Sida 305 – Bondbloggen

150 000 kg

En rätt så magisk nummer inom mjölkproduktionen. Hur många kor som har uppnått denna respektgivande mängd producerad mjölk vet jag exakt inte. I senaste numret av tidningen Nauta stod det att det skulle finnas 33 st då när tidningen trycktes.
En av dem som har lyckats med det är vår egna tant Luppa. 🙂 🙂 ”Int så hottåt”, som pargasbourna skulle säga 🙂

I en ålder av 14,5 år och efter 11 kalvningar fixade hon det. Under provmjölkningen vi hade på påsken blev hennes totala mjölkmängd 150148kg, i dagens mätning blev resultatet över 31 kg/d.

Luppa har alltid varit en rätt så frisk ko. Självfallet har det varit någon juverinflammation nu och då (en så illa att en fjärdedel gick i sin), men så där överlag har allt gått bra. Hon har varit med om embryospolning, men tyvärr fick man inte ett enda embryo från henne då. Detta till trots, har vi nog en hel del avkommor efter henne;
För tillfället har vi 2 döttrar,2 dottersdöttrar och 3 sondöttrar i mjölk. Dessutom har vi och växa 8 dottersdottersdöttrar (7 av dem resultat från embryospolningen 2010). Utöver dessa finns ännu 2 sonsonsdöttrar.
Som jag kanske redan tidigare skrivit, har Anttes föräldrar sålt en tjur till avel efter Luppa. Heisala Ponnistus heter han och han är far/farfar till våra son-avkommor. Han har inte använts i så hemskt stora mängder, eftersom han förolyckades i ett ganska tidigt skede så man fick inte några stora mängder doser av honom. Trots detta har han hållit sig väl framme på listan över semintjurar och ligger med sina NTM+20 ännu bland de bästa inhemska tjurarna. Som en parentes kan nämnas att han faktiskt är en av de mest renrasiga finska ayrshiretjurar som på de senaste åren har sålts till avel. (Det har varit och är fortfarande hårda diskussioner om renrasighet hos ayrshiredjuren, så jag måste ju bara påpeka om denna lilla detalj 🙂 )
Också Luppas dotterson Robert har sålts till avel. Tack vare sin lite udda bakgrund har han kanske också en chans att bli en rätt så väl använd semintjur. I alla fall får vi hoppas på det. 😛

Inte kan man annat säga än att tant Luppa är en finfinfin ko, som man bara måste vara stolt över. Släkten är säkrad, om det blir några lika fina djur av hennes avkommor som hon själv är får tiden utvisa. Hon har minsann lagt ribban högt! 🙂

Planteringssäsongen inledd.

Påbörjade planteringen av kål, broccoli och olika sallatsväxter idag. Hitintills har vi haft så kalla nätter att jag inte dristat mig till att inleda planterandet tidigare men nu utlovas regn några dagar framöver vilket betyder att faran för nattfrost är mindre då det är mulet. Plantdrivningen har också krävt lite mera tid än vanligt då det i april var kallt och mulet väder så egentligen är det först nu som plantorna uppnått tillräcklig storlek för plantering. Det började duggregna litet i slutskedet av planteringen men inte så mycket att det störde, däremot gjorde regnet och blåsten arbetet med att täcka in det planterade med täckväv arbetssamt. Väven som annars bara väger 23 gram per kvadratmeter blir snabbt tung och ohanterlig om den är våt så det blir inte tid för några pauser sen man en gång har påbörjat täckningen.

Halva tiden förbi!

Nu har jag en liten stund över och ska försöka plita ihop de gångna veckorna på Island i en liten resumé. Får se då vad det här blir till. Idag har vi varit här halva tiden så vi har alltså exakt halva tiden kvar. Tiden har gått otroligt fort! Det är mycket arbete som ska göras på gården. Synd är det att bloggandet blivit lidande, men nu ska ni nog få höra lite grann!

Vecka 16
Vi anlände till Keflavik flygplats, tog bussen till Reykjavik och sen vidare till Borganes där vår handledare plockade upp oss. Klockan var ca 18.30 då vi kom fram till Skáney gård, ca 100km från Reykjavik. Första dagarna blev det att bekanta sig lite med gården och djuren här, vara med och mjölka och städa i stallet. Bara grundrutiner mest alltså. Hann även med att rida några islandshästar. Det var en helt ny sak för mig och visst skiljer det sig lite från att rida engelsk stil, som dom allra flesta gör. Men så otroligt roligt är det! Vi reparerade flera kilometer med stängsel denna vecka också, bytte eltrådar och staketstolpar lite här och var.

Vecka 17
Dagliga rutinerna börjar sitta ganska så bra nu. Mjölkningen är i princip den samma som på skolan och personerna här på gården var positivt överraskade att vi hanterade mjölkningen och traktorerna så pass bra som vi gjorde! Dom hade tydligen inte förväntat sig det 🙂 Lammningen satte igång på måndagen och efter det har det kommit lamm i en tät ström. Det finns cirka 70 får på gården och största delen av dom ska lamma. När tillfälle gavs var det att fara ut och motionera lite hästar. Islänningarna har också något som liknar en harva, som drar ut hästskit, så detta har vi också hunnit göra ett flertal dagar. Michaela och jag byter om så jag har stallet varannan dag och hon de dagar jag mjölkar. Fungerar riktigt bra så! Mycket fint väder, runt 15 grader de flesta dagarna.

Vecka 18
Lite sämre väder i början på veckan, blåsigt och regnigt. Första maj var speciell på det viset att vi skiljde fjolårets föl från mammorna och förde dessa på bete till andra hagar. Annat verkade inte vara så speciellt här på Island, trots att det var första maj. Flertalet frontlastarskopor med sten blev plockade denna vecka, från vägar, hagar och andra konstiga ställen. Man funderade nog varför det heter Island, och inte Stenland.. Mot slutet av veckan började vi märka lammen och föra ut dem stegvis på bete med sina mammor. Fårhagen hann vi också fixa till innan.

