Veterinärbesök

”Årlig kontroll enligt det gårdsvisa övervakningsprogrammet för tse-sjukdomar hos får och getter”.

Så står det överst på pappret man får i handen. Veterinärbesök med andra ord. Veterinären kollar att allt står rätt till med fåren på gården. Att alla fåren står i ända, att ingen ser konstigt tse-symptom-aktig ut. Det skrivs upp hur många eller om det självdött något får, om man har anskaffat nya djur till gården och varifrån dom i sådana fall har kommit och så vidare, för att om eventuellt fall av tse kunna spåra ursprung osv.

Virpi veterinär

Det här är Virpi som har varit veterinär här ända sen jag började med fåren.

”Nu kom du allt bra lagom” sade tjorven i saltkråkan, och så ville jag också säga, jag har nämligen haft en tacka som haft rött öga. Det har antagligen blivit skadat, fått en repa i globen och så har det börjat helna och arbeta lite på det självt. Tackan äter och mår bra, så någon större panik hade jag inte att ringa efter veterinär, men nu kom hon så lagom så hon fick titta till det sjuka ögat lite. Och medicinering blev det. Ingen stor kur, men lite salva för ögat så det repar sej.

Sjukt fårögaAtt fotografera ett fåröga är inte alltid enkelt, men man ser att det ligger en hinna ovanpå och så har det blivit som ett ”ärr” där det är skadat.

Att jag råkade få se det sjuka ögat bland 73 andra ögon var kanske flax. Till lika är det så, att när man går hos fåren och spejjar ut över dem fastnar blicken snabbt i allt som är ens bara lite ovanligt, som tex ett sjukt öga, någon som hänger med öronen, någon som har lös mage eller någon som tappat en toss ull.

Nästa gång jag får veterinär besök hoppas jag att det hunnit bli vår. Då skall det tas blodprov på alla över ett år… Det är sådär lagomroligt… 😉 Jag har inget emot veterinär besök, men det är så ofta förknippat med någonting ledsamt, men å andra sidan när Virpi kommer, kommer ju hjälp 🙂

Titta det snöar …

Jahapp, så är vi där igen … Massor med snö. Och ännu värre:  Blåst med fin yrsnö. Under hela eländet ofrusen mark. Igen. Man skottar och skottar och hinner knappt vända ryggen till så är det fullt med drivor på nytt. Man kör snö en halv dag och på kvällen ser det likadant ut. Man hinner inte göra mycket annat är snöarbete.

Vanligen gillar jag vinter. Köld är helt OK och snö är inte så farligt i måttliga mängder med blåst kan jag inte tåla. Det har inte varit så kallt den senaste tiden men blåsten har varit eländig. Och då har vi haft ganska hyfsat väder jämfört med Sverige.

Man borde köra spår för skogsarbetet men det är ingen idé för de fryser inte utan är fulla med yrsnö på nolltid. Ladan är också full med yrsnö som kommit in genom varenda litet springa. Det lönar sej inte att sopa ut den för det kommer mera hela tiden. Gångarna till huset blir bara djupare – och blåsten lägger igen dem lika fort som jag hinner skotta. Det är bara att trampa gångar i snön och vänta på våren.

Med den stora Zetorn har det gått bra att köra bort snön även om vår gårdsplan är trång och man måste köra långa vägar för att få bort drivorna. Tills vidare har jag kört med schaktbladet men nu börjar det vara så mycket snö att det är problem också för den stora traktorn att mala sej fram. Bättre blev det inte av att en kabel till fyrhjulsdriften drogs loss och jag hade plötsligt bara en bakhjulsdriven traktor. Kopplingen är alltså elektrohydraulisk. Väldigt uselt skyddad då trådarna gick i luften under bakaxeln.

Nu fick jag igen vara nöjd med att ha byggt en ordentlig verkstad. Det var en hel del arbete och kostade också pengar men utan den skulle man bara inte klara sej. Jag körde in traktorn och värmde upp den över natten och följande dag gick det att börja reparera. En hel del smältvatten kom det och också en hel del lera från höstens bearbetning men till sist såg traktorn ganska ren ut.

