Nånting helt annat…

… än bondelivet handlar dehär om, men det är en rätt så vanlig dag för mej ändå. Att åka ”sverigebåt” hör till vardagen mer än det är ett äventyr.

Dra ur stöpseln. Lite det skulle man behöva göra känns det som. Så allt stannar, så man kan fara bort två dagar utan att fåren rymmer, far ombland, så de har mat och vatten och, och, och… Nu gjorde jag det på sätt och vis två dagar för att fara och hämta Mathias till Geta. Hemma var det att jobba ikapp för att kunna fara bort två dagar. Och så ringde klockan 05.00 på morgonen. Tidigt, båten går inte före 08.45, men annars hinner jag kanske inte ta mej till färjan som går halv 7 tiden, och där gäller det att helst vara med näsan på klaffen, i alla fall om man som jag inte har förtursskylt. Förturskön var mycket längre än ”vanliga” kön. Men, jag rymdes med. Tur det, följande färja går en halvtimme senare och då är det knappt med tid att hinna till incheckningen i tid. Dessutom brukar det kunna vara än värre med bilar till 7ans färja, missar man den… Ja, då är det inte roligt om man ska med båten till Åland. Nåja, jag hann och rymdes med, ca 8 bilar skulle det ha rymts till och jag konstaterade att det minsann nog är en levande skärgård vi har, i alla fall är folk aktiva, nästan dygnet runt. 🙂

Trafiken in till Åbo löpte smidigt och väl ombord tog jag mej en kaffe och smörgås. Jag satt i allsköns ro och tittade på medan det nyligt ombordstigna bändet plockade upp sina instrument. Jag drack lite försiktigt. Nog var det Kaffe minsann nog. Med stort K! I priset ingick en påtår …

Medan jag satt och tuggade på min rågsmörgås tassade tanterna och farbröderna på med sina brickor, log och hade hur trevligt som helst. Någon träffade bekanta, i ett bord räknades det febrilt ut delningen av kvittot med papper och penna, och till och med några barn skymtade man emellanåt i bollhavet. I högtalarena började det ge an med love hurts. Ding dong… Bästa passagerare … välkomna…. osv. Ja, samlings platserna känner jag till, och tur är det, för blandat med love hurts blev det lite soppa och mer knepigt blev det att höra ens vilket språk nödsignalerna precenterades på när bändet tydligen fått ihop plockat sina instrument och började överrösta både love hurts och kaptenen med – Yksikaksiyksi, bombombom, tsetatsetaäxxäxx….

Nä, det här är nog annat än frukosten där hemma där man kan höra regnet falla på taket i farstun. Men jag sörplade ur min kopp, påtåren blev odruken… Jag gick för att uppsöka ett eluttag. Så passerade vi ”pissisgrund” och tuffade vidare ut på Erstan. ”Pissisgrund” har jag hört talas om sedan jag var liten, det är en liten holme just utanför inloppet till Åbo. Där steg utskärsborna förr,( på den tiden när man rodde och seglade,) iland för att uträtta sina behov före de for in till Åbo för att sälja och handla. Inne i åbo kunde man ju inte stå/sätta sej i vilken knut som helst, därför tog man iland i pissisgrund före man for in till stan.

 

Varde ljus

Eller Fiat lux som de gamla romarna brukade säja. Nu då kvällarna börjar bli mörka så är det igen aktuellt med att installera lampor. Inom jordbruket är det ingen småsak utan ibland fråga om liv eller död – då man rör sej på gården behövs det ljus för att förhindra olycksfall. Visserligen har pannlampan med lysdioder varit en välsignelse i det hänseendet men det behövs också fasta ljuskällor för arbetet.

Nu har jag upptäckt eBay – alltså en marknadsplats på nätet. Tidigare har jag mest handlat på Tradera i Sverige som följer ett liknande koncept. Skillnaden är huvudsakligen att på eBay finns det billiga kinesiska prylar som i endel fall är fem gånger billigare än i Finland. Och då är det ofta fråga om exakt samma sak tillverkad i samma fabrik.

