Sida 219 – Bondbloggen

Och vart går bondens pengar ?

Kanske det intresserar någon att se hur en bondes bokslut ser ut ? Men OBS, OBS, OBS – det här gäller bara en enda bonde och alla gårdar är olika. Vi är dessutom ovanligt olika eftersom jag sysslar med hi-tech naturahushållning :-). Så det går inte att generalisera alls. Några summor sätter jag inte ut för det är affärshemligheter (vi kan också ha våra hemligheter …).

Intressant nog är den största utgiftsposten försäkringar. Det är till största delen lantbrukspensionens premier som förorsakar det. Nu kan man ju se det som en investering i pensionen – ifall vi inte dör knall och fall innan vi hinner få ut nån lantbrukspension. Det hoppas förstås politikerna och tjänstemännen på. En god medborgare arbetar fram till pensionen och kastar därefter veven omedelbart. Men det gäller inte riktigt bönderna för många arbetar ännu långt efter det de pensionerats. Utan deras arbetsinsats skulle många yngre få sluta sitt jobb och ta över jordbruket i stället.

Sedan kommer reparationer av maskiner och reparationer av byggnader. Tröskan börjar bli gammal och så sprack den det våta året då en massa våt halm fastnade i den (vi måste jobba många timmar för att få ut den hårt fastkilade halmen). Byggnaderna börjar också bli gamla. Ladan/uthuset är byggd 1930 och ladugården 1945. Det är illa tvunget att reparera där nu.

Konstgödsel är också en stor post fastän jag inte gödslar speciellt mycket. Det går inte att lämna bort den för då ser åkrarna ganska sorgliga ut. Sedan går det en hel del elström eftersom vi har kalluftstork med en mängd 11 kW stora fläktar. De går inte så många veckor per år men det blir i alla fall kilowatttimmar. Ungefär lika mycket går till bränsle och olja. Ungefär hälften går åt inom jordbruket och hälften i skogen eftersom vi hugger nästan allting själva.

För år 2013 var avdragen för maskininvesteringar ännu ganska stora. De brukar vara små eftersom jag bara har gamla skrotmaskiner men jag satsade ju på en ny (begagnad) traktor och ny (begagnad) såmaskin för några år sedan och de avdragen syns än.

Det var de stora utgifterna – övriga utgifter är relativt små. Växtskyddet var litet högre än vanligt i fjol eftersom jag måste få bort kvickroten som bredde ut sej det våta året 2012. Oftast sprutar jag bara en minimal grundsats. Det känns inte så trevligt att sprida en massa kemikalier vars långtidsinverkan ännu är ganska osäker. Och då avser jag bonden. Han får i sej mycket mer kemikalier vid sprutandet än de obetydliga rester som eventuellt finns i produkterna. Om vi inte dör av att andas in stora mängder så torde konsumenterna vara väldigt säkra.

Utgifterna var de vanliga (även om de var högre) men inkomsterna från vetet var katastrofalt låga eftersom jag sålde det våta årets skörd. De gick ned till hälften av föregående års inkomster. och täckte inte ens till de rörliga utgifterna. Utan stöden hade produktionen upphört för länge sedan. Vi skulle säkert producera för eget bruk men inte för salu. Så stöden är stöd för konsumenterna. Tas de bort så är det slut med matproduktionen. Stöden minskade litet också för politikerna stryper oss långsamt. Det är litet som med tattarns häst. Han gav den allt mindre mat för att vänja den av med det dyra fodret men just som han hade vant den av fullständigt så dog den (gammal historia som jag hörde för länge sedan).

Så nu är rätta tillfället ifall nån stadsbo vill bli bonde. Efter bokslutet kan mången gammal bonde vara benägen att sälja gården. Men det gäller att ha bråttom. Snart kommer vårsådden och då spritter det i de gamla benen, fjolåret är glömt och hoppet vaknar på nytt.

Men ifall nån gör slag i saken och flyttar ut till landet, ut till fåglarne så kan det vara bra att hålla kvar ett inkomstbringande arbete. Det behövs för att täcka hålen i inkomsterna från jordbruket. Resor, restaurang- och teaterbesök kan man glömma. Alla pengarna behövs inom jordbruket. Men det går ju att se på TV och numera också ”resa” via datanätet. Maten blir hemlagad av äkta hemodlade råvaror så det är mycket mera hälsosamt än färdiglagad mat som mest består av billiga kemikalier.

