27 mars, 2010 av Kalle

Ju förr dess bättre, eller…?

Jag har suttit och mediterat lite över hur tiden går och hur allt ändras. En kaffebordsdiskussion om mjölktransporter förr och nu gav upphov till följande konstaterande:

När jag var 10 år, dvs 1974 hade vi sex kor, ca 30 grisar och runt 100 minkar. Detta försörjde nästan två familjer. Mjölken mjölkades med en pneumatisk mjölkmaskin (modern då) som funkade som så att man ställde en hink-liknande sak under kon, anslöt mjölkmaskinen till spenarna, och mjölkade. Sedan vidare till nästa ko. Denna procedur gav ca 50 liter mjölk (osäkert om jag minns rätt) dagligen. Denna mjölk förvarades i mjölkkannor som hämtades dagligen med en mjölktraktor. Sommartid hölls mjölken kall genom att man sänkte ner kärlen i brunnen medan man väntade på leverans.

Mjölktraktorn var en speciell upplevelse. Mjölkkannorna kördes till meijeriet med traktor+släp, det var en granne som skötte transporterna i ur och skur med egen traktor, utan hytt givetvis. Jag minns hans förtvivlan när temperaturen sjönk ner mot minus 30 grader och han fick börja elda under oljetråget redan tretiden på natten för att komma väg i tid på morgonen.

För oss småpojkar var mjölktraktorn ett ypperligt sätt att förflytta oss mellan gårdarna med. Det var bara att hoppa på på vagnen och av hos någon kamrat. Den tiden funkade lokaltrafiken bra!

Meijeriet låg i den egna byn, ca 7 km hemifrån, och i byn fanns uppskattningsvis 100 mjölkgårdar. 1974 upphörde detta meijeri och mjölkkannorna fick börja åka lastbil in till centrum, en resa på 15 km. I denna veva upphörde far och farbror med ”våra” kor.

Sedan började så småningom mjölken köras i lösvikt i tankar längre och längre bort i takt med att ko-böndernas antal minskade explosionsartat under andra delen av 70-talet. Idag har jag för mig att det finns två eller möjligen tre kobönder kvar i Yttermark och mjölken körs visst till Pedersöre, dit är det bara knappt 200 km.

Detta om detta!

I dag anlände förresten en välkommen gammal bekant. Det var min idol i fågelvärlden, tofsvipan som landade i en snödriva i närheten.  Jag har i många år med stort intresse följt med tofsvipornas göranden och låtanden under häckningen på våra åkrar och det är faschinerande att se. Nu får man snart börja höra det härliga ljudet av viporna som flyger omkring i åkerkanten när kvällarna blir ljusare. Då börjar det knycka rejält i husbondens vårbrukskänslor kan jag lova!. Bättre missionär för det agrara samhällets framsida är svår att hitta!

Ute hällregnar det i kväll så nog skall det väl bli en vår i år också. Hoppas bara viporna hittar någon mat i snön!

27 mars, 2010 av Sonja

Inga överraskningar

Vårens varmaste dag; + 6,8 grader!!! Härligt! 🙂

Nåjo, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan som jag nämnde igår så hade vi idag besök av en exteriör rådgivare. Han bedömde 7 st förstakalvare och gick igenom några äldre kor som redan hade en bedömning från tidigare. Vi hade inte alltför höga förhoppningar angående resultaten för förstakalvarena, tyvärr överraskade de inte heller oss.
Yves ger delpoäng för de olika kroppsdelarna och räknar sedan ihop ett medeltal som sedan blir det slutgiltiga resultatet. Dagens bästa resultat blev GP80 och det sämsta F68. Som sagt, inga höjdare men om man vill se positivt på det hela så har alla en chans att bättra på sig efter nästa kalvning. 😉
Hur skalan går kommer jag inte exakt ihåg, men jag skulle tippa på F60 till EX90+. Vårt bästa resultat kom på hösten, då hade vi en ko som kalvat två gånger och fick VG 85.

Då jag inte var i ladugården på kvällen så hade jag tid att plantera om lite blommor. Idag var det svartahavsrosorna och några st.paulior som fick nya krukor. Svartahavsrosorna hade faktiskt kommit upp redan, så det började vara så dags att få dem i ny mull.

Ett säkert vårtecken till; vi såg årets första tranor flyga över Heisala idag! 😀

27 mars, 2010 av Nisse

Grått och regnigt – perfekt innedag

Gnistrande solsken förbyttes snabbt i regn och mulet. Men det har jag inget emot. Jag har länge haft dåligt samvete för att pappers- och verkstadsarbetet släpat efter så nu passar det fint. Nåja, papper och papper – det är datamaskinen som jag jobbar med.

Det positiva är att det nya flissystemet fungerar fint och det är varmt ute så jag kan öppna verkstadsdörrarna och svetsa ett rör som börjat läcka olja på skogslastaren. Fast då jag såg närmare på eländet så börjar det vara nödvändigt att bygga om den. Det är en av de första modellerna från 80-talet så slangar och rör är alltför oskyddade. Och det händer (ganska ofta) att man drämmer dem i ett stort träd eller så sticker en grov kvist in och river loss dem. Skogsarbetet är tufft för både folk och maskiner.

Så nu surfar jag på nätet och söker komponenter för att bygga om slang- och rörsystemet. Det är en hel del funderande att få allting att passa och det skall vara STARKT ! Tjocka stålskydd som man kan slå emot en tall utan att det gör nånting.Men först måste det gamla röret svetsas – jag hinner inte bygga om just nu.

