Det borde alltså vara full fart i torken.

Det är det inte. I torken är det stilla i natt.

Varför skall jag förklara.

Dagens program var att fortsätta med vårrågströskningen där jag slutade pga av väta för två veckor sen. Började eftermiddagen med att hämta Claas vid den färdigt tröskade kornåkern för förflyttning till Fållbäcken. Själva flyttningen såg jag inte speciellt mycket fram emot eftersom jag redan i två dagar suttit och lyssnat på ett missljud som jag härlett till transmissionen men inte desto mera kunnat lokalisera. Ganska strax märkte jag nog att nu var det inte mera frågan om en aning till missljud utan nu lät det illa. Riktigt illa. Det lät såpass att det inte ens var svårt att lokalisera ljudet till höger hjul och vid okulär koll där var inte heller diagnosen svår att ställa. Lagret där drivaxeln går in i slutväxeln fanns visserligen kvar, men i två halvor. Ingenting att fortsätta dagen på alltså.

Vid telefonrådgivningen med Bil & Traktor i Pörtom kom vi överens om att jag monterar loss slutväxeln själv och utför sen sjuktransport av densamma till verkstad. Det enda man ju verkligen kunde glädja sig åt denna vackra höstdag var att det var mångfalt roligare att ställa tröskan på ett betonggolv för demontering av framhjul, drivaxel och slutväxel, än vad det hade varit i blåsten på en mjuk åker. För att drivningen hade upphört inom kort, det stod fullständigt klart.

Sen blev det aktuellt att fundera på prognosen. Denna Claas tröskar ingenting de närmaste dagarna så det blev att höra med en kompis huruvida han kunde komma och tröska av åtminstone rågen. Efter att rågen skulle ha varit borta hade det mera blivit ”blott en dag ett ögonblick i sänder” tankesättet, men nu gällde det råg eftersom jag hade ett halvt lass som stod på från dagen före. Dagen före hade förresten bara varit en halv dag eftersom en kedja brast i haspeldrivningen då, så även då blev det ett depåstopp.

Kompisen anlände med sin ävenledes Claas 48 och vi inledde jobbet en på vart håll. Han tröskade råg och jag monterade av hjul och slutväxel, något som gick förvånansvärt smidigt, det kanske bara handlade om en halv timme så var klimpen loss och kunde föras till sjukvård.

Innan det åkte jag en sväng till åkern och frossade i lite ren och skär avundsjuka. Kompisens tröska har revers på skärbordet, något som jag inte har på min. Vid ett tillfälle packade rågen under inmatningsskruven, varpå han stannade skärbordet, tryckte på en knapp – och problemet var löst. Själv brukar jag vid dylika tillfällen använda fem minuter av min ungdom på att dra bort växtlighet – gärna med tistlar i – från skärbordet och då också göra illa mig minst en gång både på knivfingrarna och gärna slå huvudet i något haspelfinger.

Ett packat skärbord var alltså inget problem för en Claas Spezial, men det var däremot en axlyftare i tröskverket. Det var nämligen följande sak som hände denna gudsförgätna höst.

Så var det färdigkört med tröska nummer två denna soliga oktoberdag.

När mörkret sänkte sig över gården på kvällen sänkte det sig också över två Claas 48 tröskor bredvid varandra. Båda tröskodugliga kronvrak.

Fortsättning på bloggsviten ”Det går bra i höst” kommer väl nån annan dag. Jag bävar redan.