Morgonstund

Trogen mitt nya uppryckningsprogram så steg jag upp klockan fyra för att sätta motorvärme på skogstraktorn. Jag tyckte nog att det var litet mörkt men skyllde på att jag ännu inte fått upp ögonen – morgontrött som man är. Efter en stund i den svala morgonen gick det upp för mej att klockan faktiskt var tre. Nå, det var bara skönt att ta en liten promenad i den helt tysta och mörka morgonstunden. Bara i öster syntes en svag ljusning.

Det är rena lyxen att få uppleva tystnad och mörker. Jag har alltid gillat bäggedera. En kort stund har man en känsla att man äger hela världen.

Det är inte så många timmar bra skogsväder innan solen börjar smälta ytan. Eller körväder egentligen för visst är det fint att jobba med motorsåg hela dagen just nu även om det kan bli hett i solen. Det mesta är utkört men det finns hur mycket arbete som helst med att gallra och städa. Flisveden börjar också vara körd – hopen har växt så det är besvärligt att lyfta upp mera på den.

Morgnarna tänker jag i alla fall använda till skogsarbete för det är nästan perfekt nu då det inte är snö. På eftermiddagen skall jag såga virke på Logosolen. En hel del byggprojekt är planerade och skall snart börja. Mest är det reparation av de gamla uthusen där bräderna på solsidan börjar vara ganska sönderbrända. De flesta byggdes på 40- och 50-talet så de har snart 70 år på nacken. På norrsidan är det inga problem så det är solen som är boven.

Unga husfolkets ombyggnad av Ribackhuset går också framåt. Nu rivs det inte mera (för tillfället) utan vi har börjar spika upp ny takpanel så det finns hopp om att få övre våningen i skick till sommaren. Jag håller på att bygga om värme och varmvatten där också. För flera år sedan drog jag värmerör från flispannan men nu skall varmvattnet flyttas från elektrisk värme till flisvärme. Det blir inte riktigt tillräckligt hett hela året så jag sätter in en elektrisk genomströmningsvärmare på hela 14 kW som höjer temperaturen till normalt varmvatten ifall det behövs. Men den drar ström bara då man tappar vatten. Varmvattnet står inte i någon behållare utan en 90 kW värmeväxlare värmer upp kallvatten bara då man använder varmvatten.

Visst har våren kommit nu. Tofsviporna svischar omkring och snödropparna har stuckit upp. Men nätterna är ännu kalla och tiodygnsprognosen visar inte alls på någon ändring. Inte mej emot – det är bättre att värmen kommer först i maj.

Sprutförarkurs.

”Satt av en dag” för att uppfylla miljöersättningskraven här i veckan tillsammans med lite på 100 yrkesbröder och vad jag räknade till också 4 yrkessystrar. Av könsfördelningen på kurstillfället i fråga drar man slutsatsen att det här med växtskydd verkar vara ett ”karajobb”. Jag överraskades av det stora intresset för kursen men eftersom detta torde vara sista chansen att uppfylla kraven enligt ”gamla” regler så kanske någon tog tillfället i akt och gick kursen nu. Intyget är giltigt i 5 år för jordbrukare anslutna till miljöersättningsprogrammet även om systemet ändras till nästa programperiod. Nytt är nu att framledes skall även andra yrkesanvändare av växtskyddsmedel avlägga examen.

Jag har tidigare avlagt specialexamen för användare av växtskyddsmedel som är giltig i 10 år men enligt miljöersättningskraven måste man gå kurs vart 5:e år så därför blev det nu också aktuellt för min del. Uttrycket i inledningen kom sig av att något nytt egentligen inte kom upp på kursen, den är lite allmänt hållen och för oss trädgårdsodlare finns det inte mycket att ta till sig. Till all lycka så höll föreläsarna, pojkarna från lantbrukssällskapet, ångan och humöret uppe så tiden blev inte alltför lång. Sen är det ju alltid trevligt att träffa lite bekanta också och utbyta lite funderingar över aktuellt inför odlingssäsongen samt väder och vind.

50 euro blir det att punga ut med för kursen och intyget så en nätt förtjänst blir det för kurshållarna i alla fall 🙂

Att damma av kunskaperna inför säsongen är alltid bra, repetition är ju all inlärnings moder sägs det :)
Att damma av kunskaperna inför säsongen är alltid bra, repetition är ju all inlärnings moder sägs det 🙂

Opp och hoppa

Det börjar bli vår. Dagen ljusnar betydligt tidigare och redan femtiden på morgonen kan man fara till skogs. Och det är bäst att göra det också för vägarna börjar smälta redan tidigt på förmiddagen där solen lyser på dem. I går natt hade vi minus sex grader och det var prima före.

