Konstgödsel

Idag var det dags att börja spridningen av konstgödseln och största delen av åkrarna här hemma blev gödslade under dagens lopp.

Konstgödsel

Som jag skrev häromdagen, är våren väldigt tidig. Dagens gödselspridning slår det tidigare startdags-rekordet med 2,5 veckor!

För min del gick dagen till att åka in till Salo på möte. Jag har suttit ett par år med i avbytningsenhetens samarbetsgrupp (ursäkta mig det klumpiga uttrycket, men jag vet inte om det finns ett svenskt namn för gruppen då allt här går på finska…) I gruppen finns representanter från både företagarna och avbytarna samt administrationen för avbytningsenheten. Dessutom brukar där vara nån från både MTK och Mela. Vår uppgift är att diskutera och komma fram med ideér om hur man kunde förbättra avbytningen. Så hemskt mycket kan vi ju naturligtvis inte göra, men ett ställe där båda parterna möts och kan diskutera om saker och ting är väldigt viktigt för att kunna förbättra servicen.

Sista lasset från Tallmosan

Titeln skulle fordra ett riktigt dramatiskt innehåll men det har bara duggat litet och varit de normala dramatiska problemen med att köra över stubbar och stenar mellan träden. Det räcker bra för en förmiddag och då man äntligen kommer hem så är man alldeles slut. Fast det beror mest på den eländiga gripen som dinglar fram och tillbaka. Då man skall precisionsplocka virke bland en massa kvistar så tar det på de andliga krafterna. Det är en sak att rada på ett lass från en hop och något helt annat att sortera fram olika sorters virke från en trasslig röra som det blir i slutet då de sista vedpinnarna skall plockas.

Ibland tröttnar man på lastaren och hoppar ned från traktorn och lastar på för hand. Men de större bitarna orkar man förstås inte med så det blir ett enda hoppande ner från och upp i traktorn. Det är för all del bra för lilla kulmagen och har hög gymfaktor. Jag läste nyss att 40 % numera har för mycket fläsk på magen – de skulle snabbt bli av med det i skogsarbete (men inte i en skogsmaskin). Välfärden blir vår död …

Det är första gången som jag hunnit få ut allt virke ur skogen i tid. Det krångliga vädret i mars gjorde att man inte vågade fälla så mycket även om vägarna sist och slutligen hållit bra. Och håller ännu så länge det är  minusgrader på nätterna.. Vi har god tjäle utom där solen gassar mot skogsbrynet.

Jag märkte att Bengt lagt ned trummorna i skogsdikena så nu har vi rena autostradan bredvid det rensade utfallet:

DSCN3490

Inte illa. Här kom man inte alls fram för två år sedan. Nu kommer vi också åt två skogsbitar som förut varit bakom diken och de skall gallras så snabbt som möjligt. Här hade jag i fjol radat ett halvt lass virke i diket för att komma över och det var ändå litet spännande varje gång.

DSCN3488

Visst finns det ännu massor av ved kvar i skogen men vi har alldeles tillräckligt med flisved för nästa vinter och det är inte så lönsamt att köra omkring och plocka ihop energived till salu. Det gick an där det fanns en mängd torra granar på ett ställe men det är krångligt att köra runt hela skogen och plocka ett träd här och ett där. Så nu förklarar jag skogsarbetet avslutat för den här vintern. Det skall ännu köras hem litet virke som vi sågar åt oss själva men det får vänta.

Nu skall verkstaden städas och vårbrukets maskiner sättas i skick. Det är ingen liten sak (städandet alltså). Jag städar varje år men ändå är det fullt med kramaas på verkstadsgolvet. Man undrar vem som råddar så förskräckligt …

Överdrivet varmt har vi inte men det var precis vad jag väntade mej då mars var så varmt. Medeltalet skall bli detsamma så det blir ett kallt april och kanske maj. Vilket inte är så bra. Hellre kallt på vintern och sedan varmt då man fått sådden undan.

Förutom vanligt oljebyte i traktorerna så skall harvtinnarna på den gamla Kongskilde fjäderharven bytas. De är väl över 40 år gamla och helt slutslitna (vända en gång). Men man måste byta alla för det går inte att ha en del som är fem centimeter längre än de andra. Nya harvtinnar (spetsar) finns redan hemma men muttrarna skall tas upp och det kan bli svetsarbete för de är ganska fastrostade. Men om man gör dem rödglödande med gassvetsen så kommer de nog bort. Det är fördelen med enkla maskiner att man inte behöver vara rädd för att bränna sönder slangar och ledningar.

Före påsk tänker jag inte börja med vårbruket men det är bäst att ha allting i skick. Ifall det inte kommer regn så kan åkrarna torka ut fort nu då det inte finns någon snö alls.

 

 

Pang sa det, och så var det vår.

Med snö kvar i ögonen står man och säger …vänta nu, att vad för nånting?

Nu ska allt göras! Klippa får, dra nya stängsel, reparera stängsel, måla båtar, harva, fräsa, sätta potatis, allt på en gång, helst. Men, förut om åren då? Ifjol for isen runt 1 maj, i år ca 6 veckor tidigare. Vi hann ifjol, så vi lär väl hinna i år också. Det är det där vårvinter-görat som blir i kläm.

