Slutkört till butiken

Vi har diskuterat problemet med reservdelar och annat som man behöver. Antte tog upp frågan i samband med elstängselapparaten som jag köpte från Tyskland. Och jag har nästan slutat köra till någon butik för att handla numera. Det är så mycket enklare att bara klicka och beställa över nätet. Och då blir det från Tyskland, Sverige eller England eftersom allt är mycket billigare där. Och urvalet mycket större. Men jag håller mej vanligen inom EU eftersom det är lättare att få bort momsen då.

Tänk efter: Skall jag hoppa i bilen och köra till Ring III (det är inte mycket längre än till Borgå) och slösa bränsle och en hel dag eller skall jag klicka på en nätbutik i Tyskland och få paketet inburet på verandan för 6:90 euro ? Och en apparat för halva priset …

Det är bara då jag har bråttom och vet att grunkan verkligen finns i nån butik som jag kör och hämtar den. Eller större byggnadsmaterial som skivor mm. Tyvärr är Finland helt efterblivet ifråga om nätbutiker. De har dåligt utbud, dåliga system, är dyra, långsamma och allmänt omöjliga. Förstås finns det undantag. Jag hittade i fjol en finländsk VVSE-firma på nätet  som förmedlar ett stort sortiment, är snabba och billiga. Jag beställde rördelar en eftermiddag och då satt killen som äger firman på ett seminarium men skickade svar åt mej genast. Följande morgon stod Ahlsells bil utanför porten med alla rördelarna ! Så skall det gå ! Men det är ett undantag.

Tills butikerna i Finland har skärpt sej och börjat fungera enligt den stilen så köper jag allting från Tyskland (eller Hongkong) och får det inburet på verandan för en spottstyver (ofta gratis från Hongkong). Det är inte ens möjligt att kolla priserna som de finländska butikerna har … ”Ring och fråga priset” … De är inte riktigt kloka – man har minsann annat att göra än sitta vid en telefon. Och beställningar gör jag vanligen mitt i natten. Konkurs är nästa station för de finländska butikerna. Och jag tänker inte sörja över det  så slöa som de är. Otvivelaktigt kommer det ungdomar som kan det här med näthandel som i exemplet ovan men det tycks ta tid.

Internet har ändrat på mycket och vi är ännu bara i början på förändringarna. Landsbygden har all orsak att jubla för nu har vi till och med bättre än många storstadsbor.

Förgröning och ogräs

I går körde jag över mina vallar med slaghacken. Det var alldeles onödigt att plocka fram slåttermaskinen eftersom vallen som jag sådde i juni var omkring tre centimeter hög. Det är inte ovanligt att det första året är långsamt och juni var så svalt att den inte växte just nånting. Men det som växte var baldersbrå ! Stora buskar sköt upp på nolltid. Ogräset har minsann växt bra i år – speciellt det som övervintrat.

Det var i alla fall trevligt att se att direktsådden av vallfrö lyckades utmärkt. Jag körde alltså omkring 10 kg timotej plus klöver med Rapiden direkt i obearbetad åker. Och jag använde de vanliga såbillarna men hade småfröinsatser över matarvalsarna  så man kunde så mindre mängder.  Åkrarna är täckta av tät brodd – även om den bara är nån centimeter lång. Då jag fick bort baldersbrån så kanske vallen (timotej och klöver) har en chans.

En annan sak som man kunde se var hur effektiv besprutning på hösten är på obearbetade direktsådda åkrar. Här ser man hur skarp gränsen är mellan obesprutat och besprutat område.

vall_DSCN5059

Till höger finns det nästan inga ogräs alls medan det obesprutade området till vänster är smockfullt med baldersbrå.  Egentligen är det helt logiskt eftersom man vid direktsådd inte alls bearbetar jorden och alltså inte drar upp nya frön på våren. I år har jag alltså inte sprutat alls på den här åkern. Jag måste ta höstsprutandet riktigt på allvar i framtiden. Jag vet inte om man kan lämna bort vårsprutandet helt men kunde kanske minska på det. På hösten skall man inte lämna nånting obesprutat och vara noga med körningen – som av bilden synes. Tidigare har jag bara sett höstsprutandet som ett komplement närmast för att få bort kvickroten. Det finns många fördelar med att spruta på hösten i stället för våren.

Slaghacken fungerade bra och jag kunde köra så fort jag bara vågade. Men jag är litet bekymrad över den tunga kombinationen på 6000 kg vilket är tre gånger mer än gamla MF165 och en slåttermaskin. Det gick bra i år eftersom det vara torrt och inte blev hjulspår men det är inte bra ett våtare år. Tillpackningen är ett stort problem med alla tunga maskiner som blir vanligare. Kanske man borde gå tillbaka till de gamla hömaskinerna (som nog finns kvar än).

