Kål och dikeskörning

Mats har kinakålen inne. 🙂

Kinakålen i lager hos Mats

Det blev snudd på fullt i lagret och kålen ser fin ut, alltid något att glädjas åt. Det krävdes trippelmontage med tossor på lillvalle för att Mats skulle våga sej efter en del av kålhäckarna. Han körde fast i kållandet också, med ”tomma” traktorn sa det nästan plopp så satt den där, med träck och jord upp över däcken. Två grävmaskiner krävdes innan den var därifrån. En att dra och en att hålla i med så inte det skulle bära av ikull. Det optimala skulle ha varit svävare, men… ja, det är ju som det är med det också.

Men in kom kålen och när han skulle köra in häckar fick han hjälp…

Mathias visar med kålhäckarnaSå fort det brummar i någon knut kan man nästan vara säker på att det står en liten kille och visar om man skall köra fram, bak, höja, sänka, osv… Koncentrationen är på topp för både far och son när kålhäckarna ska stuvas 🙂

Det är ett lite extra program att ha en liten kille med sej, men tänk vad man lär sej i den åldern, och det speglar sej i de vardagliga lekarna…

Mathias har kört fast sejEfter att i veckotal hört och sett hur Mats gång på gång kört fast sej på ett eller annat sätt, så ”råååkade” det sej ju att Mathias också fastnade med sin bil i diket på vägen upp till fårhuset. Naturligtvis hjälpte det inte att ta tramptraktorn till hjälp, utan grävskopan och lilla blåa traktorn behövdes också för att dra upp bilen. Men inte kunde han köra alla maskiner själv, utan mamma fick lov att övertalas att komma med och köra, innan problemet var löst.

Frostnatt.

Så var den här då den första egentliga frostnatten, väntad men ändå inte. Vi skriver ju 20 oktober så vi får väl konstatera att vi klarat oss länge i höst, minst en månad längre än normalt skule jag vilja påstå utan desto vidare statistiska beräkningar. Ändå kommer det lite överaskande, trodde att det skulle bli först nästa natt som frosten skulle bita till. Ännu sent på kvällen var det mulet och duggregnade så jag brydde mig inte om att täcka odlingarna, det är ju inget trevligt jobb att dra den våta väven. Nu är det nog för sent att skörda de sista sallaterna som stod kvar på åkern. Inga stora mängder kvar, blott någon låda, men ändå synd speciellt som de redan var sålda. Vi kunde gott ha skördat dem redan igår men ville koncentrera mig på kålskörden istället för att hoppa från det ena till det andra.

Minustecknet framför utetemperaturnoteringen kunde jag gott klarat mig utan.
Höstens första ishinna på dammen vid gården.
Måhända är Lollon frostskadad efter detta?

Rök utan eld

Där det finns rök finns det inte eld. Inte åtminstone i pannrummet. Det vart litet panik häromdagen då panntemperaturen gick ned. Vanligen beror det på att jag glömt fylla på flis men inte den här gången. Så jag öppnade pannan och den var nästan helt tilltäppt. Vid närmare eftertanke så hade den inte blivit sotad på hela sommaren. Jag hade nog tänkt göra det men så var det hela tiden bråttom och tröskandet som drog ut på tiden alldeles grymt gjorde att pannan glömdes bort.

Nå, det var en enkel sak att bära bort askan och putsa rökgångarna. Men så märkte jag att den läckte vatten. Ett elmotstånd var inte tätt utan jag måste tömma hela pannan och täta gängorna på motståndet på nytt. Det var heller inget problem eftersom jag satt in en massa stängare så att hela systemet inte behövde tömmas – och luftas. Och så blev ju pannrummet städat ordentligt då jag spolade ett par hundra liter vatten över golvet.

