För några dagar sedan kom jag mej för att se på fst nyheter på tv. Det brukar bli mer sällan som jag ser nyheter på sommaren. Ofta är man ute och grejar på som bäst när de kommer, men jag hade det lite lugnare efter midsommar och då tog jag mej tid att titta lite vad som hänt i världen på tv. I vanliga fall brukar jag kolla de viktigaste nyheterna på internet när kvällen kommer, men den där dagen var jag glad att jag fick se ett inslag som handlade om någonting som många hört om, men kanske inte hos jordbrukare, utbrändhet.

Själv tyckte jag att inslaget i tv var väldigt bra, och beskrev kort och rejält vad det handlar om. Eftersom jag inte själv har varit utbränd, ännu i alla fall, så kan jag inte säga hur det är, men, jag kan mycket bra förstå de jordbrukare som är eller varit utbrända.

Jag tror inte det handlar om det fysiska jobbet som man blir utbränd av, utan mera att få det att gå runt ekonomiskt, och kort och gott EU. Allt har sina för och nackdelar, så även den europeiska unionen med allt vad det innebär. Eftersom jag inte varit jordbrukare så länge så känner jag inte till något annat sätt att vara jordbrukare på än EU-sättet. Och med det sättet känns det viktigare att ha alla papper i skick än att veta hur man sår och skördar.

Att i misstag kruxa i en ruta fel i de fasade och omdiskuterade jordbruksstödsanmälningsblanketterna, så en gröda och anmäla en annan, att inte anmäla exakt vilket djur som går på vilken djurhållningsplats, sådant får bara inte ske. Otänkbart! Det händer ju ingenting ute på åkern, allting växer som det ska ändå, och djuren är nöjda så länge de har mat, om det sen är får nr 654 eller 987 som går där, men råkar man på granskning och kontrollanterna hittar fel mellan verklighet och papper, kan ekonomin kastas omkull. Och det kan få långa följdeffekter.

Men nu skall jag inte bara sprida dynga över papper och kontroller. Jo, de är bra att det hålls koll på vad som odlas, hur mycket får och kor det går omkring i våra hagar. Det är ju inte bara för att krångla så mycket som möjligt som dessa regler kommit till, dom fyller nog en viktig funktion.

Men rädslan finns. Att i misstag göra någonting fel som kan skapa ekonomisk katastrof. Det är i mina ögon en ypperlig grogrund för utbrändhet.

Jag har hört många siffror på vad en jordbrukare har i lön. Hur man räknar ut det undrar jag. En jordbrukare som har djur har ansvar för dem 24h/dygn. En jordbrukare som odlar spannmål och inte har jobb ”vid sidan av” vet jag inte om finns, men i alla fall kanske de timmarna går lättare att räkna. Grönsaksodlarens timmar är också svårräknade. Som exempel, hur räknar man timmarna alla nätter som bevattningen är igång? Man behöver inte stå där och titta medan det vattnar, men man vågar inte heller gå och sova ifall man inte vaknar när klockan ringer och man skall ut och stänga av den, kanske kl 1, kanske kl 3…

Siffror som kommit emot mina ögon har varit att snittlönen för en jordbrukare är 2-4 euro/timme. Så att jordbrukare kan bli utbrända på grund av ekonomi tycker jag verkligen inte är någonting att undra över. Hur reder man upp hus, bil, arvsskatter, försörjning av familj med en lön på 2-4 euro i timmen???

Ett svar är att man jobbar, nonstop, morgon till kväll. Jordbruket, jobb vid sidan av jordbruket, söndag som måndag – jobb!

Summa summarum, ett recept på utbrändhet, lön på 2-4 euro i timmen + ”gargamel” i hasorna = utbrända bönder.

Ja, hur blev det med all lök? En del av svaret syns här 😉

Det har gått rätt hyggligt med löken, den kom, den sattes och det regnade så den tog sej. Så nu är det att försöka se till att fortsättningen också blir bra. Den kommer att behöva ompyssling lite hela tiden bland annat gödsling, bevattning när julihettan slår till, besprutningar mot både ogräs och ”gåbbar”. Även löken har sina fiender i form av olika insekter som gärna ger sej på löklandena med god aptit. Så det är att hålla sej på vakt och inte släppa efter.

Men, Mats är inte sysslolös även om löken just nu inte kräver så mycket uppmärksamhet. För tillfället är det kupning av potatis som gäller och även här, besprutningar när det behövs.

På det här skiftet växer det Saturna, en potatissort som som odlas för chipstillverkning. Längst bort i åkerhörnet, mitt i bilden kan man med bra ögon se att det är någonting som dammar, där håller mats på och kupar.

I ett tidigare inlägg skrev jag om olyckor i lantbruket och att dom har en otrevlig tendens att inträffa vid i och urkoppling av redskap. Själv hade jag då inga som helst planer att råka ut för det, men det var just vad jag gjorde på midsommardagen. Kanske det bara var ett järtecken om att man inte bör jobba på helgdagar,men hur som helst var det nära ögat denna gång!

Jag skulle flytta tallriksharven med Zetor, Zetor som inte har snabbkopplingar utan gamla sortens hydraulöglor. Det lutade lite där jag ställde harven och så lyckades jag glömma att dra åt handbromsen. Varför vet jag inte men det besannar uttrycket att inga olyckor händer om man inte hjälper till själv. Alltså hjälpte jag till själv!

Stående bakom bakhjulet sparkade jag alltså ur hydraularmen och omedelbart började trotjänaren rulla bakåt. Samtidigt fick jag foten i kläm mellan dragstången och hydraularmen och det är nu historiens verkliga sensmoral dyker upp. JOBBA ALDRIG UTAN SKYDDSSKOR! Trots att skon i det närmaste veks mellan traktor och maskin så gjorde det inte ens ont. Jag kunde hoppa undan hjulet och någon egentlig fara uppstod aldrig. Det hade det garanterat gjort med Reinotofflor på fötterna. Åtminstone ont!

Nu kunde jag gå smärtfri iväg från platsen. Något omskakad och med förhöjd puls men hel och ren. 1000 tack till en inhemsk skyddsskotillverkare som räddat mina fötter förr, och förmodligen kommer att göra det igen.