Sida 227 – Bondbloggen

Julflicka

På själva julaftonsdagen fick vi vårt fjärde barnbarn – en flicka med det klingande namnet Lynn Li Idun. Alla mår bra men är trötta. Vi har inte sett henne ännu men snart får vi väl beskåda underverket. Det är bäst att familjen får hämta sej litet först.

Eftersom jag har pippi på språk så måste jag förstås kolla in namnen som ju är litet ovanliga i vår släkt där man turvis hette Maria och Anna. Men dessa är ganska moderna namn jämfört med Lynn Li Idun. Lynn kommer från gammal keltiska och betyder vatten, vattenfall. Li är ett av de vanligaste namnen i Kina och Idun kommer från den urgamla nordiska mytologin. Idun (egentligen Iðunn) var ungdomens och äpplenas gudinna. Asagudarna hölls unga så länge de fick ett gyllene äpple av Iðunn.

Lynn är dotter till Henrik och Antonia, det unga husfolket på Bos-Sestu. Man funderar föstås på hur den lilla flickan liv skall bli. Jag hade en fantastisk uppväxttid här på landet med kossor och traktorer och den fina byagemenskapen. Egentligen levde jag i den bästa av tider. Kriget var över och även om det var brist på allting så gick det framåt och framtiden var ljus. Sedan blev jag elektronikingenjör som jag hade velat sedan 11 år gammal och jobbade som forskare på Tekniska högskolan. Men det bästa av allt var att jag aldrig behövde lämna bondelivet och senare fick bli bonde till 150 %.

Kanske man ser sin egen uppväxttid i ett rosenrött skimmer. Säkert fanns det problem då också men man märkte inte mycket av dem. Jag hoppas bara att efterföljande generationer får ett lika bra liv. Jag tycker det närmast blir sämre hela tiden men det beror åter på att jag är en gammal gubbe. Ungdomarna tycker säkert att allt är bra – men de var inte med på det fantastiska 60-talet (då jag var ung :-).

Litet synd tycker man om flickan som har födelsedag på själva julaftonsdagen. Men det går ju att fira en vecka tidigare eller nånting. Vi önskar Lynn Li Idun välkommen till Bos-Sestu i Hindersby och hoppas hon får leva ett lyckligt liv.

Julkalvar

Julen är ju som känt födelsens och lugnets fest. I vår version brukar det ingå kalvningar och mera jobb 😛 Nå skämt osidå, korna kalvar då när det är dags, i år fick vi tre jultidskalvar;
Fräckna kalvade sin sjätte kalv den 22 december, Hursula sin tredje kalv den 23 december och Öppa fick sin sjätte kalv den 27 december.

Fräckna och Hursula klarade kalvningen galant, men Öppa blev förlamad. Tack vare snabb förstahjälp, dvs. kalk under skinnet och ett veterinär besök då hon fick kalk i blodet steg hon upp och nu verkar allt igen bra. Fräckna och Hursula fick båda kokalvar medan Öppas kalv är en tjur.

Ännu är det inte slut för i år, Öris har beräknad kalvning den 31 december. Kanske även den traditionen fortsätter? 🙂

SALT!

Salt ska de va. Inte för mycket, inte för lite. Jag kan bli lite trött på alla saltvarningar som kommer farandes genom medierna. Man behöver salt. Men, man behöver olika mycket salt. Allt är så olika från person till person, och mycket hänger på vad man gör. Har man ett jobb där man sitter stilla om dagarna, eller jobbar man tungt och svettas dagarna i ända. Jag tycker inte nån kan/ska stå och domdera ut vad alla ska äta.

Ät mindre salt! Säger förståsigpåaren… JAAA! Säger vi och saltar maten mindre, men klämmer in en påse chips på kvällen, för det är så gott! … Jaaa, det smakar … Salt! … Hmmm…

Alla behöver salt. Också fåren. Nu i December var jag lite stressad och bara skenade in och ut ur fårhuset två gånger om dagen, och såg att alla stod på benen, gav dem mat, och det där nödvändiga. Inget extra pysslande. Men så mitt i allt såg jag att saltstenen tagit slut. Den har kanske varit slut i typ 2-3 veckor. Ingen katastrof, men fåren behöver salt, och med denna lilla videosnutt är det INGEN frågan om saken.

Höstbearbetning med tallriksharv

Jag blev inspirerad av Christers plöjningsvideo och sätter här in en kort video från hösten bearbetning med tallriksharv.

Det är en helt oredigerad video. Jag hade inte tid att göra nånting bättre i höstas. Men den visar litet hur det går till i alla fall.

Farten är ganska hög. Jag kör med Zetor 14245 på hög 2:ans växel vilket torde motsvara ca. 12 km/h (möjligen mer). Tallriksharven är som jag redan skrivit en engelsk Ransome köpt som byggsats då de hade slutförsäljning på sina tallriksharvar. Den kostade bara 5000 mark (inte euro) i tiderna och jag köpte den närmast för att testa hur tallriksharvning fungerar. På den tiden (80-talet) så fanns det inte någon större erfarenhet av tallriksharv. En och annan kultivator var i bruk men på en demonstration verkade de mest samla halm.

