Sida 302 – Bondbloggen

Dyngvår

Alla läsare har säkert hört låten ”Traktor Alban” med Sås & Kopp. Där finns en strof där Alban berättar att han gödslar genom att gå omkring på åkern och ”snacka skit” Om det skulle var möjligt att göra så kunde man i år bara ha lutat sig tillbaka och låtit vädret sköta gödslingen, för i år har det varit en riktig ”skitvår”

Jag är fullt medveten om att vi återigen en gång haft det långtifrån värst (läs Nisses inlägg) men jämfört med hur vårarna brukar vara har det varit eländigt här också.

Vetet bäddades ner i alltför kall jord den 7 maj. Zetormotorn hann inte ens svalna innan regnet kom, och kom med ordning. I 3-4 dagar hällregnade det så att måsarna lekte badlekar på skiftena och man själv hölls inomhus. 10 maj öppnade jag täckdikesbrunnarna och då var nivån i systemet ca 1 meter högre än det brukar vara under vårflödet i april.

Det myckna regnet drog med sig dubbla problem för den redan sådda spannmålen . Dels mår inte kornen bra i vatten, men det största problemet kan bli skorpan som bildas på ytan och brådden inte förmår tränga igenom. Följdriktigt blev jordskorpan det stora samtalsämnet på bygden. Eftersom man inte kunde jordbruka så kunde man i alla fall diskutera skorpor. På Agri-Market, på Teboil, på gästabud och på Facebook, överallt pratades skorpor och vad man kunde göra åt dom. Endel harvade upp vetet, andra vältade sönder skorpan, endel bara oroade sig och andra (som jag) gjorde ingenting. Vad som var rätt kommer att visa sig så småningom.

För egen del blev detta ett fall för forskningsstationen MTT-Svedjebäck. MTT betyder i detta fall Mycket Tveksam Tillförlitlighet. Jag delade in veteåkern i tre delar som hanterades på olika sätt och resultatet ser så här långt ut såhär:

Bilderna är tagna i går 27.5 alltså 20 dagar efter sådd och åtminstone jag är ganska förvånad (som vanligt)

Bild 1

Här är åkern lämnad ovältad helt och hållet. Sådd strax innan regnet med lättbogserad Simulta utan efterharv.

Bild 2

Här är ingen vältning gjord före regnet utan efter upptorkning är vältning/skorpbrytning utförd. Aningen bättre än det föregående

Bild 3

Detta hann jag välta innan regnet kom. Alltså enligt kunskapsboken helt fel. Ändå talar bilderna sitt tydliga språk.

Än hinner dock mycket hända och detdär var bara vetet som kom i jorden innan regnet. Både havren och kornet sådde jag i jord som verkade alldeles förträfflig, om än kanske lite kall.

Avslutningsvis skall jag visa upp en bild på en annan typ av skörd från årets åkrar. Det är en tofsvipkyckling som är ganska precis ett dygn gammal men redan snabb och svårfotograferad. Det är inte utan en viss stolthet som man följer dessa gynnare på försomrarna med vetskapen om att med lite sämre uppmärksamhet från min sida hade denna slutat som äggröra. I år är bosaldot 17 vipägg och 4 spovägg.

Seigt !

Den här vårsådden kan bara beskrivas med ett ord: Seigt (segt). Vi hade ingen tjäle alls i vinter och det märks minsann. Våra lerjordar torkar inte upp alls annat än på ytan. Så här såg det ut den 21 maj och det har inte torkat upp nämnvärt ännu.

Man borde inte alls så ännu men det börjar snart bli juni och det går inte att vänta mer. Bara ett år har vi börjat senare med sådden och det var 2010 då vi började så 19 maj. I år sådde jag de lättare jordarna 16 maj och det gick bra men så kom det 20 mm regn den 17:e och lerjordarna har inte torkat än.

På ytan kan det se riktigt bra ut men då man kör på den så pressas lervälling upp nedifrån. Redan då man går över åkern så hör man hur det plaskar under tiltorna. Till och med på ”duntana” (höjderna) kan det finnas ”djölar” (gölar) där den lilla harvtraktorn gör djupa spår. Men nu är det redan dags att panikså så vi hinner skörda nånting före vintern så det är bara att köra genom eländet och lyfta såmaskinen litet så man inte fastnar.

I år ser man minsann hela åkerhistorien. Vartenda gammalt dike som lades fast redan för 80 år sedan syns och likaså alla sten- och stubbgropar. Täckdikena fungerar nog men vattnet kan inte rinna ned genom ytan som är helt igenslammad. Frosten har inte i år spräckt upp jorden som den brukar. Till och med 20 cm från stora laggdiken kan det stå vatten i hjulspåren. Och har stått i snart två veckor fastän det varit både solsken och blåst.

