Det var rätt många som lyckades lösa Bondbloggens ko-memory med under 40 klick. Vi har lottat ut 10 Bondbloggenmössor och de åker genom snön till Emilia, Marika, Alexander, Anita, Annika, Fredrik, Jenny, Yvonne, Andreas och Ursula. Grattis!
Tävlingstiden har gått ut men spelet finns kvar här på Bondbloggen, så närhelst du känner för det, kör ett set memory!
Föga visste jag hur eländig den här vintern skulle bli i december då jag skrev under fullmakt för reviret om virket – även om det lutade åt en besvärlig vinter redan då. Den senaste veckan har varit den värsta. Snö i enorma mängder höll på att krossa garaget och jag fick arbeta dag och natt i tre dygn med att få bort snön. Och just då jag började pusta ut litet så kom det ett ordentligt snöfall igen. Så det har inte varit tid med något skogsarbete.
Skogstraktorn har jag nu inne i verkstaden för ett välbehövligt underhåll. Lamporna som slocknade den ena efter den andra är nu reparerade och så har jag fixat fläkten. Utan fläkt ser man helt enkelt inte att göra nånting eftersom rutorna isar fast nästan genast. Litet surt var det eftersom jag bytte fläkt för ett år sedan och det är ett elände att skruva sönder halva traktorn för att komma åt den.
Hytten på Belarus (som lär vara byggd i Finland) är minsann inte underhållsvänlig och borde egentligen byggas om. Taket har jag redan bytt ut. Plasten höll inte i skogen så jag byggde ett nytt tak av tjock stålplåt med ett fyrkantrör utanpå för att skydda det. Jag satte också in fyra extra arbetsljus – problemet är bara att generatorn inte vill orka med så många. Man borde byta ut dem mot lysdiodlampor men de starka lysdiodlamporna är ännu väldigt dyra. De kostar över 200 euro medan man får en billig H3-lykta för 10 euro …
Den nya reservdelsfläkt jag köpte var ett missfoster. Det var samma märke som förut men nu hade de bytt kolhållaren av metall och bakelit till plast. Och den smälte ju så kolen fastnade. Så jag bytte motor i fläkten till en gammal med de ordentliga hållarna (jag har fem söndriga fläktar i lager). Men nästa gång skall den gamla fläkten bort och två datamaskinsfläktar i stället. De är redan beställda.
Den gamla fläkten var av centrifugaltyp vilket ger bättre tryck än de nya propellerfläktarna men då jag sätter två efter varandra så får jag dubbelt högre tryck. Jag hittade Zalman ZM-F3 fläktar på 12×12 cm hos min hovleverantör i Vasa som kostar bara 7 euro/st. och ger ca. 100 kubik luft per timme. Men nästa beställning jag gör till Tyskland så blir det en bunt Scythe Ultra Kaze 120 mm 3000 rpm som inte är mycket dyrare (10 euro) men ger hela 200 kubik luft.
Fördelen med dessa fläktar är att de inte har kol alls och drar mycket litet ström (0,6 A) i jämförelse med den ursprungliga fläktens 5 A. Dessutom är de mycket tysta och priset är en femtedel. Nu får vi se om den här reparationen håller vintern till slut.
Det börjar närma sig dom sista skälvande dagarna för mig i detta forum och det betyder också att det börjar bli dags att verkligen få nerskrivna endel saker som legat och malt i tankarna, men inte kommit ända till skärmen. Dessutom tycker jag det passar bra just nu att lägga en lite annan nivå på inläggen efter all den uppståndelse som blev om Nisses vetepris. Själv har jag tröttnat på dendär debatten nu och konstaterar att för mig får det räcka om jag vet hur egna ekonomin ser ut. Jag blir inte gladare eller rikare genom Nalles plånbok.
En sak som är så dum så att den bara inte kan lämnas ogjord är mitt bidrag till serien böndernas kläder. Vi vet ju från tidigare att en blogg skall handla om kläder för att bli läst, så nu gör även jag ett försök. Detta blir alltså ett av Internets första modeinlägg skrivet av en totalt modetondöv köttbulle.
Även om jag är totalt befriad från allt vad modeintresse anbelangar så är inte kläderna oviktiga. Arbetskläder skall vara bekväma, lämpligt tempererade och gärna se bra ut åtminstone i mina egna ögon. Vad andra tycker är helt ointeressant och det är just därför jag inte kan få modetänkandet att rymmas under min mössa. Det är helt enkelt obegripligt för mig varför andra skall tala om vad som är snyggt, och framför allt varför det skall ändras med tiden. Det som såg bra ut i går bör väl också göra det i morgon, eller…..
