Cirkeln är sluten

Då jag nu har marrat och gnällt över våra alltför många tjurkalvar, är det på sin plats att skriva lite annorlunda nyheter. Under det senaste dygnet har det kommit tre KOkalvar. Ni läste rätt, kokalvar!
Först ute var Uppa, som i går morse fick Ippa2, alltså Ippa den andra. Namnet fick kalven av sin mormorsmor som alltså hette Ippa, kalvens mormor är den på Heisala världsberömda Luppa. 🙂

Sedan var det dags för Aison att kalva. Hon såg redan på morgonen väldigt kalvningssjuk ut, men hon kalvade faktiskt först på eftermiddagen. Kalven fick heta Isa.

Den tredje, Aktia, kalvade i morse. Klövarna syntes då vi gick ner till ladugården och efter en halv timme var kalven, Iktia, ute.
Aktia är den som fick cirkeln att slutas. Hon är nämligen den kvigan som kalvade ifjol, då Lasse Grönroos var och filmade min presentationsvideo.

Tankhuset tar form

Killarna på Optima jobbar på med tankhuset. Bassängen är gjuten och påbyggnaden är nästan klar. Ännu återstår lite fix med dörrar, knutbräder och takfilt, men det ser ut att bli riktigt fint. Notera att grabbarna som bygger är första årets studerande, de kommer att bli kanonduktiga när de är färdiga byggare.

Eftersom skolan också har en ellinje kan de t.o.m. dra en del elinstallationer som behövs för bränslepump och belysning på förhand. Det är service,det.

Vinterns avverkning

Som det redan många gånger har skrivits, har snön krånglat till det för skogsavverkningarna i år. Dels har det, att det finns så mycket snö att man inte vill komma fram, hindrat skogsarbetet. Dessutom har snön isolerat marken så pass bra att det inte uppstått någon som helst tjäle,så man kan inte köra överallt i skogen med traktorn.

Men så finns det ju ändå vissa sega = envisa ”bisar” ( i det här fallet min pappa), som trots detta är i skogen så mycket som möjligt. Den hårda kylan och söröjningsarbetet har givetvis gjort att han inte kunnat vara i skogen riktigt så mycket som han skulle vilja vara. Detta till trots, har han fåt omkull x-antal kubikmeter granstock och -massaved samt brännved. Området där han hugger är en liten förnyelseyta, dvs. de gamla granarna ska bort och sedan får vi plantera nya.

Förutom utkörningen sköts våra skogar manuellt, alltså med motorsåg. Dels beror detta på det att vi har ganska små enhetliga skogsområden och de är ganska utspridda. Då skogen dessutom är i lite olika utvecklinsstadier, ser jag ingen ekonomi i det att vi skulle ta en skogsmaskin dit för ett par dagar.
Det som nu är kanske mera avgörande är det, att jag tycker att manuell avverknign ger snyggare resultat än vad det blir då när en skogsmaskin far fram. Förstå inte nu fel, på stora områden är det ett måste att ha en maskin och det är helt och hållet fast i chaufförens skicklighet hur slutresultatet blir. Det kan se fruktansvärt fult ut, men oftast ser det riktigt snyggt ut. Så jag har alltså inget emot skogsmaskiner och deras chaufförer i allmänhet, men i min skog vill jag inte ha dem om det inte blir måsta på. 😉

Hur vi löser detta i framtiden återstår att se, för papsen är ju inte direkt ung mera. Antte är utbildad inom området och motorsågen hålls nog i mina händer också, men då vi nu har djuren på Heisala blir det lite praktiska problem med tidsanvändningen. Nå, allt löser sig och som ni ser från bilderna är det nu inget akut problem än så länge:

Matkorg

Under året som gått har jag funderat en del kring närmat, ekomat och om att det borde finnas en lokal marknadskanal för den typen av produkter. Med tiden kom jag fram till att det var en intressant nisch i princip, men inte för mej specifikt. Jag skrinlade mina planer och hoppades att nån annan skulle starta en sån kanal istället för mej. Och nu verkar det ha hänt!

