Wooops…

Med betes släpp inom några dagar tänkte jag att det skulle vara smart och försöka få bukt med eventuella övervintrande inälvsparasiter före jag släpper ut dem. Jag beslöt mej för att ge dem Axilur. Maskmedelsburken var som vanligt tom, så jag ringde igår morse till veterinären och pratade lite med henne och beställde två burkar axilur åt fåren. Ordinarie veterinären var ledig, så jag fick prata med en vikarie. Jag redde ut för henne antalet får, kilo per får, antalet lamm och det mesta som dom brukar vilja veta för att veta hur mycket medel dom skall skriva ut.

Vi konstaterade att en burk inte kommer att räcka utan att jag nog behövde två 500gr burkar och så får jag ju då lite kvar till senare. Nåja, hon lovade i sin tur ringa receptet till apoteket. Jag ringde apoteket och frågade om de hade hemma. Det hade de inte, men följande dag skulle det gå att få skickat ut om veterinären ringde in receptet i tid. Följande dag, idag, ringde jag och kollade, jo, veterinären hade ringt och efter klockan ett borde det komma 🙂 Klockan ett ringde jag så igen, jo, det hade kommit. Man vill gärna ringa och kolla att det säkert finns på plats när man ger sej påväg, det är ändå en liten båtresa och 20km bil innan man är vid apoteket. Nåja, när jag då ringde sade de på apoteket att: Jo, vi beställde en burk åt dej…

… VA? tänkte jag, kan de nu int få beställt tillräckligt med en gång, eller missförstod veterinären någonting. På bara några sekunder hann en hel del tankar flyga genom mitt huvud. Inte skulle det räcka med bara en burk! Måste jag ringa veterinären igen, eller är de på apoteket de blivit kolliga?

… Jaha… Svarade jag lite puttrigt fundersamt. Sekunden senare sade hon på apoteket: Ja det är ingen liten burk, det är ett 5 kilos ämbar! Så vi funderade att du kanske inte skulle behöva två sådana….

Det visade sej att axiluren inte längre finns i 500 grams burkar utan följande storlek är 5kg ämbar. Det är ju ett ”litet” hopp däremellan 😉 Men väldigt glad är jag att de på apoteket inte beställde två ”burkar” som veterinären skrivit recept på. Hur i hela fridens tider skulle jag svänga mej med 10kg maskmedel när jag behöver typ 1kg…. Fördelen med att bo på liten ort 🙂

axilur

En gammal tomburk och det fulla ämbaret 🙂

Men nu har jag maskmedel så det räcker några år. Hållbarheten är rätt lång, så det skall nog ordna sej. En liten törn i den ekonomiska planeringen, men inget värre än att man får sprida ut kostnaderna på det antalet år det räckt sedan när ämbaret är slut, och vad jag tror kommer jag att spara på det i sista ändan.

 

Fotbad

När man kan gå över åkern utan att få grälor när man kommer in, då är det dags att börja vårbruket 😉

Som vanligt har jag ingen större brådska utan jag tar det hela med ro. Lite konstgödsel är spridet på hemholmen, men till Anisor och sprida har jag inte ännu varit, räknar med att hinna innan det skall slås och hinner jag inte det är det ingen katastrof. Jag har kvar ensilagebalar så det räcker till en halv vinter till, så bara det växer någonting i sommar är det ok, men panikbehov har jag inte.

Någonting som däremot vill ta lite tid såhär på våren är alla stängsel. Det ramlar träd över dem, stolpar ruttnar av och så händer det sej att fåren knycklar ner stängslet om hösten när gräset alltid är grönare och godare på andra sidan. Och så vattengårdarna som is och storm härjar med. Endel är i trä, endel i nät. Båda sätten har sina för och nackdelar. Nät vattengårdarna är smidiga och behändiga att dra, men rostar sönder på bara något år. Trä håller bättre, spikarna rostar med tiden, men det tokigaste med dem är att de faller allt som oftast omkull över vintern och är tyngre att jobba med.

Någon vinterbadare blir jag aldrig, hujedamej vad det var kallt att ta av sej skorna och dra ut nät till en vattengård. Nätet behöver inte långt ut,fåren går ogärna i vatten, men där det är långgrunnt kan det fort bli farbart runt gården när vattnet går ut om den inte är tillräckligt lång.

