Dags för en regndans??

Kanske man ska försöka på det, då den här hettan inte tycks ta slut. Nu börjar också korna få tillräckligt. De har så varmt att de ibland står och flämtar. Mjölkmängden har också minskat.

Nu under dom allra hetaste dagarna har vi ut korna antingen direkt efter morgonmjölkningen eller på kvällen. Mitt på dagen är det alldeles för varm, fastän de har chans att gå i skugga. De var inte direkt samarbetsvilliga då jag skulle ha in dem tillbaka till ladugården på förmiddagen. Och nog förstår jag dem mer än väl; jag skulle också föredra att ligga på stranden och ta ett uppfriskande dopp nu och då! 🙂

Fastän jag avskyr åska, så börjar jag nästan hoppas på att det snart skulle komma ett uppfriskande och blötande åskregn. Det skulle bli så mycket lättare att vara för alla fyrbenta och tvåbenta. För att nu inte prata om vallarna. Andra skörden ser ut att misslyckas ganska ordentligt. Nog började gräset växa efter slåttern, men då det inte har kommit någon fukt så har all tillväxt stannat upp. Vi får hoppas att tredje skörden blir desto bättre!

Granskad och godkänd

På måndagen kom ekogranskaren Bertel för att göra årets ekokontroll. Ekokontrollen innebär att man går igenom gårdens odling för att kontrollera att allt är enligt reglerna för ekologisk odling. Det innebär förstås att man kollar att det inte används konstgödsel eller kemiska bekämpningsmedel, men reglerna är faktiskt mer detaljerade än så. Man skall ha en fungerande växtföljd (det går alltså inte att odla samma växt på samma ställe år ut och år in), använda ekologiskt utsäde, föra bok över försäljning av produkter o.s.v. Kontrollen innefattar dels att man går igenom dokumentation som finns men också att man besöker ett antal skiften för att kolla att det inte finns några spår av icke-tillåtna åtgärder. En nyhet för i år var att vi också skulle kontrollera djuren, eftersom jag håller på att lägga om också dem till ekoproduktion.

Då det gäller övriga stöd lottar myndigheterna vilka gårdar som skall granskas, men inom den ekologiska produktionen granskas alla gårdar utan undantag varje år. Dels gör man det här för att ingen skall kunna lyfta ekostöd utan att fylla kraven, men nästan viktigare är att man måste kunna garantera att ekoprodukterna faktiskt är producerade enligt de ekologiska kraven. Faktum är att både Luomu-märket och EU:s gemensamma ekologo är registrerade och en produkt som inte har övervakats av myndigheterna får inte säljas med de här märkena. Så övervakningen handlar inte bara om byråkrati utan görs också för att konsumenten skall kunna lita på märkningen.

Granskningen gick bra och nu är således årets växtproduktion officiellt godkänd att marknadsföras som ekologisk. Djuren godkändes också, men för deras del rullar nu en sk. omställningstid. Under omställningstiden måste djuren skötas enligt ekoreglerna, men de får marknadsföras som Luomu först när omställningstiden är slut.

Fäboda

Värmen och upphållsvädret ser inte ut att ha nåt slut och idag var vi tvungna att få oss ett dopp. Följaktligen tillbringades eftermiddagen i vattnet vid mina föräldrars sommarstuga på Fäboda utanför Jakobstad.

Fäboda är ett sommarstugeområde med anor från 30-talet och generationer av Jakobstads- och Pedersörebor har tillbringat sina somrar längs de stränderna. Redan innan sommarstugorna började byggas spenderade en hel del mänskor somrarna där eftersom hela Fäbodaterrängen med sina kilometerlånga stränder och hundratals hektar skog fungerade som sommarbete, fäbod, för djuren. Sommarstugan mina föräldrar har är också den egentligen en gammal mjölkarstuga, där ungdomar och pigor som skötte djuren bodde sommartid.

