Trotjänaren i bruk – än(nu) en (sista?) gång

Efter att jag senast skrev ett inlägg har det lite strulat till sig. Vi fick inte ens första åkern tröskad, fören en remskiva gick i klyv på vår ”nya” tröska. Nå, maskiner går sönder och sannolikheten att en maskin som har stått i fem år inte skulle göra det, är nog ganska liten. Så vi var förberedda på det. Montören har ganska brått den här tiden på året, (tydligen är det många som får sina tröskor sönder 😉 )så han kom idag på morgonen. Allt verkade bra, enda tills han märkte att man från lagret hade skickat fel reservdel! Så han kommer i morgon på nytt.

Då var det bara att försöka få igång vår gamla trotjänare, Sampo 360. Hör och häpna; den startade! Lite gles är den, men den fungerar. 🙂

Nu är vagnen nästan full, så kanske, bara kanske, jag i morgon kan köra första lasset till torken!

Panik (som vanligt)

I början på sommaren trodde man att skörden skulle bli sen. Så jag planerade in en massa byggarbeten som jag tänkte att jag skulle hinna med riktigt bra. Men så blev det den hetaste sommaren på hundra år och värmesumman (som bestämmer när säden är mogen) var hög redan i mitten på augusti och vetet färdigt att tröskas. Vanligen går det till slutet av augusti eller september.

Då dessutom sådden krånglade och blev försenad och dieselmotorn blev för varm på grund av hettan så var det färdigt för panik. Dessutom blev det sent med försäljningen av fjolårsvetet på grund av att vetepriserna började stiga. Inte för att det är något speciellt med panik – det brukar det nästan alltid bli. Den bättre hälften fnyser åt mina tidtabeller och tycker att jag är alldeles för optimistisk. Och det kan hon ha rätt i. Men då det finns så mycket som borde göras.

Då jag rev ändan på huvudkanalen i den gamla torken för att bygga ihop med den nya så var det nån vecka som vi inte hade någon tork alls. Nu är den nya kanalen färdig så långt att det går att få tryck i den gamla torken. Nedan en bild

Huvudkanalen är två meter hög och luckorna över en meter. De gamla kallufttorkarna byggdes med alldeles för små luftkanaler och fungerade därför dåligt så 1975 då jag planerade den här torken så bestämde jag mej för att göra riktigt stora luftkanaler. Då luften strömmar fort så blir det nämligen tryckfall. Och det har fungerat. Jag förberedde tilläggsvärme men den har aldrig behövt kopplas till. Och så fick jag ju (litet i misstag) solvärme från det stora plåttaket.

På bilden syns de snören jag använder för att öppna luckorna. Man kan gå utanpå huvudkanalen och öppna och stänga luckor väldigt enkelt. Fast om det är tryck i huvudkanalen så orkar man inte öppna luckorna. De kläms fast med hundra kilos tryck. Fläktarna har också luckor så jag kan ha på bara en del av dem. Då fläkten startar så blåser den upp luckan.

Nu är torken 24 meter lång och sju meter bred med åtta lårar. Det blir mycket spring till fläktarna så jag satte in fjärrstyrning både uppe och nere (med 24 volts spänning). Det fungerar utmärkt utom då åskan bränner dioder och kondensatorer. Det kostar inget att byta dem eftersom jag har en massa elektronikskrot som jag plockar delar ifrån – men det tar tid. Det nya 1-ledarsystemet för mätning skall utvidgas till styrning av fläktarna – bara jag nu hinner. Då kan jag sitta i Sverige och kolla in fukthalt och temperatur och sätta på och stänga fläktarna via nätet …

Nu gäller det bara att tömma torken och tröska in den nya skörden förrän regnen kommer. På tisdag lär det bli regn – om det nu orkar ända hit. Tillsvidare har allt regnat slut förrän det kommit hit och vi har bara haft ett enda regn sedan början av juli ! Inte mycket att tröska alltså.

Andra skörden rullar på

Den här veckan började vi med min andra ensilageskörd. Vi inledde slåttern på måndag och igår körde vi igång med balningen. Pappa har kört slåtterkrossen vilket underlättar avsevärt, då jag inte behöver vara på två ställen samtidigt.