NätvattengårdHär drar jag ut nätet som inte riktigt syns på bilden. Stolpen som står ute i vattnet är inte fast i bottnet. Det är berg under, långt ut i vattnet och endast 10-15cm gyttja ovanpå. Stolpen är istället fastgjuten i en fyrkantig, rätt så bred betongklump. Det är nu fjärde året den står där och det har fungerat riktigt bra. Tanken var att jag skulle kunna dra upp den på land till vintern, men ännu har inte det blivit av. Stolpen står stadigt kvar ändå. Kan ju också bero på läget, en mycket skyddad vik där det nästan aldrig blåser på.

Spikar fort!!Spika spika spika spika….

Fort ilandFORT ILAND!!!

Det riktigt brände i benen när jag kom upp ur vattnet, men dit fick jag det. 🙂

Säsongen 2011 avslutad.

Avslutade fjolårssäsongen lagom till valborg med skörd av de övervintrade palsternackorna. Tänkte ett tag att det blir att gräva upp dem för hand med grepen men när det blev flera regnvädersdagar som förhindrade arbetet så gavs det tid för lite funderingar om lite rationellare metoder. De funderingar som jag hade i tidigare inlägg och den skiss jag gjorde åt den lokala verkstaden resulterade i följande resultat:


 

Det fungerade relativt hyffsat även om vi fortfarande blev tvungna att plocka upp dem för hand, men grävandet slapp vi i alla fall. Och vädret var det inte heller något fel på, dessutom betydligt ljusare än i november 🙂

Efter lite ryggarbete.........

 

....fylldes några lådor med åtråvärda palsternackor 🙂

 

Några lådor till blev det i kyllagret och jag kunde dra sträck för fjolåret. Blev till och med att fira med en pizza och en kall, det var ju ändå valborg 🙂

Vårsåddsfeber

Hur gammal man än blir så kommer obönhörligen vårsåddsfebern i början på maj. Man går och trampar och sparkar på tiltorna. Det är viktigt att man inte kan komma ut på åkern ännu så man inte förstör strukturen på lerjordarna. För ännu står det vatten  på åkern.

Till all tur har jag verkstadsarbete på såmaskinen så man kan hålla den värsta oron borta. Värre är det då allting är färdigt för sådd men åkrarna är blöta. Då måste man hitta på nånting till synes viktigt jobb så man kan hålla sej i skinnet. Annars blir man arg, irriterad, omöjlig och går omkring och gormar på allt och alla. Och då blir man utjagad ur huset av den bättre hälften.

Världskatastrofer och liknande småsaker sjunker undan och blir helt oviktiga medan åkrarna står där och lockar och hånar en: ”Har du inte fått sådden klar än ?” Faran är att man tar traktorn och kör ned den i nån lergrop fastän man vet att det är det sista man borde göra.

Det är säkert något genetiskt som vaskats fram under årtusenden av bondeförfäder som trampat omkring på samma sätt som äggsjuka hönor varje vår,  sparkat i jorden och muttrat förbannelser över vädret som varit för regnigt, för kallt eller annars bara för långsamt.

Nä, nu blir det att ta en kopp kaffe och sedan gå ut i verkstaden och sätta såmaskinen i skick …

Däckbyte och elektronisk stödansökan.

Det har varit mycket diskussion om däckbyte i media på sistone och då är det väl mest kring byte till sommardäck på bilarna som diskussionen gällt. När bör man eller måste man byta har man funderat kring? Väldigt mycket funderande kring något som tar några minuter och normalt görs ett par gånger i året, eller?

Vad gäller mina radodlingar så kan det vissa dagar innebära att jag hamnar att byta däck två till tre gånger per dag och då försöker jag också planera dagens körningar så att jag undviker onödiga byten. Här är det inte fråga om byte mellan sommar- och vinterdäck utan om byte av däck med olika bredd, bärförmåga och dylika egenskaper.

Byte till radodlingsdäck inför palsternacksskörden.

Så stor sak är det inte att byta däck på traktorn, med hjälp av pallgaffeln kan man byta ett hjulpar åt gången. Så värst länge tar det inte heller om det går som det skall, Erik brukade prata om ett ”7 minuters pitstop”. Trots det vore ju drömmen att man hade en rätt utrustad traktor för varje arbete några dagar framöver, men det vore väl som att ha en bil för vinter- och en annan för sommarföre. För bilens del brukar jag delegera däckbytet åt äldsta dottern då mågen jobbar på däcksverkstad 🙂

 

Elektronisk stödansökan.