Nu har jag igen en fyrhjulsdriven traktor och det behövs i den här snömängden. Nästa problem är att jag måste använda skopan på frontlastaren för att köra snö eftersom det börjar vara slut på schaktbladssäsongen. Men jag använder samma skopa för att köra flis vilket betyder en del arbete med rengöring. Nu borde man hitta en billig skopa till så det finns en för snöarbete och en annan för fliskörning. Flisen är ju så lätt att det inte behövs någon stark skopa för den.

Till sist en riktigt lögnaktig bild från i går då solen plötsligt tittade fram. Den har man inte sett på länge utan det har mest bara varit snöyra.

Denna dagen ett liv…

… så sade farbror Melker i Saltkråkan och jo, stämmer.

Ja, med tudelade känslor ser jag bakåt på de senaste dagarna. Det är höga berg och djupa dalar. Ibland stod jag och tänkte för mej själv, ALDRIG MER!!! Och endel stunder kände jag att oj va roligt 🙂 Jag ska ta det från dagen före marknaden. Då blåste det ordentligt och snöade det ”riktiga flåddår/lakan” så man inte såg mer än några 100meter framför sej. I det föret skulle jag frakta över det jag hade i ullhantverkväg, fällar, kassakorgar och sånt till bilen. Allt packades in i plastsäckar, påsar och så bar det iväg. Det enda jag hade att frakta sakerna till stranden med var vattukälkan. Men bra gick det också. Snön vräkte ner och jag var måttligt nöjd när jag pulsade ner till stranden. Att plumsa i snö som går upp på halva smalbenen är tungt. Men jag kom till stranden och till bilen. Så for jag till kyllagret där jag förvarar köttet, sorterade lite ut alla beställningar som skall levereras närmare jul och så vände jag hemåt. Hemma fixade jag det sista på lite ullgrejjer som jag skulle ha med mej följande dag.

fraktar marknadssaker i snöyra

Följande dag, var det väckning klockan 6. Jag ville ha god tid på mej för jag vet att det brukar kunna dra ut på tiden ibland ändå. Jag är en riktig sömntuta på morgonen och stiger gärna inte upp före 8 om jag inte måste, så när jag vet att jag måste vakna tidigt och inte försova mej så sover jag inte skapligt. Jag ligger och tvinnar och snurrar. Annars är jag sådan som kan sova lite närsomhellst, varsomhellst. Fast mitt på dagen, på en bussbänk, på köksgolvet, i fårkätten… lite hur som helst, men har jag tider på morgonen att passa sover jag nästan inte alls. Nåja, upp och så till fåren. Snön gick till knäna i endel drivor och jag mårrade över blåsten som sopat ihop dem.

När jag kom in i fårhuset tittade fåren på mej med något rundare ögon än vanligt. De låg alla och vilade och förstod ingenting. Så började det komma mat på borden så då måste de masa sej upp.

Väl hemma igen packade jag med mej det som jag hade kvar hemma som jag lagat det sista på kvällen före, så packade jag vattukälken igen och så började jag gå mot stranden.

Det blåste. Kanske lite väl och för mycket för att ta båten. Det visste jag, men jag hade inga alternativ. Att gå runt via bron skulle jag inte hinna. Jag hade packat på mej varma kläder. Att stå stilla i minusgrader 3 timmar på marknad kräver lite varmare kläder, men att pulsa i snö med sådan utrustning blir varmt. För varmt! När jag kommit halvvägs rann svetten på ryggen och jag visste att det är ett perfekt recept på att få kallt och flunssa som ett brev på posten. Jag drog upp dragkeden halvvägs på jackan och tog av mej handskarna. För det blev jag inte kall, men det svalkade lite. Plumsade vidare.