Det kan se någorlunda hyfsat ut där man kunnat så men hur illa har maskinerna packat lerjorden på djupet ? Inte växer det nånting om jorden är för tät. Nu får man bara hoppas på en torr sommar som spräcker upp leran med djupa sprickor. Fast då växer det inte heller nånting. Så nu borde det komma ett riktigt speciellt väder med torka OCH regn på lämpliga tider. Men det är nog för mycket att hoppas på det.

Det mesta är nu klart men i dag skall jag ännu så en ny vetesort på ett par hektar. Jag har hållit mej till gamla (norska) Reno länge eftersom den varit odlingssäker och hållit falltalet. Men den har haft problem med hektolitervikten som ofta är litet under gränsen för brödsäd. Så det börjar vara dags att byta. Det är svårt att veta vad som sist och slutligen går bra på just våra jordar. Provresultaten är bara vägledande. Stora hektarskördar är för mej mindre viktiga än odlingssäkerhet och okänslighet för sjukdomar.

Nåja, snart är en av de krångligaste vårsåddarna förbi som jag varit med om. Nu är det bara att vänta och se hurudan sommaren blir. Vädret framöver är trots allt helt avgörande. Till sist en klassisk bild från vårsådden:

Gamla grejjer…

… som står och ”skräpar”… Eller gör dom?

På många gårdar finns det kvar gamla grejjer, en del mer väl bevarade än andra, och på somliga ställen har grejjerna försvunnit på någon skrotlava för länge sen… Synd egentligen, men vad ska man göra med alla gamla grejjer??? De som är bra tillvaratagna kan man ju förstå att skall tagas tillvara för eftervärlden, men sen då? Alla maskiner som inte haft möjlighet att få komma under tak? Den gamla ställs ut, när den nya skall in.

Prydnader är dom int… Eller är dom?

Bredvid min fårhusväg står det en gammal såmaskin. Den har stått där rätt länge, så länge jag minns egentligen. Jag har aldrig brytt mej om den någå destomer, den bara står där. Men nu ville jag flytta den för att få bättre rum där och då kom jag mej för att titta på den, sådär på riktigt.

Och så fin den va med all sin rost och sneda plåtar! Den har verkligen varit välanvänd ända till den dagen när den ställdes undan. Jag kan inte klura ut när det skulle ha kunnat varit, men det va inte igår…

Verktygslådan var snudd på hel…

Ett plåtlock som inte hölldes uppe självt och en tillsågad träbit som botten. I bottnet låg en jättespik och en bult med tillhörande mutter. Spiken har väl antagligen varit till att krassa ur billarna med, och ställen dit bulten skulle ha behövts var rätt många…

Skillnaderna till dagens maskiner är oräknerliga, men de fungerade ju då, det var ju snabbare än att så för hand i alla fall och då var det väl det alternativet man hade.

Nuförtiden finns det givare som på ett eller annat sätt visar/signalerar när det börjar ta slut på utsäde eller gödsel. På den här maskinen fanns det bara en låda och för att se när det var slut här så fanns det helt enkelt ett fönster…

På sitt sätt tuffa grejjer och vilka många strapatser en sån här såmaskin måste ha varit med om…

UT!

De senaste dagarna har jag satt ut får… Dom ska få gå ute här på hemholmen ett tag först och vänja sej, men småningom skall de köras ut till sina sommarbeten. Jag sätter ut dem lite i olika etapper beroende på hur kavata lammen är. De som är lite små får vara inne ännu och får uteträna lite senare, nu först var det den stora gruppen med de största lammen som slapp ut. Att få ut fåren ur fårhuset är inte alltid så jättelätt, i synnerhet en kätte hade jag lite knepigt med att få ut, då jag måste ta ut dem via lilla dörren…

Kom kom, 🙂 nu äntligen får ni gå ut! Jamen kom kom! Agneta, du som har lite större förstånd och vet vad som är på gång, kom nu!

Nå, ni får gå ut när ni vill, jag lämnar dörren och grinden öppen. Sådärja gumman, kom ut nu bara, klart att man ska vända ryggen till, då kommer ni väl nog… Jamen gå väl inte in tillbaka då! Ta lammen med och så går ni ut! Nånnuja,,, en, två, tre, fyra, fem, sex… en in tillbaka.. sex, sju… … alla in tillbaka, nåja, kanske det går bättre om ni alla tar ny start, visst va det roligt att komma ut? Okej, nu går du sen Anne inte genom den grinden som jag ställde framför havre tornet! Du har förrästen ditt lamm här hördu skrålla!Han gapar ju så han blir hes.

Jamen du då, vad sku du måsta häva ner alla kvastar och gafflar för då? Gå ut! Alla rymms inte ut på en gång genom grinden… och inte genom dörren heller!

PANG!

