Ludimysså, filttåssår å fåårsjinnspels

Vilda svängar i vädret. Från +6 grader till -20 på ett par dagar. Jag klagar inte för nu har skogsvägarna frusit riktigt fint – speciellt som vi inte har någon snö. Det är bara litet pudersnö på marken. I all synnerhet då Bengt körde sin grävmaskin längs en väg så blev det fina breda spår som är frusna. Och autostradan längs kanalen har frusit. Vi har sågat upp vägar och upplagsplats och nu kan vi börja städa upp och ta bort de torra träden, Tyvärr är det en hel del stora träd som torkat och stormen har tagit omkull en del också.

DSCN3352

Det blir en hel del energived – vi har inte en chans att bränna allting själva. Till all tur har priset på energived stigit litet de senaste åren eftersom det byggts en mängd värmeverk för flis.Det blir annars fin ved av de torra granarna. Brorsan sågade ned en och testade. Det gick bra att bränna den direkt (efter den han kluvit förstås).

Det är väldigt bördig mark i Tallmosan men det har också en baksida: Gräset växer alldeles förhärdat. Efter avverkningen fanns det en matta med fina granplantor här men gräset tog överhand och bara en del granar överlevde.

DSCN3350

Det blir fin granskog här fastän det ser dåligt ut just nu. Gräset är långt över en meter högt men då granarna växer upp så skuggar de ihjäl gräset ganska fort. I en tidigare avverkning (1973) har gräset helt försvunnit för länge sedan och nu gäller det att få bort björkarna som sliter på granarna. En litet senare avverkning har massor av björk som konkurrerar effektivt med gräset och där kommer granplantor upp under björkarna som får stå kvar tills björkarna börjar fila på granarna.

I skogen behöver man inte så tjocka kläder så länge man arbetar även om stickastråmpår (yllestrumpor) är absolut nödvändiga. Jag har också gått över till underställ helt i ylle som jag tycker håller värmen bäst då man blir svettig – och det blir man även om det inte finns djup snö. Men annars så är det väder för ludimysså (skinnmössa), filttåssår (filtstövlar) och fåårsjinnpels (fårskinnspäls). Fast pälsen kan man inte arbeta i – den är alldeles för varm. Däremot är den utmärkt då man på morgonen går ut för att sätta på motorvärmaren, se till flismataren och ta in ved och tidningen. Filttåssåna är så varma att man kan gå i dem med bara fötter.

Nu verkar det fortsätta med kyla nästa vecka och det är ju bra men sedan blir det varmare och så kommer det snö. Så nu är det bråttom nästa vecka för bättre skogsväder kan man knappast få. Man borde få så mycket som möjligt gjort före snön kommer. Det är i alla fall så kallt att jag har maskinerna inomhus. Kallstarter sliter på dem ganska ordentligt. Med ner emot -20 grader blir oljan så styv att lastaren knappt rör sej i början.

Då jag körde hem i Ducaton från Tallmosan så mindes jag hur jag som liten (före skolåldern) åkte på stocklasset som vår häst Lyra drog. På 50-talet använde man ännu inte traktorn i skogen. Nu satt jag i en varm bil men då vi körde med häst över åkrarna vid Petjärmosan så blåste det så kallt att jag minns det som det kallaste jag varit med om i mitt liv. Och det tog en evig tid innan vi var hemma och kunde gå in och värma oss. Då behövdes verkligen fårskinnspälsen. Den användes förstås inte då vi arbetade i skogen för det var svettigt göra. Tiderna förändras men fårskinnspälsen ger jag nog inte bort.

I fullmånens sken

Vad gör det att dagarna är korta då det finns fullmåne. Det var förstås inte fullt så romantiskt i skogen i kväll. Jag hade motorsågen på för fullt, pannlampa och strålkastare på traktorn och Beatles Rock and Roll Music i Blåtandhörlurarna. Men visst var fullmånen till stor hjälp.