Som jag berättade så fick jag 10 W strålkastare med lysdiod  för under 7 euro stycket färdigt inburna på verandan. Därefter beställde jag 30 W strålkastare av samma slag för 20 euro per styck. Nu fortsätter jag att titta på strömbrytare med tidsinställning och multifunktion samt rörelsevakter och ljudströmbrytare.

Just i jordbruket är det viktigt att få ljus utan att trycka på en knapp. Om man bär in nånting tungt så vill man gärna att lampan börjar lysa automatiskt. Eller så att man kan skrika åt den att tända :-). Och så är det bra om ljuset släcks automatiskt så man inte behöver gå runt och släcka. Vår ladugård är 30 meter lång och om torken medräknas så har den tre våningar. Det blir en hel del travande innan man gått igenom allting.

En tysk firma (Eltako) tillverkar intressanta multifunktionsbrytare. Man kan ställa in belysningstiden från noll till 99 minuter. Den kan starta med en enkel knapptryckning men så kan man mångdubbla den genom att ”pumpa” dvs. inom en sekund trycka flera gånger på knappen. Håller man in knappen i flera sekunder så får man ”Dauerlicht” som lyser ända upp till 99 timmar. Alla funktioner kan ställas in på alla de sätt. Och förstås kan man koppla rörelsevakter och liknande till den också. Som gammal ingenjör måste jag ju bara ha en sådan :-).

I tiderna köpte jag en bunt lysrör och installerade dem. Problemet har bara varit att de tänder väldigt långsamt – speciellt då det är kallt. Det leder till att man inte ids släcka dem så de brinner dygnet runt. Så det blir ingen besparing alls utan tvärtom. Nu är förpackningen med 50 lysrör slut och jag köper aldrig mer ett lysrör. De är förbjudna på det här stället i framtiden. Och ”lågenergilampor” är ju lysrör. Här används bara glödlampor (jag har 500 i lager) och så lysdiodlampor.

Nu gäller det att hitta lämpliga lysdiodlampor som ersättning för lysrören. Det finns faktiskt lysdiodrör som kan sättas in direkt i stället för de gamla neonlysrören men de är ganska dyra (50 euro) och inte riktigt lämpliga. Däremot finns det lysdiodlister som motsvarar lysrören. De drar hälften så mycket ström och lyser genast då man tänder dem. Priset är 20-30 euro men så håller de i 50 000 timmar vilket med fyra timmar varje dag blir ungefär 30 år. Nåja, fastän det inte stämmer så är hälften redan bra.

Om ni vill söka på eBay.de (jag köper  helst från (Tyskland) så heter de ”LED Lichtleiste” och på eBay.co.uk (England) ”LED tube”. Köp från Europa så blir det ingen förtullning. Man får billigare från Kina och Hongkong men det tar flera veckor och kan fastna i tullen. Jag skrev år 2011 om ”Ljus i vårt hus”   där jag presenterade ett ackumulatorbaserat lysdiodsystem. Det fungerar fortfarande och det håller jag kvar fastän lysdiodlamporna blivit både bättre och billigare.

Nu tänkte jag installera lysdiodlister för 12V och driva dem med en nätdel. Listerna är på 5W eller 10W och 10W ger ungefär samma ljus som en glödlampa på 60W. Fördelen är att det är svagström i alla ledningar till lamporna och det får man installera själv. Dessutom kan de drivas på acku vilket ger ett utmärkt nödsystem. Men allting är inte mycket billigare på eBay. Jag kollade in Clas Ohlson och där fanns motsvarande lister till ungefär samma pris.

