Sida 226 – Bondbloggen

Varma nyårshälsningar

Det är hemskt men det är faktiskt +4 grader på nyårsafton i år. Inte bara det – det skall bli +5 grader nästa vecka. Ingen ände syns på det varma vädret. I flera år har det varit problem med skogsarbetet på grund av mycken snö och köld, Nu är det tvärtom men ännu värre. Man kan inte alls fara till skogen eftersom inget är fruset utan det finns bara blöt lera och blir grymma hjulspår.

Så jag fortsätter med sommarens byggarbeten och städar, städar och städar …

Visst har vi byggt i januari förut men då var det -20 grader och man frös som en hund. Nu står jag och spikar utan handskar. Det är ingen ordning på vädret – det kastar från ytterlighet till ytterlighet.

Ladugården är byggd 1945 men nu börjar solen äta sönder brädfodringen. Om man tittar närmare på en bräda så ser man att sommarringarna i virket har försvunnit och det är bara de tätare vinterringarna kvar. Bakom foderbräderna vid fönstren är virket helruttet Så jag måste sätta in stumpar. där. Sedan fäster jag takfilt utanpå den gamla väggen och slår ett lager bräder till utanpå. Där får jag en riktigt tät vägg. Söderväggen är illa ute på grund av solen men också därför att vanligaste vindriktningen är sydväst och då slår regn mot väggen. Den nedre raden fönster kommer att försvinna eftersom de inte är till någon nytta – de är bakom väggen till torkens första lår.

För övrigt så spikar jag också väggar på bränslehuset. Det blir färdigt först nästa sommar för jag måste spackla väggarna inifrån förrän jag kan sätta in plastmatta som bassäng. Just nu är farmartankarna tomma och jag kör bränsle i 200 liters tunnor från TB i kyrkobyn. Det går bra med Ducaton men visst ser jag fram emot att få igång farmartankarna. Ett problem är att de har sommarmotorbrännolja på TB och då måste jag tömma tankarna på traktorerna förrän det blir kallt. Jag tar aldrig annat än vinterbrännolja i farmartankarna för då behöver man inte vara rädd att glömma sommarbränsle i traktorn. Det räckte med att jag fick hela bränsleröret fullt med paraffin en vinter. Det var på Belarusen som har tankarna bakom hytten så bränsleröret var långt …

Vi firar inte nyåret annat än att jag skall torka golvet i stallet :-). Nåja, vi såg på Grevinnan och betjänten på Sveriges TV förstås. Det gör vi varje år och skrattar fortfarande åt de gamla (40 år) skämten. Det blir inte nytt år utan Grevinnan och betjänten.

Jag önska alla ett Glatt Nytt År (och kallt för egen del) !

Julflicka

På själva julaftonsdagen fick vi vårt fjärde barnbarn – en flicka med det klingande namnet Lynn Li Idun. Alla mår bra men är trötta. Vi har inte sett henne ännu men snart får vi väl beskåda underverket. Det är bäst att familjen får hämta sej litet först.

Eftersom jag har pippi på språk så måste jag förstås kolla in namnen som ju är litet ovanliga i vår släkt där man turvis hette Maria och Anna. Men dessa är ganska moderna namn jämfört med Lynn Li Idun. Lynn kommer från gammal keltiska och betyder vatten, vattenfall. Li är ett av de vanligaste namnen i Kina och Idun kommer från den urgamla nordiska mytologin. Idun (egentligen Iðunn) var ungdomens och äpplenas gudinna. Asagudarna hölls unga så länge de fick ett gyllene äpple av Iðunn.

Lynn är dotter till Henrik och Antonia, det unga husfolket på Bos-Sestu. Man funderar föstås på hur den lilla flickan liv skall bli. Jag hade en fantastisk uppväxttid här på landet med kossor och traktorer och den fina byagemenskapen. Egentligen levde jag i den bästa av tider. Kriget var över och även om det var brist på allting så gick det framåt och framtiden var ljus. Sedan blev jag elektronikingenjör som jag hade velat sedan 11 år gammal och jobbade som forskare på Tekniska högskolan. Men det bästa av allt var att jag aldrig behövde lämna bondelivet och senare fick bli bonde till 150 %.

Kanske man ser sin egen uppväxttid i ett rosenrött skimmer. Säkert fanns det problem då också men man märkte inte mycket av dem. Jag hoppas bara att efterföljande generationer får ett lika bra liv. Jag tycker det närmast blir sämre hela tiden men det beror åter på att jag är en gammal gubbe. Ungdomarna tycker säkert att allt är bra – men de var inte med på det fantastiska 60-talet (då jag var ung :-).

Litet synd tycker man om flickan som har födelsedag på själva julaftonsdagen. Men det går ju att fira en vecka tidigare eller nånting. Vi önskar Lynn Li Idun välkommen till Bos-Sestu i Hindersby och hoppas hon får leva ett lyckligt liv.

Julkalvar

Julen är ju som känt födelsens och lugnets fest. I vår version brukar det ingå kalvningar och mera jobb 😛 Nå skämt osidå, korna kalvar då när det är dags, i år fick vi tre jultidskalvar;
Fräckna kalvade sin sjätte kalv den 22 december, Hursula sin tredje kalv den 23 december och Öppa fick sin sjätte kalv den 27 december.