Och köp bra stövlar ! Just nu är det plaskföre och så fort man rör sej utomhus så är det stövlar som gäller (i början på mars !?). Sina fina lackskor kan man sälja – de behövs inte här. Idag måste jag föra paketbilen på efterbesiktning men det passade bra för det är inte alls roligt med skogsarbete i den våta skogen. Så jag sitter och städar undan efter deklarationspaniken och lusläser alla väderprognoser för att hitta litet minusgrader. Men i morgon bär det av till skogs igen – vilket väder det än är …

På heder och samvete…….

………och efter bästa förmåga har jag nu lämnat in skattedeklarationen. Sände dessutom in den elektroniskt som TYVI-material via Ilmoitin.fi -tjänsten. Visst är det enkelt att sköta ärendena via datorn men lite osäkert om rätt material gått fram är man nog när man inte handgripligen lämnar in det till skattebyrån. Riktigt allt material har jag ändå inte lämnat in via ”nätet” eftersom jag inte har skild katso-kod eller bankkod till Eriks dödsbo. Hans skogsbruksdeklaration lämnades därför in av äldsta dottern tidigare idag. Jag var då ännu inte färdig med den egna deklarationen så därför valde jag att testa det elektroniska alternativet för den.

Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas :) — Bäst att dokumentera inlämningen ifall det skulle ifrågasättas 🙂

Det här med deklaration är nog fortfarande trots elektroniska hjälpmedel ganska jobbigt, man vill ju gärna glömma hur det går till emellan varven då det görs endast en gång i året. För att dela lite på arbetet och för att ge de övriga i företaget lite insyn i det ekonomiska läget så kör vi med arbetsfördelning så att frugan samlar och ordnar verifikaten i mappar vilka äldsta dottern sedan kontoför i bokföringsprogrammet varefter jag sedan sköter skatteplaneringen, deklaration och momsrapporterna. Så här 796 verifikat och 18096 poster senare känns det onekligen skönt att sätta mapparna på hyllan och förhoppningsvis hinner man söka upp traktorn som står och väntar på mossen i morgon. Det börjar bli hög tid att avsluta skogsprojektet för ingen kyla utlovas den närmaste framtiden…… ser ut att bli en väldigt kort vinter i år 🙁

Den minst roliga dagen på året

I morgon kommer den. Skattedeklarationen skall lämnas in. Så här sitter man och svettas och undrar vart den sista hopen kvitton försvunnit. Bokslutet gör en inte heller glad – bara minusresultat. Visst, det var vetet från det eländiga våta året som såldes i fjol och så investerade jag i nya (begagnade) maskiner en hel del. Men resultatet gör en inte glad i alla fall.

Så länge man har råd att köpa kaffe och en bit rökt fläsk så går väl vardagen an men sedan då årets inkomster och utgifter samlas ihop så ser man den dystra sanningen. Därför är den dagen fylld med dystra funderingar varför man alls ids bruka jorden. Blir det en bra skörd så sjunker priserna och blir skörden usel så har man inte mycket att sälja. Utgifterna däremot ökar hela tiden. Så varför bry sej ? Låt dem köpa sin mat på världsmarknaden så länge det går. Litet måste man odla åt sej själv och släkten ifall det blir problem. Alla tror det skall gå som förut men det vet man ju att förändringar blir det. Kommer nån ihåg ännu då brännoljan kostade 11 penni litern ?

Nåja, då deklarationen är skickad så börjar man se fram emot den nya växtperioden. Man glömmer lätt fjolårets bekymmer och hoppas åter på bra väder och goda växter. Det är det fina med att vara bonde att livet börjar på nytt varje vår.

Men tills vidare skulle det kunna vara kallt så skogsvägarna håller och vi får ut virket. Men nu tillbaka till bokslutet …

Vintern slog tillbaka

På torsdag morgon förra veckan var det alldeles vitt och 10 cm snö överallt. I Sverige alltså. Jag var på fibernätskonferens i Stockholm och bodde förstås i Medåker.

Men det var bara en dag. Annars var där plusgrader och rena våren.

Fibernätskonferensen var stor med flera tusen deltagare. Sverige är fortfarande bland de bästa i Europa med en andraplats (Litauen är etta intressant nog) och de nordiska länderna alla ganska bra – utom Finland som kom på tolfte plats efter Estland. Det syntes inte många finländare på konferensen utom en del österbottningar. Ulf Grindgärds ståtade med foto och allt i aulan. Och det är välförtjänt för österbottningarna är bäst på fibernät.

