Sida 204 – Bondbloggen

Ännu en frostnatt.

Jag var ju lite kaxig här om sistens då jag drog Frosten vid näsan men får se om den inte drar det längre strået till sist, det har varit både stolpskott och ribba ut de senaste nätterna. I natt (klockan är nu 1:15) är det fortfarande +5°C så det kanske klarar sig med knapp nöd om den lilla vind vi har fortsätter natten igenom. Nästa natt lär också bli kall men sen skall det väl bli aningen varmare och det börjar vara på tiden för som det är nu så gör kylan och torkan att växterna börjar krypa ner i jorden igen.

Global uppvärmning?

På senare tid har man fått höra att den globala uppvärmningen skulle komma att ge oss i kalla norden varmare och fuktigare väder så man har ju envisats med att odla sådant som är lite på gränsen för breddgraden. Man har hoppats att nästa generations skulle få det lättare genom att urvalet odlingsväxter skulle öka. Men just nu känns det som om man vore tillbaka till bonden Paavos tid och det är både kallt och torrt. Vad är det frågan om? Kom expertisens utsagor på skam? Som det nu ser ut så tror jag att man till nästa år rådfrågar Kalle när man börjar fundera över odlingsplanen, han verkar ju förstå sig på det här. Senaste natt frös en hel del potatis i Sydösterbotten och även om det fortfarande kan bli hyffsad skörd blott sensommaren och hösten blir fin så minskar nog skördemängderna för varje frostnatt när vi nu är så pass långt in i växtsäsongen som vi är. Vi får väl se, vi bönder är ändå obotligt optimistiska för annars skulle vi inte våga sätta och så nånting på våren utan kanske fundera på att beskoga åkrarna. Men inte ens det verkar vara nåt alternativ för nu lär till och med årsskotten på granarna ha frusit 🙁

Hur petig får man vara?

Det är inte enkelt att handla… Men hur petig får man vara egentligen?

Handelsresan börjar vid frukt och grönt. Äpplen, päron, kiwi och diverse annat är jag allergisk mot, så det behöver jag inte ens fundera på. Om inte Mathias är hemma, då ska det vara några gröna sura äpplen. Såna som det ryser i ryggen av om jag biter i dem, så sura ska de helst vara. Banan äter jag fast jag kan känna av en liten kliande känsla runt munnen, beroende på om bananerna är gröna eller halvbruna. Så ska man då hitta rätt bananer. Så nära ifrån som möjligt och inte multisprutade … Fast till lika konstaterar jag att det har jag då verkligen ingen aning om hur bestämmelserna egentligen faller sej i de olika länderna därifrån bananer kommer, så det är bara att chansa och hoppas man inte äter alltför mycket smörja. Bananen är en så behändig frukt/bär vad det nusen är, att äta som mellanmål. Lätt att skala, klottar inte och är god bara den fått mogna lite. Vidare, några mandariner. Samma story… Israel.. Marocko .. Ja, vilka ska man egentligen ta? Dom får inte heller vara sura och skalet ska släppa enkelt.

Grönsaker. Gurka, tomat, vitkål och lite ett som annat, så nära ifrån som möjligt och åtminstone inhemskt. Palsternackor skulle jag gärna köpa och laga mos av, men eftersom de bara finns pyttesmå palsternackor hårt inpackade i plast låter jag bli. Samma gäller kålrötter, men såna kan man hitta utan plast, okluvna i hygglig storlek. Då blir det rotmos 🙂 Hittar jag inte det är jag utan rotmos.

Så kommer man till brödet. Så nära bageri som möjligt. Och av det bageriets bröd väljer jag fullkornsråg, helst helt utan en massa jox och e-koder. Vetebröd är snudd på bannlyst. Någon bulle kan man ju peta i sej nångång, men inte vete till ”matbröd”. Då är jag hellre utan, även om en varm batong med vitlökssmör på kan vara grymt gott. Såg en gång på tv, poängen med att inte äta finmalt vetemjöl. De satte vetemjöl i ett glas, hällde i lite vatten och rörde om. Det resulterade i en kletig, seg smörja. Hur ska magen kunna ta hand om ett sånt lim var frågan… Bör dock poängteras att vetemjöl, malt i gårdskvarn är det en annan sak. Då finns det annan stadga i det, och man kan hitta pyttesmå korn i mjölet, det är inte så finmalet att man inte kan peta ur korn annat än med mikroskop, och med vatten blir det till något man lätt kan förväxla med modellera.