Fräckna och Hursula klarade kalvningen galant, men Öppa blev förlamad. Tack vare snabb förstahjälp, dvs. kalk under skinnet och ett veterinär besök då hon fick kalk i blodet steg hon upp och nu verkar allt igen bra. Fräckna och Hursula fick båda kokalvar medan Öppas kalv är en tjur.

Ännu är det inte slut för i år, Öris har beräknad kalvning den 31 december. Kanske även den traditionen fortsätter? 🙂

SALT!

Salt ska de va. Inte för mycket, inte för lite. Jag kan bli lite trött på alla saltvarningar som kommer farandes genom medierna. Man behöver salt. Men, man behöver olika mycket salt. Allt är så olika från person till person, och mycket hänger på vad man gör. Har man ett jobb där man sitter stilla om dagarna, eller jobbar man tungt och svettas dagarna i ända. Jag tycker inte nån kan/ska stå och domdera ut vad alla ska äta.

Ät mindre salt! Säger förståsigpåaren… JAAA! Säger vi och saltar maten mindre, men klämmer in en påse chips på kvällen, för det är så gott! … Jaaa, det smakar … Salt! … Hmmm…

Alla behöver salt. Också fåren. Nu i December var jag lite stressad och bara skenade in och ut ur fårhuset två gånger om dagen, och såg att alla stod på benen, gav dem mat, och det där nödvändiga. Inget extra pysslande. Men så mitt i allt såg jag att saltstenen tagit slut. Den har kanske varit slut i typ 2-3 veckor. Ingen katastrof, men fåren behöver salt, och med denna lilla videosnutt är det INGEN frågan om saken.

Höstbearbetning med tallriksharv

Jag blev inspirerad av Christers plöjningsvideo och sätter här in en kort video från hösten bearbetning med tallriksharv.

Det är en helt oredigerad video. Jag hade inte tid att göra nånting bättre i höstas. Men den visar litet hur det går till i alla fall.

Farten är ganska hög. Jag kör med Zetor 14245 på hög 2:ans växel vilket torde motsvara ca. 12 km/h (möjligen mer). Tallriksharven är som jag redan skrivit en engelsk Ransome köpt som byggsats då de hade slutförsäljning på sina tallriksharvar. Den kostade bara 5000 mark (inte euro) i tiderna och jag köpte den närmast för att testa hur tallriksharvning fungerar. På den tiden (80-talet) så fanns det inte någon större erfarenhet av tallriksharv. En och annan kultivator var i bruk men på en demonstration verkade de mest samla halm.

Den har fungerat överraskande bra – utom att alla lager har gått sönder. Det var dessutom speciallager så jag har varit tvungen att svarva ned lagerholkarna så att standardlager passar. Det sista lagret gick sönder i år så därför saknas höger bakaxel. Jag hade inte tid att då börja svarva och reparera.

Som sagt så kör jag med höstbearbetning närmast för att mylla ned halmen så den börjar brytas ned och för att åkern skall torka upp snabbare på våren. Om det ligger orörd halm på åkern så torkar den mycket långsamt. Direktsådd är därför inte nånting jag sysslar med även om Väderstad Rapid skulle klara det.

Höstplöjning.

Ägnade en del av juldagen åt att färdigställa en plöjningsvideo som jag de facto påbörjade för två år sen. Ibland mal kvarnarna långsamt 🙂 Den kunde lika gärna vara filmad i år ty förhållandena har varit snarlika med en lång varm höst. Jag förutspådde tidigare att detta kan bli året utan vår och höst då våren kom sent och blev ovanligt kortvarig i och med att sommarvärmen kom redan i mitten av maj. Sommarvärmen höll ju i sig långt in i september och sen blev det plötsligt kallt i medlet av oktober men den kallperioden blev kortvarig så hösten kom igen och ser ut att hålla ut året till slut. Den lilla tjäle vi hade kring självständighetsdagen försvann med allt regnande inför jul och skulle det inte vara blött antar jag att det vore möjligt att plöja ännu.

Videon som jag förhoppningsvis fått att fungera beskriver plöjningen av hemåkern den 5 december 2011. Åkern hör till de med tyngre jordart och hade delvis stubbträdats, för att bekämpa ogräs, men fukthalten var ganska hög så det gick relativt lätt trots ett plöjningsdjup på 20-22 cm. Lite snö gjorde omgivningen ljusare och ytan var en cm frusen så däck och redskap hölls rena. I mitt tycke idealiska plöjningsförhållanden. I och med att plogen har både vänster och högervridna vindor (så kallad växelplog) så är det möjligt att starta plöjningen längs ena åkerkanten och plöjningen fordrar på så vis lite mindre planering då man inte behöver mäta in var öppnings- och slutfåror skall placeras. Märker man bara upp tillräckliga vändtegar i ändorna av fältet så kan plöjningen fortgå utan att använda kopplingen vid vändningen. På fältet i fråga brukar jag hålla 17-18 meters vändteg som plöjes till sist. Det var lite diskussion tidigare i höst om sidobegränsare och toppstänger skulle vara fasta eller lösa. I det här fallet då det rör sig om en delburen plog så bör båda vara låsta för att undvika slag vid vändningen. Plogen är ganska tung (~2,5 ton) så man vill inte ha några okontrollerade rörelser.

Hoppas videon rätar ut en del funderingar kring plöjningens utförande även om den inte är pedagogiskt fulländad, det är ju lite svårt att både filma och plöja samtidigt. En liten snutt fick jag filmad med hjälp av dottern men resten fick jag göra själv. Är det något ni undrar över så får ni kommentera!