Fäbodverksamheten upphörde i.o.m. stängsellagen 1925. Innan dess var det nämligen praxis att man hägnade in åkrar, gårdsplaner och annat som man ville skydda och på all annan mark (som inte var inhägnad) fick djuren beta fritt. Stängsellagen innebar att man vände på steken; djuren skulle hägnas in på vissa områden, annan mark skulle vara ifred. Rent samhällstekniskt var det förstås absolut nödvändigt, att ha djur som fritt knallar runt på vägarna skulle väl inte direkt vara nån höjdare i vår tid. Men ur resursanvändningssynpunkt var det inte så dumt att låt får och kor beta fritt. Det växer massor av foder längs våra vägrenar, strandkanter, i skogsbackar och på upplandningsområden som gott kunde föda djur och därigenom mänskor. Dessutom fick man ju en stor portion landskapsvård på handeln, eftersom djuren höll sly och gräs borta från stränderna.

Siesta

Det blir bara värre – nu hotar SMHI med över +30 grader varje dag i tiodygnprognosen ! Inte en regndroppe – om det inte blir åska förstås.

Förstås visste man att det skulle bli en het sommar eftersom vintern var så kall. Årsmedeltemperaturen ändras sällan så mycket. Men nu är det nog ett ganska extremt klimat för Norden. Man börjar fundera på luftkonditionering och att övergå till siesta mitt på dagen och jobba på nätterna. Vi måste kanske flytta till källaren i det andra huset där det ännu är en mänsklig temperatur. Eller så blir det att flytta till potatiskällaren …

Men myggorna de klarar hettan fastän man önskar att de fick värmeslag allihopa …

Svartgul irritation

Sommaren är inte bara underbar. Vissa saker slipper man på vintern. Getanigar tex!

Jag rapporterade nyligen om getingarna som bosatt sig under terassen. Dessa har jag ännu inte fått helt bukt med trots att jag avlägsnat ”böllan” Dock är dom på avtagande därifrån. Vad händer då?

Jo på fyra dagar (!) har dom flyttat sitt hus till taket i grävmaskinen och åstadkommit detta byggnadstekniska underverk där. Underverk eller inte. Det skall bort…..Dom sticks!

Österbottnisk vattenpython

Den här typen av ormar kan man observera lite varstans i vår by. Till skillnad från andra kräldjur kan de här faktiskt ses året om, även om de är mest aktiva under högsommaren. Den håller företrädesvis till i diken och dikestrummor och är  den imponerande storleken till trots tämligen ofarlig.

Det handlar om vattenledningar som specialodlarna i byn använder. Eftersom ledningen inte är i bruk vintertid behöver man inte bekymra sig för isolering, utan slangarna ligger direkt på markytan eller i dikesbottnen. Nere vid ån står ett mobilt pumpverk i som pumpar vatten upp längs ledningen till de torrare åkrarna högre upp på åsen som går genom byn. Pumpen är stor som en pansarvagn och drivs av en sexcylindrig dieselmotor, så machofaktorn är rätt hög i den här anläggningen.

Under höbärgningstiden har jag jublat över det ihållande uppehållsvädret, men för specialodlarna börjar torkan snart bli påfrestande. Pumpen närmast oss kördes igång häromdagen och nu går bevattningsanordningarna i stort sett dagligen. Det ger nästan lite storstadskänsla med en fontän som står och sprutar vatten omkring sig. 🙂

Skälet till att man bevattnar är att brist på vatten förstås kan sänka skörden men också försämra kvaliteten på grödorna. I huvudsak är det specialgrödor som bevattnas. Spannmål bevattnar man inte eftersom det inte är ekonomiskt lönsamt. Bevattning av gräsvall förekommer normalt inte heller i våra trakter, men för vallens del beror det inte på bristande lönsamhet utan helt enkelt på att det inte behövs. Våra jordar är normalt inte så torkbenägna att det skulle hämma gräsväxten.

Fast just nu skulle en rejäl rotblöta vara välkommen också för vallens del. Återväxten efter första skörden har kommit igång, men den verkar stampa på stället. (Återväxten är benämningen på det gräs som skjuter fart efter att man skördat vallen, det som senare i sommar skall utgöra andra ensilageskörden.) Det är absolut inte nån akut kris, men lite regn skulle ändå sitta fint.

Att ha tillgång till bevattningsvatten är förresten inte någon självklarhet globlat sett. Redan i södra delarna av Sverige har man vissa somrar utfärdat bevattningsförbud eftersom bevattningen är så omfattande att den hotar att sänka grundvattennivån. Där har man ytterligare en sak att vara tacksam för.