Deadline för stödansökan kom ohjälpligt emot i år också och vis av kommunikationsproblemen året innan vågade jag inte spara det till sista kvällen. Så efter morotspackandet på söndagskvällen tog jag itu med att mata in uppgifterna. Och i år flöt datatrafiken verkligt fint, uppgifterna registrerades direkt utan väntetid. Vid 4-tiden hade jag allt klart, skrev ut de 17 sidorna för genomläsning innan uppgifterna skulle sändas iväg. Jag är så pass invand att läsa text på papper så jag korrekturläser hellre den än texten på dataskärmen. Så långt allt väl, vet ej om jag ”nickade” till en stund under genomläsningen eller vad som hände men när jag skulle skicka iväg blanketterna fungerade det inte längre. Prövade också att logga in på nytt, men nää. Nåå, ingen panik det återstod ju nästan 20 timmar av inlämningstiden. Tog en promenad kring torpet och njöt av soluppgången i den -2,5°C gradiga gryningen innan jag gick till sängs i väntan på att kontaktproblemet skulle ordna sig.

Vacker soluppgång över årets sallatsåker.

Och visst hade det gjort det 🙂 Så i år har jag inga invändningar vad gäller den elektroniska inlämningen, det gick så bra att jag till och med satte ner lite extra tid på att få så exakta arealer som möjligt av de olika grönsakerna. En sak som jag oftast brukar lämna till korrigeringsanmälan som skall lämnas in den 15 juni.

Kartprogrammet uppskattade jag till den grad att jag också satte ner några timmar på att finjustera gränserna, ta bort lador och åkerholmar som hängt med trots att de tagits bort från åkern för flera år sen. Har inte kollat om det är möjligt att använda kartfunktionen året runt ty det vore ett bra hjälpmedel för odlingsplaneringen om så vore, och i så fall kunde jag spara in kostnaderna på uppdatering av kartprogrammet som hör till odlingsplaneringsprogrammet. Flygfotona innehåller ju en hel del detaljer som inte finns inritade på kartprogrammet som jag använder till odlingsplaneringen.

Sällan man ”överöser” myndigheterna med beröm men måste nog jag också ”skryta” lite över ett lyckat hjälpmedel som definitivt underlättar blankettjobbet och besparar mig från en 50 km’s resa till landsbygdssekreteraren. När elektronisk ”postgång” fungerar så är det helt klart en bra sak. Tänker tillbaka till tiden då vi gick med i EG och tyckte redan då att visst kunde odlingsplanen, som jag redan då gjorde digitalt,  som sådan sändas till myndigheterna utan att skrivas ut till papper för att åter matas in av landsbygdssekreteraren i myndigheternas datasystem.

Fina kartor bland årets blanketter

 

 

 

Valborg

I morse lämnade jag in stödansökan och måste verkligen skryta med det utmärkta elektroniska systemet. Jag bara kopierade uppgifterna från i fjol och bytte ut gröngödslingsvallen mot vårvete och på 20 minuter var det klart … Men det är förstås enklast med växtodlingsgård.

Så vi hann såga en massa blankor med Logosolsågverket och körde ihop ris från avverkningen  runt åkrarna. Det var en fin kväll då vi kom från bastun:

Sedan var det dags att bränna rishögen som vi samlat på den plöjda åkern. Så småningom blir det ju vårsådd och då skall hopen vara borta. Det är alltid lite besvärligt med vårbrännandet. Man vill helst ha brasan på plöjd åker så att det inte tar eld i det torra fjolårsgräset men det kan bli svårt med brännandet om det är en regnig vår.

Nu var det nästan perfekt. Riset var torrt men inte alltför torrt så det brann lugnt. Vinden hade mojnat så det drog riktigt svagt inåt åkern. Vissa år går det åt en hel del skräpbrännolja men nu började hopen brinna direkt. Bensin får man aldrig någonsin använda ! Om den förgasas så kan den explodera rakt i synen medan brännoljan brinner lugnt.

Nu är det inte bara att titta på när det brinner utan man måste hela tiden lyfta upp kvistar från marken och slänga dem utanpå brasan. På marken finns det nämligen ännu snö under hopen och värmen går uppåt – inte nedåt. Låter man det brinna för sej själv så blir nog hälften kvar. Så det är ett ganska svettigt jobb att bränna.

Men klockan två på morgonnatten var det mesta uppbrunnet. Glad första maj till alla !