Man borde stiga upp klockan fyra och sätta motorvärmen på traktorn. Enda problemet är att jag hör till de kvällspigga och morgontrötta. Det är svårt att avsluta kvällens sysslor och lägga sej. Så nu har jag slutat med klocka för motorvärmaren och går ut på morgonen med bara fötter i filttossorna och fårskinnspälsen. Då vaknar man betydligt snabbare. Och så blev jag sur på kopplingsuret som ett par morgnar inte alls hade kopplat på värmaren så jag hade en genomkall motor då jag skulle köra iväg.

Fjantskallarna skall ändra klockan snart. Det har ingen större betydelse här i skogsbruket för arbetsdagen följer solen – inte klockan. Men det kan ta nån dag (eller vecka) innan man märker att alla andra är en timme fel. Så man är mer än vanligt försenad till eventuella möten …

På tal om rubriken så kom jag att tänka på Ulf Peder Olrog. Refrängen i Schottis på Valhall börjar nämligen med ”Opp och hoppa Tor” och det sjöng farsan på 50-talet. Visan är skriven 1945. Nätet har nuförtiden inte bara modern musik utan det finns alla möjliga urgamla visor i urgamla inspelningar. Jag hittade Ulf Peder själv men också Happy Skvett vid Bälgspel vid landsvägskanten har en fin version på Youtude:

Opp och hoppa Tor

Happy Skvett blev Norgesmästare i gammeldans år 2013. Rekommenderas !

Nu drar jag till skogs med en mp3:a av schottisen i mobiltelefonen och hörlurar under hörselskydden på hjälmen.

 

 

 

På rymmen…

Lamm lamm lamm, vart än man ser… till och med mitt i maten 😉

Ja, vad gör man om man är på rymmen, och egentligen inte riktigt vet hur det gick på det viset, och inte hittar man hem till mamma heller. Jo, man lägger sej ner och väntar på hjälp.

Det var i alla fall vad det här lilla lammet hade räknat ut, att antagligen var det bästa man kunde göra av situationen.

När lamm kommer bort från tackan ropar och vrålar de ofta som besatt, och brukar inte ge sej förrän de hittar tillbaka. Men antagligen fick det här lammet kontakt med tackan, så den kunde känna att det inte var en katastrof, utan den kunde lägga sej ner och sova. När jag fick syn på lammet hade jag mina aningar varifrån den kommit, men eftersom där nu springer runt 50 små ulltottar i fårhuset kan man i hastigheten ta fel, därför väntade jag tills lammet hittat tackan. Skulle inte tackan ha gett sej tillkänna hade jag deras öronnummer att gå efter. Även om man morrar över dessa öronlappar som är så stora och klumpiga i lammens små öron, så fyller dom flera viktiga funktioner 🙂

Det händer sej att något lamm kommer upp på foderbordet. Det hör inte till vanligheterna, och skall inte göra det heller. Man skall inte ha foderhäcken byggd så att lammen kan gå omkring i rena maten. Det finns otroliga mängder skit även i små klövar, och rent foder är a och o. Antagligen hade den här lilla krabaten släppt ifrån sej någon liten skvätt här och där, så jag bytte ut fodret på bordet till rent efter rymlingens framfart. 🙂

 

Luppas gener går vidare

Luppa levde ett långt liv och lämnade många fina avkommor efter sig. Här hemma har vi två döttrar i mjölk samt hennes sista dotter som ännu inte mjölkar. Förutom dessa finns det flere avkommor antingen efter dessa döttrar eller efter hennes son Ponnistus.

Ponnistus har använts förutom inom finsk avel också i t.ex. Norge. Antte var på ett möte i Norge härom veckan och där kom det fram att den tjur som för tillfälle har bästa avelsvärdet i landet är Skjelvan, son till Ponnistus 🙂 🙂

På lördagen föddes en dottersonsdotter till Luppa här hos oss. Lisans far är Robert, som vi sålde till avelsbruk för några år sedan och hans mor är Uppa, Luppas dotter. Robert är mera en exteriörtjur än en produktionstjur, men eftersom kalvens  mor har goda produktions egenskaper, så har vi rätt så höga förväntningar för kalven. Nu är det bara att hoppas att allt går vägen 🙂

Aison o Lisan

 

Råd om skogsvård

Ingen blir väl förvånad över att det handlar om skog – igen. Skogen är just nu överst på listan och det osäkra vädret gör att man inte riktigt orkar intressera sej för något annat. Jag var i alla fall en kväll på NSP (Nylands producentförbund) möte – där det handlade om skogsvård.