Med mej på vattukälken hade jag bla två plastkassar med ullkransar. Det är inte blytunga saker och när jag kom lite ut på udden mot bryggan så kom en vindpust och svepte med sej de två kassarna med kransar. De rullade fint ner mot sjön. Jag kastade ifrån mej handskarna och hoppade efter kassarna, den ena fick jag fast, men den andra nuddade jag med fingrarna innan den sen pluttade nedanför låga bryggkanten. Det var bryggan som är riktigt låg, så att ta upp kassen var sedan inget problem och lyckligtvis hade den inte landat med den ihop knutna öppningen neråt, så inget var vått eller förstört. Det kunde ju ha gått värre. Vatten och ull är ingen bra kombination om det skall se fluffigt och pösigt ut.

Resultat av händelsen blev i alla fall att jag i mitt språng och landning hade öst in en himla massa snö innanför den halvöppna jackan. … Jag ruskade och skakade bort det värsta, sökte upp handskarna och så fortsatte jag min färd, nu med ryggen småfuktig av svett och framsidan småfuktig av snö…

Vinden var sydost, perfekt vind för att dra upp vågor som kommer rakt emot när jag rundat den nordvästligaste udden. Det kändes lite som om jag hade rundat kap horn. Det sköljde över några ordentliga duschar och då kom jag på att jag varit dum som inte också klätt mej i regnkläder… Men ska man måsta ha allt ur garderoben med sej bara för att ta sej någorlunda torr till en marknad? Svar ja, i alla fall om man bor på holme utan förbindelser.

Mot vinden, mot vågorna, det blåste någonstans 17-20 m/s. Att kunna lita på snurran är mycket värt ska jag be att få tala om.

Så kom jag till bilen och började min färd innanför bilens skyddande väggar. Vilken lättnad. En ännu större lättnad var att jag märkte att grannen som sköter plogningen på de första 3km vägen genom skogen varit i farten, längs vägen finns åkrar som sopar igen fort, men det var inget problem, vägen var i bra skick 🙂  Jag lastade köttet och for vidare. Väl framme var det full snöstorm och massor av försäljare som höll på att plocka upp allt vad de hade att erbjuda naguborna till jul. Vänner och bekanta överallt. Klockan 10 var det meningen att försäljningen skulle börja och det gjorde den. Mycket folk trots det busiga vädret. Jag lyfter verkligen på hatten för nagubornas, och många även från … ja, jag hade tänkt skriva grannkommunerna, men det blir ju fel då allt är en enda stor sammanslagningssoppa, men folk från alla knutar i denna storkommun, som igen är för liten… äsch, hatten av för alla som kom till marknaden och trotsade vädrets makter!!!

Torgtaket i Nagu

Såhär fint torgtak har vi i Nagu. 🙂 Trästomme och väggar av någon sorts typ plexiglas, genomskinligt är det i alla fall, så det kändes den här dagen som att stå inne i en bubbla mitt i snöyran 🙂

Mina försäljningsbird på julspektaklet

 

 

Det här är mina försäljningsbord, ett för köttet och ett för olika ullhantverk, skinn, tovade stjärnor, mommos stickade sockor, helyllegarn och ullkransar. Syster Alice, till höger i tomteluva, hjälpte mej att sälja. 🙂

Innan jag for hem var jag till min mommo (som nu vintertid bor på kyrkbacken) på kaffe. Att sitta och prata dittan och dattan över en kopp kaffe med mommo är som att sätta sej i en oas. Det får vara precis lika med allt som varit och farit under dagen, när man dricker kaffe hos mommo, då gör man det och ingenting annat.

Hemfärden blev ungefär som ditresan fast bakvägen förstods, men sista biten med vattukälkan i snöyran, som kom precis rakt mot ögonen och snön som nu gick upp till knäna var ingen höjdare. Så blev det varmt igen en gång och det tog inte länge innan polon jag hade på mej blev genomblöt inifrån. Vattukälkan körde ner sej med framänden gång på gång eftersom jag hade lite tyngre lass med mej hem på en gång. Jag fick ta fram och back många gånger och kämpa mej med det hela genom drivorna och när jag stod mitt i en driva med snön över knäna, vattukälkan med fören nerkörd av tyngden, in i snön så det kom upp ett lager på 15cm snö upp på kälken for det genom mitt huvud… IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE! Och så sjöng jag högt, med tryck, för mej själv, the arks låt som aldrig finns långt borta… Den passar ofta in, det krävs lite av en ”dåre” för att hållas frisk i huvudet.