Jamen nog kan det väl va konstigt att inte dörren kan hållas öppen med brädbit i springan… Får laga ett snöre dit nångång istället… Med ögla, bara att haka på handtaget… Nåja om ni sku kunna flytta på er lite så jag kom fram till dörren så sku ni snart slippa ut…

Anne… ANNE!!! Int får du bråka med grinden sa jag ju! Kan ni int bara gå bort från den där havregrinden och gå ut!!! Ni har dessutom alla era lamm kvar där inne i kättan! GÅ UT! Ut sa jag inte in tillbaka… nå, gå in då, men sen ska ni ut, med lammen med! Lammen med sa jag ju, hej! Int får ni alla gå ut och lämna lammen här! Vart for dom nu då? Jaha, ett varv kring huset… två varv…

PANG!

Förmårrade dörr!!! Hammare och spik och snöre, NU! för nu orkar jag inte med den där dörren mer! Måst ni ha sån fart att dörren blakar fast? Och far in och hämta era lamm, dom gapar ju som dårar därinne! Nånnu, ska väl dörren hållas öppen, det blev ju riktigt bra det där… Hej, hörni! Inte slipper ni ut till hagen utan era lamm! Äsch sina vårdårar… Får ta långa grinden och fösa ut lammen sakta med den, för nu ska dom ut!

Men nu hörni små, e de bara att knalla på mot grinden! Nej, sluta hoppa på mej, ni kommer att klämma klövarna som ni håller på! Så, så… schas schas, gå ut!

Jaha de passar sej att komma in och söka efter lammen nu liksom, nåja, bara ni går ut tillbaka nu allihopa så ska vi se till att det här blir en dag å minnas…

ANNE!!! Inte till havren din toka! Ni ska ge 17 i havren, hej!!! Äsch, schas era små bollar, nu ska ni UT vare sej ni vill det eller inte!!!

Äntligen… ute…

Bäst hittills!

Idag har vi varit på långritt! Helt otroligt roligt och så underbart fin natur! Jag och Michaela var helt i extas, för detta har vi velat göra hela tiden vi varit här och idag passade vi på att fara då det var så bra väder. Nästan vindstilla och närmare 20 grader. Vi for från gården och över till andra sidan dalen, passerade en geyser ( alltså en varmvattenkälla ) och gick i floden med hästarna. Vi ska försöka komma oss dit igen innan vi åker, börjar ju nog vara slutspurten för vår praktik nu så! Hela ridturen tog ca 2,5 timmar men skulle nog kunna göras betydligt fortare. Vi njöt däremot av det vackra vädret och hade ingen brådska 🙂 Lätt bästa dagen under vår Islandstid!

Geyser som vi ser från gården. Varmvattnet kommer upp mitt i floden i en sten.

Vattenlekar i floden. Gården syns i bakgrunden.

Is i hatten.

Nu börjar tiltorna gråna upp lite igen och det kan locka en och annan att sätta sig i traktorn och fortsätta vårbruket. Jag tog en titt på åkrarna för en stund sen men konstaterade att det fortfarande är väldigt vått på djupet så jag tror nog det är klokast att koncentrera sig på ishockeyn i stället för åkerarbetena åtminstone ännu idag.

Att gå ut för tidigt med dagens stora maskiner straffar sig lätt senare i sommar om jorden packas till för mycket. Jag har förhållandena från 2006 i färskt minne. Då regnade det i medlet av maj och jordbrukarna här omkring började bli otåliga att fortsätta med vårbruket, när det sen blev några uppehållsdagar blev det bråttom med sådden. Jag hade en hel massa grönsaksplantor som höll på att förväxa så det blev att sätta några dagar på planteringen innan jag kunde fortsätta med spannmålssådden. Det blev sent eller först i månadsskiftet maj – juni som jag sådde spannmålen och ”olyckskorparna” menade att det blir mest bara boss (halm) och ingen kärnskörd med så sen sådd. Nåå, jag sådde hur som helst enligt odlingsplan och när hösten kom skördade jag en av de bästa skördarna jag skördat någon gång. Orsaken till att min skörd blev bra medan många andras misslyckades berodde på den torra sommaren som sen följde. Där jorden var för fuktig vid sådd och bearbetning blev den så packad och tät att rötterna inte växte ut och växtligheten började brådmogna redan i slutet av juli på grund av torkan. Mina åkrar hann torka upp under de dagar jag planterade grönsakerna och markpackningen undveks så att rotsystemet utvecklades väl och stod bättre emot torkan och hölls grön och växande in i augusti. Att sedan september blev varm och fin gjorde att skörden hann mogna väl trots sen sådd.

Som sagt så behöver inte en sen sådd vara en katastrof men det är ju svårt att veta vad resten av växtsäsongen för med sig men vill med detta inlägg i alla fall uppmana jordbrukarna att klättra ur hytten ibland för att kolla hur det ser ut på djupet i marken….. det kan löna sig att titta på ishockey med is i hatten i stället för att ”håsa” med vårsådden. Nu utlovas det ju också lite bättre väder under inkommande vecka 🙂