Den klassiska bondoverallen är jag inte så förtjust i eftersom den ofta skall av och på en massa gånger under en dag. En bekant beskrev engång dansen lambada som att försöka ta sig i och ut ett par arbetshalare, och det köper jag. Ett rysligt krängande är vad det är. Därför trivs jag bäst med halvhalare och därtillhörande jacka som kan monteras av och på efter behov. Överlag är jag rätt bra isolerad av naturen och behöver inte så tjocka kläder, men å andra sidan blir jag supergrining strax jag börjar frysa så balansgången är knepig
Färgen är viktig. Eftersom jag gillar klara färger så har jag totalt anammat dom klargula arbetskläder som är vanliga nuförtiden. Grått, mörkblått och svart får gärna någon annan ha, jag vill ha färg.
Skyddskläder är ingenting man direkt behöver som spannmålsodlare, annat än i besprutningstider. Däremot direkt som man börjar kasta lystna blickar mot motorsågen är skyddskläder ett absolut villkor. De flesta arbetsolyckor inträffar när man ”bara skulle” något litet. Att ens starta en motorsåg utan skyddskläder är att be om en skada. Idag är skogskläderna verkligen bra och inte det minsta obekväma eller klumpiga, men ändå ger dom ett riktigt bra skydd mot obehagliga upplevelser. Själv har jag placerat motorsågen med full fart mot låret vid ett tillfälle, men skyddsbyxorna tog hela smällen, inte en skråma gick genom. Men både byxorna och sågkedjan var förstörd, småsaker i sammanhanget.
Åter till det aktuella.
Bara därför att detta kommer att bli mitt livs enda chans att posera på ett fotografi där temat är kläder så skall jag lägga in en bild på mig klädd som jag trivs bäst.
Tror knappast på något telefonsamtal från Dior eller H & M i kväll, men det vill jag å andra sidan inte ha heller. Då blir alla nöjda!
Yess, idag levererades tankhuset och sattes på plats i samma vända.
Jag hade bokat kran och fick en mobilkran som definitivt räckte till för jobbet. Det hade gått med betydligt mindre utrustning också men den här råkade vara ledig. Killarna från Optima dök upp en stund före kranen och hann förbereda lite innan det blev action på allvar. Bassängen hamnade på plats i ett huij och tanken därefter. Påbyggnaden var lite lurigare eftersom den skulle bultas fast i bassängen och därför måste fås i exakt rätt läge. Med lite finjusteringar lyckades även det och nu sitter de två delarna ihop.
Eftersom jag inte själv har nån som helst delaktighet i det här, varken i byggande eller planering, är det väl inte skryt om jag säger att killarna gjort ett strålande jobb. Tusen tack!
På tisdagen meddelade Optima att min skyddsbassäng börjar bli klar för leverans. Betongbaljan väger sina modiga tre ton, så det kommer att behövas en kran för att få den på plats men det gick som tur att ordna. När kranen ändå är här får den samtidigt lyfta in farmartanken i bassängen.
Det är viktigt att skyddsbassängen kommer att stå rakt, dels för att det ser snyggare ut och dels för att tanken borde stå så rakt som möjligt. För att vara säker på att det lyckas är det bäst att ordna en sandbädd. Jag skrapade bort snön med schaktblad, högg bort en del buskar och ett träd som stod olämpligt till och hämtade ett par kubik fint grus hos en lokal bergskross.
Jag jämnade ut bädden med spade och ögonmått och innan bassängen ställs på plats skall det ännu jämnas upp med vattenpass och bräda. På skoj slängde jag ändå vattenpasset på bädden för att kolla hur bra mitt ögonmått stämde och resultatet var väl helt ok. 😉
För övrigt var marken förvånansvärt nog knappt frusen alls i ytan. Tjälen måste vara närmast obefintlig i år.
Vill du vara med och beskriva livet på landet? Vi söker nu bloggare för Bondbloggens andra omgång. Du kan vara ekobonde, halvtidsbonde, fårfarmare, grönsaksodlare, skogsbrukare – vi ser inga begränsningar! Vi vill visa på den diversitet, spridning och under vilka olika förutsättningar jordbruk i dagens Finland bedrivs.
Pionjärbloggarna Mats, Kalle, Sonja och Nisse har under första året beskrivit sin vardag (och kommer även i fortsättningen att skriva på bloggen i varierad omfattning) – nu vill vi du skall berätta om din. Vi förutsätter ett gott språk, men var inte för självkritisk! Bönder kan!
Senast den 1 mars vill vi ha din anmälan.