När jag så går där och ger mej själva sjutton på att jag SKA hem genom drivorna och sjunger högt och ljudligt för mej själv så undrar jag till lika, är det värt det?

Är du nöjd med försäljningen? – Ja. Sålde du allt? -Nej. Har du mycket kvar? -Ja.

Sedan ser folk lite frågande ut… Hur kan du vara nöjd med försäljningen om du har mycket kvar?

Ja, det kan man ju fråga sej. Jag har funderat jag också. Men jag hade så mycket från början att jag inte förväntade mej att sälja allt på en dag. Men jag fick sålt så mycket att jag får räkningen från rökeriet betald. Slakteriräkningen får jag försöka ordna på något annat sätt. Försäljningen täckte inte den räkningen. Dock skall man komma ihåg att det jag har kvar inte har gått förlorat. Det finns kvar. Det är ju bara det att jag kan inte skicka en fiol till tex sonera när de skickar mej en räkning, inte heller med fortum skulle det fungera. Så jag får fundera igen en gång, hur göra nu…

Och jo, om någon undrar varför jag måste hem med alla saker den dagen så, nej, alla saker kom inte hem, somt är ännu kvar i bilen, bara de som kan bli förstörda av fukt eller frysa tog jag hem. Och varför plogade du inte först då? Svar, därför att det framför fårhusgrinden över natten öst ihop en driva som garanterat mäter över en halvmeter, och traktorerna finns på insidan av den grinden. Varför är då grinden fast? Jo, för att inte mina två ponnys ska gå ut därifrån och ge sej på ensilage balarna som står utanför, eller springa ner till stranden och gå ut på den lilla snötäckta is som finns i röjvassvikarna. Som avslutning skall jag sätta in en bild på hur det för tillfället ser ut längs vägen om man vill gå via bron

Stigen till och från Ytterholm med snöStigen till och från Ytterholm. Det här var mitt alternativ till snurran. Kan i efterhand konstatera att även om det strittade över vatten och blåste lite väl häftiga vågor så valde jag rätt. Här skulle jag inte ha kommit fram med allt jag skulle ha med mej.

Harsäkrat äppelträd

Jag har mer eller mindre halva hösten lovat hustrun att ”harsäkra” våra äppelträn inför vintern. Vi har ett antal harar som håller till kring knutarna och de förser sig rätt friskt i trädgården vissa vintrar. Harskyddet brukar bestå av galler, företrädesvis gammalt hönsgaller. Trots försöken att skydda träden brukar hararna ändå lyckas komma åt åtminstone de nedersta grenarna på träden, om inte förr så när snölagret blir tillräckligt högt.

För några år sedan planterade vi ett par nya äppelträn och ett av dem har trots mina skyddande galler blivit rätt hårt åtgånget av  harpaltarna. Jag är inte helt säker på hur mycket stryk det tål och tyckte därför det var skäl att satsa lite extra på skyddet den här vintern. Därför kompletterade jag det traditionsenliga gallret med en veritabel palissad av tre gamla lastpallar. Kom igen Jösse Hare, klå den där om du kan!

Funkar inte det här blir det betongelement nästa år.

Höstarbeten på vintern

Det här året fortsätter att krångla (vädret alltså). Vanligen rengör jag tröskan i september eller oktober men nu blev det december och snö. Det var inte så besvärligt eftersom jag blåser ren den med tryckluft men jag måste vänta på en dag som var litet varmare och då det inte snöade. Och sådana dagar är sällsynta nuförtiden.

Det är absolut nödvändigt att blåsa ren tröskan för annars flyttar gnagarna in i den. Och visst hittade jag ett mössbo under tanken bredvid hytten. Problemet är att just där går det en massa elkablar och jag minns bra det år då de flesta var avgnagda och jag måste dra nya.

Rengöringen är viktig också för underhållet. Nu såg jag att haspelns rullar var sönder och måste bytas före nästa säsong. Det är bra att kunna beställa dem i tid och byta förrän det blir bråttom med tröskandet. Hydraulikpumpen är också svag och ger inte riktigt tryck. Nåja, den ”nya” tröskan är redan över 25 år gammal men med litet reservdelar och skruvande skall den väl gå 25 år till :-).