Sedan blev det panik då jag skulle sätta igång den på nytt. Det rann nämligen vatten inifrån pannan. Den är alldeles ny men garantin hade förstås gått ut. Med tanke på att alla produkter nuförtiden är optimerade att hålla garantitiden plus så kort tid som möjligt därefter så fruktade man ju det värsta. Så det blev att öppna pannan på nytt och putsa och söka efter läcka.

Ingen läcka hittades och jag kom fram till att tömmandet måste ha fått en del vatten att rinna in i pannan också. Det sprutade ganska vilt omkring då jag öppnade tömningskranen. Så jag startade upp den på nytt och kollade hela tiden oroligt efter vatten. Nu efter ett dygn så verkar det vara torrt och bra och trycket sjunker inte heller så vattnet hålls troligen där det ska – inne i pannan och systemet. Pust.

Till all tur är det varmt och regnar så ingen skada skedd. Värmesystemet behöver annars också en genomgång före vintern. Men jag luktade rök alldeles förskräckligt och alla kläderna måste i tvättmaskinen. Nu då tröskandet är undan så rasar allt som blivit ogjort under den besvärliga hösten  över en och brådskan blir bara värre. Snart bli det vinter och en massa byggande och grävande borde ännu fixas.

Pannrummet och flismatningen måste i alla fall vänta litet för nu är grävmaskinerna hos grannen och jag väntar tills jag fått den nya elkabeln in till huvudcentralen i pannrummet innan jag bygger färdigt där – annars få jag bara riva allting genast. Vi skall ju få bort elstolparna från åkrarna ! Något positivt att se fram emot efter eländet med tröskandet.

 

Kinakålen bärgad.

Kunde idag avsluta kinakålsskörden 🙂 Det var faktiskt uppehåll idag också det en sak värt att notera ty det torde vara tredje dagen under oktober månad som det INTE regnat. Hoppas ännu på några uppehållsdagar så att vi på allvar kan börja köra in morotsskörden i lager. Till i morgon ser det inte ut att gå vår väg i alla fall mera regn utlovas 🙁

Sakta men säkert betar vi av produkt för produkt för säsongen 🙂 Det gäller att ta fasta på de positva händelserna och samla sig till ett leende 🙂

Senaste inköpet: två datamaskiner

Nu då tröskandet är undan så kan man börja titta litet på nyförvärvet. Jag slog på stort och satsade hela 70 euro på två datamaskiner – alldeles nya. Det är de nya Hallon Pi (Raspberry Pi) från Cambridge univeritet som jag fick efter ett par veckors väntetid. De är planerade för uländerna och är grisbilliga men fullständiga datamaskiner. De blev så pop att första satsen såldes slut på två timmar ! Nu kommer miljonserier men ändå blir det väntetid.

Försök se om ni hittar den nya maskinen på bilden … Det är alltså den lilla burken ovanpå den stora svarta standardlådan. Men en fullständig datamaskin. Den kör förstås Linux (Debian) liksom mina andra maskiner. Tanken är att använda den för mät- och styrsystemet eftersom den drar så litet ström att man kan driva den länge med en vanlig bilacku – vilket inte går med de stora maskinerna. Som det nu är så klarar sej de gamla maskinerna bara en kort tid med reservelektriciteten.

Och så är den tyst ! Inga fläktar eller hårdskivor som hela tiden för oljud.

Traktorhandel igår och idag

Förra veckan arrangerades Kone-Forum i Tammerfors. Dit var jag inte. Ändå skall jag skriva om det nu.

Kone-Forum är ett modernt påfund, det handlar om en sk förköpsmässa som våra stora maskinkedjor ordnar i samklang med varandra. Hit kommer Kesko, Agri-Market, Yrma och Agritek och visar upp det som dom har att sälja. Det heter att man skall kunna bese hela modellurvalet men detta är nog en sanning med modifikation. Tyvärr tenderar det nog mera till att bli en uppvisnng av kedjornas största och finaste maskiner, och det är klart, en tröska med lika stor tank som jag har tork kommer nog aldrig att bli aktuell på mitt hemman, så till den delen är det bortkastad tid att gå där och titta. Detta var också största orsaken till att jag ställde in besöket där i år och istället hölls hemma och jobbade med annat.

