Lite brått så här inför årskiftet och jag har ännu 44km fått i målsättningen vad gäller skidkilometrarna men vill ändå passa på och önska mina vänner ett Gott Nytt År. Jag lovar att försöka få ihop en årskrönika över året 2012 inom kort……..
Ha det………..
Och då avser jag inte ett klädesplagg. Inför julen skall det alltid städas och i år var det lådorna med CD-skivor som skulle ut. Redan länge har jag lyssnat på musik enbart i digital form (mp3 och ogg). Det passar bra för jag måste ha Blåtandhörlurar för att höra då mobilen ringer i skogen och i traktorn och de har numera plats för minneskort och inbyggd spelare.
Det blev ett större jobb. Då jag gått igenom allting så blev det över 400 CD-skivor och över 5000 låtar (en del dubletter förstås). Under årens lopp har jag samlat ihop dem från hela världen på den tiden jag åkte omkring på konferenser i teoretisk datateknik. Jag brukade skriva in datum och plats där jag köpt dem och där finns allting från Tokyo över Paris och London till La Jolla i Kalifornien.
Men nu märkte jag att det är helt onödigt att åka omkring. På nätet finns egentligen allting. Man kan provlyssna delar och sedan ladda ner mp3-låtar för ett hyfsat pris (10 kronor per låt). Helt lagligt alltså. Tidigare har jag köpt CD-skivor och genast kört över dem till mp3-format. Det finns fina program som automatiskt ”rippar” CD-skivan (”rip” betyder riva) och sätter den i digital form i maskinen och samtidigt över nätet laddar ned alla uppgifter om låtarna och gör upp en databas. Jag kör k3b som är gratis på Linux (och väldigt bra).
Till och med jag blir ju imponerad då man hittar Searchers låtar från Star-Club i Hamburg år 1963 på nätet. För landsbygden kan betydelsen av Internet knappast överskattas. Vi får tillgång till allt som tidigare bara rika knösar som åkte runt världen fick tag på (eller fattiga forskare för den delen). Och så finns ju Youtube. Kvaliteten kan där vara usel men mina bandningar från 1962 är minsann inte så fina de heller. Då fick jag nämligen en bandspelare till födelsedagen och därefter har jag bandat det mesta inom rock and roll.
Hösten 1962 hörde jag låten Love Me Do av en okänd grupp som hette Beatles och resten är – som det heter – historia. I vänskapligt gnabb med min klasskamrat som var Rolling Stones-fan (numera professor i Vasa men musikintresset finns kvar) började vi utforska rocken. Det var en ganska våldsam förändring eftersom det tidigare bara fanns tango och schlager som var helt tandlöst gnäll. Men rocken den SVÄNGDE …
Redan tidigare skrev jag om Liverpool Sound så jag skall inte upprepa samma saker. Nu kunde jag i alla fall återskapa de gamla banden från 1962-65 med bättre kvalitet. Många av de gamla låtarna är digitalt förbättrade. Det är ganska fantastiskt hur man kan få bort brus och till och med få stereo av mono men en del är alltför hårt behandlade och själva stämningen har försvunnit. Då föredrar jag ett gammalt skrapigt band från 60-talet. Med audacity-programmet (gratis för Linux) digitaliserar jag de gamla banden och med youtube-dl laddar jag ned från Youtube till mp3. Alltihop (alla 5000 låtarna) få ledigt plats på ett 32 Gigas minneskort som jag lägger in i mobiltelefonen.
Det är ingen idé med en skild mp3-spelare utan det bästa är att använda mobilen. Då stängs nämligen musiken av automatiskt då nån ringer. Och jag har inte tid att lyssna på musik annat än då jag kör traktor eller sågar i skogen. Arbetet går mycket lättare då man lyssnar på Hippy Hippy Shake med Swinging Blue Jeans – och så går det fortare då man försöker hinna med i takten :-).