Många är det som vill ut till sina holmar när våren kommer. Så för tillfället tillbringar jag de flesta dagarna under ett båtbotten. Pappa hinner inte riktigt med allt, måla, tvätta, sjösätta, reparera, ladda akkun, söka skumsläckare, vika presenningar osv. Så jag tillbringar de flesta eftermiddagarna med svag thinnerlukt i näsan under någon båt. Men, inte ska man klaga, sämre utsikt kan man ha på jobbet 🙂

Bottenmålning
Bottenmålning

Vårbruket körde igång

Våren är rekord tidig i alla fall hos oss. Särskillt varmt är det inte, men solen har fått vallarna att grönska.

Antte var tidigt i morse ut och ”lappade” vallarna, på de ställen där gräset inte överlevt vintern. Blandningen som han sådde var engelskt rajgräs, ängssvingel och timotej.

fergu

 

Åkrarna var väldigt torra. Lite fukt fanns det på ytan, men annars är det riktigt torrt. Jag såg på FB en bild som troligtvis var tagen i Kimito där man redan ytharvar.

Hur tidig våren och vårbruket på riktigt blir återstår att se.

 

 

Krångelvecka

I det stora hela går det bra men det har varit småkrångel hela veckan. Tisdag morgon började med att pannan hade slocknat och då jag dragit på mej filttossorna och fårskinnspälsen utanpå pyjamasen för att titta på eländet så märkte jag snart att flisskruven hade gått av. Nå, det var bara att stänga strömmen och börja söka fram telefonnumret till fabriken. Jag hade annars också tänkt bygga om flismataren eftersom flisen kippas bredvid matarbottnen så jag får skyffla allting för hand.

Det gick bra att beställa och så tänkte jag skaff ny kniv också. Runt röret finns nämligen en rund kniv som skall skära av för stora flisbitar som inte ryms i röret. Problemet är bara att jag i vintras fick en harvtinne i skruven. Den var avsedd att röra om så flisen inte bildade valv och var ordentligt fastsvetsad. Men flis är oväntat hård att hantera fastän den verkar lätt och lös. Så tinnen hade brutits loss och hamnat mellan skruven och kniven. Det är bra stål i kniven men ännu bättre i harvtinnen så kättingen brast och jag fick ta till slägga och järnstavur innan jag fick bort harvtinnen. Och kniven var sej inte lik efter det. Troligen fick sej skruven en knäck då också.

Flismatning är tuffa grejor. Motorn är liten men utväxlingen stor så krafterna blir enorma. Det gick en tid men nu hade skruven brustit. Axeln är bara ett rör så överdrivet stark är den inte. Men jag var glad att det inte var -25 grader utan bara nån minusgrad.

DSCN3484

Problemet var att Matkahuolto har stängt sin punkt i Lappträsk så jag sa att de skulle skicka med Schenker. Men då skruven inte kommit på två dagar och det började bli kallt i huset trots att vi har kvar vedhäll och kakelugnar så orkade jag inte vänta mer utan svetsade ihop skruven. Det var lätt. Man tar bara ett rör som är litet tjockare än skruvens inre diameter, kapar av det till 20 cm och skär upp det på längden. Sedan kan man pressa ihop det i skruvstädet så det passar precis innanför röret på skruven. Fördelen med att använda ett uppskuret rör är att det spänner precis emot väggarna på det yttre röret. Och så svetsar man.

Tur att jag inte väntade på den nya skruven. Det har inte hörts nånting än och vete fåglarna om man får den ens nästa vecka. Förr gick man bara och pratade med busschauffören då man ville skicka nånting och betalade en ganska måttlig summa. Nu är systemet så invecklat och trögt att just ingenting kan skickas. I fjol hade slöfockarna på transportfirman helt enkelt lämnat ett paket att ligga utan att meddela nån om det. Så jag måste börja luska reda på var det fanns via fabriken. Nog fasen var det bättre förr …

Annars så kör jag ut vindfällen på morgnarna då det är fruset och sågar stockar på eftermiddagarna. Och så har växthussäsongen börjat och det behövs litet installationer. På kvällarna får jag måla takpanel åt unga husbondefolket – ifall jag inte slocknar förstås. Det händer sej. Ibland då jag skall skriva i bloggen så somnar jag över tangentbordet efter en dag i skogen. Och då är det bäst att gå och lägga sej.

Nästan alla vindfällen är ruttna. Friska träd blåser sällan omkull utom i riktigt hårda stormar. Det går en massa tid att plocka bort eländet och det blir bara flisved av det. En sådan här syn förbättrar inte direkt humöret:

DSCN3481

Och då man måste köra traktorn upp i en stenbacke för att få bort skräpet så börjar man fundera på att avsluta skogsarbetet. Men de större träden måste bort så att granbarkborrarna inte förökar sej alldeles för mycket.

DSCN3482

Man ser inte på bilden hur trångt det var att backa bort med fullt lass. Utan styrbar vagn hade jag varit tvungen att såga ned en massa träd för framåt kom jag inte alls. Innan jag kom bort hade det blivit eftermiddag och då var jag både hungrig och trött. Men nu är det mesta av vindfällena borttagna. Det finns förstås hur mycket ved som helst kvar men flisvedshopen börjar vara ganska stor så det blir snart sågande och byggande – och förstås reparation av vårbrukets maskiner.

Föret har annars varit hyfsat fastän det har varit nervöst med vädret. Vägarna har nämligen torkat upp och går att köra på. I skogen är det fruset under ris och gräs. Sist och slutligen blev den här skogsvintern inte så illa trots allt. Kallt kommer det att vara ännu i april men bättre det än att maj månad blir kall. Fast det vet man ännu inte.