”Växtskydd”

Om jag även denna gång skall inleda med en låttitel får det idag bli ”Hymn till en snubblad vandrare” av Dan Hylander. Det känns så nämligen. I förrgår höll jag på med mera kroppsarbete än vad som är nyttigt, följaktligen kom träningsvärken som ett brev på posten. Kvällen avslutades med två getinghugg som värker ännu. För en stund sedan fick jag en fallande stege i huvudet, där kom en bula samt värkande axel. Lägger man till att jag sprutade halva förra natten och steg upp halv sju i morse så är jag trött – kort sagt: gubben börjar bli gammal.

Till saken! Till de mera omdebatterde ämnena i dagens jordbruk hör besprutningen av åkrarna. Nisse har redan konstaterat att det är ett nödvändigt ont, jag skall lite förklara varför. Jag gillar inte heller att spruta, av flera orsaker, bla känns det illa för hälsan, det är dyrt och en relativt grannlaga uppgift som kräver massor med kunskap och erfarenhet (och tur). Däremot har jag för många år sedan kommit underfund med att man ställer sin inkomst i hög grad med sprutan.

Därför har jag här gjort undantaget som bekräftar regeln, trots att jag inte är speciellt road av datorer på åkern eller andra tekniska rackerier i överflöd så är det just en sådan spruta jag kör med. En Amazone UF12oo för dom invigda. Resonemanget bakom detta vansinnesköp är just det att man vill hantera medlen så lite som möjligt, och man vill få spridningen absolut rätt. Den första manick jag sprutade med var en totalt mekanisk Elho där man skulle ställa mängden genom rätt körhastighet, vilket är lite knepigt utan hastighetsmätare. Dessutom skulle det absolut spridas med gårdens lättaste traktor, givetvis hyttlös. När jag sedan kom till rodret och började spruta med hytttraktor höll det på att bli familjekris på torpet.

Med Amazonen ställer jag in önskad mängd på datorn och fäller ut ramperna hydrauliskt från hytten. Dessutom har den en inbyggd tvättfunktion och en tank med rent vatten i som man kan skölja sprutan redan ute på åkern, detta också mekaniserat.

Sprutans styrenhet inne i hytten.

Varför sprutar man då om det är så otrevligt? Jo, för ett otal antal saker, alltefter behov.

Fröogräs: Den enklaste överkörningen. Den gör man helt enkelt för att få bort ”vanliga” ogräs, typ lergräs, måror, baldersbrå, tistlar etc. Relativt billiga medel. Investeringarna i medel kommer garanterat tillbaks.

Flyghavre: Det jävligaste av alla ogräs. Bekämpningen är lagstadgad och är det för mycket för att plocka har man två alternativ: Förstöra växtligheten eller spruta. Valet är lätt trots att medlen är dyra.

Liggsäd: Behövs inte så ofta numera, de flesta sorter är så stråstyva att dom klarar sig utan hjälp.

Insekter: Personligen har jag aldrig sprutat för insekter typ löss och myggor, förutom i ryps, där det är nödvändigt att få bort rypsbaggarna.

Sjukdomar: den mest mångfacetterade besprutningen. Medlen är hutlöst dyra och behövs bara ibland. Det som är grinigt är att man oftast ser i efterhand om man borde ha använt dom, alltså blir det lite hasard över det. Generellt kan man säga att en fuktig sommar ökar risken för sjukdomar, och ibland kan man också se dom i tid. som en brasklapp är medlen så dyra att det sällan lönar sig att spruta preventivt. Bara ibland…..

När man väl bestämt sig för vad man skall bespruta, då kommer alla andra problem farande. Vilken produkt skall man använda, när skall man köra ut den, hur mycket vatten skall man använda, vilka medel kan man blanda och vad skall det vara för väder. Dessutom finns det grundvattenbegränsningar och vattendragsbegränsingar och bivarningar och så behöver man ta hänsyn till vindriktningar och grannens gröda och och och och………i det oändliga och när allt annat är perfekt, då blåser det väl!

Faktaruta:

I år körde jag enbart MCPA på vetet förutom på en åker där det fanns mycket tistel där jag valde Ariane S. Båda verkar ha funkat bra. Jag tänkte testa det nya medlet Broadway mot flyghavre och ogräs, men tidpunkten blev olämplig så det blev Grasp mot flyghavre. Dessutom en testruta med Comet blandat med Prosaro mot sjukdomar. Sprutandet gick bra, men ett åskregn strax efter flyghavrebekämpningen var ingen höjdare.