Fisk och köttdisken, om det finns en sådan med färska bitar i, som man får hurdan storleksbit man vill av är i dagens värld lyx. Tyvärr beskådar jag ofta bitarna, suckar och går vidare. I endel fall står det inte med stora bokstäver varifrån köttet/fisken kommer, eller så hittar jag det helt enkelt inte, utan man får lov att fråga om man vill veta. Ibland får man svaret, det kommer från … och så läser dom innantill och säger ortsnamnet. -Jaha, så långt bort ifrån… kan jag säga, varpå den som står bakom disken ser fundersam ut och säger -ja, jag vet egentligen inte var det är… Geografi. Inte mitt starkaste ämne, men lite hum om Finlands karta har jag ändå. Följdfrågorna avgör om jag köper nåt eller inte, när kom köttet hit, hur länge har det varit utan vacum osv… Jo, jag är ingen höjdare för den som står bakom en köttdisk. Oftast köper jag större köttpaket, 20-30 kg eller liknande, direkt från bonden, men ibland vill man komplettera lite sitt köttätande med någonting som redan tagit slut utav det man haft i frysen, medan man har kvar av annat. Fiskdisken brukar jag titta i, och så kommer jag ihåg alla sikar och fileer som vi har i våra frysar på holmen. Dessutom äter jag helst inte norsk odlad lax. Inte heller fisk som legat någon dag för länge uppe, om den gjort det så ser man det på den. Den må vara felfri, men, näe, jag vill inte ha den.

Gata upp och gata ner med produkter jag inte ens tittar på, yoghurt och färdiga matportioner de blir helt orört område. Ja, förutom den litersburken med naturell yoghurt som ska hem, sen går jag raskt vidare. Mjölk är nånting jag anser är menat för barn. Så är inte Mathias hemma blir det inte mjölk handlat.. Ja, kanske nån liter om man känner för korngrynsgröt, eller lingongröt eller nåt sånt, till gröt behöver man lite mjölk. På listan brukar det ofta stå honung, det går det åt burkvis. Jag sätter honung lite här som där, t.ex. när jag bakar, men mest honung går det i kaffet. Där ska det vara en halv t-sked honung. Sötar bra och då slipper man sockret. Kaffets hetta dödar väl en del nyttigheter, men, hellre halvdöd honung än socker. Inhemsk ska den vara, och inte flytande, då är den färdigt upphettad för att hålla sej flytande, eller så kan det vara extra socker ihällt. Nej halvhård och inhemsk, så nära ifrån som möjligt. Sen söker jag kanske upp lite mjöl, olika sorter, men grovmalet ska de va. Kanske köper jag nån burk ananas, eller sånadär små, goda, fyllda paprikor. All tonfisk och sjödjur på burk äter jag inte av olika randiga och rutiga orsaker. Inte heller tomatkrossen duger åt mej, jag tillverkar min egen tomatkross på hösten. Skållar tomaterna, kokar ihop, kanske kryddar lite och fryser in. Jag har konstaterat att jag blir petigare och petigare när jag handlar. Men, hur petig får man vara? När jag tex åker över till Åland på någon av de båtar som närmast svämmar över av mat, kan jag gå genom hela cafeterian utan att hitta någonting som faller mej i smaken av ett eller annat skäl.