Strulet med nätlindningen som jag nämnde i samband med halmskörden fortsätte gäcka mej också i ensilagebalningen. Jag justerade nätlindningen av och an och var tillsist rätt så bortkollrad. En annan jordbrukare som kör med samma märke på balaren som jag sa en gång att det är en väldigt enkel och lättförståelig maskin, man behöver inte vara ingenjör för att förstå hur den fungerar. Däremot vore en schaman bra att ha till hands när man jobbar med nätlindningen, och igår på eftermiddagen hade jag nästan varit beredda att instämma. Då hade jag äntligen fått lindningen att sluta krångla, men jag körde med en inställning som jag vet att absolut inte skall fungera under några som helst omständigheter… Jag har hört om en massa mer eller mindre underliga trick för att få nätet att löpa som det skall. Till de intressantare hör att hälla potatismjöl eller matolja på valsarna, men jag nöjde mej med en rejäl urstädning och lite magisk brygd (rostskyddsmedel) och tamejkatten om inte nätet började löpa igen.

Vädret är kanonbra för ensilering och gräset torkar rasande bra för att vara augusti. De som inlett tröskningen är också glada över vädret, spannmålen är väldigt torr och det sänker torkningskostnaderna och -tiden vilket ju är trevligt.

Halmbalning

Tröskorna började rulla i helgen och det gör att det blir aktuellt att bala ströhalm. Halmen är torr som fnöske, synd att det inte är min utan Peas. 🙂

Somliga bönder hackar ner halmen tillbaks till åkern direkt med tröskan, andra samlar ihop den. Halmen används i huvudsak som strö åt djuren. Kreaturen äter också halm, men näringsvärdet är rätt dåligt så den används sällan som foder.

Balningen går bra, så när som på att jag har lite svårt att hitta rätt inställning för nätlindningen. Det är inget som är direkt sönder, men lindningen skall ställas om när man byter t.ex. från ensilage till halm och jag hade lite svårt att hitta rätt läge idag. Inställningen görs i balarens inre och när man krupit omkring där i ett par omgångar blir man en aning dammig…

Nästa husbondefolk ?

Det var bröllop i dagarna tre i Kristinestad då vår pojke Henrik gifte sej med Boströms Antonia (i enlighet med gammal Dragsviksed kallad Bosse – jodå, hon har gjort Dragvik). De unga tu har klättrat i stort sett i alla berg det finns från Norge till Alperna så kanske de klarar klättringen på äktenskapets stege också – vilket inte alls är lättare.

De unga tu

Man får hoppas att vetepriserna fortsätter att stiga så de kan ta över husbonde- och värdinneskapet på Bos-Sestu tusenåriga rusthåll. Annars blir det att vänta till pensionen innan de kan bli hobbyodlare. Bägge kan nog köra traktor och bygga tork. Antonia är ingen hjälplös liten viol utan en riktig tuffing – även om hon ser ut som en viol. Just nu är hon assistent åt riksdagsman Mats Nylund. Henrik jobbar som lärare för vildmarksguider vid Kronoby folkhögskola men måste nog flytta litet närmare den äkta hälften i framtiden.

Det var ett ordentligt bröllop som den boströmska klanen hade ordnat i den helt enkelt fantastiska staden Kristinestad. Jag som gillar gamla hus var ju alldeles salig över alla gamla trähus ända från 1731. Ungdomarnas vänner hade ställt upp och hjälpt till med festen på Kristinestads gymnasium som är en RIKTIG skolbyggnad högst uppe på berget – ingen barack. Jag är ingen sällskapsmänniska och fester anser jag vara tråkiga i jämförelse med att få arbeta med att bygga och konstruera saker i lugn och ro – men jag hade fått hårda order av den bättre hälften att bete mej som folk på min sons bröllop. Och visst var det roligt att få träffa alla de trevliga människorna på bröllopet.

Spänningen stod barnbarnet Filip för. Skulle han orka vara tyst då bruden sjöng för sin make (hon har en fantastisk röst) och skulle han orka sitta stilla under vigseln ? Och det gick riktigt bra – bara ett par små kommentarer som egentligen inte störde alls :-). Jag måste sätta in en bild som visar situationen:

Hyssj ! Nu måste morbror gifta sej ...

Visst satt man som på nålar under de tre dagarna – hemma tröskade grannarna och hos oss stod torkbygget stilla. Nu gäller det bara att hoppas att det torra vädret fortsätter men vi vet att det obönhörligen kommer regn på hösten i våra trakter så frågan är om man hinner tröska eller inte förrän regnandet börjar.

En gammal bonde har svårt att koppla av och fira då man vet att det kan bli hur eländigt som helst med skörden om man inte hinner få in den i tid. Visserligen är vi bara i mitten på augusti ännu men man har varit med om snabba kast i vädret och höstar med ständigt regn och åkrar som varit ren lervälling. Så nu går varje minut som man inte äter eller sover till att få igång torkarna och vetet skördat.