Först nu 50 år senare läser jag om bakgrunden till musiken på nätet – då struntade man i musikskvallret. Jag hade aldrig grammofon och köpte aldrig poptidningar. Man bara lyssnade på bra musik och struntade också i de (vanligen) fåniga orden.
År 1962 var året då twisten kom så det blev en hel del Chubby Checker med Let’s Twist Again. Då kom också Do You Love Me men jag föredrar versionen med Dave Clark Five (den här versionen ger en bra bild av den tidens konserter :-). Ser man på listorna så är det annars mest gnällmusik men visst kan man lyssna på Shadows med Wonderful Land. Snart är det 50 år sedan en grupp vid namn Rolling Stones kom ut med sin första single Come On som förstås finns med på mitt första band med rockmusik. Beatles hade ganska lugna låtar men Twist and Shout inspelad 11 februari 1963 svänger ordentligt. (OBS ! För att lyssna kan det vara nödvändigt att högerklicka och välja Öppna länken i nytt fönster – Open Link in New Window)
Så nu har jag laddat upp inför vinterns skogsarbete. Sju stora lådor med CD är utburna till arkivet i stallet och alla låtarna finns på ett minneskort i mobiltelefonen. Kättingarna är på gamla Zetorn och lastarn är klar bara jag svetsat fast skydd för kylarn (gripen fästes framför kylarn vid transportkörning).
Nu behövs det bara köld. Vi har ingen tjäle alls och det blir katastrof för skogsarbetet om det inte fryser på snart. Tillsvidare regnar det mest även om snön är djup. Suck – igen en eländig vinter.
God fortsättning på julen alla läsare 🙂
Potatisen for åt fanders, och nån skördeskadeersättning blir det inte tal om. Roligare kunde det ju vara, men som Dånömatte sa, ”han tog potatisen, men ger oss snö istället.” Så lite jämnar det kanske ut sej i sista änden.
Mats plogar snö och det har det inte varit någon direkt brist på. Hela december har det kommit mer och mindre i omgångar och det är inte många mornar som Mats fått sova. En dag kan gå ut på att stiga upp 5-tiden, vrida igång traktorn och ge sej ut på plogningsrunda. Hur länge det tar beror på antalet stuggäster som skall ut till jul, eller annars bara ut och kolla luftvärmepumpar, snömängden på taken, hur många vägar han skall fara och bredda och så mängden snö, men sådär ca 8-10 timmar tar det nog. Eftermiddagar och kvällar har fyllts av kålputsande eller lökjobb (transportera, snoppa, låda osv.. ) Ibland har det varit sena kvällen, eller natten innan det varit färdigt, eller så har det blivit snöplogning igen, uppröjande av snödrivor på fastyrda vägar eller kanske någon som kört ner sej i något dike och behöver hjälp därifrån, ja, dagarna fylls med program, sen får det vara vilken veckodag det vill.
Men allt kan inte bara vara jobb hela tiden, tänkte vi och bjöd vi in några vänner till glöggkväll på julannandagen. Men manfall blev det då temperaturen började visa plus och vägarna förvandlades till slaskpottar. Det skulle plogas slask. Eftersom vi redan hade glöggrytan på spisen och väntade på att ett av program av ”bonde söker fru” skulle börja så kändes plojskplogande fjärran. När man sitter och pratar och skrattar i goda vänners lag, glöms tid och slask, klockan visade ungefär 4 på morgonen när vi sökte upp dynan. Men natten blev inte lång, vid 6 tiden var telefonen i full gång, slaskskrapning hit och dit, någon kollega satte och körde för fullt och ville höra läget, vilket var svårt att rapportera från dynan, så det var bara att dra på sej arbetsställ och ge sej ut på vägarna för att se vad +2 grader ställer till…