Det var kallt förra natten med -17 (även om det tydligen var ännu kallare uppe i Österbotten). Bara på ett par dagar gick temperaturen ned med 20-30 grader. Det är ingen ordning på vädret. Nu är det kring -10 och det är riktigt bra. Ingen snö heller – bara litet puder på marken som är ordentligt frusen. Jag har ännu inte kättingar på Zetorn eftersom det är grusföre ända upp till skogen och jag hugger upplagsplats bredvid grusvägen. Men in i skogen vågar jag mej inte utan kättingar. En stubbe kan få traktorn att slira hjälplöst. Man får också akta sej då man går för stubbarna är otroligt hala (som Christer också har märkt :-).

Det är igen liv i luckan i Tallmosan. Folk har farit till skogs nu då det äntligen har frusit på och vi hade stora samlingen vid vägskälet i går. Bilar och traktorer rör sej fram och tillbaka så man får se upp och planera in mötesplatserna. Ollas Bengt dikar ”kanaaln” och har lagt ner en ny bro vid vår skog. Samtidigt får jag en fin väg bredvid diket så jag inte behöver köra över groparna i den gamla vägen längre in. Där har jag fastnat många gånger och fått rada av hela lasset för att komma loss.

DSCN3343

Det tar tid att få ihop all utrustning igen. Jag skall ha reservdelar till motorsågen och funderar på en ny ”fellansååg” (för att fälla litet större träd). Ny stövlar köpte jag redan. Jag gillar de lägre skaften och nu påstår de att de är av ”gummi” – vad det nu sedan betyder. Det är reklam och marknadsföring för att komma runt misstron mot de eländiga plaststövlarna som går i bitar efter ett par år. Och reklam är lika med lögn. Fast det kanske finns nån liten gummibit nånstans på stöveln …En sak är åtminstone bättre: Det finns en liten klack bak på hälen så man lätttare får av sej stövlarna. Det kan vara riktigt bevärligt att på kvällen få av sej stövlar med fuktiga sockor.

Ett varmt tack till Lotta och hennes mormor för de fina ”stickastråmpåna” (ullstrumpor) som har räddat mej från att frysa om fötterna i skogen. Jag är skeptisk till alla sorters konstmaterial men ylle vet jag att fungerar även om det blir vått.

Av de moderna prylarna så har jag mest bekymmer med hörlurarna. De behövs för att jag skall höra då telefonen ringer men det tycks vara omöjligt att hitta nånting som passar hörselskydden i hjälmen. Jag vill inte ha hörlurar inbyggda i hjälmen. De är svindyra och så kan man inte ha dem på sommaren då man kör traktor – annat än att man har skogshjälmen på sej. Jag har fem olika hörlurar redan men ingen passar. De som hålls på har den nackdelen att öronen blir pressade i de mest underliga former. Man har riktigt sjuka öron på kvällen. Alla hörlurar är gjorda för sportfjantar som inte använder hörselskydd.

I alla fall har jag äntligen kommit ut i skogen och det är ganska lämplig köld och – bäst av allt – ingen snö. Nu är det fint att gallra och städa upp. Hoppas konditionen håller för nu borde man såga dag och natt.

Dop

Nu har våran lilla flicka fått sitt namn 🙂 Då Kalle föddes och döptes bestämde vi oss för att om vi sku få ett barn till ska hen döpas i Pernå och så blev det. Dels därför att dopena skulle delas jämnt så att det inte alltid är min släkt som ska åka och framför allt därför att det kändes viktigt att ha en fest där eftersom jag är hem därifrån. Dopet hölls i Pernå kyrkan, där också jag för mångamånga år sedan blivit döpt.

Det blev en hel del åkande fram och tillbaka mellan Heisala och Kabböle de senaste veckorna för att få allt fixat. Skulle vi ha valt det enkla alternativet hade vi druckit dopkaffet i Sockenstugan intill kyrkan, men det kändes mycket hemtrevligare att hålla det hos mommo och mofa trots att det var lite mera ”arbete” med det.

