Byråkrati i framkant

Onsdag. Semester. Kurs

På onsdagen förbrukade jag en semesterdag. Den dagen hölls dock inte på något flashigt rekreationscenter utan på Yrkesskolan i Närpes för att uppdatera sprutförarpappren. Detta är något som vi som sprider bekämpningsmedel själva måste göra vart femte år och inget ont i det, att uppdatera kunskapsbasen skadar aldrig. Speciellt inte om ämnet är intressant och det tycker jag det är.

Första halvan var halvintressant, det var dels gammal skåpmat men också lite nya saker. Det finns alltid aha-upplevelser att inhämta fast man anser sig vara gammal och van.

Andra halvan handlade mer konkret om val av odlingstekniker och bekämpningmedel och den var riktigt intressant. Bland annat var det en nyhet för mig att snärjmåra är en sådan terrorist i spannmålen att den kan sänka lönsamheten med upp till 110 euro/ha, att jämföra med tex flyghavrens blygsamma 41 euro/ha. Jag som alltid trott att snärjmåran bara varit en liten småbuse och alltid trott att svinmållan har varit den riktiga ganstern. Så var inte fallet.

Efter kursen körde tyvärr den positiva inställningen i diket. Eftersom ELY-centralen per automatik betraktar oss bönder som fifflare och banditer så fick ingen börja fylla i deltagarlistan före en timme innan kursslut. Detta med motiveringen att man annars kunde smita efter ifyllandet. Vi var 84 personer på kursen. Det går 60 minuter på en timme. För att den ekvationen skulle ha nått sitt mål hade varje kotte varit tvungen att fylla i sina lägenhetsuppgifter på 43,5 sekunder. Riktigt så går det inte till.

Föreläsaren avslutade kursen prick 16.00. Jag kom åt att fylla i mina uppgifter klockan16.45. Då var ca 10 personer kvar i salen.

Bra jobbat ELY!

Hästliniment

Ibland behövs det en ordentlig hästkur. Till exempel då man sträcker en muskel – vanligen i ryggen. Men i år så har djup snö och kvisthopar gjort att jag sträckt en muskel i skånkan (skinkan) på ena bakbenet. Det går bra att röra sej på plan mark men då man faller genom en hop kvistar på djup snö så börjar det vara svårt att krångla sej upp.

Så det var dags för hästliniment. Tyvärr så är det gamla goda hästlinimentet numera förbjudet eftersom det innehöll ”dopingmedel”.  Men effektivt var det – det brände ordentligt. Nutida liniment är bara vatten.

Gårdagen gick till kontorsarbete och – trots ryggen – snöarbete. Sjuk skånka eller inte – snön var blid och måste bort framför dörrarna förrän det blev kallt.

I dag sitter jag på producentförbundets generationsväxlingsdag vid Ring III. Och skriver blogg på smartmobilen. Man måste följa med alla ändringar i reglerna – speciellt skatter.

Interiör och exteriör

Ett litet hemma-hos-reportage från mitt ”kontor”.

”I inredningen har man eftersträvat öppna lösningar och en känsla av värme. Möbleringen är klassiskt stram och avskalad men funktionell.  Nyckelordet är hållbarhet vilket syns i valet av vattenfast faner och plåtpanel på väggarna. Man har också anammat trenden att lämna bort gardiner, vilket sitter helt rätt i det här sammanhanget. Ett boende anpassat för vila och eftertanke. Gränsen mellan ute och inne suddas ut och huset lever med ljuset.” (Det där sista har jag inte den blekaste aning om vad det betyder men det brukar stå så i alla inredningstidningar. 🙂 )

Nyårsråd

På tisdagskvällen hölls nyårsråd i Östensö, en tradition med åtskilliga århundraden på nacken.

Förr i tiden hade byn en hel del gemensamma åtaganden som skulle skötas; gärdsgårdar mot grannbyarna skulle underhållas, vägar hållas i skick, gemensamma ägor skördas m.m. och den som ansvarade för att allt blev gjort var byns ålderman. Åldermanssysslan roterade mellan gårdarna i byn enligt mantal, ju större mantal man hade desto oftare fick man sköta uppdraget. Den som hade större mantal hade större andel i de gemensamma ägorna och det var därför logiskt att de fick ta ett större ansvar för skötseln av dem. Dessutom innebar större mantal bättre ekonomisk ställning och då kunde man ju ha råd att sköta den oavlönade åldermanssysslan lite oftare. Systemet är inte helt okomplicerat att hålla reda på eftersom alla gårdar har olika stora mantal och uppdraget därför inte återkommer lika ofta till alla. Hos oss återkommer sysslan med dryga tjugo års mellanrum, men det finns de som har det oftare och de som får uppdraget ungefär en gång per hundra år.