Jag brukar åka med ibland när jag är på Dånö. Den här morgonen svängde jag dock sida och sov vidare någon timme. Men att vara med på plogrunda kan vara riktigt roligt. Man sitter och pratar, lyssnar på bra musik, förbättrar världen lite och så kan man få en kopp kaffe och en pratstund, om någon kommer ut på trappan och vinkar och hojtar när man kommer farandes 🙂
”Du ska se att det blir bättre bara du får börja skida” var det en och annan vän som sade under senhösten och förvintern när jag tyckte att det mesta var lite motigt. Tyvärr har tröttheten och det eländiga skördevädret kanske återspeglat sig lite i blogginläggen också, det mesta har lätt blivit lite mollbetonat. Men nu känns det faktiskt lite bättre efter att flunsan börjat ge med sig så att jag kunnat inleda skidsäsongen, så visst får jag väl lov att ge vännerna rätt 🙂
Kändes faktiskt eländigt här i början av månaden då skidspåren vid sportstugan sattes i skick och flunsan hindrade mig från att spänna på skidorna. På juldagen kände jag mig i alla fall så pass pigg att jag tyckte att det var dags att försöka mig på en tur i spåren. Förvånansvärt lätt gled skidorna trots kylan och nysnön så det blev 12km under premiärturen för säsongen. Julannandag hann jag inte med mera än 8km för vi hade en hel del grönsaker att packa för leverans på torsdagmorgon. I går kväll spädde jag på med ytterligare 16km så nu är jag uppe i 36km. Och bara jag får hem bilen som är ute på leveransuppdrag blir det väl en tur ikväll också 🙂
600km lyckades jag skrapa ihop under fjolårssäsongen och det har jag tänkt att jag skulle försöka med i år också då nu snön kom tidigare än ifjol. Hade satt 100km under december som målsättning men vi får se hur det blir det utlovas ju regn och plusgrader till söndag. Ordentliga målsättningar är det hursomhelst bra att sätta oberoende om det gäller odlandet eller skidandet.
Vi är ett gäng skidare härifrån som brukar försöka avverka ett långlopp utomlands varje vinter och i år är målet Birkebeinerrennet i Norge i medlet av mars. Loppet lär vara krävande så lite träning kan behövas. Egentligen hade vi tänkt åka MarciaLonga i Italien men vi fick ingen startplats då italienarna börjat begränsa antalet deltagare från Norden för att ge de italienska skidåkarna bättre möjligheter till goda placeringar. Vi nordbor har tydligen blivit för dominerande i spåren 🙂 Ett annat lopp som jag helst inte missar är BotniaVasan i Vörå i februari. De här båda finns inplanerade så här långt, finns det tid och ork kanske det blir ytterligare något lokalt lopp.
Skidåkningen är väl egentligen den enda fritidssysselsättningen jag sysslar med för tillfället förutom lite föreningsverksamhet och några kilometer MC-åkning sommartid. Och joo, det här med bloggskrivandet får väl också räknas som ett fritidsintresse det med 🙂
Visst har jag andra intressen som jag gärna skulle ägna mig åt men då tiden inte riktigt vill räcka till är det lika bra att låta det vara ty annars blir det lätt en stressfaktor och då är det ju inte roligt längre. Under skidåkningen får man frisk luft och motion som håller kroppen i skick under vintern inför sommarsäsongens fysiska prövningar. Skidåkningen passar hela familjen så både frugan, barnen och barnbarnen nöter spåren här. I vinter kommer också äldsta och yngsta dottern att försöka sig på lite långlopp med att delta i BotniaVasan, om pappa betalar deltagaravgiften 🙂
Vissa saker man företar sig kan vid första anblicken verka geniala, men visar sej sedan vara riktigt misslyckade. Andra kan verka idiotiska men visa sig vara rena snilleblixten efter ett tag. Häromdagen gjorde jag en reparation som har förutsättningar för att gå i bägge riktningarna och det blir väl framtiden som får utvisa om det är ett fall framåt eller bara ett fall i största allmänhet.