En kopp kaffe. Det är väl rena rama giftet, men de får gå. Hyllorna med färdiga räksmörgåsar, laxsmörgåsar osv går jag direkt förbi. Smörgåsarna fyllda med det ena som det andra är jag skeptisk mot, när är de tillverkade? Och har de brett smöret ända ut, eller ligger det en stor klump margarin i mitten. Margarin äter jag inte. De flesta smörgåsar är gjorda på vitt bröd – går bort direkt i sållningen. Frukmossar, smooties och fruktsallader går också bort, sockerstinna. Tillbaka till smörgåsarna. Hittar en rågbrödssmörgås med saltgurka, skinka, ost och medvurst. Okänd medvurst vill jag inte riktigt äta… Var kan den vara tillverkad? Man har ingen chans att veta varifrån denna korv kommer, är den kanske från ”långtbortistan” där hygienkraven är milsvida långt borta från vad de är här hemma? Och, vad är det för kött runt fettet i medvursten riktigt? Och, vad är det för skinka? Är det kanske en billig skinka som ”i sitt tidigare liv” levt inspärrad i en alltför trång bur? Vidare, osten? Suck… Antagligen det billigaste som bjuds ut på matmarknaden. Vad månne bonden har fått för den mjölken som den här osten är tillverkad av. Funderingarna på mjölkliterns pris åt bonden idag är ju rena skämtet i förhållande till arbetsinsatsen… Suck, nej, slutfunderat, nånting måste jag äta. Följande hylla är fylld av sockerstinna yoghurtar, och joghurtdrickor, nej, vill inte ha, men fil! Det! ! Poäng för filen! Men, det finns ingen kanel eller ingefära att sätta på… Nåja. Det får gå. Sen söker jag en vattenflaska. Jag orkar inte dricka mer som några klunkar när jag skall dricka kaffe också, men lite vatten vill jag ha nu och då, så jag vill gärna ha en flaska jag kan ta med mej. Tar en flaska det står aqua på, lite bär är där också bild på. Någon geggig smaksättningssmörja har de väl satt i tänker jag, men det får gå. Så betalar jag och går till ett bord, törstig öppnar jag flaskan, tar några klunkar och märker att jag dricker godis! What in the heila världen?!? Jag läser innehållet: Källvatten, fruktsocker, druvsocker, koldioxide, citronsyra, E211 och aromer …. Sött är det, jag trodde jag köpte vatten med lite kolsyra i. Nähe, det skall vara iproppat sötmedel också. Nu blir jag sur.

Till lika undrar jag stilla för mej själv, hur petig får man vara….

Vad var det ja sa?

Det är alltid lika irriterande när nån häver ur sig det. Ändå är det alltid lika roligt att få säga det, även om man borde veta bättre.

Vi har nu nått sommarens tekniska höjdpunkt – midsommaren. Att desto mera ödsla tid på att beskriva medsommarvädret torde vara bortkastat, det var ju helt enkelt bedrövligt. Precis som sommaren i övrigt såhär långt. Och det är här rubriken kommer in i bilden. I vintras skrev jag en blogg om att det kommer att bli onödigt att så nånting eftersom vi kommer att få en dålig sommar, och i april hävdade jag detsamma. För min del var jag ju såpass säker på min sak att jag lät det synas i odlingsplanen. Jag kör en halvpaus i odlandet i sommar, dvs trädar så mycket det går och har hoppat över vetet. Bara för att jag ensvist menade att efter en bra vinter kommer en dålig sommar. Det där med bra vinter är ju relativt, jag vet att många grät över uteblivet skidföre och förekommet slask hela förra vintern, men jag har inget emot varkendera.

Det finns ett talesätt ur den gamla bondepraktikan som säger ”det kan inte regna för mycket före midsommar, men allt vatten efter midsommar är onödigt” I år kom odlingssäsongens första riktiga regn fem över tolv på midsommardagens natt så det var väl i senare laget.

Torrt och kallt har det varit. Riktigt torrt och riktigt kallt för att vara exakt. Dock ingen nattfrost och bra så. Det skulle bara ha fattats det. Ändå ser spannmålsväxten riktigt bra ut, lite gulnad, men det går över nu när vattnet kom. Värre är det med rypsen, den ser det riktigt illa ut med för min del. Det beror nog inte bara på torkan utan dels på att jag nog sådde för djupt (igen) och även på det som jag beskrev i inlägget ”Dummare än nöden kräver”.

Något annat som också ser riktigt dåligt ut är kornet som såddes på det vårplöjda stycket. Det är som brukligt, det går inte att vårploga lera, och tydligen allra minst i år, i denna erbarmliga torka. Bilden nedan är ca en vecka gammal men hur som helst borde den nog inte få se ut som den gör

Nu skall tilläggas att detta kort är taget på värsta stället på åkern, men ingen del av den kommer att generera några hurrarop vid trökningen, det framgår alldeles klart.

I skrivande stund på söndagskvällen har det ju fallit regn i nästan ett dygn av och till och det verkade nog som om jargongen åtminstone i havreåkern var helt annorlunda ikväll när jag hälsade på. Det syntes att växterna piggnat till rejält bara på dessa timmar så kanske det finns hopp ännu. Kanske tom för rypsen. Få se

”Kumurin”……..

