Kryper omkring på knä

Man känner sej lite … udda. Lite som en smygtittare smyger jag om kring och småpratar för att fåren ska veta att det är jag som kryper omkring bakom dem och inte nåt farligt. Jag hyschar och mumlar, tittar, funderar och räknar.

Koncentrerad på juver kryper jag omkring igen en gång i ströbädden. Lamningstider i antågande. Åhå, där satte jag handen rakt i rena rama fårskiten. Nåja, bra att jag tog handskar på, och bykmaskinen får jobb igen. Kryper en bit framåt och konstaterar att det slirar under knäna… Jajjamensan, där va det ett lass igen… Nåja, det är bara vanlig fårskit, och så kryper jag vidare…

Det finns smuts jag är ”rädd” för och smuts jag inte är ”rädd” för. En allmän toalett. Heltäckningsmatta. Pengar. Den rullande ”ledstången” i en rulltrappa. Bollhavet… Där kan det finnas ett som annat. I ett lass fårskit finns det antagligen just det – skit. Visst vimlar det av ett som annat där också, men det är ändå sånt jag vet vad det är.

Endel har börjat bygga juver, andra inte…

DSC_0544[1]

När jag matar fåren tar jag hö/ensilage från två olika balar, det syns bra där nere i kätten som fåren kan välja till vilket bord de vill gå, att gräset från ena balen är betydligt godare än från den andra…

DSC_0546[1]

Packade som sillar står fåren och mumsar på den ena sidan, medan det på andra sidan av kätten kommer hö/ensilage från en annan bal…

DSC_0547[1]

… som inte alls ser ut att vara lika god…  Här står de med bredsidan till och har ingen brådska i världen 🙂

Vardagen rullar på

Den senaste tiden har det inte hörts alltför mycket goda nyheter om jordbruket. Svinproduktionen har ju redan länge varit praktist taget olönsamt, spannmålsodlingen ganska nära det. Senaste kalldushen kom igår då mjölkpriset sjunker ytteligare.

Det goda är det dock med det här jobbet att korna är lyckligt omedvetna om allt och de fortsätter som om ingenting har hänt. Tack vare det att man dagligen måste  gå till lagårn och sköta det som skötas ska, så kommer man ju lite själv också bort från tankarna om hur svårt det just nu är.

Inte går det ju som på rosor i ladugården alltid heller. Förra veckan tänkte det nämligen gå dåligt för en tvillinghalva i samband med kalvningen. Storebror Mike, som i själva verket är mindre, kom ut rätt väg medan lillebror Monroe var i fel läge. Han hade dragit i sig en rejäl sup fostervatten så han var fem före död då Antte drog ut honom. Tack vare ett kalvåterupplivningsinstrument (jo det heter verkligen så i mejeributiken 😛 ) lyckades Antte först suga ut slemmet och därefter pumpa in lite luft i lungorna åt Monroe.

Återupplivningsinstrument
Återupplivningsinstrument

Allt gick bra och nu har vi då både Mike o Monroe 🙂

Mike o Monroe
Mike o Monroe

 

Och igår morse kom den här inte så lilla herremannen till världen 🙂

 

Bondbloggen bara ökar …

Jag fick nyss statistik och jämförelse mellan 2013 och 2014. Antalet besök bara ökar … Det har skett en fördubbling av besök från plattor och mobiler men också bordsmaskinernas besök har ökat.

Det är helt otroligt att folk orkar läsa Bondbloggen från år till år. Jag minns i början då vi funderade på hur länge intresset skulle hålla. Och det är fem år sedan vi började (februari 2010) ! Men det stämmer med vad jag upplevt då jag träffat folk (senast på Hindersby teater). Om man inte skrivit på någon dag så frågar de när nästa inlägg kommer. Tydligen finns det ett behov av att följa med bondens vardag – sensationsnyheter är inte det enda intressanta.

Ibland så är vi så stressade med våra arbeten att vi inte orkar och hinner skriva men vi försöker nog. Statistiken var väldigt uppmuntrande för man skriver ju bara om nån ids läsa …

Gnistorna flyger

Det blev en hel del verkstadsarbete. Jag skulle bara byta tätningar i vridcylindrarna som läckt olja ganska illa men då traktorn nu en gång var inne i verkstaden och varm så började jag reparera en hel del annat också. Sådant som jag borde ha gjort för länge sedan men som blivit uppskjutet så länge det bara går att köra.

För något år sedan svetsade jag ihop ett fäste för lastaren så den sitter stelt fast i traktorn. Det ger en massa fördelar då man kan köra utan vagn. Speciellt då man fäller är det bra att kunna köra utan vagn som bara hindrar då man vill komma åt besvärliga träd. Fästet fungerade bra men behövde göras stadigare så jag svetsade ihop stödjärn till det. Och att tillverka nytt tar alltid mera tid än att reparera gammalt. Så det blev över en vecka verkstadsarbete och gnistorna yrde …

(Videorna är ganska långa och tar tid att ladda ned men den sista är ett kort sammandrag)

Först skär man till järn (av den grövre kalibern):

 

Sedan skall bitarna smärglas så man får en bra svets:

 

Och så svetsar man ihop järnen. Här vänder jag oartigt nog ryggen mot kameran men man kan inte rikta den direkt mot bågsvetsen som ger ett så intensivt ljus att det är farligt för ögon och kamera:

 

 

Och så måste man köra med vinkelslipen för att ta bort de värsta spåren av klåparen som svetsat. Dessutom är en jämn sträng starkare än en ojämn.

 

Här är en veckas arbete nedbantat till några ynka minuter på video. Men i TV får man inte visa längre snuttar än 5 sekunder så om jag sätter ihop allt till en strömsöaktig snutt så blir det att se ut som ett mycket litet arbete. Lätt som en plätt:

 

Men nu är traktorn klar och nu skall det bära av till skogs. Vädret är litet för varmt men det går an så länge det är nån grad under noll. Vägran fryser inte till utan värms upp nedifrån så litet kallare skulle det gärna få vara. Men man kan inte få allt så perfekt. Det är i alla fall just ingen snö.

Mjölnarstart

I vår serie ”Djär allt sjölv” (Gör allt själv) har vi nu kommit fram till mjölnarnivån. Vi köpte alltså en Osttiroler minikvarn. Jag tyckte tidigare att det var en leksak men vid närmare inspektion så visade det sej vara en riktig stenkvarn även om den är liten. Och den mal riktigt prima mjöl.

Det börjar vara svårt att hitta en kvarn som fungerar numera. Och så måste man mala en stor mängd varje gång så mjölet hinner bli ”duntjitt” (unket, dävet ??).

 

Vi har testat den en månad och maler råg till gröt och vete till bröd. Det är ganska fint att koka gröt av nymalet mjöl. Rågmjölsgröt på alldeles nymalet mjöl med alldeles nykokt lingonmos är en lyx som knappast den finaste restaurang kan erbjuda ..

DSCN4564

Yngsta barnbarnet åt också så nästan skeden åkte med.

DSCN4565