Att betala räkningar är ganska enkelt numera. Förr var man tvungen att åka till banken och det tog en halv dag. Men man kunde ju prata litet med bankfröken och bybor som satt och väntade på sin tur.  Banken har flyttat och ”kontoret” finns på nätet nånstans. Mina banker finns till en del i Sverige och Danmark. Liksom ”butikerna”. Avstånd har ju ingen betydelse på nätet men vanligen håller jag mej inom EU eftersom det är bevärligare med tullar då man går utanför. En eurobetalning är numera gratis inom EU.

Innedagen används också för att installera nya program  och lappa ihop gamla system som slutat fungera – det händer allt emellanåt. Och så skall jag gå på CTIA-mässan i Las Vegas (trådlösa prylar)  – via nätet.  Själva mässan är slut men jag hann inte titta på den eftersom det var så fint skogsväder tidigare i veckan. Då hade man kunnat följa med den on-line som det heter på modern svenska. Varför åka dit då man kan sitta hemma lika bra ?

Men nu skall – suck och stön – räkningarna betalas först …

26 mars, 2010 av Sonja

Mjukstart

Ja-a, så var den semestern nästan förbi. Jag kom hem igår efter att ha varit heim i tre dagar. Tiden gick fort och jag fick faktiskt vila ut mig. Något bra med den där enorma snömängden dit finns!
Det blev en lite mjuk landning till arbetet, Antte skötte om kvällspasset igår och morgonpasset idag tillsammans med avbytaren. Jag var i kväll och kommer att fara i morgon på morgonen. Vi tur visas på det här sättet så länge vi har avbytaren, alltså till och med måndag morgon.

Idag var Antte, svärre och jag på V-S Karjakerho´s vårmöte som gick av stapeln på Rauhalinna i St. Karins. I Rauhalinna har i tiderna funnits bl.a. semintjurar. Nu är hela området till salu, så det var sista chansen att ordna en tillställning där. Det var väldigt intressant att höra om Rauhalinnas historia och om koavelns framtid i form av Viking Genetics.

I morgon får vi besök av en kanadensisk exteriör rådgivare. Han kommer till Finland tre gånger om året och besöker då enligt överenskommelse olika mjölkgårdar. Mera om hans besök och våra resultat i morgon.

Nu är det nog bäst att säga; tack o gonatt! 🙂

26 mars, 2010 av Mats

Senvinter

Nu börjar det kännas som vår i luften eller åtminstone senvinter. Takdropp, fågelsång och ljusa morgnar är innerligt välkomna. Jag vet inte när jag skulle ha längtat så här mycket efter snösmältningen. I ärlighetens namn finns det en del nackdelar med blidvädret också men de känns rätt så obetydliga.

Mina kor går i kall, oisolerad lösdrift vilket innebär att innetemperaturen är samma som utetemperaturen. Under kalla perioder är det jättebra, gödsel och urin fryser nästan på vägen mellan kons rumpa och golvet, luften är frisk och alla är rena. Nackdelen är att nu när termometern ligger på plussidan är det dags att betala för de trivsamma veckorna i vinter. Nu tinar all den där vätan och fukten som samlats upp på en gång och det blir rätt så fuktigt på golvet. Fördelarna uppväger klart nackdelarna, det har varit trivsamt i flera veckor och nu följer några dagar av lite tätare gödselarbete och högre halmförbrukning. Det kan det vara värt.

Den här årstiden märker man också skillnaden på blidsnö och vanlig snö. Hittills har fodertransporterna gått rätt så bra trots snödjupet, traktorn skär väg åt sej ungefär som en båt klyver vatten och snön pressas endera till sidorna eller nedåt. Meterdjup blidsnö pressas däremot ingenstans. Det går att köra framåt en bit och sen är det stop. Dagens ballass fick jag hem tack vare att balarna råkade stå någorlunda nära vägen, men nästa vecka får jag ta mej en tur med schaktbladet och öppna en väg till följande balrad. Om inte snön hinner smälta till dess förstås, men det tror jag inte jag vågar räkna med.

Idag svängde grannen Branaback-Jonas in och lånade min skogslastare. Jonas och jag har en hel del samarbete i olika former. Han brukar så och tröska åt mej, jag harvar åt honom, vi äger en del maskiner tillsammans o.s.v. Dessutom tillkommer en del lösare samarbeten också. Vissa arbetsmoment fakturerar vi varandra för, andra räknar vi med att jämnar ut sig med tiden. Det är ju inte hela världen om nån av oss vinner lite mer eller lite mindre på nåt samarbete, i slutändan vinner ändå båda mer än vi hade gjort var och en för sig. Och det är väl det som räknas.

25 mars, 2010 av Nisse

Nattskiftet har slocknat

Dagarna börjar bli långa – alltför långa. Då man kommer hem från skogen sju eller halv åtta så orkar man bara äta och så slocknar man på soffan. Det är ju illa för det blir inget gjort i verkstaden där listan på nödvändiga reparationer bara växer.  Och på morgonen så är det ljust så tidigt att man inte hinner göra nånting då heller.

Nåja, det finns jobb i skogen som det börjar bli bråttom med. Nu lovar SMHI bara varmt väder – inte ens nätterna blir kalla som hittills. Jag blir nog tvungen att börja köra ut stockarna nu för att hinna innan vintervägarna smälter. Det är dåliga vägar i år fastän det varit kallt. Det beror på att det inte varit blida så att man skulle ha fått isvägar utan nu är det bara snövägar och då slår det igenom när det blir varmare. Isvägarna kan hålla ända in i maj.

Från och med idag blir det tvunget med en kaffepaus på eftermiddagen så jag orkar tills det blir mörkt. Man täcks ju inte sluta arbetet mitt på ljusa dagen heller … Men gumman är nöjd – hon tycker  att karlar skall ha kroppsarbete så orkar de inte ställa till så mycket elände. Och det har hon alldeles rätt i. Man orkar inte göra nånting alls efter att ha bytt skjorta och ätit på kvällen.