………. eller kummin om vi håller oss till högsvenska är en av de grödor jag odlar. Det är en tvåårig växt som likt morot bildar en kraftig pålrot det första odlingsåret och blommar samt sätter frö det andra odlingsåret. I fråga om kummin är det fröet och inte roten som för morot som skördas. Eftersom jag odlar andra flockblomstriga växter är det både för och nackdelar med att ha kummin i växtföljden, fördelarna är att jag har lite vana att hantera de växtskyddsmedel som passar växtgruppen medan nackdelarna är att det belastar växtföljden. Kummin klarar ändå svagare marker än morot och palsternacka så på så vis kan de åkrar som inte lämpar sig för rotfrukter sås med kummin. I övrigt tycker jag att det är bra att få in en flerårig gröda som dessutom gör gott åt markstrukturen. Sen är det ju trevligt med lite vita inslag i det annars så gröna landskapet också 🙂

De båda kumminfälten jag har övervintrade bra och tillväxten kom tidigt igång i april, ni kanske minns läget när jag övergödslade i våras. Ett tag såg det ut att bli rekordtidig blomning men det kalla och torra vädret har dämpat utvecklingen så att det blev väl trots allt ganska normalt. Just nu är det lite spännande att se hur blomningen klarat frostnätterna vi haft i midsommarveckan.

Ställvis har torkan gått hårt åt växten. Här är det nog försent med regn men i övrigt skulle nog lite väta göra gott åt storleken på fröna och skörden.

Christer vs Frosten 1-0

Väl medveten om att Frosten brukar vinna till sist är jag ändå nöjd över nattens avvärjningsseger, den lätta blockeringen med täckväv var ett lyckat försvar. Samtidigt får jag notera att det lönade sig att avbryta firandet för att dra ”täcket” över de frostömma grödorna för annars hade de nog strukit med. Frosten hade i så fall förhindrat ytterligare spel och turneringen hade varit över för bondbloggarens del. Ännu är det en bra bit kvar till slutspelet och många viktiga duster återstår, det blir säkert att tampas både med Frost och Torka liksom Blåst i fortsättningen också.

En planta utanför "täcket" strök med i kampen....... — En planta utanför ”täcket” strök med i kampen…….

....... men de övriga kämpar vidare även om också de "tuffsades" till lite av Frosten. — ……. men de övriga kämpar vidare även om också de ”tuffsades” till lite av Frosten.

Midsommar.

Firade midsommarafton i trevligt sällskap med mat och dryck. Men an efter att vinden mojnade och skyn klarnade upp började tankarna gå till de frostömma grödorna där hemma och det blev svårare och svårare att följa med diskussionen i sällskapet. Bad värden hålla ett öga på termometern och när han meddelade att det nu rör sig om en fyra grader blev jag tvungen att tacka för mig och söka mig hemåt för att efter bästa förmåga skydda vad som skyddas kunde. Visst är man medveten om den finska sommarens nyckfullhet och att det kan vara kallt mitt i sommaren har jag upplevt förut. 2009 för att ta ett exempel hade vi minusgrader alla månader under året.

Trots att vi inte har djur så är det ändå 24/7 som gäller om nu inte själva arbetet så i alla fall ansvaret och beredskapen att skydda grödor och hålla anläggningarna i gång. Hur man än vänder sig så finns åtminstone en del av tankarna där hemma det är nu bara så och inte mycket att göra åt, men visst önskar man att man åtminstone kunde få fira midsommar utan att oroa sig för nattfrost. Dylika tillfällen är det nästan så att man önskar att den så kallade globala uppvärmningen skulle börja göra sig påmind. Pump-, gurk- och bönväxterna kan ändå skyddas med hjälp av täckväv men under hemfärden passerade vi grannens rågfält som också står i blom och därmed är extra frostkänsligt och man frågade sig hur det blir med den. Likaså gick mina tankar till kumminåkern som också blommar där är det svårt att göra nånting åt saken annat än att hoppas på det bästa.

Snabbinkallade lite hjälp med vävarna som redan vid 1-tiden började frysa ihop.

Termometern på husväggen visar +0,9°C men vid närmsta vägväderstationen har temperaturen redan sökt sig under nollsträcket och det återstår ännu några timmar innan solen börjar värma igen.

Trevlig fortsättning på midsommaren vill jag ändå i samband med detta inlägg passa på att hälsa Er.