Över till något helt annat:

Nu i morgon och lördag infaller den rätta julaftonen, dvs tomatkarnevalen i Närpes. Vi från Räddningsverket kommer att visa släckning med brandfilt under hela lördagen. Välkommen till vår ”monter” och pröva släcka med filt. Vi visar, dom som vill pröva släcker. Kom och prata brandsäkerhet med oss (eller jordbruksfrågor, om det intresserar mera)

Det torkar nu

Äntligen! Jag hade som avsikt att komma redan i början av veckan heim och laga torrhö. Men p.g.a. förekommen anledning blev det inte riktigt så, utan jag kom idag. Pappa har nog redan jobbat på med höet flera dagar; en del är balat, nu ligger ca. 3 hektar och knappt 3 hektar är ännu oslaget.

Det här med att laga torrhö är en grej för sig. I den bästa av världarna går det enkelt. Man slår en dag, vänder höet de två följande dagarna, strängar och balar den tredje. Så här enkelt är det om vädret är gynnsamt. Det har ju faktiskt varit perfekt hötorkan väder i alla fall hit i den här landsändan, soligt, varmt och blåsigt. Så man blir ju lite fundersam om hur mycket det ska krångla till sig med det kvarvarande höet..! 😉

På bilden ser ni vår Valmet 455 och vår höräfsa. Det som jag höll på med idag, var att jag vände höet. Vet inte om det är den korrekta benämningen, men så säger vi.

Först sprider man ut gräset från strängarna. Det kan man göra så fort gräset är omkull. Ibland väntar vi dock en tid så att ytan ska hinna torka lite. Beroende lite på väder och vind, samt gräsets ålder ( i en gammal vall är strået ”hårdare” och torrare än i en ny vall) vänder vi höet 2 – 4 gånger före vi kör ihop det i strängar inför balningen.

Räfsan fungerar på så sätt, att rotorerna som syns på bilden tvinnar och ”kastar” gräset bakom sig. Vid strängläggningen vrider man räfspinnarnas riktning, så att den kastar gräset inåt.

Så nu är det bara att hoppas på ytterligare några dagars uppehåll, sol och blåst!

Inplastning och uppställning av balar

En liten inblick i inplastningens mysterier.

Vissa plastare ställer automatiskt balarna stående, men Pea sköter den delen manuellt. Att lagra balarna stående gör dels att de behåller formen bättre (de kan annars sjunka ihop och bli ovala), dels håller de bättre stånd mot hackande fåglar. Plastlagret är mycket tjockare på gavlarna och därför är det bäst att ha den sidan uppåt.

Skrot-Nisses triumf

Det är många som slänger allting som gått sönder (och ibland fastän det är i prima skick) och tycker jag är fånig som samlar skrot. Men idag kan jag triumfera litet. Startanordningen till en torkfläkt hade gått sönder (troligen på grund av åska) och en kondensator hade exploderat. Problemet var att hitta en motsvarande typ. Jag har ett lager med nya komponenter men mest för lågspänning eftersom all elektronik använder 5 och 12 Volt och nu behövdes minst 60 Volt. Så det blev att söka igenom skrotlagret och visst hittade jag i en nätdel en kondensator för 220 Volt som passade utmärkt.

I stället för att beställa en ny och vänta en vecka eller åka till H:fors (det hade blivit en dyr kondensator) så hade jag fixat problemet på en kvart. Ibland kan det lyckas. ..

(Skrot-Nisse är en svensk karaktär skapad av Jan Lööf som finns i både tecknad serie och som TV-serie)

Kontrollrunda

10.6 såddes korn och rybs kring hemknutarna. Nu har det gått c. tre veckor och det är lite intressant att ta en runda och kolla hur de artar sig. Tyvärr har min moped inte varit igång på flera år så det blev att ta till apostlahästarna. Kalles inlägg gjorde mej dock så pass nostalgisk att jag tror jag måste försöka åtgärda mopedbristen ännu i sommar.

Kornet räknar jag med att borde klara sig bra, det är redan ganska tätt och ännu har ogräset inte hunnit bli nåt allvarligt problem. Ju större spannmålsplantorna blir desto bättre konkurrerar och skuggar de, så varje dag som går utan att ogräsen hunnit i kapp är positivt. En ekologisk odling helt utan ogräs är en utopi, man får vara glad om ogräset inte tar överhanden och stör den egentliga grödan.

Rybsen är lite osäkrare än kornet, eftersom den kräver varmt väder för att växa bra och följaktligen växer den förtvivlat långsamt när det är svalt . Därför innebär en kall försommar större risk för att ogräset hinner växa förbi rybsen, eftersom ogräsen till skillnad från rybsen inte låter sig störas av låga temperaturer. Men så här långt ser det ändå rätt lovande ut. I rybsen ser man inga sårader, eftersom vi bredsådde den, alltså spred utsädet jämnt över hela åkerytan istället för att så den i rader. På pappret skall det hämma ogräsen. När man sår i rader blir det stora, öppna mellanrum mellan såraderna där ogräsen får fritt fram och det slipper man ju när man bredsår. Men i ärlighetens namn har jag svårt att se några enorma skillnader.

Jag lägger ut en del bilder på bestånden. De såddes alltså 10.6 och bilderna är från 17-18.6 och 30.6.