I Munsala (som ligger i den lyckliga staden Nykarleby) finns en bybutik vid namn M-boden. Bybutikerna har det inte lätt idag och allt fler tvingas lägga ner verksamheten p.g.a. konkurrensen från de stora marketarna. M-boden satsade därför på att nischa sig och valde intressant nog att fokusera på ekoprodukter. Ett ganska djärvt drag, men det verkar ha fungerat. Redan förra julen vallfärdade kunder från Vasa och Jakobstad till Munsala för att få köpa ekologisk julskinka. Nu tar man ett steg till och börjar sälja en sk. ekolåda på distans. Kunderna får beställa ekoprodukter från en lista, butikspersonalen plockar ihop varorna och kunden får hämta dem från en ”utlämningspunkt” i Jakobstad några dagar senare. Jämfört med mina planer på att själv göra det här har ju butiken helt andra förutsättningar. Man har redan kylutrymmen, transportbilar och andra saker jag hade varit tvungen att skaffa om jag satsat på motsvarande verksamhet.

Dels gillar jag förstås att man valt att nischa sig på eko, men framförallt att det här verkar vara en framgångrik väg för en liten butik på landet. Små enheter är flexibla och kan anpassa sig snabbare än de stora kolosserna. Stort kanske är vacker, men litet är inte fy skam det heller.

Vetepriset över 275 euro/ton

I går slutade Parisbörsen på 275:50 euro/ton för vete. Det är ingenting som direkt påverkar oss – först då priserna i Finland stiger har det betydelse. Och vi är 60 euro under Parisbörsens pris. Men visst är det trevligare att priserna stiger för det ger förhoppningar om att de i något skede måste höjas också i Finland. Men det är en bit kvar till 600 euro/ton som vi hade i slutet på 80-talet.

Traktorbluff

I dag fredag är det Landsbygdens Folk-dag. Det är av naturliga skäl en tidning som lusläses hos oss. Och vi får därtill två exemplar så vi behöver inte slåss om tidningen.

Då man funderar på ny traktor så sticker förstås rubriken ”Akta er för billiga traktorer och maskiner på nätet !” i ögonen. Det handlar om skojare som säljer obefintliga maskiner billigt. Dessutom påstår de sej vara representanter för gamla stabila företag. Men man får aldrig någon maskin.

Jag köper en massa över nätet men hämtar alltid varan personligen och betalar först då jag sett vad jag får. Det är enligt min mening helt nödvändigt oberoende av om något annonseras ut i tidningen eller på nätet. Möjligen kan man använda ett s.k. spärrkonto där pengarna är låsta tills både köpare och säljare ger tillstånd att pengarna går vidare. Att betala i blindo är ren blåögdhet.

Nåja, jag har faktiskt betalat 20 kronor för en gammal nyckel på en auktion på nätet. I sådana fall orkar man inte börja med spärrkonton. Och tillsvidare har det fungerat bra. Egentligen är det otroligt hur mycket hederligt folk det finns. Fastän den officiella moralen numera tycks gå ut på ”pokarboons elfte buud: Skrap ååt de påjtji så haar du” (Pockarbons elfte bud: Skrap åt dej pojke så har du!).

Så om ni ser en ganska ny traktor billigt på nätet så är det bäst att åka dit för att se på den alldeles själv. Och kontakta myndigheterna för att kolla registreringen och skriva ordentligt köpebrev och kolla legitimation. Helst ha halva byn att ställa upp som köpevittnen.

Det är inget fel på att köpa över nätet men visst bör man vara lika försiktig som vanligt. Bara en enda gång har någon försökt lura mej och det var i Helsingfors då jag skulle köpa en begagnad Lada. Den var mycket fin utanpå men säljaren blev litet flat då jag drog fram en pappskiva och kröp under bilen. Där såg man tydligt att det var en krockbil som hade blivit litet uppiffad på ytan. Nåja, jag sökte inte efter en krockbil så saken var klar med en gång.