16 april, 2010 av Mats

Vad skall han heta?


Idag kalvade den sista kon för den här våren, nämligen Ynna. Kalven är pigg och mår bra, men Ynna själv var lite skärrad efter kalvningen. Det händer ibland att de är det men adrenalinet brukar lägga sej efter nån timme.

Kalven är en tjur och av rasen Aberdeen Angus, som ursprungligen kommer från Skottland. Till Angus särdrag hör att de är ganska envisa, har temperament, saknar horn och är helt och hållet svarta. Inte en vit fläck nånstans.

Men nu måste ju kalven få ett namn. Därför utlyser Bondbloggen en namntävling!!

Vad skall kalven heta? Du har tid på dej att komma med förslag t.o.m. fredagen 23.4. Förutom hedern att ha bestämt kalvens namn får vinnaren självfallet en Bondbloggen-keps. Vinnaren kungörs i Lördax 24.4.

I år skall alla nötkreatursnamn egentligen börja på H. Också andra förslag är tillåtna, men H-namn får pluspoäng.

Namnförslag kan lämnas som kommentar till det här inlägget eller på e-post till bonden.blogg@yle.fi.

15 april, 2010 av Sonja

Diskmaskin

En av de grundläggande sakerna för att kunna producera mjölk av bästa kvalitet är en god hygien. Till detta hör att man ser till att korna har det rent och torr, att man rengör juvret ordentligt före mjölkningen och att mjölkmaskinen, alltså tekniken, fungerar.

Vi har haft lite problem med det sist nämnda, diskningen av mjölkmaskinen har inte fungerat riktigt som den ska. Nu och då kan den ju krångla, så som all teknik. Men då tvätten så gott som varje gång man gick ner till ladugården alarmerade om något fel i diskningen blev man ju lite nervös. Så mycket har disken inte ändå ställt till med, att E-klassen (bästa mjölk kvaliteten) skulle ha varit i fara, men sådant där onödigt strulande harmar!

Då också service folket började få tillräckligt av maskinen beslöt de sig för att sätta in en ny maskin:

Ny disk

Och den här fungerar! 😀 😀

15 april, 2010 av Nisse

Vårens Eriksgata

I slutet på april försöker vi ta en tripp till Sverige. Det skall föreställa nån sorts semester, men sällan har man så bråttom med inköp till jordbruket och byggande som då. Vi har ett gammalt torp – eller egentligen ett bergslagshus och jobbar med att reparera det på ursprungligt vis.

Nornbergs

Vi hittade det på nätet för tio år sedan och det var väldigt billigt för det är nästan 200 km från Stockholm i Medåker norr om Arboga just på gränsen mellan Mälardalens åkrar och Bergslagens skogar.

Sedan dess har vi byggt och reparerat ett par veckor per år. Det första vi byggde var förstås en bastu i gammal stil. Huset är byggt omkring 1850 på samma plats som ett soldattorp stod.

Medåker (Midhakir = Mitten i Åkers härad) har anor från ett par tusen år tillbaka och var tingsplats för Akirs härad. Senare gick Eriksgatan genom socknen och ännu långt senare byggdes staden Arboga (= ååbogan) där man kunde segla upp från Mälaren. I Arboga står Engelbrekt Engelbrektssons staty – han som ledde bönderna i upproret mot danska kungens fogdar och i Arboga hölls Svea rikes första riksdag. Det var förrän det blev nånting av Stockholm.

Det är jordbruksbygd även om Arboga var känt för sina verkstadsmaskiner också. Det är en av de bäst bevarade medeltida städerna i Norden och varje augusti hålls Medeltidsdagarna där.

Men vi skall köpa in förnödenheter till jordbruket som är mycket billigare än i Finland och får på så sätt resan betald med råge. Ifall jag får det eländiga trådlösa nätet att fungera så hörs vi nästa vecka. Jag har nu fyra operatörers kort så kanske något fungerar … Det är hemskt då man blivit bortskämd med 100 Mbits optofiberkabel.

Varför så långt borta ? Just därför !

15 april, 2010 av Mats

Nästa års brännved

Nisse har redan avslutat skogssäsongen men hos oss pågår den ännu, låt vara att vi nog är inne på slutrakan. Det som avverkas nu får vi lov att köra ut senare i vår, menföret tillåter inget annat.

Det jag avverkar skall bli till egen brännved, inte till försäljning. I huvudsak handlar det om åkerrenar och strandbankar som skall snyggas upp.

14 april, 2010 av Mats

Planering och pumpning

Idag på förmiddagen hade vi möte i avbytarringen. En avbytarring består av ett antal djurgårdar som samsas om en eller ett par avbytare. Det innebär att man alltid har samma avbytare och inte behöver ”skola in” en ny person varenda gång man har ledigt. Det innebär förstås också att man måste ta hänsyn till de andra ringmedlemmarnas önskemål när man planerar in sin egen semester.

I vår ring har vi gått in för att träffas tre gånger per år och planera ihop våra ledigheter för de kommande fyra månaderna. Idag planerade vi alltså sommaren, fram till september. Sommarmånaderna brukar ibland fodra lite jämkande, eftersom nästan alla vill vara lite lediga när barnen har sommarlov, men i år gick det riktigt enkelt. De ringmedlemmar som inte kommer till mötet får ta de dagar som blir över, så har man specifika önskemål måste man se till att vara på plats .

På eftermiddagen började jag pumpa urin. Jag har två brunnar för urinlagring och såhär framåt vårkanten brukar den ena börja bli full och jag måste pumpa över en del i den andra. Eftersom det här inte inträffar så värst många gånger per år har jag inget fast installerat system, utan fixar det med skarvsladd, slangar och en dränkpump. Inte världens häftigaste system, men det räcker till.

Pumpen slängs i brunnen från kanten, och skall slängas så långt ut som möjligt för att hamna tillräckligt djupt. I nåt skede reflekterade jag över att det egentligen vore mest praktiskt att ha en liten båt i urinbassängen och ro ut pumpen på djupet, men brunnen ligger så nära byvägen att jag helt enkelt inte täcks. Det finns enklare sätt att komma in i Byfåneföreningen. 😉

13 april, 2010 av Sonja

Foder maskiner

Mats berättade i ett inlägg om sin trotjänare. Här är våra motsvarigheter till den:

Case 845 med snittare och Shäffer

Med Casen kör vi upp på kornas foderbord och snittar fodret direkt på bordet. Detta gör vi varje dag, två eller tre balar åt gången.Tidigare snittades fodret i foderlagret, varifrån det sedan kördes med Schäffern upp på foderbordet. Nu när vi kör direkt, sparar vi ganska mycket tid då ett arbetsmoment blir bort. Dessutom hålls fodret fräschare. Här en närmare ( och lite suddigare) bild av snittarn:

Snittaren

Casen är nog lite ”lätt i näsan” då man har en tung ensilagebal i snittaren, fastän där finns frontvikter på den.

Med Schäffern kör vi sedan upp foder på ”kvigbordet”. Beroende på vad de olika djuren vi detta bord ska ha, så kör vi ensilage från kobordet eller splitar(river) upp hö- eller halmbal åt dem. Det går nog bra att riva upp balarna, sen när man kommer på tekniken. 😛
Schäffern är också ypperlig att lasta med i trånga utrymmen eftersom den är midjestyrd.