En del av förberedelserna var att polera lite skedar. Mammas och pappas Ingman-skedar (skedar man får som pris för ett fullt år av E-klass mjölk), famos och fafas skedar samt pappas mommos och famos skedar fick sig en omgång av saltvatten och tandkräm 🙂

skedar

Jobbet och ladugården står inte stilla trots dopet. På fredagen kalvade Ilma en fin kokalv efter NoraPrästgård och enligt tradition kom det också en kalv på själva dopdagen då ExtraBra kalvade, också hon fick en kokalv efter tjuren Sammatin Valpas.

1

2

Jaa och namnet på våran lilla? Jo, hon får heta Matilda Irja Mariella Johansson 🙂

Modernäringens betydelse.

Satt här om kvällen och funderade över hur pass viktigt det här med jord- & skogsbruk månne räknas i andra sammanhang. Kan kanske anses som ”navelskåderi” men visst borde saker som har med till exempel mat och energi intressera allmänheten? Och det som intresserar och berör allmänheten borde väl också intressera media? Det fick jag också bekräftat av YLE’s representanter Ulrika Lövdahl och Filip Sten på kvällens infotillfälle för förtroendevalda inom ÖSP.

Så hur är det då? Vad gäller just YLE så tycker jag att jord- och skogsbruk bevakas väl, till det bidrar förstås jag och mina bloggkollegor men att modernäringen har en egen ämnessida med så gott som dagliga nyhetsinslag tycker jag är ett gott betyg. Dylika ämnessidor saknas i den lokala dagstidningen som i och för sig inte har ämnessidor för andra branscher heller och jord- & skogsbruksnyheter återfinns nu och då eller uppskattningsvis någon gång per månad bland de andra nyheterna. Den stora svenskspråkiga dagstidningen har ämnessidor för lantbruk och skogsbruk med något inslag per månad men verkar mest intressera sig för hur lantbrukets stödförhandlingar går. Nu är jag ju inte prenumerant av pappersversionen så min analys baserar sig på material från webben.

Nu ska jag inte bli långrandig med analyser av alla tidningar men återger till sist vad som intresserar kvällspressen som här får representera den andra ytterligheten, där fann jag följande ämnesområden: 100 kysymystä seksistä, 15 kysymystä, Aapeli – nettipelit, Asuminen, Autot, Big Brother, Blogit, Digi, Etusivu, Euroviisut, Fingerpori, Formulat, Gameli – nettipelit, Horoskooppi, Hullu maailma, Iloiset uutiset, Ilona, Iltatyttö, IL-TV, Jalkapallo, Jouko, Joulu, Julkkislista, Jääkiekko, Keskustelufoorumi, Kotimaan uutiset, Kuninkaalliset, Leffat, Leffaraati, Linnan juhlat, Lukijan kuva, Matkailu, Musiikki, Nainen, Nytmatkaan.fi, Näköislehti, Painopäivyri, Pelit, Perhe, Pikkutakki, Pääkirjoitus, Rakkaus ja seksi,  Ralli, Ravit, Ristikko, RSS-feed, Ruoka, Sarjakuvat, Sää, Tanssii tähtien kanssa, Talviurheilu, Terveys, Terveystestit, Tulospalvelu, Tyyli.com, Työ & Talous, Ulkomaan uutiset, Urheilu, Uutiskirje, Verot, Viihde, Yleisurheilu, Yleisurheilun MM 2013, Ylioppilaat, Avoimet työpaikat.  Här fann jag således inte trots talrika intresseområden något rörande modernäringen eller joo ”Ruoka” kanske kunde innehålla nåt i den riktningen tänkte jag och klickade vidare för att mötas av ”matnyttiga” rubriker om Alkos populäraste produkter, ölpriser och diverse dryckers krabbisbenägenhet. Fanns också nåt om tomatkross och ett inslag om ”Kuinka sait lapsesi syömään kasviksia?” 🙂