Språket börjar bli mer och mer förståeligt och man kan haspla ur sig någon fras nu och då som man snappat upp! Det finns arbete dygnet runt här om man så skulle vilja, men lite ledighet måste man ju unna sig. Förhoppningsvis hinner vi väl besöka varma källor och lite annat isländskt innan vi åker hem. Vi har ju knappt hunnit lämna gården ännu!

En utvecklingsidé!

Idag körde vårbuket igång hos oss. Kan konstatera igen att alla vårar är olika. Fukten i backen är det ingen brist på och fast det var en vinter med mycket snö så gick inte tjälen på djupet.

Men något som är lika varje vår är våra vänner på åkern, nämligen Tofsvipan. Här är de i år igen. Fina bon har de byggt och i dem har de lagt ägg. Som jag skrev i fjol, så brukar vi väja för bona, men det är svårt att upptäcka dem om inte någon finns på plats och ruvar äggen.

Idag då jag satt i traktorn och harvade och spanade efter ett bo som Kenneth hade fått syn på, tyckte jag att jag fick en riktigt snilleidé. Kenneth hade satt en käpp invid boet så att jag skulle se det, men tyckte ändå att det var svårt att få syn på det.

Jag tog en vit tygbit som jag hade i traktorn och fick den fäst i käppen som var invid boet och tyckte att jag var fiffig, för nu skulle vi ju lägga märke till då skiftet skulle sås och vältas.

Men tji, fick jag, för tofsvipan tyckte annat, den trodde nämligen att det var en fiskmås och i den värsta striden och skyddande av boet var det 7 stycken tofsvipor som förde krig mot min vita trasa. Så efter en stund fick jag snällt stanna traktorn och ta bort trasan från pinnen och konstatera att min idé var urussel.

Min utvecklingsidé var inte bra, men hur skall man lösa problemet? Vi har inte hjärta att köra över äggen som redan finns i de många boen runt omkring på åkrarana.

Blött

På lördag såg det rätt bra ut – bara en pöl på vägen till åkern. Men så kom det regn riktigt ordentligt. Folk påstår att det kom mer än 25 mm. Min väderstation visade 266 mm men den är inte riktigt pålitlig ifråga om regnmängden. I alla fall så är vägen till åkrarna helblöt och jag satte halva dagen på att gräva rännor för att få bort ytvattnet. Jag var också tvungen att ta bort en del jord med frontlastaren på stora Zetorn vilket resulterade i grymma hjulspår.

Man borde inte köra i den mjuka leran men man måste få bort ytvattnet så det torkar upp snabbare. Vägen skall göras om så den blir högre på mitten men det går inte före sådden eftersom det då kommer en massa besvärliga torvor upp på vägen. Vår lera är av värsta slag. På sommaren då den torkat så är den så stenhård att schaktbladet inte tar bort det minsta av den.

Åkrarna är inte mycket bättre. Mulljordarna ser inte så farliga ut men på lerjordarna är det dystert. Visst drar täckdikena bort vattnet så småningom men det tar tid och då hinner tiltorna bli stenhårda utanpå. Mellan tiltorna plaskar vattnet. Då får man fundera på när man vågar köra ut på åkern med harven. Kör man för tidigt så packar man leran så den blir som betong och för sent så får man stenhårda stora kokor.

Från landsvägen ser man inte vattnet mellan tiltorna så mången stadsbo undrar säkert varför vi inte börjar harva. Men jag har nån gång kört för tidigt på leran och det är rena katastrofen. Det tar flera år innan den går att bruka ordentligt igen.

Och så hotar vädergubbarna med mera regn på fredag … Om det kommer 20 mm till så går det inte att harva ens nästa vecka och då börjar sådden bli riktigt sen. Och inte har man ro att börja ta itu med nånting annat heller – annat än småsaker. Det här är nog den nervösaste tiden på året. Utsädet borde i jorden så tidigt som möjligt för vi har torra försomrar och om sommaren blir lika het som de senaste åren så torkar allt bort.

Tack för era svar

92 personer deltog i vår användarundersökning i april! Vi är otroligt tacksamma för alla kommentarer, uppskattande ord, beröm, åsikter och tips om vad vi kan göra för att Bondbloggen ska bli ännu bättre!

Som utlovat har vi lottat ut Bondbloggenprylar bland er som har svarat. Anders, Helge, Ursula, Marina, Roger, Krister, Marianne, Maria, Kerstin, Jan, Andreas och Mia har fått post, antingen hittar ni en mössa eller en tygkasse i postlådan! Både mössan och kassen är givetvis prydda med Bondbloggens gröna och sköna logo. Grattis till er och tack till alla er andra som deltagit!

Här kommer några citat ur enkätsvaren:

Bönder är hjältar! Utan primärproduktion stannar livet. Produktionen är så bred. Är inte producent själv.

Därför att de [blogginläggen] är så intressanta och jättebra skrivna, dessutom för att jag/vi också är bönder och vill veta vad våra yrkesbröder/-systrar håller på med. Tack till dem för att de orkar hålla på med skrivandet fast dagarna är fulla av jobb.

Tycker det är intressant att läsa om människors sätt att klara sina dagliga sysslor och hur dom tacklar olika problem. En annan sak är att dom skriver på ett humoristiskt sätt med glimten i ögat. Det är viktigt.

Jag tycker det är intressant. Ett sätt att komma närmare livet på landet. Roligt även att visa barnen vissa inlägg.

Klicka här för att läsa eller ladda ner hela enkäten.