En kväll i julhelgen upptäckte jag att en av kornas vattenkoppar var helt lös från sitt fäste. Det problemet gick någorlunda lätt att åtgärda tillfälligt genom att kila fast den med ett par träkilar. Vad som däremot var värre var att koppen efter min hastverksreparation började läcka vatten. Rejält. Det formligen sprutade ut på undersidan. Jag öppnade alltsammans flera gånger, flyttade kopplingar, bytte packningar m.m. men inget hjälpte. Det verkar som om vattenstrålen nött ett litet spår i själva gjutgodset och då hjälpte det inte med nya packningar. Det var rejäla minusgrader, jag frös om fingrarna och klockan var vid det här laget en god bit över midnatt. Jag bestämde mej för att strunta i saken i kväll. Korna har tillgång till flera koppar, de klarar sig också om jag pluggar igen den här och tar nya tag i morgon. Dessutom kommer jag förmodligen att bli tvungen att byta ut själva koppdelen. Det lär ta ett par dagar att få hem delen (eftersom den garanterat inte finns i hyllan) och kosta några hundringar, så korna kommer ändå att få klara sig utan den här koppen ett tag.
Vattenkoppen har ingen kran utan det blev att proppa den med nåt lämpligt tunt material som rymdes in mellan packning och kopp. Det första jag hittade var en gammal innerslang från ett bildäck som jag klippte i lämplig storlek, klämde in mellan den gamla packningen och vattenkoppen och skruvade igen. Jag konstaterade att koppen var absolut tät, det kom inte en endaste droppe vatten i själva koppen och läckte inte heller på undersidan. Perfekt. Jag släckte belysningen och tog natten.
Följande dag gick jag som vanligt morgonrunda i ladugården och upptäckte att en kalv stod och nosade på den igenpluggade koppen. Vid en närmare titt märkte jag att hon tydligen försökte dricka ur den. Vid ytterligare titt kunde jag slå fast att hon faktiskt på riktigt drack ut den! Det rann vatten i kopppen precis som den skulle när man tryckte ner tungan. I övrigt var den helt tät, inga läckage och inga andra problem heller! Läckaget hade alltså mirakulöst självläkt under natten och dessutom hade min proppning försvunnit och nu fungerade allt som det skulle. Fantastiskt!
Nåja, vid närmare eftertanke var det inte så konstigt. Den avklippta innerslangen räckte förstås till för att täta läckaget. Däremot var slangen inte tillräckligt stark för att i längden stå emot vattentrycket (vilket jag egentligen borde kunnat räkna ut). Efter några timmar hade vattenstrålen antagligen nött hål på min pluggning och koppen börjat fungera igen.
Nu återstår förstås frågan hur länge det här fuskverket kan hålla innan det börjar läcka igen. I princip borde jag väl reparera felet ordentligt, men faktum är att det här är så pass intressant att jag tror jag låter innerslangen sitta kvar ett tag. Bara för att se hur länge det håller. 🙂
Vill med detta inlägg önska bloggläsarna GOD JUL. För det får man väl göra ännu idag, imorgon är det väl god fortsättning som gäller?
De senaste åren har julen firats lite improviserat. Tidigare firades så gott som alla jular med middag och julklappsutdelning hos mor och far. Nu har ytterligare en generation kommit med i bilden så familjen är lite mera splittrad. Sen har ju morsan blivit lite äldre också och har inte den ork som fordras för att koka, steka och baka åt hela familjen. I år hölls middag i knytkalasstil hos mellandottern i grannbyn och dit hittade också julbocken som var den samma som ifjol. Trots att de äldre barnbarnen uppnått skolåldern verkade nog tron på julbocken sitta kvar även om utstyrseln synades noga 🙂
Innan middagen delades de sista julhälsningarna ut till vänner och bekanta och ljusen förnyades på sonens och fars gravar. Granen paketerades in för att klara förflyttningen från lagerlokalen där den fått stå för att tina upp några dagar innan den tas in och dekoreras. När det är så pass kallt som det är i år kan granen snabbfrysa under förflyttningen och då blir nog glädjen kortvarig. Likadant kan det gå om man tar in en stelfrusen gran i stugvärmen utan att långsamt låta den tina upp.
Granen fick i år bli modell större i och med att mellandottern numera bor i föreningshuset i grannbyn.
GOD JUL !!