Som sagt navelskåderi eller inte men minns att jag i samband med någon nyårskrönika nyligen presenterades vad som skrevs i pressen för, om jag nu minns rätt, 50 år sen. Då innehöll nästan var och varannan artikel något om jordbruk, till och med i väderrapporten nämndes om hur det kommande vädret påverkade jordbruket. Numera får man väl vara nöjd om det ens meddelas risk för nattfrost? Nåjaa då sysslade ju var och varannan med jordbruk också förstås. Sen följde en period då landsbygden avfolkades och det mest skrevs om smörberg och åkerpaketeringar.

Tycker mig ändå kunna skönja ett ökat intresse för rapportering rörande jordbruksfrågor på senare tid. Kanske är det ett ökat intresse för naturliga råvaror som sätter sina spår?

Färskvara!

Konditionen… Var är den? Antagligen försvann den sakta men säkert vartefter som jag snöt mej.

Man gör det man måste när man är knockad, men inte mycket annat heller. Så när jag var på bättringsvägen och orkade stå i ända hela dagen, for vi med Mathias in mot storstan för att handla sådant om kan behövas medan menföret råder, och är lite tungt att släpa runt över bron. De utlovades kallare väder, jag skulle fara med Mathias till Geta och skulle bli borta någon dag, så jag beslöt att dra upp båten i tid. Sjön ska tömmas, men före det handlas. Vinter ska det väl bli i år också, och nu verkar den vara här, återstår att se om det håller i sej. När vi ändå var i stan, inte hade så överdrivet mycket som måste uträttas passade vi på att fara till ett av Mathias favoritställen. Det ena är ”ankasgrisen”, om nu någon kan försöka sej på en gissning vart det då bär, det andra är Hoplop. Och till hoplop bar det.

En 6 åring har en otrolig kondition när det gäller att skena i färggranna tunnlar. Jag var helt slut redan bara att ta mej dit, så jag parkerade mej med en kaffemugg och funderade lite vart konditionen tagit vägen. Men det är väl bara att konstatera att det är som min morfars bror sade en gång, ”-muskler och kondition, det är färskvara det!”

Men nu är det slutmarrat. Nu orkar jag inte vara sjuk mer bestämde jag. Och började bygga upp lite kondition igen. Stavgång. Det är grejjen det. Alla hippa tanter och jag går stavgång. Dessutom är det mycket bra för att hålla rörelse i ryggen och nacken. Jag har, med ett uppehåll när jag hade flunssa som värst, varje kväll som det inte varit 5 före omöjligt, gått en länk med stavarna. Min nacke mår med det mycket bättre, och man känner sej riktigt duktig när man stakat på genom blåbärsris, över stock och sten en runda med pannlampan fastsurrad kring huvudet. Nu hoppas jag bara att min iver att staka på, håller i sej så jag någorlunda snabbt skulle få upp någon form av kondition innan jag drar till skogs, annars lär den väl komma bara man börjar böka på bland enbusksnår, björksly och annat krafs som man inte behöver söka för att hitta 🙂

Äntligen skogsväder – och ny skogslag

Hurra, det är kallt (ursäkta, Kalle …). Det är slut med gyttjan och eländet för den här hösten. Höst har det varit ända tills nu. Nu har vi minus 12,5 grader och tiodygnsprognosen lovar samma väder i framtiden. Det bästa är att det inte finns snö just alls så nu fryser skogsvägarna. En vecka med det här vädret så skall det gå att köra i skogen med traktor. Men jag tänker börja köra spår redan i morgon.

Tack till alla som skickat länkar till kättingar för 165:an. Jag har de nya kättingarna på nu och dem hittade jag i granngården 50 meter från oss …Så varför gå över ån efter vatten. De är ju inte gjorda för de breda hjul vi har (14,9) utan för de betydligt smalare 12,4. Men jag märkte att de bara var tre centimeter smalare än de gamla som tydligen inte heller var gjorda för de breda hjulen. I alla fall gick det att sätta på dem även om jag fick skarva litet på sidokättingarna.  Jag har ju massor av material från de gamla kättingarna som jag kan skarva med. Även om mittkättingarna är helt slutslitna så är sidorna i bra skick. Litet problematiskt är det att spänna mittkättingarna som blir en aning lösa. De är ju inte gjorda för de här ringarna.