En annan sak som är väldigt bra i jordbruket är att lysdioderna inte blir så heta som glöd- och halogenlampor. I de dammiga miljöerna är det absolut en stor fördel.

smdleiste_endra

Troligen blir lysdioderna både bättre och billigare hela tiden men jag måste byta ut lysrören nu. Priserna är i alla fall ganska hyfsade redan. Men det gäller att ha koll för man får lätt betala många gånger mer för samma produkt. Det är typiskt för en ny sak. Jag minns då halogenstrålkastarna kom och var svindyra. Nu skall alla mina halogener bort för jag orkar inte byta brännare hela tiden. Men det är lätt att byta dem till lysdiodstrålkastare som tydligen är byggda med exakt samma kåpa.

Nu har jag bara en ynka hektar otröskad och tröskeländet går igen så det blir annat arbete som skjutits upp alldeles för länge på grund av tröskkrånglet. Men först skall kvickroten få sej en omgång. De värsta åkrarna är besprutade men jag kör troligen över alltihop – åtminstone med fläckbehandling.

Fyrkantiga årsringar

Så har det då hänt igen. Det är egentligen inte ens värt att notera eftersom det händer ideligen, men ändå, man blir lika förvånad varje gång.

Redan när jag sådde kornet i våras hade jag en aning om att jag var för sent ute. Det var så in i norden torrt och kalendern visade 28 maj. Mycket riktigt kom inget korn upp på en lång tid. När andras åkrar var vackert jämngröna låg min kornåker som Sahara i solskenet. Ett ogräs här och var, annars inget.

Så där har då hela sommaren förflutit, det har varit en jeremiad av klagovisor i huvudet bara man tittat mot kornåkern. Jag försökte muta den med extra kväve men inget hände. Efter axgången gav jag upp hoppet. Visserligen var det fråga om tvåradigt Marthe, men axen såg ut som små förkrympta miniatyrer av kornax.

Nu i tröskningen sparade jag kornet till sist eftersom jag var så säker på att det var misslyckat att jag inte ville öda fina höstdagar på att köra bort det, utan gav mig på vetet före kornet, vilket egentligen är galen arbetsordning. När kornskörden inleddes tyckte jag nog att det kom ganska mycket i vagnarna med beaktande av den dåliga växten, och visst kanske jag noterade att vagnarna kändes ganska tunga efter traktorn, men ändå vågade jag inte tro på någon desto större kvalitet.

Ännu som så sent som när det var torkat stod jag och tittade på kornen i handen och funderade att detta är ju verkligen inte speciellt fint korn.

Idag fick jag då analysen som gav vid handen att det var det bästa korn som blivit odlat på denna gård under min tid. Hl vikten var över 68, att jämföras med 62 som brukar vara normalt för mig. Ha skörden kommer att stanna runt 5000 kg.

Så var det med det. Årsringarna hjälpte föga, igen en gång var dom mer fyrkantiga än runda.

Sju sorger och åtta bedrövelser

Det är bara att gratulera Kalle men här har tröskandet varit helt hopplöst. En ordentlig åskskur förstörde redan efter sådden den kommande skörden – det kan inte bli någon skörd då brodden drunknat. Och orsaken till att den drunknade var den eländiga hösten och den eländiga vintern då vi inte hade någon tjäle alls.

Nåja, på de lätta jordarna var skörden ganska hyfsad men tyvärr har vi mest styv lera och den såg ut som öknen i Sahara. Den ovanligt torra sommaren hjälpte också till. Men visst var det lättröskat i år ! Utom att tröskan varit sönder hela tiden. Man kör nån hektar och sedan är det dags för verkstaden igen. Visserligen är jag van att lappa ihop mina skrotmaskiner men nu börjar det gå för långt också för mej. I går hade jag bara ett par hektar kvar men så brast en axel i skakaren och hydraulröret började spruta olja. Så idag har jag sysslat med verkstadsarbete igen. Tur i oturen att vädret varit vackert nästan hela tiden.

Nu börjar det bli dags att studera begagnade tröskor på allvar. Risken är bara den att man får två skrottröskor och att man får sätta två månader per år att lappa ihop dem i stället för en. Men att köpa en ny för hundra tusen euro kommer inte på fråga. Jordbruket är så olönsamt att de pengarna aldrig kommer tillbaka. Och efter tio år är en ny tröska tio år gammal så varför inte köpa en tio år gammal nu genast och spara 60 000 ?