För övrigt så har vetet blivit betydligt bättre. De gula fläckarna börjar försvinna. Men det är sent – mycket sent. Det skulle behövas mer värme men prognoserna lovar ett betydligt svalare juli än i fjol. Det har inte kommit stora mängder regn men tillräckligt för att också kullarna på leråkrarna skall se gröna ut.

Förgröningen har jag inget emot om man bara kan bekämpa ogräset. I år var det enkelt men nästa år kan det vara besvärligare då det troligen finns lång timotej och klöver på vallen. Då måste jag säkert köra flera gånger med slaghacken över vallen och inte låta den växa till sej för mycket. I tät växtlighet blir det tungt att köra med hacken.

Våra lerjordar skulle må bra av mera humus och klöverns pålrötter är också bra för strukturen. Men jag vill inte vara med om den explosion av kvickrot och andra ogräs som jag fick förra gången jag skulle ”förgröna”. Naturvårdsåkrarna var rena katastrofen eftersom man inte fick bespruta dem. I praktiken blev de ogräsåkrar. Få se om jag får bukt med ogräset nu med hjälp av slaghacken …

 

 

Vildsvinen i elektriska stolen

Ja, där borde de vara och helst bli så välstekta att man kan äta upp dem direkt. Men det är förbjudet med så stora strömmar så jag fick nöja mej med en vallare och tråd runt potatislandet som de sjufalt fördömda svinen brukar böka upp. Nu köpte jag en stark elektronisk vallare från Tyskland som ju har lång erfarenhet av vildsvin. På Weidezaun.info finns det en mängd information om hur man bygger elstängsel för olika djur och vildsvinen skall ha de starkaste apparaterna.

DSCN5057

Bilden blev aningen sned eftersom jag hade bråttom då det började regna. Apparaten är ackudriven och jag har en bilackumulator i lådan. Det rödvita remsan är till för att djuren skall se stängslet – vildsvin har dålig syn men god hörsel och naturligtvis gott väderkorn. Det finns också två blinkande dioder som hänger på stängslet. Vildsvinen är mycket försiktiga och håller sej undan allt nytt. Men de vänjer sej vid blinkningarna och närmar sej nyfiket så småningom. Då får de en grym stöt (11 000 Volt) och lär sej kvickt att där det finns röd remsa och blinkar så känns det mycket obehagligt. Det är teorin åtminstone.

Den lägsta tråden skall vara på 20 cm höjd för att inte kultingarna skall kunna komma under den.  Den översta tråden bör var på 70 cm höjd eftersom de hoppar ganska högt. Helst bör man ha tre trådar.

Naturligtvis hindrar det här stängslet inte en 200 kg galt som kommer i full fart. Men man får hoppas att de ser det rödvita bandet och närmar sej försiktigt och sniffar på tråden ett tag. En ordentlig stöt i trynet skall väl få dem att söka sej till mindre obehagliga matställen. Men vi får väl se …

 

Suck….

Lite måste man ju ändå få lyfta svansen i allt elände. Jag hade ju nästan rätt.

Nästan rätt i vaddå?

Jo, om någon läsare har onaturligt bra minne så kanske Ni drar Er till minnes att jag spådde att förra sommaren skulle bli ett väderfiasko. Redan i odlingsplanen tog jag hänsyn till att sommaren antingen skulle regna eller torka bort. Nu kom det inte att bli så, fjolåret var inget toppår men ändå helt ok. Det intressanta är att jag bara missade med ett år i spådomen. Detta år har varit rent ut sagt bedrövligt såhär långt. Precis på alla fronter liksom. Rågen fick jag ut i tid. En del av rybsen också. Resten var omåttligt sent. Kornet 31.5 är bara pinsamt och resten av rybsen 7.6 är inget man torgför av stolthet heller. Detta berodde då på regnet, som kom i sådana mängder att stora delar av åkrarna helt enkelt inte var körbara innan dess.

Just nu räknar jag med att kornet ligger ganska precis tre veckor senare än vanligt, axgången på korn borde infalla första helgen i juli, än har jag inte sett ett kornax på någon åker jag har lagfart på (på andras nog). Någon rybströskning före oktober är nog inte att tänka på vad som än händer och dessutom har rybsbaggarna varit ganska på hugget de senaste veckorna. Jag vill inte lägga ut insektgift om det inte är absolut nödvändigt men i år har det nog varit en kamp med samvetet att hoppa över det.

Vad mera då? Jo, rågen har gått till sängs. Ett svårt regn natten mellan tisdag och onsdag i förra veckan förvandlade min fina rågåker till liggsäd. Varför kan jag faktiskt inte begripa för rågen har fått bara 80 kg kväve, är sådd med 170 kg vilket ingendera borde generera liggsäd, men ligger, det gör den. Den är behandlad med Moddus också mot liggsäd, men där kanske dosen blev i mindre laget. 0,3 l/ha.

