Dagen började lite sådär. Klockan ringde 06.40 och det var mörkt. Väldigt mörkt. Strömavbrott. När man vaknar till tonerna av ett strömavbrott så är det två tankar som slår en. Har jag betalat elräkningen och kommer jag att få kaffe? Man vet inte riktigt vilken tanke som kommer först, men dom två är det. Varför vet jag  inte, för elräkningen har alltid varit betald, och kaffe brukar man nog få på något sätt.

Hur som haver, det elektriska kom ju förstås tillbaks rätt snabbt och kaffet blev kokat. Resten av den ljusa delen av dagen var väl inte så speciell, men som sagt, det skulle bli bättre.

Det har onekligen varit lite mötessjukt dom senaste dagarna. Två kvällar har gått till låååånga kommunala möten och däremellan ett flängande mellan olika punkter och sysslor. Denna dagen ingen skillnad, även ikväll stod ett möte på agendan och eftersom jag nog är lite mötestrött just nu så var det väl inte med riktigt lätta steg som jag styrde kylaren mot nya hoteller ”Red & Green” som vi då har här i stan. Själv brukar jag kalla det för ”Skrämd & Gråt”, varför kan Ni fundera på en stund. (Som ett tips, det är en ordlek med ord från Närpesdialekten).

På agendan i kväll stod info för styrelsemedlemmar i ÖSP lokalavdelningar. Jag hade i all röra inte riktigt tagit reda på vad det var som skulle berättas om så jag hade väl inte så stora förhoppningar heller. Det första jag såg när jag kom in i salen var en PowerPoint bild som hälsade oss välkomna. Bland personer som gick att känna igen på den bilden fanns bloggerikollegan Christer med fru Eivor. Hej bara!

Det visade sig att kvällens huvudföreläsare kom från LRF i Västerbotten, motsvarigheten till SLC i Finland (eller MTK om man så vill).

På något sätt var föreläsningen väldigt inspirerande och redan efter några minuter noterade jag med tillfredsställelse att humörbarometern svängde uppåt och hjärncellerna morrade igång. Det är ju tyvärr så att man så lätt blir hemmablind och bara tänker innanför lådan när man bara traskar i egna fotspår. Vi har inom vår lokalavdelning länge haft idétorka vad gäller verksamhet, men nu fick man då höra att sånt går att vända. Det visade sig att LRF Västerbotten levde i samma idétorka för ett antal år sen, och att bara pga av att två rätta människor råkade träffas på rätt plats så fick man igång skutan igen. Idag har man medlemmar som inte ens är aktiva jordbrukare, och verksamheten står på många nya ben.

Går det i Västerbotten måste det gå i Österbotten också.

Uppfylld av ny inspiration lämnade jag kollegerna och åkte hem. Väl hemma öppnade jag lite sociala medier och läste med tillfredsställelse samma rapport som Nisse skrev om tidigare ikväll. Det finns fortfarande folk som läser Bondbloggen! Och det har till och med ökat. Om man inte blir glad över ett sådant besked måste man vara en saltstod.

Jag kan bara säga att jag är imponerad över att det fortfarande finns snälla människor som orkar med våra funderingar. Själv tycker man det mesta börjar vara skrivet, men kanske det ändå på något bakvänt sätt inte är så. Dock kan jag kan bara buga mig och säga tack och konstatera att dagen som började i mörker slutade både upplyst och på gott humör i soffan.

Och i morgonkväll är det mötesfritt.

Facit på ordleken: Uttala Red & Green på engelska men tänk Närpesdialekt ”Rädd o Griin”