Så märkte jag att ackumulatorn var slut. Jag har ingen lust att köpa ny 135 Ah acku så jag testade med samma acku som jag använt i tröskan (108 Ah) och det gick bra. Då klarar jag mej med två sorters ackumulatorer för jag använder samma i Ducaton också. De moderna ackumulatorerna ger faktiskt större startström än den ursprungliga 135 Ah ackun.

Nu är jag klar att i morgon köra iväg till Tallmosan och börja med vinterns skogsarbete. Tyvärr är det bara 2 1/2 månad kvar av vintern så det blir bråttom. Få se om jag hinner samla in alla vindfällen. De är utspridda över hela skogen och det tar en massa tid att köra omkring och samla ihop dem.

DSCN3340

Och så har vi fått en ny skogslag. Enligt den får man sköta sin skog hur man vill – nästan. Åtminstone har de tagit bort en hel del idiotiska påfund. Inte för att vi brytt oss om den tidigare lagen heller utan har huggit precis som förut (på 50-talet). En massa hjärntvättade skogs”experter” får i alla fall försöka lära sej att tänka om. Det kan vara ganska svårt – det finns inget som är så svårt som att ändra på gamla ”måsten”. Över huvud taget är det svårt för människan att börja tänka – det är enklare att hålla fast vid gamla regler som någon annan hittat på.

Nu anser jag inte att man måste hugga på ett visst sätt även om vi huvudsakligen går in för kontinuerligt skogsbruk. Det viktigaste är att välja en metod som lämpar sej för de konkreta förhållandena. Där jag skall börja i morgon hade vi faktiskt ett kalhygge på ett par hektar i början på 70-talet. Farsan köpte vår lägenhet på Skepparegatan i södra Helsingfors för pengarna och på den tiden fanns det ännu en fabrik i samma kvarter ! Huset var byggt 1902 och hade ingen egen värme eller varmvatten och bara några år tidigare hade det haft vedeldning. Så det var en billig lägenhet i ett fabrikskvarter. Därför kallar vi den biten för Skepparegatan.

Jag har en gång gallrat på ”Skepparegatan” men nu är det ihopvuxet igen. En massa björkar måste bort för de sliter på granarna som växt upp riktigt ordentligt sedan senast. Dessutom har vi en massa stora granar som torkat och skall sågas till energived. Det är ett besvärligt ställe för där finns en mängd bottenlösa gropar och de senaste vintrarna med mycket snö har hindrat tjälen att gå på djupet. Men i år skall vi försöka få till stånd en vinterväg där.

Nyss fick jag ett samtal från vår skogsdikare som i morgon kommer att rensa det stora diket tvärs igenom skogen. Det blir bra för jag tänkte flytta körvägen bredvid diket där vallen håller bättre. Vi körde där redan i fjol men den gamla vallen var väldigt ojämn och besvärlig. Nu får vi möjlighet att jämna den. Sedan har vi bara kvar ett riktigt besvärligt område på själva mossen. Hur vi skall komma dit vet jag inte. I fjol fastnade en stor skogsmaskin i den till synes bottenlösa mossen. Men vi behöver inte köra där i år eller de närmaste åren för där växer inte annat än ett antal kvistiga tallar. Man undrar huruvida det alls lönade sej att dika upp eländet.

Det är fint att gubben kommer ut i skogen och får arbeta bort julfläsket. Få se hur man orkar för det har varit dåligt med motionen på grund av den långa hösten. Även om dagarna ännu är korta så kan det hända att gubben får åka hem och lägga sej på soffan ännu medan det är ljust :-).