Sedan kommer den filosofiska frågan: Köpa en begagnad av samma märke (Rosenlew) som man känner till bokstavligen innan och utan eller hoppa ned i det okända och byta märke ? Då man läser diskussionerna på nätet så blir man minsann inte klokare. Var och en förklarar att det egna märket är världsbäst och alla andra bara skräp. Jag VET att Rosenlew är bara skräp men frågan är huruvida de nyare modellerna är litet mindre skräp.

Det jag INTE vill ha är de förbaskade gummibussningarna vid skakarna. En del är så väl gömda att det tagit mej 20 år att hitta dem – och man hittar dem vanligen då något går sönder. Så också i går. Visst var det en bussning som var slut. Och då försökte jag kolla dem före tröskandet. Sedan vill jag ha ordentliga fästen för huvudaxeln också. På en Rosenlew-tröska kan jag kontrollera vad som blivit förbättrat men på andra märken vet jag inte ens vad jag skall se på.

Och så är det reservdelarna. Det bästa är om man inte behöver köpa reservdelar alls  men ifall man behöver så borde man få tag på dem. Jag har urusla erfarenheter av K-reservdelar. Huvudlagret finns i Vanda som är ganska nära men då det var mera regel än undantag att man måste köra dit tre gånger innan man fick rätt del så vill jag inte ha en sådan tröska (Claas). Nu har de dessutom satt reservdelarna i ett annat lager så man måste beställa dem först ett ställe och sedan hämtas de. Så det blir sex gånger med många fördröjningar … Då kan man hellre beställa dem från Tyskland direkt.

Det blir att titta på tröskor i Sverige även om transporten kostar en hel del. Men då priserna är tiotusen euro lägre så har man råd att transportera. Tro nu för all del inte att det blir ny (begagnad) tröska så snabbt. Då jag börjar fundera på saken så tar det upp till tio år innan det blir köp av. Man måste ju se sej omkring ordentligt. I alla fall så skall den ha hydrostatisk drift och kylmaskineri som fungerar. Det börjar vara så att föraren säckar ihop snabbare än tröskan då det är riktigt hett.

Den MF20 som jag har är riktigt bra utrustad (även om kylmaskineriet inte fungerar). Den hydrostatiska driften har varit mycket bra och spillindikatorn har man verkligen nytta av. Och så har den centralsmörjning. Det var en testtröska hos Rosenlew i tiderna så där finns en massa icke-standard på den. Tyvärr är grundmaskineriet inte av så bra kvalitet. Motorn är en Perkins och fungerar alltså i all evighet.

Så det blir svårt att hitta en lika bra tröska för en billig peng och mycket svårare att gå bakåt till en sämre utrustad. Men man kan få bra begagnade om man inte har bråttom.

Förra veckan minskade skrotlagret betydligt då gamla JF105 anträdde sista resan. Vi körde i många år med danska JF-tröskor som var kopplade till traktorn. De var inte släptröskor men hade ingen egen motor. Billiga och fungerade hyfsat – utom då det var mjukt på åkern för då drog hjulet under tröskan alltihop i en svag båge till höger hur man än försökte styra. Ibland hade vi en traktor som via en kätting drog åt vänster för att hålla kursen.

DSCN3057

Man blir litet rörd då man ser den här bilden av gamla JF105 som trots allt tröskat många åkrar hos oss. Men en dag är det slut för alla maskiner (liksom för människor). En liten tröst är att pengarna för skrotinsamlingen går till nytt tak på ungdomsföreningens lokal.

 

 

 

De spraka…

…och lukta bränt… så jag bar ut den! -Du får vackert tutta ute nu! sa jag för den. Datorn. Huj va det ryste i kroppen.