Nu har jag välbehövligt utrymme för maskiner framför stora dörren i ladan. Man sänder en tacksamhetens tanke till tre och fyra generationer bakåt som 1930 byggde en så hög lada att en ordentlig tröska ännu ryms in. Det var ovanligt med tanke på att höet då skulle kastas in och upp för hand.  Det var mycket arbete att fylla den här ladan på det sättet.

Den nya dörren fick jag klar då det redan var snö – den gamla blåste ned i somras och var så rutten så den blev ved (söderdörr). Nu är den tät så man slipper yrsnön som letar sej in genom minsta springa. Vi har söder som förhärskande vindriktning och snöyran kommer med fart då det är en kilometer öppna fält åt det hållet. Det syns att jag återanvänt hårdkartongskivor på dörren men varför kasta bort sådant som kan användas ?

Visst blev det vinterbyggande i år också. Vi lade taket på det nya bränslehuset (inspirerat av Mats’ bygge). Nu kanske någon tycker att det är väldigt lågt men det beror bara på att väggarna inte är klara. Poängen är att taket skall gå att lyfta bort så man får ut bränsletankarna ifall det behövs. Så nästa sommar skall taket lyftas upp och väggarna byggas under det. Det låter litet avigt men varför göra det lätt för sej då man kan göra det krångligt :-).

Annars går dagarna åt till att köra snö. Det eländet kommer ned hela tiden. Det är lätt snö som går att borsta bort ganska bra (hög gymfaktor) men då det blivit litet tjockare lager så är det bara att elda upp traktorn (starta den – ifall nån missförstod) och köra bort det mesta. Vi har en så krånglig gårdsplan att det tar en liten vinterdag att få bort snön så man hinner inte göra så mycket annat då det hela tiden snöar.

I alla fall så får man åter vara tacksam över att bo på landet då man läser om hur trafiken brakat ihop i Stockholm där både bussar och tåg stod stilla efter ovädret. Precis som om de aldrig haft snö där förut. Men de har sparat bort för mycket och nu då SJ ställer in hundratals avgångar så börjar politikerna fundera på återreglering.

Här finns det inte något att spara bort mera och vi får klara oss på egen hand. Och det gör vi.

 

De går precis lika bra med selleri………

……ifall julskinkan har rymt, det sjöng Werner & Werner. Och visst ligger det nåt i det eller? Avslutade hur som helst arbetsdagen nyss, tillsammans med Linnéa, med lite tvätt och paketering av stjälkselleri så nu doftar arbetshallen friskt av selleri. Den lite säregna doften gillar man eller så inte, jag hör definitivt till den första kategorin i alla fall 🙂  Dessutom är de spröda selleristjälkarna goda med lite dipp eller dylikt.

Frugan brukar göra en fräsch sallad på stjälkselleri enligt följande:

Ingredienser:

några skurna stjälkar av stjälkselleri

5 rivna äpplen

1 riven morot

Dressing:

1 burk  creme fraiche

1 tsk örtsalt

Blanda dressingen, skär sellerin i små bitar. Riv morot och äpplen. Blanda i en skål och häll genast dressingen över och blanda ihop innan äpplena mörknar.

Passar bra till både kött och fisk.

Kanske har bloggläsarna egna tips på användning av stjälkselleri? Det är ju en mångsidig grönsak 🙂

Grön väldoftande stjälkselleri 🙂

Stjälksellerin håller ett par – tre månader i lager så en bit in i januari borde det ännu gå att få inhemsk vara och den är nog att föredra för den importerade är en av de grönsaker som oftast fastnar i tullaboratoriets tester vad gäller höga halter av bekämpningsmedel. Kan meddela att årets skörd höll sig grön och frisk så några svampmedel behövde inte användas i vår odling i år heller. Jag är ju inte någon certifierad ekoodlare men kan man undvika bekämpningsmedel så gör man ju det naturligtvis.