Den har fungerat överraskande bra – utom att alla lager har gått sönder. Det var dessutom speciallager så jag har varit tvungen att svarva ned lagerholkarna så att standardlager passar. Det sista lagret gick sönder i år så därför saknas höger bakaxel. Jag hade inte tid att då börja svarva och reparera.

Som sagt så kör jag med höstbearbetning närmast för att mylla ned halmen så den börjar brytas ned och för att åkern skall torka upp snabbare på våren. Om det ligger orörd halm på åkern så torkar den mycket långsamt. Direktsådd är därför inte nånting jag sysslar med även om Väderstad Rapid skulle klara det.

Höstplöjning.

Ägnade en del av juldagen åt att färdigställa en plöjningsvideo som jag de facto påbörjade för två år sen. Ibland mal kvarnarna långsamt 🙂 Den kunde lika gärna vara filmad i år ty förhållandena har varit snarlika med en lång varm höst. Jag förutspådde tidigare att detta kan bli året utan vår och höst då våren kom sent och blev ovanligt kortvarig i och med att sommarvärmen kom redan i mitten av maj. Sommarvärmen höll ju i sig långt in i september och sen blev det plötsligt kallt i medlet av oktober men den kallperioden blev kortvarig så hösten kom igen och ser ut att hålla ut året till slut. Den lilla tjäle vi hade kring självständighetsdagen försvann med allt regnande inför jul och skulle det inte vara blött antar jag att det vore möjligt att plöja ännu.

Videon som jag förhoppningsvis fått att fungera beskriver plöjningen av hemåkern den 5 december 2011. Åkern hör till de med tyngre jordart och hade delvis stubbträdats, för att bekämpa ogräs, men fukthalten var ganska hög så det gick relativt lätt trots ett plöjningsdjup på 20-22 cm. Lite snö gjorde omgivningen ljusare och ytan var en cm frusen så däck och redskap hölls rena. I mitt tycke idealiska plöjningsförhållanden. I och med att plogen har både vänster och högervridna vindor (så kallad växelplog) så är det möjligt att starta plöjningen längs ena åkerkanten och plöjningen fordrar på så vis lite mindre planering då man inte behöver mäta in var öppnings- och slutfåror skall placeras. Märker man bara upp tillräckliga vändtegar i ändorna av fältet så kan plöjningen fortgå utan att använda kopplingen vid vändningen. På fältet i fråga brukar jag hålla 17-18 meters vändteg som plöjes till sist. Det var lite diskussion tidigare i höst om sidobegränsare och toppstänger skulle vara fasta eller lösa. I det här fallet då det rör sig om en delburen plog så bör båda vara låsta för att undvika slag vid vändningen. Plogen är ganska tung (~2,5 ton) så man vill inte ha några okontrollerade rörelser.

Hoppas videon rätar ut en del funderingar kring plöjningens utförande även om den inte är pedagogiskt fulländad, det är ju lite svårt att både filma och plöja samtidigt. En liten snutt fick jag filmad med hjälp av dottern men resten fick jag göra själv. Är det något ni undrar över så får ni kommentera!

God fortsättning……

på julen önskas bloggläsarna också härifrån Långmossen. Kanske med betoning på God då det mulna kulna vädret får en att tröstäta lite extra i frånvaron av den rätta julstämningen. Och mycket gott har vi ätit, förutom de egna produkterna har vi frossat i köttprodukter som vi bytte till oss mot några julgranar, åländska äpplen som en god vän kom in med på måndag och mycket annat gott.

Idag har latmasken gjort sitt för att hjälpa till med matsmältningen, gick i alla fall ut en bit för att ta en aktuell bild härifrån under den ljusaste tiden på dagen.

Juldagen 2013

Marken är våt och fuktig, termometern visar +6°C. Om det inte vore för bristen på dagsljus och ljusen i granen kunde man nästan tro att det var början på april, att snön just smält, tofsviporna anlänt och bara att vänta på att jorden reder sig för vårbruk. Julen brukar annars också betyda vändpunkten för odlingsåret då man hunnit ta igen sig lite efter senaste säsong och börjar se fram emot nästa för att under vintermånaderna planera, anskaffa förnödenheter och förbereda maskiner och utrustning för nästa säsong. Vintermånaderna ger också tid för skogsarbete och skidåkning för att bygga upp kondition och i takt med att ljuset återvänder brukar också den mentala förberedelsen ske.

Men nu är det i alla fall inte läge för varken skogsarbete eller skidåkning och mörker råder……. fortsätter sålunda med tröstätandet i väntan på ljusare tider. Jag är ju optimist, vill jag tro, så visst tror jag på ljusare tider och vinterväder vad det lider.

Må så gott!