I dagsläget har de flesta av de här gemensamma uppdragen försvunnit, byarådet förvaltar ett sandtag och en del bankmedel. En stor del av den verksamhet som byarådet förr höll i har övertagits av andra; väglaget sköter vägarna, byaföreningen ordnar fester och liknande o.s.v. På sätt och vis är det en naturlig följd av att samhället förändras. Förr var nästan alla bybor mantalsägare och byalaget var därför allas angelägenhet. Idag är över hälften av byns invånare såna som inte har mantal och många mantalsägare är bosatta utanför byn. I takt med att världen förändras minskar behovet av vissa organ och nya uppstår.

Själva mötet brukar inte bestå av några större konflikter eftersom verksamheten inte är så omfattande numera. En del vägbestyr diskuterades, det beslöts att låta lyfta upp lite mer grus i byns sandtag och dessutom att den tidigare nämnda mantalsrotationen skall ses över eftersom det skett en del förändringar i byns hemmansstruktur. Att den månghundraåriga traditionen med mantalsbaserad rotation skall fortsätta ansågs snarast vara en självklarhet. Förr fungerade nästan alla byalag enligt den här principen, idag är vi ett av de få som finns kvar. Och då kan man ju inte gärna ändra sig. 😉

Israpport, del 2

Jaa-a, vem hade trott efter ifjol att det blir en ordentlig vinter i år igen? Här står vi ändå, i början av februari, med en lång, kall och snörik vinter bakom oss och har väl ännu i alla fall en månad liknande väder framför oss.

Isarna har det däremot varit lite sisomså med. Trots att det varit rejält kallt, har snötäcket isolerat isen, så att den inte kunnat växa sig tjock i den takt man kunde tänka sig. Svag is är i och för sig helt okej, med tanke på att förbindelsebåten har lättare att köra då. Men å andra sidan kan den gå sönder och har vi då svag is så kan vi inte färdas eller få något transporterat över isen.
Då jag senast skrev om isen testade vi med att ploga upp isen m.h.a. en fyrhjuling. Idén var riktigt bra och den förverkligades också, men problemet var det att efter båda gångerna som det plogades snöade det och började blåsa, så vägen yrde fast på nytt. Detta ledde till att isen ställvis växte mycket bra, medan den under drivorna förblev kring 15cm – 20cm. Då det ännu sedan stöpte upp vatten på isen, hade man egentligen ingenting att göra där.

Sakta men säkert har isen trots allt blivit tjockare och för tillfället har vi 25 cm till 30 cm tjock is, vilket i praktiken betyder att det nätt och jämnt är bil-is. Fastän vi har så här tjock is, betyder det givetvis inte att det överallt är så här tjockt, så det lönar sig nog att höra på varningarna och inte bege sig ut på sådan is man inte känner till!
Dagens projekt har varit att ploga upp isvägen än en gång, men med traktor den här gången. Traktorn var till låns från kusinen Jokke från grannholmen.
Som ni ser från bilden finns det en liten rygg mellan det som är plogat. Ryggen är inte till någon skada, huvudsaken är att vägen är tillräckligt bred så att den inte yr fast om det börjar blåsa och snöa.

Isen, vädret och tekniken har ställt till det för förbindelsebåten under de senaste dagarna. Under natten till söndagen yrde det snö i rännan. Det plus ett tekniskt fel gjorde att Viken blev ca. 6 timmar efter i sin tidtabell. Som det nu ser ut, kommer Viken att övergå till en menförestidtabell från och med veckoslutet. Det betyder att den kommer att köra enbart till Heisala.

Tanken hemma igen

Farmartanken som åkte iväg på renovering häromveckan kom hem igen på måndagen. Det gick väl inte så blixtrande snabbt som det första intrycket gav i handen, men fullt godkänt är det utan vidare. Proceduren tog dryga två veckor. All rostig plåt byttes ute, pumplådan inne i tanken svetsades igen, tanken fick lyftöglor och nya stödfötter, ny pump, genomgick provtryckning och målades. Hela renoveringen är dessutom beskriven på en påklistrad lapp där även renoveringsåret framgår. Prima.

Nu återstår bara att vänta på att skyddsbassängen med påbyggnad är klar så borde gårdens bränslehantering kunna anses miljösäkrad. I fredags tittade jag in till Optima och det såg riktigt lovande ut. Betongbaljan var färdiggjuten och påbyggnaden började också arta sig. Det här kommer att bli den snyggaste byggnaden på gårdsplanen när den är klar. 🙂