I Medåker krånglade det trådlösa nätet något obarmhärtigt men vi såg Mälarenergis bilar en kilometer från vårt hus. De gräver ned elkablar och fiberrör där. I värsta fall får jag gräva ned egen fiberkabel den sista kilometern med täckdikningsmaskin …

I Hindersby har det också varit plusgrader men till all tur är det litet minusgrader på nätterna så skogsvägarna håller än. Jag kör ut virke så fort jag hinner men just nu måste skattedeklarationen göras. Om det bara hålls litet minusgrader så är det utmärkt att köra nu för vi har nästan ingen snö alls och man hittar virket utan problem. Det har varit flera vintrar med en massa snö så i den meningen är det bättre i år.

Vi fäller nu friska granar för alla de torra är redan sågade. Men det är långa baddare. Man får fyra eller fem stockar från varje träd och 20 meters mått räcker inte till (de vanliga måtten är bara 15 meter vilket är riktigt ynkligt). Att fälla har inte varit problem för det blåser och det finns ingen annan möjlighet än att fälla med vädret. Blåsten har grym makt upp i toppen på en 30 meters gran.

Få nu se hur vädret blir framöver. Man är litet rädd att vi får ett kallt majväder för medeltalet skall bli detsamma varje år. Tiodygnsprognosen tittar jag på var och varannan timme men den bara visar plusgrader på dagarna.

Liten filmsnutt på lamning

Den här tackan började se ”lamningsnödig” ut medan jag gav morgonmat åt fåren. Hon kom och äta 2-3 minuter, sen gick hon och ställde sej mot väggen längst bort och såg mycket fundersam ut. Jag började laga till en egen kätte åt henne. Det tog någon timme innan det första lammet kom, jag pysslade med diverse annat medan jag inväntade henne. Hon var lite skygg, så jag föste inte in henne i kätten, hon fick stå och ”törvas” där hon stod. Att försöka få in henne i lammningskätten skulle betyda en lite cirkus bland fåren då alla springer runt och det är INTE lämpligt just nu när lamningen är igång. Nåja, när första lammet kommit och hon lite putsat upp det smög jag mej sakta och försiktigt dit, pratade ändå sakta så hon visste att jag var påväg, men nu brydde hon sej inte det mista om att jag kom. Jag fick bra torka slem från lammets nos, och sen svepte jag in lammet i en handduk och gick med det i markhöjd mot kätten och tackan som inte släppte lammet med nosen, följde så fint efter in i kätten, och så kunde jag stänga. Bra gick det, bra gick också födseln av följande lamm, och när det tredje var på väg tog jag upp telefonen, och filmade en liten snutt. Mörkt och skakigt är det, men kanske man ändå ser lite vad som händer 🙂

Eftersom tackan har så fullt upp med sina förstfödda, så går jag in i kätten och torkar bort slem från nosen på den tredje. Det var lite byngsligt med telefonen i ena handen, så jag kastade den ifrån mej en stund, så jag fick torkat bättre. Det tog inte länge så va de alla 3 uppe på klövarna och började söka sej mat 🙂

Pyjamasracet är igång!

Bästa ”kolla-lammninen-på-natten-pyjamasen” som finns, en ljusblå, fleecepyjamas med pingviner på! I den fryser man inte om det skulle råka bli några minusgrader. Man plussar naturligtvis på med en mössa, handskar, halsduk och stövlar. Och nu är det då igång, racet till och från fårhuset klockan 11-12 tiden på kvällen. De första två lammen tittade med pliriga ögon på mej när jag kom till fårhuset i morse… Sicken tillfällighet att jag senast igår satte och räknade ut att det nu borde vara ca 1 vecka innan de första skulle komma… Nåja, dom kommer när dom kommer dom! De blev en brun bäss och ett vitt tacklamm. Tackan tar dem båda, men är lite trilsk med att låta tacklammet dia … Ohemult! Ger man mat åt den ena, SKA man ge åt de andra också! Basta! Nå, det verkar som om det skulle jämna sej, hon verkar inte stöta bort det, så nog ska det väl ordna sej bara lammet blir lite tuffare. Är man bara några timmar gammal är man inte så kavat, så lite hjälp har behövts idag förmiddag. Nu lunch, något kulinariskt som vanligt när man grävt i frysen, efter något man fryste ner nån gång för länge sedan och tänkte, att nog kommer jag ju ihåg vad de här är nog … Det gör man som vanligt inte, och det skall igen en gång bli spännande att se vad den frusna klumpen innehåller. 🙂 Sen blir det att gå tillbaka till fårhuset och kolla att den lilla tar sej, och förbereda mera inför kommande lamm.