Det som blev fullständigt klart för mej den kvällen var att skogsvårdsråden numera riktar sej till sådana som inte själva hugger i sin skog. Som gammal forskare så är man van att först och främst titta på vilka utgångspunkterna och antagandena är förrän man ens börjar se på innehållet. Och dagens skogsvård utgår ifrån att man köper tjänster. Nån annan skall röja i skogen, nån annan skall gallra och nån annan skall syssla med plockhuggning.

Även om den nya skogslagen tillåter en mycket mer flexibel skogsvård så blir det inte mycket bättre om man skall ha stora maskiner och andra att sköta om skogen. Tvärtom har nu alla skogstekniker fått lära sej att till plockhuggning skall man ha de allra största maskinerna ! Tanken är att det behövs längre räckvidd då man skall plocka ett träd härifrån och ett därifrån.

Vi har aldrig börjat med kalhuggning i vår skog den gamla lagen till trots. Men så mycket har jag sett av avverkning med stora maskiner att det inte blir till nånting om man försöker lämna kvar nånting. De förstör ganska grundligt all skog där de härjar. Men för luckhuggning fungerar de förstås.

Jag är skeptisk till de råd man får – åtminstone om man hugger själv. Min erfarenhet är att det går snabbt att för hand (med motorsåg) fälla stora träd och om man riktar dem litet så klarar sej ungskogen riktigt bra. Däremot är gallring för hand mycket arbetsamt och därför har jag en liten traktorprocessor för det.

I Sverige har man på sina håll funderat en hel del på kontinuerligt skogsbruk. Naturligtvis slåss man också där om hur det skall gå till och om det lönar sej. Det finns till och med doktorsavhandlingar som visar att i vissa sammanhang så lönar det sej inte ens att gallra över huvud taget.

Men som vanligt så bör man titta på de antaganden som ligger som grund. Priset på energived är högre i Sverige och kan konkurrera med massavedspriset varvid det förstås lönar sej att inte sälja massaved alls. Tillväxten i kubik är större i ogallrad skog och om allt går till flis så är det inte stor idé att titta på kvaliteten. Dessutom läste jag om en undersökning som pekade på att de dominanta träden i alla fall blir fina stockträd i en ogallrad skog.

Så den som hugger själv i egen skog bör använda huvudet till annat än att ha hjälmen på. Det finns en massa olika saker som bör beaktas. Det värsta är ju att ingen vet hur prisbilden ser ut om 50 år då ungskogen växt upp. Därför är det litet som att kasta krona och klava då man besluter hur skogen skall skötas.

En möjlighet är att följa de gamla traditionerna och försiktigt ta med nya idéer. Man ser ganska bra om kronorna börja skjuta upp för mycket i en skog och då kan det vara bra att glesa ut den – försiktigt. En del mångfald kan vara bra att hålla kvar så det finns olika trädslag om 50 år. Björk tar åtminstone jag bort då den börjar piska på granarna. Och så vidare. Att använda sunt förnuft är väl det bästa rådet man kan få.

Visst är det bra att höra ordentligt på alla råd som delas ut och följa med all forskning. Men så bör man absolut göra en utvärdering av hur lämpliga råden är just för den egna skogen. Passar antagandena alls in på just den skogsbiten ? Det finns inga absoluta råd som fungerar överallt – det finns bara råd som passar ifall vissa antaganden gäller.  En del råd kan vara bra att beakta men vissa kan man helt strunta i.

Jag fick höra att kontinuerligt skogsbruk inte bara är att hugga och få pengar utan att behöva sätta pengar på plantering och annat. Men det är just vad det är ifall man gör det själv. Man behöver inte betala andra för all möjlig skogsskötsel men man bör sätta tid på att fundera ordentligt på hur man sköter sin skog. Det passar utmärkt för den som är intresserad av skogen men inte för den som inte vill syssla i skogen. Den senare gruppen bör följa rekommendationerna om skogsvård.