Jo, bokstavligen. Min nacke går mej på nerverna. Med bokstavligt så menar jag som så att jag har något slags brock i disken mellan två kotor i nacken, och det klämmer på en nerv som går ut i armen. Alltså, nacken promenerar (trycker) mej på nerverna!
Jag började känna av det på lördagen, och på söndag var det planerat att jag skulle fara till Geta. Jag övervägde länge om jag skulle fara eller inte. Att ha diskbrock i nacken är inte någon trevlig juttu och bör komma under behandling av fysioterapeuter snarast möjligt. Men, jag tänkte som så, att fysio, det går det ju att hitta på Åland också. Och jodå, det finns det, problemet är bara att hälften av dem har semester nu, och dom som jobbar är överbelastade med jobb… … suck. Nåja, vad göra? Jomppa!!!
Det är andra gången som jag har diskbrock så jag vet vad det går ut på och så vet jag hur jag skall göra. Förra gången som jag hade, det var för ca 9 månader sedan, så visste jag inte alls varför jag hade så ont i nacken och varför som det sedan började stråla ner i armen.. Nå, efter besök hos läkare och fysiotjänst så fick jag nog minsann veta vad jag hade i nacken, och det var inte direkt någon rolig vetskap. Det tog mej typ 15 besök hos fysio och en himla massa jompande av nacken hemma innan jag blev någorlunda. Nu när jag i lördags kände att det drog lite i armen, precis ungefär som det gjorde då för några månader sedan, så ryste det i hela kroppen. Tanken på att gå igenom hela proceduren igen gjorde inte att humöret höjdes. Ont i nacken 5 månader, inte en cent på försäkringen, och en massa kilometrar känns inte heller lockande. Men nu var jag ändå glad att jag medesamma visste vad jag skulle göra och på det viset kunde undvika att det blev lika illa som det var då. Idag (tisdag) kändes det redan lite bättre, mindre strålning i armen och det onda verkar fara mer upp i nacken, ett positivt tecken. Det onda som promenerat ut i nacken skall tillbaka därifrån det kommit, alltså tillbaka till nacken. Har fått veta att när jag har ont i nacken så det nästan vindar i huvudet skall jag vara glad, då är det på rätt väg 🙂
Men vad kommer det här sej av? Förra gången fattade jag ingenting, men så småningom har det klarnat. Alla jobb, där jag står och tittar neråt i en position, utan att titta uppåt emellanåt verkar vara rena rama receptet för mej på diskbrock i nacken, och sen på det en knyck i nacken, så det ”knäcker” ut en bula i disken mellan kotorna. Dessa jobb har kanske på senaste tid varit bär och svampplockande en del dagar i ända och sen lite mattvätt och fiskfileande på det så har jag grunden för en uttänjd nacke, lite knyckar kan man få när som helst, så där var det.
Att sitta stilla är ingen bra ide, man skall nog röras, men försiktigt och med tanke på var man har huvudet. Att skumpa traktor med det här är ingen bra ide, så jag får se när jag får ordnat ensilageskörden som borde tas nu. Men för tillfället är jag på Dånö och gräset ser ut att få vatten lite nu och då, så risken att det torkar bort är liten, överväxt gör det inte heller så mycket om det blir, bollar har jag vad jag behöver, men slås och rullas skall det, förr eller senare, dock hellre lite före det blir alltför sent.
Men, nu finns det inte mycket jag kan göra. En sort som går att göra är att plocka vinbär, då får jag sitta rak i ryggen, och jag känner mej inte helt värdelös. Egentligen var det meningen att jag skulle vara med och plantera kinakål imorgon, men det går inte, var man då hittar någon att sitta på maskinen istället för mej är inte jättelätt. Nu blev det så att Mats granne ställer upp, på maskinen kommer också mats mamma och mats mormor att sitta. När jag kan skall jag sätta in lite bilder, men för tillfället har jag ingen sladd som kan förena min kamera med datorn, så det får bli i ett senare skede. Skall även ta en bild på min mycket obekväma och varma krage som jag går med kring nacken för att hålla ”huvudet rätt”, har hört att jag med ett par orange glasögon skulle se ut som grannen i Beck 😉