Annars har ju maskinhandeln som så mycket annat förändrats rejält under åren som gått. Om det sedan är till det bättre eller sämre, därom råder väl olika åsikter. När jag var barn kunde det komma en traktorhandlare på besök närsomhelst. Kvällstid, lördagar, söndagar, ingen tid var fredad. Om det satt en främmande gubbe och hävde i sig kaffe när man kom hem från skolan kunde man vara säker på att Ford eller Valmet hade sin representant i vårt vardagsrum. Riktigt i extas blev ju förstås dessa försäljare när dom vädrade affär, då kunde dom helt oblygt komma flera gånger i veckan och eftersom det ju var flera märken som ofta vädrade affär samtidigt så blev det ju en väldig massa kaffe som gick åt innan affären var i lås. Speciellt synd var det ju om dom som intet ont anande kom dagen efter att affären gått i lås. Dom brukade sällan vilja ha kaffe.

Från detta så gick utvecklingen mera mot att affärerna började ha saker i lager och man åkte bara iväg och tittade på grejerna. När en ny spannmålsvagn skulle införskaffas så tog man traktorn ner till Yttermark Andelshandel, förhandlade priset och tog med sig vagnen hem. Detta var enligt mig den bästa tiden, man kunde köra runt till olika affärer och titta innan man bestämde sig. Fortfarande kom nog försäljarna hem till gårds och jag har nog själv också skrivit under köpekontraktet på bägge traktorerna hemma i soffan. Numera kommer dom dock inte oanmälda utan skall nog ”beställas” till gårds och ibland upplever man att intresset inte är till skada stort heller.

Följande epok i maskinhandlarens historia utspelade sig på 80-talet. Då beställde man försäljare och traktor till gårds för en maskinpresentation. Detta var speciellt vanligt i plöjningstider och jag har nog själv också kört runt på åkern med en främmande traktor och plöjt för brinnkära livet (med affärens bränsle) medan en förhoppningsfull försäljare stått på åkerkanten och frusit.

Åtminstorne för kunden är dagens system ganska enfaldigt. Om man överhuvudtaget vill se maskinen man står i beråd att köpa så bör man då bege sig till Tammerfors i oktober, om man inte är så lyckligt lottad att grannen råkar ha en dylik maskin för då kan man ju titta på den där. Visst hålls det endel maskindemonstrationer ute på fälten året runt, men det är enskilda dagar och missar man en sån är det lögn igen att kunna titta ”live” på en speciell traktormodell man kanske är intresserad av.

Största (!) problemet med KoneForum är ju då storleken på maskinerna. Även om affärerna skyltar med att ”alla” maskiner finnds till påseeende på KoneForum så är det nog betydligt lättare att hitta en harv som är 12 meter än en som är passlig för mig. Samma gäller över hela linjen, tröskorna är av en kaliber som gör att minsta höjdfobi omöjliggör ett besök i hytten och skall man titta på en hel spruta på samma gång får man inte vara närsynt. Övehuvudtaget upplever jag detta som märkligt med tanke på att jag torde vara en genomsnittlig jordbrukare i Finland (35 ha) men när det gäller maskiner börjar det bli svårt att hitta maskinen i en nummer som passar en själv. Vad gäller tröskor så finns det inte idag en enda tröska på marknaden som jag inte upplever som ”för stor”. Tyvärr är ju också priset därefter. Det blir ju inte det minsta attraktivt att köpa en bjässe för 120.000 euro när den passliga kanske skulle kosta 70.000, om den bara tillverkades. Men det gör den inte.

Men allt är inte bara nackdelar. Fördelen med systemet är ju att man kan utrusta maskinen som man vill eftersom den ju oftast tillverkas enligt beställning. Men om man inte skulle vara gråhårig redan skulle man snabbt bli det av alla världens alternativ som finns.