Hur som helst är det irriterande när man har rågrannar vars råg står upprätt som skrämda undersergeanter i Dragsvik, medan min råg då närmare påminner mig om mig själv i Dragsvik. Halvsovande.

DSC_0258

 

Som tur är handlar det inte om någon riktig total läggning utan mera försiktigt stjälpande, men hur som helst är det irriterande. Det är svårt att få ett bra foto av liggsäd, men jag har nu i alla fall försökt åskådliggöra eländet.

Följande problem var mera oväntat. När jag skulle ogräsbekämpa kornet visade det sig att fjolårets ryps återgrott med en sån fart att alla sprutspår vuxit igen. Utan skummarkör blev det en hopplös orientering på åkern som naturligtvis resulterade i två rejäla sprutmistor som nu är blommande vackert gula. Lite tar det ju nog på nerverna att rypsen blommar finast i kornåkern. Inte heller denna bild ger situationen rättvisa eftersom den är tagen sent på kvällen.

DSC_0281

Som lite upprättelse kan jag ju lägga in en bild på en vacker rypsåker. Problemet är bara det att både förgrunden och åkern bakom borde vara lika gul, vilket som synes inte är fallet.

DSC_0287

Vad dethär blir till, det vet bara Fader Frost och hur hans planer för hösten är vet ingen.

Härom kvällen funderade jag på att lägga upp följande Facebook-status:

”Rågen har stjälpt, fånggrödorna gror inte, rypsen blommar inte och den delen som blommar hyser baggar. I kornåkern är det fullt med rybs som har massor med rybsbaggar och just inget korn. Solrosorna växer överhuvudtaget inte”

Fast det lät så negativt så jag hoppade över det.

Och inte hade jag möjlighet att delta i träffen hos Nisse heller. Förbaskade sommar 2015!

 

Sommaren 2015 i bild

Här en bild som beskriver den här sommarens väder – åtminstone tillsvidare.

DSCN5054

Det har inte kommit så stora mängder regn men det har varit ganska mulet och en hel del skurar.

 

Tillbaka till vardagen

Det var som vanligt riktigt trevligt att träffa bondbloggarna. Efter rundturen i Lappträsk kyrkoby (Tjörkbyyin) så körde vi genom Brennskooin till Bos-Sestu som är alldeles i andra ändan på byn. Jag berättade förstås om alla sevärdheterna och Christer tyckte jag lät som en sportredaktör som snubblar över orden för att hinna berätta allting.

Sedan gick vi genom alla husen med pannrum, flislager, verkstad och kalluftstorkarna. Samt stallet (numera arbetsrum men fullproppat med utburna saker efter branden) och elektronikverkstaden. Lotta tyckte det fanns små elektroniklådor överallt och det kan hon ha rätt i. Jag började redan som elvaåring att bygga radiomottagare (små kristallmottagare i tvålaskar). Och så måste vi se på växthuset och de 1100 äppelträden (fast alla fanns inte mera här).

DSCN1623

En liten del syns på bilden.

DSCN1624

Här Lotta med trädgårdsmästaren.

Sedan drog jag dem ned till gamla folkskolan där vi i biografen såg på en snutt från teatern (vrakplundrarna) och naturligtvis besåg fibernätets huvudcentral.

DSCN1626

Den är inhyst i en liten skrubb och ser inte mycket ut för världen. Men ju enklare desto bättre – inte så många saker som kan gå sönder.

DSCN1628

En tur till Tallmosan hann vi med också men vägen till vår ”badort” med egen strand var så usel att vi åkte hem för att dricka kaffe i stället. Sedan gick hela kvällen till ett hejdlöst pratande. Vi har alla olika inriktning men det finns en mängd saker som förenar och diskussionsämnena samt historierna tycks aldrig ta slut. Men vi måste låta Lotta sova litet eftersom hon stigit upp klockan sex så det blev att fortsätta på morgonen.

Inte heller på morgonen blev det slut på pratet men mina gäster hade lång väg hem så vi fick lämna fortsättningen till en senare tidpunkt. Och det blev dags att återgå till vardagen även om Lotta tog en sväng för att se och höra på KAJ.

DSCN5051

Så var en mycket trevlig träff slut och vardagen återvände. För mej blev det att sätta in de sista dörrarna på skåpen i baakstuvun och en del lister. Så är köksremonten förbi. Förstås finns det ännu lister som skall skruvas upp men det brukar ta 10-20 år …

På måndagen spelade vi in Dialektskolan för Radio Östnyland i Borgå och jag köpte mera tråd till elstängslet som blev på hälft då tråden tog slut. Städandet fortsätter också så småningom.