Det var såhär, jag stod och hackade till gurksallad som jag skulle fara och sälja till skördemarknaden på lördagen här i Nagu. Jag spelade musik på datorn. Inget extra. Mitt i allt tystnade musiken. Jag som stod och skrålade så högt jag kunde blev mitt i allt solo. Vad nu tänkte jag, nog hade jag väl satt i stöpseln, eller? Jag brukar vilja dra ur den, så jag tänkte först bara att det var akkun i datorn som tagit slut, men till lika mindes jag inte att jag skulle ha dragit ur den sen jag hade igång datorn tidigare samma dag… hmm… Jag gick och kikade till den, rutan var svart. Vad nu då… hann jag tänka, sen hörde jag ett ljud som får nackhåren att resa sej, det var ljudet av knastrande elektricitet. Då var jag minsann inte långsam med att dra ur stöpslarna och bära ut den på vägen. Den luktade bränt också. Hujedamej.

Jag hade tänkt skriva om skärgårdens skördefest ännu den dagen, men det blev inte riktigt så. Nu har jag varit utan dator i en vecka. Jag bara inte hann fara till in till åbo för att köpa mej en ny, ensilaget skulle skördas, skördefesten kom emot med stora steg, så blev det söndag och naturligtvis måndag, men då hade jag annat som bara måste göras, men idag, tisdag tog jag mej tid. In till åbo, fort ut därifrån tillbaka! Inget illa menat, men jag trivs verkligen inte i åbo. Det är ju bra att stan finns där, även om den ligger avsides 😉 men nog var jag så slut i huvudet när jag kom hem, att hohho. Är man van är det väl ingen grej, men en ovan lantlolla som jag blir helt kaputt. Tycker mej dock kunna se lite samma reaktion av sommargäster som kommer ut till skären på semester, första dagarna är dom så slut, om det är för att jobbets hets och stress lägger sej eller om det är sjön som suger vet inte jag, men jag brukar känna igen mej…

Nu har jag i alla fall fått investera i en liten liten trimmad, dyr(!) plastburk. Billighetsgrejjer är det minsanningen inte! Men vad gör man? Jo, man kan höra på radio, men betala räkningar, se på vädret, anmäla till fårregistret vilka får som kommit hem och vilka som åt ut till en annan holme osv… läsa nyheter, blogga 😉 , hålla kontakt med folk på den omtalade facebooken, maila, göra anmälningar och beställningar, och och och…. ja, visst går det att vara utan dator, men… nog är det sen behändigt när man har den, och den inte luktar bränt, utan fungerar!

Ledigt

Jag börjar med att kopiera in min status från facebook; ”He bliir vel ti sleng opp föötren opa soffan tå näär man int kan fara neer ti laagårn op siisåtäär tiie måånader” 🙂

På svenska så började min mammaledighet idag. Tudelade känslor igen, men den här gången är det nog lättare att avstå från jobbet än det var då jag gjorde det för första gången. Dels beror det ju förstås på att vi har våran lillkille som jag nu kan vara ”hemma” med hela tiden och dels beror det på att den här graviditeten har varit mycket mycket tyngre än den första. Att gå och må illa så gott som varje dag flera månader i sträck och därtill vara trött dag ut och dag in har inte direkt varit någon fröjd. Huvudsaken är självklart att vi båda är friska och det är vi, men humöret och nerverna har ju kanske varit lite på spänn den senaste tiden…

Den här gången är  annorlunda också tack vare att vi bytt mjölkningssystem. Senast var jag mest orolig över hur det skulle gå med mjölkningen, då alla ännu mjölkades i stationen. Nu mjölkas korna av roboten så det blir skött på samma sätt varje gång oberoende av vilken avbytare vi har. Inget illa emot avbytarna, men varje människa jobbar på lite olika sätt och korna är ganska fast vid rutiner. Dessutom kan jag ju nu sitta inne vid datorn och övervaka cellmängden, mjölkmängden osv. via roboten 😉

Det går nog bra den här gången också och som det nu ser ut kommer jag nog att ta ut en hel vanlig ledighet. Barnen är ju små bara en gång och korna och deras skit hinner jag nog skrapa ännu till lust och leda 🙂